Styv förälder - Ekonomiskt ansvar.
Arbete, ekonomi & juridik
  1. Medlem sedan
    Mar 2012
    #1

    Styv förälder - Ekonomiskt ansvar.

    Hej.

    Jag har ett litet dilemma.
    Jag är sedan ca 1½ år styv förälder till två underbara tonåringar, en av varje sort. Vi fungerar bra ihop, så pass bra att dom föredrar att vara hos sin mamma och mig över deras pappa och hans sambo.

    Diverse saker väger in i att det är så, barnen far inte illa på något sätt, mer att de inte får den uppmärksamhet de behöver i sin fars hem.

    De har delad vårdnad och kör varannan vecka, det var varit så ända sen de separerade för ca 10 år sen.

    Då jag och barnens mamma började träffas hade hon bott själv 6 månader, och fortsatte göra så 6 månader ca efter vi börjat dejta.
    Under den tiden hon bodde själv så började varannan vecka regeln suddas ut lite.
    Det blev lite ombytt då och då, närmare 60/40 än 50/50 om man säger så.

    När vi sen flyttade ihop för ca 1 år sedan, så blev det mer och mer vi som hade barnen hos oss. De var inte ovanligt att de blev 2 raka veckor hos oss, och sen en helg hos pappan, följt av nån vardag, och sen oss igen.
    Ungefär 70/30 skulle jag gissa på.

    Efter jul har det dock varit närmare 90/10. De är alltså hos oss mest hela tiden, och det märks på vår ekonomi.
    Jag är väldigt öppen när de gäller ekonomi, och tycker det är självklart att jag ska betala hälften då hon har vårdnaden. Dvs presenter, kläder, nöjen osv.
    Vi har även köpt större saker så som en dator för ca 15 tusen åt grabben, och flickan har fått en hel del möbler och kläder, allt utifrån deras intressen och önskningar. De får såklart inte vad dom vill när dom vill, men vi lever väl något snäpp över normal standard.

    Ska också tilläggas att vi väntar på ökning, och denna krabat kommer om ca 4 månader.

    Och nu till mitt dilemma.
    Jag tycker att barnens pappa ska betala för sina barn den tid vi har dom istället för honom. Jag tycker inte mindre om dom på något sätt, eller önskar se dom mindre, tvärtom. Jag skulle föredra att ha dom på heltid, då jag anser att dom har det bättre hos oss. Men jag tycker att pappan ska ta någon typ av ansvar, och eftersom han inte kan se till att barnen trivs hos honom, får han betala för dom, och inte bara lämpa över.

    Jag och mamman är inte överens här, hon tycker ibland att han ska betala, och ibland inte. Om pappan ger barnen en slant över helgen, så är hon nöjd.
    Jag tycker det är vitt skilda saker, om han ger barnen fickpengar så betyder det inte annat än nöjen, och det har inget att göra med min och mammans ekonomi.

    Vi har det bra, vi klarar oss utan problem, och även när vi blir en extra så kommer vi klara oss. Visst blir det mindre pengar då, men de går ingen nöd direkt.

    Frågan är om jag ska fortsätta hålla på detta, eller om jag bör backa.
    Jag och mamman har pratat om de här ca 10 gånger de senaste 6 månaderna, och de sista 3 månaderna har de blivit lite mer livat, och vi har blivit riktigt osams 2-3 gånger.

    Jag tycker bara att han ska ta sitt ansvar, på ett eller annat sätt.
  2. 1
    Styv förälder - Ekonomiskt ansvar. Hej.

    Jag har ett litet dilemma.
    Jag är sedan ca 1½ år styv förälder till två underbara tonåringar, en av varje sort. Vi fungerar bra ihop, så pass bra att dom föredrar att vara hos sin mamma och mig över deras pappa och hans sambo.

    Diverse saker väger in i att det är så, barnen far inte illa på något sätt, mer att de inte får den uppmärksamhet de behöver i sin fars hem.

    De har delad vårdnad och kör varannan vecka, det var varit så ända sen de separerade för ca 10 år sen.

    Då jag och barnens mamma började träffas hade hon bott själv 6 månader, och fortsatte göra så 6 månader ca efter vi börjat dejta.
    Under den tiden hon bodde själv så började varannan vecka regeln suddas ut lite.
    Det blev lite ombytt då och då, närmare 60/40 än 50/50 om man säger så.

