Skrivet: 2012-02-10, 15:07
#1
Vansinne!!!!
Har suttit och varit kluven över om jag för det första ska skriva detta inlägg eller inte, sen varit kluven över vilken tråd man ska lägga det i, men bestämmde mig för att lägga det i min kära ankomstgrupp
Natten till måndag (5 dagar sen) Blir jag sjuk, och jag är inte jättesjuk ofta, kan vara förkyld nån gång ibland, lite feber, inte så farligt, men nu vaknar jag med världens dundersjukdom. Det första jag gör är att ringa vårdcentralen och ber om en tid.
Kommer dit och blir placerat IGEN hos en ny läkare. Jag försöker beskriva mitt problem mellan flämtningarna då problemet sitter i hals och lungor. Han petar på min rygg. Säger att jag sovit dåligt, eftersom jag är gravid. Sen börjar han babbla om kåvepenin, utan att ens göra en undersökning. Jag säger jag är allergisk mot det och han blir tyst. Jag tycker då han kan kolla i min hals åtminstånde eller lyssna på lungorna. Han kollar i halsen och säger bara halsfluss... Jag har inga mandlar kvar?! Men han envisas att skriva ut ett recept på hostmedecin och antibiotikum. Min stackars sambo frågar om det kan vara lunginflammation och han säger bara nej, hej då.
Det roligaste är att när jag hämtar ut medecinen, står det mot urinvägsinfektion på. (Tilläggas skall också att vi fick använda de sista 300:- vi hade som skulle gå till mat på besöket och antibiotikan, hostmedecinen hade vi inte råd med) Men men, jag tar väl tabletterna tänker jag.
Jag vänder på dygnet, blir sämre och sämre, får mängder med biverkningar bla håravfall, svälgsvårigheter, mm. Min sambo insjuknar under denna tiden också och jag känner nej fan detta får vara droppen. Så på morgonen av dag 4 (igår) ringer jag mina föräldrars husläkare. De blir helt chockade av vad som hänt och detta är verkligen på min gräns. Jag har gått och blivit någon slags super-mum sen jag blev gravid och ska vara stentuff med allt, klara allt, jag gråter inte minsann, och kan ibland tycka vissa gravida är patetiska när de oroar sig över småsaker. eller ogravida människor som inte kan stå upp på sig själva. MEN nu satte jag igång och lipade, och lipade, och lipade...
På några dagar har hela min existens jag jobbat för brutits ner och jag är inte stark. Inga pengar, ingen mat, och dessutom blivit så grundlurad av en så kallad läkare.
Fick nytt besök hos denne husläkaren och han sa bara lilla vän jag ska hjälpa dig. Jag fick veta att jag har allvarlig bihålsinflammation och en allvarlig virusinfektion i halsen som kunde spridits till lungorna om jag inte hade kommit. Fick ett annat antibiotukum som är bättre passande för en gravid kvinna och redan efter första tabletten, (självklart någon timme senare) kände jag livet sakta sippra tillbaka i mina celler.
Idag har jag tagit andra tabletten, har till och med orkat diska och Äta!!! Inatt fick jag SOVA, och jag har börjat planera min kommande vecka som frisk. Detta hoppas jag aldrig gå igenom igen, och läkaren som utsatte mig för detta ska få veta sitt! Detta är inte okej!
Det enda som verkligen gjort att jag tog mig genom detta, och VILLE klara det, var den lilla kickboxaren jag har i magen. Han/Hon har roat mig hela tiden, tumlat runt, och tröstat mig. Inbillning kanske, men det har känts bra. Och bebisen har på något sätt påvisat sig må bra hela tiden, det har inte varit en enda fråga om hur det är för jag har vetat att bebisen mår bra, bara mamma som inte gjort det.
(Kul sak jag upptäckte, bebisen blev livrädd och gjorde tre kullerbyttor när jag helt oväntat nös) hihi.
Är i v. 29 nu, (28+3) och allt går frammåt. Det är så bra det kan bli, förutom ekonomin. Det är bara det som krånglar.
Mår väl något bättre nu när jag fått skriva av mig detta!!! Hoppas ni alla andra har bättre tur än mig!!
Vad skönt att allt löste sig i slutändan och stoora styrkekramar och lyckönskningar till dig o den lill* i magen..
