Viktfunderingar.

[Anonym]

Grunnar mycket mer på vikten denna graviditeten, jag vill verkligen inte gå upp 33 kg igen. Jag gick visserligen ner dom igen, men det var ju inte roligt. Hade mycket vätska i kroppen och har redan börjat samla på mig en hel del under dagarna.
Detta gör att jag äter nog inte tillräckligt under vissa dagar, nu har illamåendet spelat in en hel del och gör det fortfarande. Men fokuseringen på vikten finns där och ligger och gnager i bakhuvudet hela tiden.

Har haft ätstörningar när jag var yngre, dessa gör sig påminda fortfarande då och då. Får hjälp med detta utav den kurator jag gått till sen jag fick min diagnos.
Men får nog ta upp det med BM också nästa gång och ta upp det med kuratorn. Vågade inte denna gången jag träffade henne, då det ofta river upp så mycket känslor för mig.

Det jobbiga är att man är så medveten men ändå så omedveten om hur man beter sig.

Hur har ni det andra där ute, funderar ni mycket på er viktuppgång?

[JLoftbring]

Ja vikten upptar mycket av min oro. Jag har varit överviktig i hela mitt liv mer eller mindre. Med sonen gick jag upp 37 kg, och det vill jag inte göra igen. Innan denna graviditeten hade jag gått ner från 117 kg till 75 kg, men börjat gå upp till 86 när jag plusade. Så mitt mål är att inte gå upp mer än 10 kg. Jag ska inte över 100 gränsen!!!

Och den vinterjacka som jag köpte iår, den ska jag kunna ha även nästa vinter! Basta!

Usch, men jag tycker att detta är riktigt jobbigt. Att hela tiden tänka på hur mycket eller lite jag rör mig, vad jag stoppar i mig... det är otroligt stressande...

[3?!?]

Mmmm tänker oxå mycket på det, hade lyckats gå ner ca 17 kg mellan förra graviditeten och denna men är redan på ca + 8 sen innan jul Iofs har jag "bara gått upp 11 & 13 kg dom andra 2 ggr men jag ska INTE över 90 iaf den här gången, känner redan av i fötterna att jag har lagt på mig för
mycket
Fast det är svårt när suget sätter in med full kraft...

[Annalunita]

Jag är ganska fixerad vid vikt i vanliga fall, men sedan jag blev gravid är jag inte det. Förvisso gick jag ned 4,5kg efter att jag blev gravid, men nu har jag gått upp nästan allt det igen. Jag är bara lite orolig för att gå upp för mycket, men jag har inte börjat tänka på det ÄN - är för upptagen med att försöka bli av med illamåendet och leva normalt igen.

Mitt mål är att inte gå upp för mycket eftersom det inte är bra, men gör jag det så gör jag det - hellre att jag slutar må illa och blir tjock än tvärtom Den dag jag ligger på 10 kilo plus och det fortsätter ticka uppåt kanske jag säger något annat... Menar bara att jag inte tänker på det än.

Jag KAN dock inte äta feta saker, då spyr jag. Jag är mest sugen på frukt och sallad, men ost på mackan går bra och även sorbet. Jag blir även mätt fort (det blev jag inte innan, då kunde jag äta som en häst!).

[Gopplan]

Jag orkar faktiskt inte bry mig om vikten, men det är klart att jag inte skulle bli glad om jag gick upp 30 kilo. Mycket känns äckligt just nu så jag äter det jag kan oavsett om det är fett eller inte. Jag orkar bara inte bry mig. Jag har alltid varit ganska smal och innan graviditeten tränade jag regelbundet, men nu har det inte blivit någon träning sedan i november. Jag har fått kärlekshandtag och plufsig mage. Det är ingen söt kula utan en fet mage, men vad tusan! Så länge jag inte spyr är jag nöjd. Jag tänkte väga mig igår för att se hur mycket jag har gått upp, men batterierna i vågen var slut så jag har ingen aning. När/om jag mår bättre ska jag börja röra på mig och så länge man rör på sig dagligen går man inte upp så otroligt mycket. Det gäller bara att orka det.

Förra graviditeten gick jag ned allt på ett par veckor. Efter en vecka vägde jag fyra kilo över min startvikt, efter ännu en vecka var allt borta. Det är fantastiskt vad man går ned med amning och ändå var jag hungrig och åt som en häst! Hoppas jag tappar allt lika lätt nästa gång...

[83lihol]

Själv har jag bara gått upp ett kilo än så länge men det kilot har kommit på bara sju dagar. Det fick mig att börja tänka på att om det fortsätter så här kommer jag ha gått upp 25 kg och det skulle vara halva min kroppsvikt. Drömmen vore runt 10 kg men blir det mer så blir det... Jag försöker äta sunt och röra på mig och sedan kan man ju inte påverka så mycket mer.

[Sanna87]

Jag har gått upp ett kilo än så länge under denna graviditeten och jag vill helst inte gå över 20 kg.
Men hittills så har jag inte varit så sugen på godis och andra sötsaker, vilket jag mumsade i mig glatt förra graviditeten.

[Linda & E]

Förstår att du funderar en del på det där, inte konstigt med det du har med dig i bagaget.
Hoppas det går bra att prata med BM nästa gång.

Visst blir det mycket vätska i kroppen, kommer ihåg att jag tyckte mina fingrar var som korvar viss tid på dagen i slutet på grav, fötterna likaså. Fast det försvinner snabbt igen, avs övriga kilon så får man nog hålla igång efter bästa förmåga.

Det är ju tråkigt om de här tankarna ska ta upp mycket av din psykiska energi under graviditeten. Skönt med en kurator som lyssnar, men prata med BM också!
Du kommer fixa det oavsett 10 kg el 30 kg!!

Jag är smal och har vägt samma kilo de sista 10 åren. Gick upp 13-14kg med förra barnet, tappade mkt direkt efter men sen tog det minst 1,5 år att komma tillbaka igen. Ska försöka att äta nyttigt denna gången också, men det kommer bli svårare. Min man (som lagar mest mat) åker utomlands med jobbet 1 juli-1 sept det blir en utmaning för mig att äta bra då. Ska ju se till att både jag och dottern på 2,5 får i oss någorlunda bra mat.

Vi måste vara snälla mot våra kroppar, det är en stor omställning kroppen går igenom och den måste få chans att återämta sig lika länge efteråt också!
Älska din kropp den är fantastiskt, den bygger en lten bebis nu - helt otroligt
Kraaaam /Linda