Jag undrar om jag är ensam om att tänka i följande banor när det gäller arv: Jag ser hellre till att mina barn har det ekonomiskt bra (att de ärver mig) än att min sambo/man (ej barnens pappa) tar del av hälften av tillgångarna. Varför? Jo, för att jag har själv haft väldigt stor hjälp i livet när det endast var jag och mina två syskon som ärvde pappa när han gick bort. Jag hade haft det väldigt mycket svårare ekonomiskt om han hade varit gift och hälften gått till frun. Jag anser att det är bättre att hjälpa de som är unga och har hela livet framför sig än att låta pengarna gå till någon som har levt mer än halva sitt liv, har ett arbete och vet hur de ska klara sig, det vill säga en person som varken ska studera, skaffa hus och bil, eller familj. Jag har även invändning mot att låta pengarna gå till någon som man inte har blodsband till. Det finns inget viktigare i livet än ens egna barn tycker jag och man ska se till att de får det så bra som möjligt, även efter att man själv gått bort. Hur tänker ni i denna fråga?
1
Viktigast att barnen ärver? Jag undrar om jag är ensam om att tänka i följande banor när det gäller arv: Jag ser hellre till att mina barn har det ekonomiskt bra (att de ärver mig) än att min sambo/man (ej barnens pappa) tar del av hälften av tillgångarna. Varför? Jo, för att jag har själv haft väldigt stor hjälp i livet när det endast var jag och mina två syskon som ärvde pappa när han gick bort. Jag hade haft det väldigt mycket svårare ekonomiskt om han hade varit gift och hälften gått till frun. Jag anser att det är bättre att hjälpa de som är unga och har hela livet framför sig än att låta pengarna gå till någon som har levt mer än halva sitt liv, har ett arbete och vet hur de ska klara sig, det vill säga en person som varken ska studera, skaffa hus och bil, eller familj. Jag har även invändning mot att låta pengarna gå till någon som man inte har blodsband till. Det finns inget viktigare i livet än ens egna barn tycker jag och man ska se till att de får det så bra som möjligt, även efter att man själv gått bort. Hur tänker ni i denna fråga?
För mig är det viktigt att den jag har valt att leva med kan fortsätta att leva ungefär som vi gjorde innan och inte behöva tvingas flytta pga att barnen ska ha ut sitt arv eller behöva ha barnen som delägare i bostad eller sommarstuga eller annat.
Sen beror det ju också på hur gamla barnen är. Om de är omyndiga så får de visst ekonomiskt stöd utan att ärva ev pengar från mig och deras vårdnadshavare får ett visst stöd under en tid. Jag har inte exakt koll på siffrorna och åldrarna.
Det man ska tänka på är att om barnen ärver så betyder det inte att vårdnadshavaren fritt kan disponera barnens arv för enligt lag så ska kommunens överförmyndare träda in och kan då kräva att tex den kvarlevande sambon/maken/makan löser ut barnen från bostaden, sommarstugan eller vad det nu är.
Vilket kan leda till stora problem för den som är kvar.
För oss är det en ickefråga för jag räknar med att det inte finns något att ärva för mina barn lika lite som jag räknar med att få ärva något från mina föräldrar. Jag hoppas att det blir ett nollsummespel när det är dags för bouppteckning efter dem.
2
För mig är det viktigt att den jag har valt att leva med kan fortsätta att leva ungefär som vi gjorde innan och inte behöva tvingas flytta pga att barnen ska ha ut sitt arv eller behöva ha barnen som delägare i bostad eller sommarstuga eller annat.
Sen beror det ju också på hur gamla barnen är. Om de är omyndiga så får de visst ekonomiskt stöd utan att ärva ev pengar från mig och deras vårdnadshavare får ett visst stöd under en tid. Jag har inte exakt koll på siffrorna och åldrarna.
Det man ska tänka på är att om barnen ärver så betyder det inte att vårdnadshavaren fritt kan disponera barnens arv för enligt lag så ska kommunens överförmyndare träda in och kan då kräva att tex den kvarlevande sambon/maken/makan löser ut barnen från bostaden, sommarstugan eller vad det nu är.
Vilket kan leda till stora problem för den som är kvar.
För oss är det en ickefråga för jag räknar med att det inte finns något att ärva för mina barn lika lite som jag räknar med att få ärva något från mina föräldrar. Jag hoppas att det blir ett nollsummespel när det är dags för bouppteckning efter dem.
min sambo = barnens far och den som ska försörja dem om jag dör.
Därför vill jag ge honom möjlighet att göra det.
Om barnen ärver så riskerar jag ju att en god man går in och lägger sig i och tvingar fram försäljning av huset eller annat trams.
Vårt äldsta är 10 - jag kanske tycker annorlunda (eller det gör jag helt säkert) när alla tre är myndiga!