    När vi sen flyttade ihop för ca 1 år sedan, så blev det mer och mer vi som hade barnen hos oss. De var inte ovanligt att de blev 2 raka veckor hos oss, och sen en helg hos pappan, följt av nån vardag, och sen oss igen.
    Ungefär 70/30 skulle jag gissa på.

    Efter jul har det dock varit närmare 90/10. De är alltså hos oss mest hela tiden, och det märks på vår ekonomi.
    Jag är väldigt öppen när de gäller ekonomi, och tycker det är självklart att jag ska betala hälften då hon har vårdnaden. Dvs presenter, kläder, nöjen osv.
    Vi har även köpt större saker så som en dator för ca 15 tusen åt grabben, och flickan har fått en hel del möbler och kläder, allt utifrån deras intressen och önskningar. De får såklart inte vad dom vill när dom vill, men vi lever väl något snäpp över normal standard.

    Ska också tilläggas att vi väntar på ökning, och denna krabat kommer om ca 4 månader.

    Och nu till mitt dilemma.
    Jag tycker att barnens pappa ska betala för sina barn den tid vi har dom istället för honom. Jag tycker inte mindre om dom på något sätt, eller önskar se dom mindre, tvärtom. Jag skulle föredra att ha dom på heltid, då jag anser att dom har det bättre hos oss. Men jag tycker att pappan ska ta någon typ av ansvar, och eftersom han inte kan se till att barnen trivs hos honom, får han betala för dom, och inte bara lämpa över.

    Jag och mamman är inte överens här, hon tycker ibland att han ska betala, och ibland inte. Om pappan ger barnen en slant över helgen, så är hon nöjd.
    Jag tycker det är vitt skilda saker, om han ger barnen fickpengar så betyder det inte annat än nöjen, och det har inget att göra med min och mammans ekonomi.

    Vi har det bra, vi klarar oss utan problem, och även när vi blir en extra så kommer vi klara oss. Visst blir det mindre pengar då, men de går ingen nöd direkt.

    Frågan är om jag ska fortsätta hålla på detta, eller om jag bör backa.
    Jag och mamman har pratat om de här ca 10 gånger de senaste 6 månaderna, och de sista 3 månaderna har de blivit lite mer livat, och vi har blivit riktigt osams 2-3 gånger.

    Jag tycker bara att han ska ta sitt ansvar, på ett eller annat sätt.
  3. Medlem sedan
    Feb 2003
    #2
    Pappan borde betala underhåll om de bor hos er till 90%. Borde. Men frågan är hur mycket du kan lägga dig? Svår fråga!
  4. 2
    Pappan borde betala underhåll om de bor hos er till 90%. Borde. Men frågan är hur mycket du kan lägga dig? Svår fråga!
  5. Medlem sedan
    Oct 2000
    #3
    jag förstår barnens mamma om hon inte vill kräva underhåll om det är så att barnen helt självmant valt att komma mer och mer till er.
    Det måste kännas tufft för deras pappa känslomässigt och då kanske man inte vill strö salt i såren ytterligare genom att dessutom kräva underhåll?
  6. 3
    jag förstår barnens mamma om hon inte vill kräva underhåll om det är så att barnen helt självmant valt att komma mer och mer till er.
    Det måste kännas tufft för deras pappa känslomässigt och då kanske man inte vill strö salt i såren ytterligare genom att dessutom kräva underhåll?
  7. Medlem sedan
    Mar 2012
    #4
    Jag förstår ditt dilemma och dina tankar. Du låter som en generös & snäll människa och det är någonting bra och fint! Dock kan jag väl tycka att det låter som att din kvinna "utnyttjar" det hela lite grand. Kanske har din kvinna och hennes förra man inte lika lätt att prata om pengar som du och hon har? Därav väljer hon den ”lätta” vägen och låter dig betala för självklart borde pappan ta ekonomiskt ansvar.

    Min man hade två tonårstjejer när vi flyttade ihop, varav den ena ännu bor heltid hos oss och den andra bodde då och då men är numera utflugen. Vi investerade i ett helt nytt boende för den nya familjesammansättningen när vi flyttade ihop. Ett hus som vi betalar 50/50 på varje månad.

