Har 4 pojkar mellan 5 och 12. Trivs med jobb och har ett nytt kanonjobb om ett par år i sikte. Men, jag börjar fundera på en 5á. Är 35 och vet inte egentligen varför tankarna dyker upp. Känns lite som om det är min sista chans, typ nu eller aldrig. Samtidigt känner jag att allt detta kanske är en rädsla för vad som annars är på väg, dvs lugnare liv nu när pojkarna blivit större, mer frihet osv. Mannen är i samma tankar, gärna fler barn och föräldraledigt, men å andra sidan rädsla för att inte hinna med de stora...
Kan någon komma med råd, hur ska man tänka?
1
Hur veta??? Har 4 pojkar mellan 5 och 12. Trivs med jobb och har ett nytt kanonjobb om ett par år i sikte. Men, jag börjar fundera på en 5á. Är 35 och vet inte egentligen varför tankarna dyker upp. Känns lite som om det är min sista chans, typ nu eller aldrig. Samtidigt känner jag att allt detta kanske är en rädsla för vad som annars är på väg, dvs lugnare liv nu när pojkarna blivit större, mer frihet osv. Mannen är i samma tankar, gärna fler barn och föräldraledigt, men å andra sidan rädsla för att inte hinna med de stora...
Jag har inget råd Sitter själv 32 år med 3 pojkar och vi har precis bestämt oss för en 4a. Kan mycket väl tänka mig att jag är du om 3 år Jag tror ändå aldrig att man ångrar ett barn.
2
Jag har inget råd Sitter själv 32 år med 3 pojkar och vi har precis bestämt oss för en 4a. Kan mycket väl tänka mig att jag är du om 3 år Jag tror ändå aldrig att man ångrar ett barn.
När de äldre barnen blir lite större (tonåringar) är det skönt att ha tid för att köra dem hit och dit och stötta dem på ett sätt som är svårt när man har en baby också. Men, jag förstår att suget är seglivat och kanske aldrig går över helt.
Dessutom är det bra för parförhållandet att man får mer tid med varandra. Men var gränsen för "lagom" antal går är olika för olika familjer, men som du säger, man bör vara klar över varför man skaffar fler barn, att det inte är av rädsla för att man nu håller på att gå in i en ny fas.
Det är inte så dumt att kunna ha tid med sig själv också som omväxling
3
När de äldre barnen blir lite större (tonåringar) är det skönt att ha tid för att köra dem hit och dit och stötta dem på ett sätt som är svårt när man har en baby också. Men, jag förstår att suget är seglivat och kanske aldrig går över helt.
Dessutom är det bra för parförhållandet att man får mer tid med varandra. Men var gränsen för "lagom" antal går är olika för olika familjer, men som du säger, man bör vara klar över varför man skaffar fler barn, att det inte är av rädsla för att man nu håller på att gå in i en ny fas.
Det är inte så dumt att kunna ha tid med sig själv också som omväxling
Ja, det är nog nu eller aldrig som gäller. Jag har också 4 pojkar men något större (10-19 år) och Jag funderade ett tag på en 5:a.
Men jag lever nu i en frihet som jag aldrig trodde var möjligt! Barnen klarar så mycket på egen hand att jag för första gången fått egentid. Samtidigt som det går att göra så mycket roligt tillsammans med mina barn, och jag kan njuta hela tiden för jag behöver inte springa runt och passa småbarn hela tiden. Så jag orkar vara en så bra mamma som jag vill.
Här blir inga fler barn!
4
Ja, det är nog nu eller aldrig som gäller. Jag har också 4 pojkar men något större (10-19 år) och Jag funderade ett tag på en 5:a.
Men jag lever nu i en frihet som jag aldrig trodde var möjligt! Barnen klarar så mycket på egen hand att jag för första gången fått egentid. Samtidigt som det går att göra så mycket roligt tillsammans med mina barn, och jag kan njuta hela tiden för jag behöver inte springa runt och passa småbarn hela tiden. Så jag orkar vara en så bra mamma som jag vill.
Jag känner som du, man är så fri att göra allt möjligt att det känns jobbigt att tänka sig att bli "uppäten" av en baby igen. Ibland blir jag sugen men sen är det något jag har att göra och jag kan göra det utan ett barn på armen och då minns jag hur krävande det är med småbarn. Det handlar om allt från att kunna städa och laga mat i fred, duscha för sig själv i lugn och ro till att kunna åka och handla när det passar en själv eller köra barnen hit och dit utan att packa med sig en liten.
5
Jag känner som du, man är så fri att göra allt möjligt att det känns jobbigt att tänka sig att bli "uppäten" av en baby igen. Ibland blir jag sugen men sen är det något jag har att göra och jag kan göra det utan ett barn på armen och då minns jag hur krävande det är med småbarn. Det handlar om allt från att kunna städa och laga mat i fred, duscha för sig själv i lugn och ro till att kunna åka och handla när det passar en själv eller köra barnen hit och dit utan att packa med sig en liten.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Sitter själv 32 år med 3 pojkar och vi har precis bestämt oss för en 4a. Kan mycket väl tänka mig att jag är du om 3 år
