tre eller fyra *lååångt*

[anonym]

Jag står inför ett stort val och dilemma.
Jag är oplanerat gravid med nummer fyra.
Vi har ett otroligt skönt flow i vår familj just nu. Inget är jobbigt, inget kaos. Barnen är 5, 7 och 9 år.
Vi har kommit förbi den där första småbarnstiden. Vi njuter av det. Självklart innebär det ibland helt andra bekymmer, men allt flyter på fint. Det är inte lika mycket vab längre, ekonomin börjar räta till sig, vi har en vanlig bil, bor bra. Vi sover bra.
Jag och min man är otroligt synkade.
Jag har länge velat ha ett barn till. Min man vill det verkligen inte, så jag har omfamnat det vi har och insett att det är otroligt bekvämt. Tre barn är ju piece of cake!
Så står vi helt plötsligt inför detta. Gravid.
Vi har gått igenom alla känslor dessa dagar. Allt från att det här förstör det fina vi har, till att vi kanske kan fixa det. Vi har bråkat, gråtit, har/haft ångest, skrattat...
Jag vacklar fram och tillbaka mellan att jag inte klarar en abort till att klarar vi verkligen ett barn till?!

Jag vill inte vara en Familjen Annorlunda. Jag vill vara en vanlig familj.
Hinna med mina barn. Jag vill inte att mina barn ska växa upp och känna att vi inte riktigt hade tid för dem alla.
Jag vill inte vända på varenda krona för att vi ska kunna ha ett barn till. Jag vill inte behöva schemalägga allt och bara se min man i dörren när vi byter av varandra.

Antingen gör vi det här nu. Eller aldrig.
Det är läskigt när man längtat efter något och plötsligt står man inför möjligheten att få det. Men det påverkar också 4 andra människors liv för alltid.
Blir det bra eller kommer mina barn få gå hos psykologer och må dåligt av mammans val.

Min har gått från obstinat inte vilja behålla detta till att börjat titta på större bil.


och vad gäller ekonomin.
Är det naivt att räkna med att jag måste ta ut 7dagar/vecka för att klara oss ekonomiskt? Dvs vi kommer kunna vara hemma ca 1 år och 3 månader och sen ta inskolning när barnet i sånna fall är 1 år och 3 månader?

Då blir det inga dagar över efter det... Bara lägsta nivå-dagar...


Vad vill jag med detta? Jag vet inte... Skriva av mig. Har ingen riktigt att bolla alla tankar med förutom mannen.
Några reaktioner? Några kloka ord?
Jag vet inte ens om ni orkat läsa.
Kram

[anonym]

och snälla, snälla, jag menar absolut inget illa, vill inte trampa nån på tårna.
Känner mig bara väldigt rådvill just nu...

[Jost med Busfröna]

fem planerade ungar mellan 3 och 14. Det går upp och ner det där med hur livet flyter på. Periodvis så är allt lugnt och ibland blir det mer jäktigt.

Bilen har vi en av modell större, fördelen med den är att man kan slänga in en hel möbel om man gör fynd på tex IKEA.
Maten är ju inte jobbigare att laga till en till...när man ändå har några stycken.
En annan fördel är ju att de äldre barnen får ha mamma och sen kanske pappa mer hemma ( föräldraledigheten) På så sätt har man mer tid ett tag att hjälpa till tex med läxor och annat.

Sen kan ju jag som har en 14åring säja att det är super att få barnvakt när man ska åka och handla. Fler händer som hjälper till med disk och tvätt blir det ju med tiden också.

Jag känner ju lite som dej, att livet börjar bli ganska bekvämt. Men jag kan bestämt säja att om det skulle ske...att jag blev gravid igen oplanerat. Jag då skulle jag gilla läget.

Kärleken den är förunderlig för man har alltid mer kvar till ett nytt barn...

Försök att diskutera igenom detta lugnt och ta inga förhastade beslut. Dåblir nog lösningen den bästa. Lycka till!