    Det har hela tiden varit väldigt viktigt för mig att inte bli någon slags "sponsor" då barnen ju redan har en mamma och en pappa som kan (och har skyldighet att) försörja dom. Sen kan jag såklart lägga pengar på dom ändå, men det är mer i sammanhang som jag själv väljer. Själva basekonomin är en sak för föräldrarna anser jag. Att jag sen blev delägare i ett "för stort hus" är väl i viss mån också sponsring. Men självklart ska man inte bli fanatisk.

    Vi har iallafall löst själva vardagsekonomin på följande vis: min man betalar 2/3 av vissa rörliga utgifter såsom mat, el, VA. Vi delar 50/50 på bolån, försäkringar, radiotjänst, bensin etc. Detta förutsätter att vi sparar kvitton & räkningar och gör en sammanställning varje månad. Det kanske kan uppfattas som krångligt och snålt om man inte är van vid det. Men för mig handlar det inte om millimeter-rättvisa utan mer om att ha koll på vart pengarna tar vägen. Att ha koll på våra utgifter helt enkelt.

    Som det är nu så betalar min man i snitt 2600 kr mer än mig varje månad och av den summan har han egentligen möjlighet att ”kräva” tillbaka hälften av pengarna i underhållsbidrag från mamman. Vilket han inte gör, men det är ju en sak mellan dom. Själva summan på 2600 kr tycker jag är rimlig med tanke på att det är en 18-årig tjej som bor här på heltid. Enligt konsumentverket ska en tonårstjej som arbetar betala 3700 kr hemma.

    Vårat system förutsätter dock att båda parter tjänar ungefär lika, i annat fall tycker jag nog att man ska använda sig av en procentsats som avspeglar en ”rättvis” fördelning. Låt säga att jag tjänar 10 000 kr (brutto) mer varje månad än min man, då kanske fördelningen istället blir 50/50 tack vare att han då betalar en större procentuell summa av sin lön varje månad än vad jag gör. Man kan ju också ha ett gemensamt konto där man sätter in en procentsats av sin lön varje månad och där alla räkningar & matinköp dras.

    I ditt fall borde pappan verkligen betala underhåll eller på annat sätt kompensera er ekonomiskt. Tycker jag. Men det är en fight som kvinnan & hennes ex-man måste ta. Du och hon kan bara komma överens om hur ni två ska fördela era kostnader. Många tycker att det är jobbigt och småaktigt att fördela kostnader, och det funkar kanske bra för vissa men det är säkert många som går och känner sig lite missnöjda också.

    Jag hoppas att ni alla kan komma till en lösning som ni är nöjda med!



    Hej.

    Jag har ett litet dilemma.
    Jag är sedan ca 1½ år styv förälder till två underbara tonåringar, en av varje sort. Vi fungerar bra ihop, så pass bra att dom föredrar att vara hos sin mamma och mig över deras pappa och hans sambo.

    Diverse saker väger in i att det är så, barnen far inte illa på något sätt, mer att de inte får den uppmärksamhet de behöver i sin fars hem.

    De har delad vårdnad och kör varannan vecka, det var varit så ända sen de separerade för ca 10 år sen.

    Då jag och barnens mamma började träffas hade hon bott själv 6 månader, och fortsatte göra så 6 månader ca efter vi börjat dejta.
    Under den tiden hon bodde själv så började varannan vecka regeln suddas ut lite.
    Det blev lite ombytt då och då, närmare 60/40 än 50/50 om man säger så.

    När vi sen flyttade ihop för ca 1 år sedan, så blev det mer och mer vi som hade barnen hos oss. De var inte ovanligt att de blev 2 raka veckor hos oss, och sen en helg hos pappan, följt av nån vardag, och sen oss igen.
    Ungefär 70/30 skulle jag gissa på.

    Efter jul har det dock varit närmare 90/10. De är alltså hos oss mest hela tiden, och det märks på vår ekonomi.
    Jag är väldigt öppen när de gäller ekonomi, och tycker det är självklart att jag ska betala hälften då hon har vårdnaden. Dvs presenter, kläder, nöjen osv.
    Vi har även köpt större saker så som en dator för ca 15 tusen åt grabben, och flickan har fått en hel del möbler och kläder, allt utifrån deras intressen och önskningar. De får såklart inte vad dom vill när dom vill, men vi lever väl något snäpp över normal standard.

