Skrivet: 2012-02-08, 15:38
#1
min förlossningsberättelse!
Jag hade bf onsdag 25 januari, men den dagen passerade utan att något hände. På torsdagen 26 januari var jag på mitt sista bm-besök där hon konstaterade att jag var öppen 1,5 cm och att livmodertappen fortfarande var vinklad bakåt och några centimeter lång.
Fredag den 27 januari runt kl 22 började jag plötsligt få relativt regelbundna sammandragningar som kändes lite som mensvärk, så jag antog att det var förvärkar. Vi gick och lade oss, men jag kunde inte somna eftersom värkarna trots allt kom med ca 7 minuters mellanrum (det pendlade mellan 5 och 9 minuter mellan ungefär). Värkarna höll i sig i ungefär 40 sekunder. Runt kl 01 den 28 januari började jag klocka värkarna eftersom att de faktiskt inte avtog, trots att jag vilat några timmar och dessutom tagit två alvedon. Runt kl 03 gick jag upp och satte mig en stund på min pilatesboll för att se om det blev någon skillnad, men det blev det inte. Jag ringde in till förlossningen för att kolla läget och barnmorskan sa att det blir nog bebis inom ett dygn, och att de skulle ordna plats för mig när det var läge att komma in. Därefter gick jag och lade mig igen. Jag fortsatte klocka värkarna till kl 04 ungefär, då avtog de plötsligt helt och jag somnade. Jag vaknade igen en timme senare av att värkarna började igen, och jag insåg då att det nog var på riktigt i alla fall.
Jag låg kvar i sängen och klockade värkarna till kl 7 då jag gick upp för jag kände mig så rastlös. Värkarna var ungefär lika i styrka och längd som under natten, så det kändes inte som att det gick framåt. Runt 8.30 vaknade min sambo och då började jag storgråta och beklagade mig över att jag inte fått sova på hela natten. Vi åt frukost tillsammans och sen bestämde jag mig för att ringa förlossningen igen, för jag ville komma in på kontroll och se vad som hade hänt egentligen. De tyckte att det var för tidigt för mig att komma in (värkarna var mellan 30-50 sekunder långa och kom med 5-10 minuters mellanrum). Jag förklarade dock hur fort det hade gått förra gången och till slut gav hon med sig och sa att vi var välkomna in. Då blev jag lite lugnare, så jag och min sambo bestämde att jag skulle lägga mig och vila ett tag medan han fixade lunch, och så skulle vi åka in efter lunchen istället. Min pappa kom och hämtade oss och vi kom in till SÖS runt kl 13. Jag fick först ligga med CTG-kurvan i 20 minuter och under den tiden började värkarna tack och lov komma mer regelbundet! Jag använde mig fortfarande enbart av andningen när värkarna kom och det räckte bra för tillfället. Jag blundade och kunde gå in i mig själv helt och hållet. Efter CTG-kurvan så undersökte barnmorskan mig vid kl 13.30 och då var jag öppen 5 cm! Jag blev väldigt lättad, för jag hade varit helt säker på att vi skulle få åka hem igen och fortsätta kämpa hemma.
Efter ett tag började jag med tens-apparaten och jag och min sambo vandrade runt i korridorerna på förlossningen. Jag hängde på honom när värkarna kom vilket var jätteskönt. Runt kl 15.45 undersöktes jag igen och jag var då öppen 7 cm. Värkarna blev aldrig jättelånga tack och lov men de blev betydligt starkare ganska snabbt. Jag satt nu på en pilatesboll och hängde på sängkanten medan min sambo stod bakom mig och masserade mig. Jag klarade mig fortfarande med andning och tens-apparaten.
Strax efter kl 16 så föreslog barnmorskan att jag skulle börja testa lustgasen så att den var färdig att använda när jag ville ha den. I samma veva bytte jag om till sjukhusrocken och lade mig i sängen igen eftersom vi insåg att det inte var alltför lång tid kvar. Kl 16.15 fick jag lustgasen, och bara någon värk senare började jag känna att det tryckte nedåt. Jag sa då till barnmorskan att nu kommer jag snart behöva krysta, så då blev det en väldig fart på dem! Nästa värk som kom var en ren krystvärk men barnmorskan förklarade att bebisen fortfarande behövde sjunka ned några cm till innan jag kunde krysta ut honom. Han gled dock ned väldigt fort, och kl 16.20 lade jag mig på sidan i sängen och började krysta. Vattnet gick 16.25 och kl 16.28 kom vår fina lillebror Gabriel till världen!
Jag är väldigt nöjd med förlossningen, barnmorskan höll emot för att krystningen inte skulle gå för fort (vilket hände vid min förra förlossning vilket resulterade i att jag fick sys på operation efteråt) och jag klarade mig undan med ett ynka litet stygn! Moderkakan kom ut av sig själv bara någon minut efter att Gabriel kommit ut.
och här finns en bild på underverket:
http://www.facebook.com/media/set/?s...type=3&theater