[anonym]

Tack för ditt fina svar!
Kram

[MariaTheres]

Man ska inte läsa såna här inlägg när man är full med gravidhormoner... Jag har inga barn än men jag kan ge en annan vinkel kanske. Jag kommer ifrån en stor familj, mamma obiologisk pappa (han blev tillsammans med mamma när jag var tre) och jag har fyra yngre syskon. Vi bodde i en fyrarumsvilla där ett av rummen användes som kontor. När jag var fjorton startade de företag, ett jourföretag inom vvs och de jobbade 365 dagar om året. Pappa ute hos kund och mamma skötte kontoret. Jag tog större delen av matlagning och släpade omkring på mina småsyskon överallt. Mamma jobbade ju hemifrån så hon fanns ju där men vi lärde oss endå att sköta oss själva. Syskonskaran blev supertaight och är fortfarande. Eftersom ekonomin var skral lärde jag mig att hushålla med pengar, har vart MYCKET användbart.
Såhär i efterhand minns man inte mycket av slitet men massor av kärlek och tryggheten i att tillhöra en stor familj.
Jag kan lova dig att om dina barn behöver psykolog-kontakt i framtiden beror det inte på att de har många syskon =)
Hoppas ni kommer fram till ett beslut som känns bra för er alla.

[anonym]

Tack snälla för ditt svar!
Jag vill också säga att jag själv överdrev när jag skrev psykologhjälp, men jag tror du fattade vad jag menade
Jag förstod att det fanns en risk att trampa nån på tårna eller uppröra nån.
Tack än en gång.
Kram

[Ninbra]

Vilket tufft beslut du står inför Stackare... Det var många argument som talade för abort... Ekonomin, den bekväma lunken ni har nu, maken som inte vill. Men vill DU avsluta graviditeten? Det är en sak att bestämma att inte försöka få ett barn till, men en helt annat att avsluta ett liv som defacto redan finns, rent känslomässigt. Funderar över eventuella psykologiska följder för dig och vilka slitningar det kan leda till i äktenskap och familjeliv. Det påverkar ju också de barn ni redan har... Du får försöka fundera på vilket beslut som i längden leder till en nöjd och glad mamma till era barn, oavsett om de blir 3 eller 4. Hur som helst önskar jag dig all lycka och att ni ska komma fram till ett beslut som leder till ett harmoniskt familjeliv för er alla. Kram

[ElsaB]

Förstår att det är knepigt för er! Men när jag läser det du skriver känns det somom abort vore ett väldigt svårt beslut för dig som du innerst inne inte vill - det finns socionomer och barnmorskor på Minna att prata sånt här med om du vill bolla med ett proffs: www.minna.nu (man kan ringa).
Sedan vet man itne vad livet bär med sig - det kan bli kaos och skrutt - men när ni nu klarar det så bra med tre, tänker jag att ni har förutsättningar att ta emot en till. Önskar er också att lycka i beslutet och framtiden.

[Liz*]

Gå på din känsla, vill du ha fler barn så ta emot det; det praktiska ordnar sig alltid. Men bråka inte med din man, det är som det är nu.

[anonym]

Tack snälla, vilket fint svar.
Bra tankar.
Kram

[anonym]

Tack snälla för svar, bra tips.
Jag tror jag måste tänka mer, prata massor.
Ska kolla Minna.
Kram!

[anonym]

Tack snälla för klokt svar.
Kram

[Anonym]

Förstår dig helt! Väntar nummer 3 och har två goa killar på 4 och 5. Vi har det okej ekonomiskt nu men när nr 3 kommer blir det tuffare. Räknar precis som du med att kunna vara hemma tills barnet är ca 1 och 3 månader.

Med hus, bil och 2 barn kommer det inte gå att vara hemma 2 år per barn som jag var förra gången då vi bodde i en billig bostadsrätt med en varmhyra på 3000:-.

Att skaffa fyra barn är inte att vara vara Familjen Annorlunda vill jag bara poängtera för dig. Det är jätte fint om ni har kärlek att ge 4 barn. Jobbar som förskollärare och jag ser föräldrar med ett barn som inte får tiden till sina barn, låter dem börja på förskolan och gå 40 tim/v när del fyllt 1år.

Själv gjorde jag en abort när jag var 20 år och det är något jag alltid ångrat, trots omständigheterna. Jag är absolut inte emot abort, men tvekar du så ska du inte göra aborten.