    Ska också tilläggas att vi väntar på ökning, och denna krabat kommer om ca 4 månader.

    Och nu till mitt dilemma.
    Jag tycker att barnens pappa ska betala för sina barn den tid vi har dom istället för honom. Jag tycker inte mindre om dom på något sätt, eller önskar se dom mindre, tvärtom. Jag skulle föredra att ha dom på heltid, då jag anser att dom har det bättre hos oss. Men jag tycker att pappan ska ta någon typ av ansvar, och eftersom han inte kan se till att barnen trivs hos honom, får han betala för dom, och inte bara lämpa över.

    Jag och mamman är inte överens här, hon tycker ibland att han ska betala, och ibland inte. Om pappan ger barnen en slant över helgen, så är hon nöjd.
    Jag tycker det är vitt skilda saker, om han ger barnen fickpengar så betyder det inte annat än nöjen, och det har inget att göra med min och mammans ekonomi.

    Vi har det bra, vi klarar oss utan problem, och även när vi blir en extra så kommer vi klara oss. Visst blir det mindre pengar då, men de går ingen nöd direkt.

    Frågan är om jag ska fortsätta hålla på detta, eller om jag bör backa.
    Jag och mamman har pratat om de här ca 10 gånger de senaste 6 månaderna, och de sista 3 månaderna har de blivit lite mer livat, och vi har blivit riktigt osams 2-3 gånger.

    Jag tycker bara att han ska ta sitt ansvar, på ett eller annat sätt.
  8. 4
    Jag förstår ditt dilemma och dina tankar. Du låter som en generös & snäll människa och det är någonting bra och fint! Dock kan jag väl tycka att det låter som att din kvinna "utnyttjar" det hela lite grand. Kanske har din kvinna och hennes förra man inte lika lätt att prata om pengar som du och hon har? Därav väljer hon den ”lätta” vägen och låter dig betala för självklart borde pappan ta ekonomiskt ansvar.

    Min man hade två tonårstjejer när vi flyttade ihop, varav den ena ännu bor heltid hos oss och den andra bodde då och då men är numera utflugen. Vi investerade i ett helt nytt boende för den nya familjesammansättningen när vi flyttade ihop. Ett hus som vi betalar 50/50 på varje månad.

    Det har hela tiden varit väldigt viktigt för mig att inte bli någon slags "sponsor" då barnen ju redan har en mamma och en pappa som kan (och har skyldighet att) försörja dom. Sen kan jag såklart lägga pengar på dom ändå, men det är mer i sammanhang som jag själv väljer. Själva basekonomin är en sak för föräldrarna anser jag. Att jag sen blev delägare i ett "för stort hus" är väl i viss mån också sponsring. Men självklart ska man inte bli fanatisk.

    Vi har iallafall löst själva vardagsekonomin på följande vis: min man betalar 2/3 av vissa rörliga utgifter såsom mat, el, VA. Vi delar 50/50 på bolån, försäkringar, radiotjänst, bensin etc. Detta förutsätter att vi sparar kvitton & räkningar och gör en sammanställning varje månad. Det kanske kan uppfattas som krångligt och snålt om man inte är van vid det. Men för mig handlar det inte om millimeter-rättvisa utan mer om att ha koll på vart pengarna tar vägen. Att ha koll på våra utgifter helt enkelt.

    Som det är nu så betalar min man i snitt 2600 kr mer än mig varje månad och av den summan har han egentligen möjlighet att ”kräva” tillbaka hälften av pengarna i underhållsbidrag från mamman. Vilket han inte gör, men det är ju en sak mellan dom. Själva summan på 2600 kr tycker jag är rimlig med tanke på att det är en 18-årig tjej som bor här på heltid. Enligt konsumentverket ska en tonårstjej som arbetar betala 3700 kr hemma.

    Vårat system förutsätter dock att båda parter tjänar ungefär lika, i annat fall tycker jag nog att man ska använda sig av en procentsats som avspeglar en ”rättvis” fördelning. Låt säga att jag tjänar 10 000 kr (brutto) mer varje månad än min man, då kanske fördelningen istället blir 50/50 tack vare att han då betalar en större procentuell summa av sin lön varje månad än vad jag gör. Man kan ju också ha ett gemensamt konto där man sätter in en procentsats av sin lön varje månad och där alla räkningar & matinköp dras.