3
min sambo = barnens far och den som ska försörja dem om jag dör.
Därför vill jag ge honom möjlighet att göra det.
Om barnen ärver så riskerar jag ju att en god man går in och lägger sig i och tvingar fram försäljning av huset eller annat trams.
Vårt äldsta är 10 - jag kanske tycker annorlunda (eller det gör jag helt säkert) när alla tre är myndiga!
Sambo är även barnens far och då vill jag att han ärver - och räknar helt enkelt med att han ser till barnens bästa även i framtiden, dvs ger dem lämplig start i livet om/när det behövs + att jag vill att han ska kunna bo kvar osv.
Om sambon inte hade varit barnens far hade jag helt klart resonerat annorlunda och velat skydda barnens arv. Beroende på sambons ekonomiska situation (och hur stort arvet efter mig ev. blir) hade jag dock även velat se till att sambons situation skulle bli bra, t.ex. med tanke på boende.
4
tänker så här Sambo är även barnens far och då vill jag att han ärver - och räknar helt enkelt med att han ser till barnens bästa även i framtiden, dvs ger dem lämplig start i livet om/när det behövs + att jag vill att han ska kunna bo kvar osv.
Om sambon inte hade varit barnens far hade jag helt klart resonerat annorlunda och velat skydda barnens arv. Beroende på sambons ekonomiska situation (och hur stort arvet efter mig ev. blir) hade jag dock även velat se till att sambons situation skulle bli bra, t.ex. med tanke på boende.
Det beror ju helt på vilken försörjningsförmåga maken har! Klarar sig mannen bra på sin inkomst så håller jag fullständigt med om att det är bättre att låta barnen ärva!
Om det däremot är så att mannen har låg inkomst och försörjningsansvar för små barn så tycker jag han ska få ärva i första hand.
5
Det beror ju helt på vilken försörjningsförmåga maken har! Klarar sig mannen bra på sin inkomst så håller jag fullständigt med om att det är bättre att låta barnen ärva!
Om det däremot är så att mannen har låg inkomst och försörjningsansvar för små barn så tycker jag han ska få ärva i första hand.
stå på egna ben. Skulle jag gå bort medan de är små så hoppas jag att maken tar den ekonomiska biten för barnen som jag annars skulle tagit.
Är de vuxna ska de stå på egna ben, jag är bara skyddsnät.
Så här ärver maken i första hand.
Bara måste...... allt....
7
Jag hoppas jag har fostrat ungar som kan stå på egna ben. Skulle jag gå bort medan de är små så hoppas jag att maken tar den ekonomiska biten för barnen som jag annars skulle tagit.
Är de vuxna ska de stå på egna ben, jag är bara skyddsnät.
Arvet till barnen blir ju olika om föräldrarna lever ihop tills de dör, eller om de skiljer sig. Om föräldrarna lever ihop får barnen ingenting förrän båda föräldrarna är borta. Om föräldrarna skiljer sig och gifter om sig får barnen hälften när föräldern dör, om den nya maken fortfarande lever, och får vänta på den andra halvan.
Både min man och jag tänker i de banorna att barnen har mer glädje av arvet när de är 20-30 än när de är 50-60 (vilket de troligen kommer vara när vi båda har dött). Därför har vi sagt att de ska få en rejäl slant var när vi snart kan sälja vår stora lägenhet och flytta till mindre (vi vill bo smått, så det är ingenting vi gör för barnens skull). Vi har också sagt att om min man dör så ska hans dotter få ut hela sitt arv från honom direkt, och inte behöva vänta på ena halvan tills jag dött.
8
Arvet till barnen blir ju olika om föräldrarna lever ihop tills de dör, eller om de skiljer sig. Om föräldrarna lever ihop får barnen ingenting förrän båda föräldrarna är borta. Om föräldrarna skiljer sig och gifter om sig får barnen hälften när föräldern dör, om den nya maken fortfarande lever, och får vänta på den andra halvan.
Både min man och jag tänker i de banorna att barnen har mer glädje av arvet när de är 20-30 än när de är 50-60 (vilket de troligen kommer vara när vi båda har dött). Därför har vi sagt att de ska få en rejäl slant var när vi snart kan sälja vår stora lägenhet och flytta till mindre (vi vill bo smått, så det är ingenting vi gör för barnens skull). Vi har också sagt att om min man dör så ska hans dotter få ut hela sitt arv från honom direkt, och inte behöva vänta på ena halvan tills jag dött.
Jag har en helt annan syn på pengar i förhållandet.
Mina pengar existerar inte - det är våra pengar. Om jag går bort så är det min mans pengar att ta hand om och förvalta på bästa sätt för att våra gemansamma barn ska ha det bra... och på samma sätt så är det mina pengar om min man går bort så jag kan ta hand om våra barn på bästa sätt.
