Blev gravid nu i januari på första försöket, ska vara i v.7 (6+6) men sedan en vecka tillbaka har jag haft bruna flytningar som nu har blivit klumpiga. Alla symtom är borta och känner mig så ogravid och olycklig som man bara kan vara. Allt känns så meningslöst, varför blev jag gravid om jag ändå inte skulle få föda det. Var rädd för det här och långt inne visste jag att det bara var för bra för att vara sant. Hur ska jag klara av oron när jag blir gravid igen? Blä, ville bara skriva av mig.
1
Så ledsen :( Blev gravid nu i januari på första försöket, ska vara i v.7 (6+6) men sedan en vecka tillbaka har jag haft bruna flytningar som nu har blivit klumpiga. Alla symtom är borta och känner mig så ogravid och olycklig som man bara kan vara. Allt känns så meningslöst, varför blev jag gravid om jag ändå inte skulle få föda det. Var rädd för det här och långt inne visste jag att det bara var för bra för att vara sant. Hur ska jag klara av oron när jag blir gravid igen? Blä, ville bara skriva av mig.
Hände mig i fredags, v9+5.
Det är inte roligt, men vanligt. Läkaren på sjukhuset sa att det händer vid en av sex graviditeter. Att befruktningen är en så komplicerad process och ibland går det fel, och då rensar kroppen ut det som ändå inte skulle kunna överleva.
Jag tröstar mig med att ju tidigare desto bättre. Tänk om man skulle gått ännu längre, eller tom fått föda ut ett dött foster.
Men även på några få veckor hinna man ju vänja sig vid att ha en liten inom sig, känna kärlek och längtan och planera en massa!
Tillåt dig/er att sörja men försök acceptera det som skett. Det är naturens gång och inget du kunnat göra för att förhindra det.
2
Hände mig i fredags, v9+5.
Det är inte roligt, men vanligt. Läkaren på sjukhuset sa att det händer vid en av sex graviditeter. Att befruktningen är en så komplicerad process och ibland går det fel, och då rensar kroppen ut det som ändå inte skulle kunna överleva.
Jag tröstar mig med att ju tidigare desto bättre. Tänk om man skulle gått ännu längre, eller tom fått föda ut ett dött foster.
Men även på några få veckor hinna man ju vänja sig vid att ha en liten inom sig, känna kärlek och längtan och planera en massa!
Tillåt dig/er att sörja men försök acceptera det som skett. Det är naturens gång och inget du kunnat göra för att förhindra det.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