    I ditt fall borde pappan verkligen betala underhåll eller på annat sätt kompensera er ekonomiskt. Tycker jag. Men det är en fight som kvinnan & hennes ex-man måste ta. Du och hon kan bara komma överens om hur ni två ska fördela era kostnader. Många tycker att det är jobbigt och småaktigt att fördela kostnader, och det funkar kanske bra för vissa men det är säkert många som går och känner sig lite missnöjda också.

    Jag hoppas att ni alla kan komma till en lösning som ni är nöjda med!



    Hej.

    Jag har ett litet dilemma.
    Jag är sedan ca 1½ år styv förälder till två underbara tonåringar, en av varje sort. Vi fungerar bra ihop, så pass bra att dom föredrar att vara hos sin mamma och mig över deras pappa och hans sambo.

    Diverse saker väger in i att det är så, barnen far inte illa på något sätt, mer att de inte får den uppmärksamhet de behöver i sin fars hem.

    De har delad vårdnad och kör varannan vecka, det var varit så ända sen de separerade för ca 10 år sen.

    Då jag och barnens mamma började träffas hade hon bott själv 6 månader, och fortsatte göra så 6 månader ca efter vi börjat dejta.
    Under den tiden hon bodde själv så började varannan vecka regeln suddas ut lite.
    Det blev lite ombytt då och då, närmare 60/40 än 50/50 om man säger så.

    När vi sen flyttade ihop för ca 1 år sedan, så blev det mer och mer vi som hade barnen hos oss. De var inte ovanligt att de blev 2 raka veckor hos oss, och sen en helg hos pappan, följt av nån vardag, och sen oss igen.
    Ungefär 70/30 skulle jag gissa på.

    Efter jul har det dock varit närmare 90/10. De är alltså hos oss mest hela tiden, och det märks på vår ekonomi.
    Jag är väldigt öppen när de gäller ekonomi, och tycker det är självklart att jag ska betala hälften då hon har vårdnaden. Dvs presenter, kläder, nöjen osv.
    Vi har även köpt större saker så som en dator för ca 15 tusen åt grabben, och flickan har fått en hel del möbler och kläder, allt utifrån deras intressen och önskningar. De får såklart inte vad dom vill när dom vill, men vi lever väl något snäpp över normal standard.

    Ska också tilläggas att vi väntar på ökning, och denna krabat kommer om ca 4 månader.

    Och nu till mitt dilemma.
    Jag tycker att barnens pappa ska betala för sina barn den tid vi har dom istället för honom. Jag tycker inte mindre om dom på något sätt, eller önskar se dom mindre, tvärtom. Jag skulle föredra att ha dom på heltid, då jag anser att dom har det bättre hos oss. Men jag tycker att pappan ska ta någon typ av ansvar, och eftersom han inte kan se till att barnen trivs hos honom, får han betala för dom, och inte bara lämpa över.

    Jag och mamman är inte överens här, hon tycker ibland att han ska betala, och ibland inte. Om pappan ger barnen en slant över helgen, så är hon nöjd.
    Jag tycker det är vitt skilda saker, om han ger barnen fickpengar så betyder det inte annat än nöjen, och det har inget att göra med min och mammans ekonomi.

    Vi har det bra, vi klarar oss utan problem, och även när vi blir en extra så kommer vi klara oss. Visst blir det mindre pengar då, men de går ingen nöd direkt.

    Frågan är om jag ska fortsätta hålla på detta, eller om jag bör backa.
    Jag och mamman har pratat om de här ca 10 gånger de senaste 6 månaderna, och de sista 3 månaderna har de blivit lite mer livat, och vi har blivit riktigt osams 2-3 gånger.

    Jag tycker bara att han ska ta sitt ansvar, på ett eller annat sätt.
  9. Medlem sedan
    Jun 2007
    #5

    Tonåringar är dyra i drift

    jag skulle inte vilja att maken tog hela den kostanden och att exet "kom undan" Det är ju hans barn också.

    Det är jag och den andra bioföräldern som ska ha det huvudsakliga försörjningsansvaret.