De pengar vi har fått ihop har vi fått ihop tillsammans - därfär är det självklart för mig att det är han som ärver mig om jag skulle gå bort.
Dessutom ser jag hur svärmor har det som fattigpensionär så visst kan man ha synpunkten att barnen går före allt, men även som gammal kan du behöva pengar.
9
Jag har en helt annan syn på pengar i förhållandet.
Mina pengar existerar inte - det är våra pengar. Om jag går bort så är det min mans pengar att ta hand om och förvalta på bästa sätt för att våra gemansamma barn ska ha det bra... och på samma sätt så är det mina pengar om min man går bort så jag kan ta hand om våra barn på bästa sätt.
De pengar vi har fått ihop har vi fått ihop tillsammans - därfär är det självklart för mig att det är han som ärver mig om jag skulle gå bort.
Dessutom ser jag hur svärmor har det som fattigpensionär så visst kan man ha synpunkten att barnen går före allt, men även som gammal kan du behöva pengar.
Tack för många intressanta synpunkter! Jag kan förstå att det ser annorlunda ut om man lever med barnens pappa. Mina barn har inte kvar sin biologiska pappa eftersom han gick bort innan yngsta barnet föddes, så det känns som att jag är det närmaste och starkaste skyddsnätet som mina barn har i livet. Jag tror att det kan vara en bidragande orsak till varför jag anser att barnen ska gå före.
10
Tack för många intressanta synpunkter! Jag kan förstå att det ser annorlunda ut om man lever med barnens pappa. Mina barn har inte kvar sin biologiska pappa eftersom han gick bort innan yngsta barnet föddes, så det känns som att jag är det närmaste och starkaste skyddsnätet som mina barn har i livet. Jag tror att det kan vara en bidragande orsak till varför jag anser att barnen ska gå före.
Sambon och jag tänker som du.
Vi har på sambons initiativ gjort så att vårt gemensamma (och mitt enda) barn står som ensam arvtagare till mig. Sonen står också som ensam förmånstagare i alla försäkringar jag har. Sambon tjänar bättre och har betydligt större tillgångar än jag.
12
Sambon och jag tänker som du.
Vi har på sambons initiativ gjort så att vårt gemensamma (och mitt enda) barn står som ensam arvtagare till mig. Sonen står också som ensam förmånstagare i alla försäkringar jag har. Sambon tjänar bättre och har betydligt större tillgångar än jag.
Vetesjutton.
Mamma blev ju änka hyfsat tidigt, i och med att hon sitter i orubbat bo, så har hon haft möjlighet till ett bra liv. Hade vi fått ut vårt arv, så hade troligen inte sommarstugan funnits kvar i familjens ägo och inte heller hade mamma haft ett bra liv, blivit sittande i en lägenhet och vantrivts. Vågar inte tänka på hur det varit för oss syskon.
Sedan kan man ju förskingra arvet, det gjorde min farmor, när hon dog, fanns det ingenting kvar till oss av vårt farsarv, inte ens ett litet foto på pappa som liten. farmor hade sett till att min faster fick allt, och det hon inte ville ha hade de sonika slängt.
13
Vetesjutton.
Mamma blev ju änka hyfsat tidigt, i och med att hon sitter i orubbat bo, så har hon haft möjlighet till ett bra liv. Hade vi fått ut vårt arv, så hade troligen inte sommarstugan funnits kvar i familjens ägo och inte heller hade mamma haft ett bra liv, blivit sittande i en lägenhet och vantrivts. Vågar inte tänka på hur det varit för oss syskon.
Sedan kan man ju förskingra arvet, det gjorde min farmor, när hon dog, fanns det ingenting kvar till oss av vårt farsarv, inte ens ett litet foto på pappa som liten. farmor hade sett till att min faster fick allt, och det hon inte ville ha hade de sonika slängt.
Jag resonerar precis som du. Min sambo är inte pappa till mina barn och de står som enda arvingar till mig. Skulle jag gå bort har sambon ett år på sig att lösa ut barnen ur huset (som är 100% mitt). Jag kan inte ens testamentera bort något till sambon eftersom allt jag ärvt är enskild egendom och inte får testamenteras bort till annan än mina barn.
Jag har vattentätt testamente ur så många synvinklar som rimligen kan tänkas samt att vi har avtalat bort sambolagen.
14
Jag resonerar precis som du. Min sambo är inte pappa till mina barn och de står som enda arvingar till mig. Skulle jag gå bort har sambon ett år på sig att lösa ut barnen ur huset (som är 100% mitt). Jag kan inte ens testamentera bort något till sambon eftersom allt jag ärvt är enskild egendom och inte får testamenteras bort till annan än mina barn.
Jag har vattentätt testamente ur så många synvinklar som rimligen kan tänkas samt att vi har avtalat bort sambolagen.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