    Jag skulle nog bli rätt så sur om maken krävde att JAG skulle stå för större delen av hans barns kostnader för att deras mor skulle slippa.
    Det är ju hos vår familj den större delen av lojaliteten ska ligga.. tycker jag då..

    som håller med den ovan som sa att det låter som om din sambo utnyttjar dig lite... till förmån för sitt ex (min koppling)
    Bara måste...... allt....
  10. 5
    Tonåringar är dyra i drift jag skulle inte vilja att maken tog hela den kostanden och att exet "kom undan" Det är ju hans barn också.

    Det är jag och den andra bioföräldern som ska ha det huvudsakliga försörjningsansvaret.

    Jag skulle nog bli rätt så sur om maken krävde att JAG skulle stå för större delen av hans barns kostnader för att deras mor skulle slippa.
    Det är ju hos vår familj den större delen av lojaliteten ska ligga.. tycker jag då..

    som håller med den ovan som sa att det låter som om din sambo utnyttjar dig lite... till förmån för sitt ex (min koppling)
  11. Medlem sedan
    May 2005
    #6
    Självklart ska fadern ta ansvar för sina barns försörjning! "-nin-" verkar ha hittat en bra lösning och jag instämmer i det resonemanget.

    Om pappan är ledsen för att barnen väljer att vara mer hos er har inte med saken att göra. De blir inte mindre hungriga eller behöver mindre tak över huvudet för det.
  12. 6
    Självklart ska fadern ta ansvar för sina barns försörjning! "-nin-" verkar ha hittat en bra lösning och jag instämmer i det resonemanget.

    Om pappan är ledsen för att barnen väljer att vara mer hos er har inte med saken att göra. De blir inte mindre hungriga eller behöver mindre tak över huvudet för det.
  13. Medlem sedan
    Jul 2006
    #7
    Jag tycker att det beror lite på hur er ekonomi ser ut. Mina stora barn bor mer eller mindre heltid hos oss och vi (jag o min sambo) har inte begärt underhåll av mitt ex. Man kan ju tycka att min sambo då drabbas ekonomiskt eftersom han o jag delar lika på våra räkningar och på kostnaderna för barnen.

    Men eftersom jag har högre inkomst än min sambo o alltså lägger in mer pengar till vår gemensamma ekonomi så anser jag att min sambo ändå inte drabbas, även om vi sen delar 50/50 på kostnaderna för barnen. Jag har också andra tillgångar som jag har gett min sambo tillgång till "gratis", så därför anser inte jag att han är förfördelad ekonomiskt även om inte barnens pappa betalar så mycket. O min sambo har inte klagat.

    Men om du tjänar mest o langar in mest i er gemensamma ekonomi, ni bor i ett hus/lägenhet som du till största delen betalt, ni kör runt i en bil som du betalt osv så kan jag förstå om du blir irriterad över att också betala hälften för barnen. Och att barnens pappa inte betalar. I så fall tycker jag att du ska kräva att mamman begär underhåll.
  14. 7
    Jag tycker att det beror lite på hur er ekonomi ser ut. Mina stora barn bor mer eller mindre heltid hos oss och vi (jag o min sambo) har inte begärt underhåll av mitt ex. Man kan ju tycka att min sambo då drabbas ekonomiskt eftersom han o jag delar lika på våra räkningar och på kostnaderna för barnen.

    Men eftersom jag har högre inkomst än min sambo o alltså lägger in mer pengar till vår gemensamma ekonomi så anser jag att min sambo ändå inte drabbas, även om vi sen delar 50/50 på kostnaderna för barnen. Jag har också andra tillgångar som jag har gett min sambo tillgång till "gratis", så därför anser inte jag att han är förfördelad ekonomiskt även om inte barnens pappa betalar så mycket. O min sambo har inte klagat.

    Men om du tjänar mest o langar in mest i er gemensamma ekonomi, ni bor i ett hus/lägenhet som du till största delen betalt, ni kör runt i en bil som du betalt osv så kan jag förstå om du blir irriterad över att också betala hälften för barnen. Och att barnens pappa inte betalar. I så fall tycker jag att du ska kräva att mamman begär underhåll.
  15. Medlem sedan
    Nov 2002
    #8
    Håller med här. I princip tycker jag att pappan ska betala underhåll i proportion till den fördelade tiden. Ni får väl kolla vad barnen kostar.

    Sen håller jag med om att i samboförhållandet, om man som förälder tjänar mer än den andre och allt går gemensamt in så betalar man ju faktiskt proportionellt mer i alla fall. Alla saker, både barnens och sambons, så beroende på hur mycket det diffar betalar man för barnen i alla fall. Det är ju inte default 50/50 man betalar om man slår ihop inkomster och delar på utgifter.

    Tjänar icke-föräldern mer blir det ju mer komplicerat. Men, man får väl diskutera frågan ...
  16. 8
    Håller med här. I princip tycker jag att pappan ska betala underhåll i proportion till den fördelade tiden. Ni får väl kolla vad barnen kostar.

    Sen håller jag med om att i samboförhållandet, om man som förälder tjänar mer än den andre och allt går gemensamt in så betalar man ju faktiskt proportionellt mer i alla fall. Alla saker, både barnens och sambons, så beroende på hur mycket det diffar betalar man för barnen i alla fall. Det är ju inte default 50/50 man betalar om man slår ihop inkomster och delar på utgifter.

    Tjänar icke-föräldern mer blir det ju mer komplicerat. Men, man får väl diskutera frågan ...
  17. Medlem sedan
    Mar 2012
    #9
    Olycklig särskrivning i rubriken märkte jag nu
  18. 9
    Olycklig särskrivning i rubriken märkte jag nu
  19. Medlem sedan
    Mar 2012
    #10
    Olycklig särskrivning i rubriken märkte jag nu

    Tack för alla råd och tips, ni säger många bra saker, speciellt Jenkas och gossan.

    Ni pratar om kostnaden på barnen, och de är lite lurigt, jag har kollat på konsumentverket och sen avrunda neråt en hel del. Siffrorna jag pratat om är 1000-1500kr extra per vecka för 2 tonåringar.
    Men när jag sen tar upp dessa siffror, så hävdar hon att hennes barn omöjligt kan kosta sådär mycket.

    Har ni någon erfarenhet av hur konsumentverkets siffror stämmer med "verkligheten"?
  20. 10
    Olycklig särskrivning i rubriken märkte jag nu

    Tack för alla råd och tips, ni säger många bra saker, speciellt Jenkas och gossan.

    Ni pratar om kostnaden på barnen, och de är lite lurigt, jag har kollat på konsumentverket och sen avrunda neråt en hel del. Siffrorna jag pratat om är 1000-1500kr extra per vecka för 2 tonåringar.
    Men när jag sen tar upp dessa siffror, så hävdar hon att hennes barn omöjligt kan kosta sådär mycket.

    Har ni någon erfarenhet av hur konsumentverkets siffror stämmer med "verkligheten"?
  21. Singelmorsan
    #11
    Självklart ska han betala underhåll, det är ju hans barn. Att de får fickpengar har inte med saken att göra.

    Sen kan du ju inte tvinga din sambo att kräva detta av honom, vill hon inte så kan du inte göra så mycket åt just det. Däremot kan du ju sluta betala för hennes ungar och låta henne ta hela den kostnaden. Det blir det säkert inte så munter stämning av, så du får väl fundera på om du vill ta striden eller inte. Hoppas hon tar sitt förnuft till fånga.
  22. 11
    Självklart ska han betala underhåll, det är ju hans barn. Att de får fickpengar har inte med saken att göra.

    Sen kan du ju inte tvinga din sambo att kräva detta av honom, vill hon inte så kan du inte göra så mycket åt just det. Däremot kan du ju sluta betala för hennes ungar och låta henne ta hela den kostnaden. Det blir det säkert inte så munter stämning av, så du får väl fundera på om du vill ta striden eller inte. Hoppas hon tar sitt förnuft till fånga.
  23. Medlem sedan
    Jul 2006
    #12
    Ja, det var en tvetydig särskrivning, hehe.

    Enligt konsumentverkets beräkningar skulle enbart maten för två tonåringar (en pojke o en flicka), som äter alla måltider i hemmet utom lunch, gå på drygt 3000 kr per månad. Det är alltså inte inräknat schampo o sånt utan bara ren _mat_. Det tycker jag låter mycket. Våra samlade kostnader för 5 pers för mat, förbrukningsartiklar (toapapper, schampo osv), vin, läsk, godis - allt man stoppar i sig förutom uteluncher ligger på kanske 6000 kr per månad. Att hälften av det skulle vara ren mat till mina stora barn - nää. Men det beror kanske på vilken typ av mat man handlar.

    Men om barnen bor så mycket hos er så är ju minimikravet att ni får barn- eller studiebidragen för bägge. Eller går de till fickpengar åt barnen?

    Min månadsekonomi för min dotter 16, är ungefär:
    Inkomst
    Barnbidrag 1050

    Kostnader
    Fickpengar 1500
    Mobil 400
    Mat o förbr.artiklar 1000
    Resor o semestrar m familjen o själv 2000
    Presenter o julklappar 1000
    Bidrag till dyrare klädesplagg 200
    Summa kostnader 6100 kr
    Minus barnbidrag = total kostnad 5050 kr

    !!!!!
    Säger som i Lyxfällan: Det hade jag inte en aaaaning om! Men det är ju våra resor som vi prioriterar som kostar mycket. Men även annars så är det ju en kostnad på 3000 kr per månad. Det kan ju vara något för dig att utgå från o jämföra med.
  24. 12
    Ja, det var en tvetydig särskrivning, hehe.

    Enligt konsumentverkets beräkningar skulle enbart maten för två tonåringar (en pojke o en flicka), som äter alla måltider i hemmet utom lunch, gå på drygt 3000 kr per månad. Det är alltså inte inräknat schampo o sånt utan bara ren _mat_. Det tycker jag låter mycket. Våra samlade kostnader för 5 pers för mat, förbrukningsartiklar (toapapper, schampo osv), vin, läsk, godis - allt man stoppar i sig förutom uteluncher ligger på kanske 6000 kr per månad. Att hälften av det skulle vara ren mat till mina stora barn - nää. Men det beror kanske på vilken typ av mat man handlar.

    Men om barnen bor så mycket hos er så är ju minimikravet att ni får barn- eller studiebidragen för bägge. Eller går de till fickpengar åt barnen?

    Min månadsekonomi för min dotter 16, är ungefär:
    Inkomst
    Barnbidrag 1050

    Kostnader
    Fickpengar 1500
    Mobil 400
    Mat o förbr.artiklar 1000
    Resor o semestrar m familjen o själv 2000
    Presenter o julklappar 1000
    Bidrag till dyrare klädesplagg 200
    Summa kostnader 6100 kr
    Minus barnbidrag = total kostnad 5050 kr

    !!!!!
    Säger som i Lyxfällan: Det hade jag inte en aaaaning om! Men det är ju våra resor som vi prioriterar som kostar mycket. Men även annars så är det ju en kostnad på 3000 kr per månad. Det kan ju vara något för dig att utgå från o jämföra med.
  25. Anonym
    #13

    Vilket underbart inlägg!

    Har själv skrivit som mamma på ett annat snack om ett liknande problem.
    Jag har inte "vågat" söka underhåll för barnen som valt att bo mer hos oss för att inte stampa exet på tårna...mycket pga att han är ledsen över att de valt "bort" honom...

    Har sökt underhåll nyligen o fått igenom det...relationen med barnens far har fått en knäck, precis som jag trodde...men jag orkar inte bry mig längre...hamnar me3llan min man o mitt ex i sånna här frågor...
  26. 13
    Vilket underbart inlägg! Har själv skrivit som mamma på ett annat snack om ett liknande problem.
    Jag har inte "vågat" söka underhåll för barnen som valt att bo mer hos oss för att inte stampa exet på tårna...mycket pga att han är ledsen över att de valt "bort" honom...

    Har sökt underhåll nyligen o fått igenom det...relationen med barnens far har fått en knäck, precis som jag trodde...men jag orkar inte bry mig längre...hamnar me3llan min man o mitt ex i sånna här frågor...

Liknande trådar

  1. Styv- svärförälder?
    By Jag-67 in forum Ordet är fritt
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-01-08, 13:04
  2. Både styv- och bioförälder
    By fjella in forum Styvfamiljer
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2007-04-19, 12:34
  3. styv son
    By anonymt namn in forum Styvfamiljer
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2007-01-24, 16:18
  4. Moraliskt ekonomiskt ansvar
    By Majamyra in forum Kärlek & relationer
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-11-27, 19:32
  5. Moraliskt ekonomiskt ansvar
    By Majamyra in forum Arbete, ekonomi & juridik
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-11-27, 12:15
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar