Jag är i vecka 27 nu och mina oroliga tankar om förlossningen börjar bli väldigt påtagliga nu =/
Alltid tyckt förlossningar verkar otäcka och fram och tillbaka känt mig så rädd för det att jag "inte vill ha barn" för att slippa förlossningen...
Men nu vill jag inget annat än ha min lilla skatt i famnen men förlossningen skrämmer mig bara mer och mer för varje vecka som går...
Ligger ofta vaken länge på kvällar och nätter och tänker på förlossningen och hur jag ska klara av den...
Någon som har några lugnande ord till en orolig mamma som ska få sitt första barn?
//Minty
1
Förlossningsoro Jag är i vecka 27 nu och mina oroliga tankar om förlossningen börjar bli väldigt påtagliga nu =/
Alltid tyckt förlossningar verkar otäcka och fram och tillbaka känt mig så rädd för det att jag "inte vill ha barn" för att slippa förlossningen...
Men nu vill jag inget annat än ha min lilla skatt i famnen men förlossningen skrämmer mig bara mer och mer för varje vecka som går...
Ligger ofta vaken länge på kvällar och nätter och tänker på förlossningen och hur jag ska klara av den...
Någon som har några lugnande ord till en orolig mamma som ska få sitt första barn?
Varför oroar du dig i onödan? De allra flesta förlossningarna går ju bra. Och du ska föda på ett modernt sjukhus där man kan få smärtlindring och annan hjälp. Prata med barnmorskan om vilka smärtlindringsmetoder som finns.
4
Varför oroar du dig i onödan? De allra flesta förlossningarna går ju bra. Och du ska föda på ett modernt sjukhus där man kan få smärtlindring och annan hjälp. Prata med barnmorskan om vilka smärtlindringsmetoder som finns.
Varför oroar man sig över huvud taget för nånting?
"De allra flesta förlossningar går bra" jo visst det gör dem väl men det gör dem väl inte till en dans på rosor? En förlossning är väl jobbig och väldigt krävande även om den går rätt till?
Och sen vet man juh aldrig om förlossningen blir lätt eller svår heller jag vet bara att min mamma fick hålla på i 23 timmar innan dem gav upp och snitta henne för att barnet inte kom ut...Vilket vi nu i efterhand tror berodde på att hon inte hade foglossning så bäcken inte öppnade sig som det skulle.... Och kan inte direkt påstå att jag har särskilt mycket problem med foglossning heller efter saker jag läst här med personer som knappt kan ta sig ur sängen och soffan utan att få ont.... Jag kan fortfarande ut och gå med hunden utan större problem... Så tänk om inte mina fogar heller släpper som dem ska?
Allt det här är helt nytt för mig är det konstigt att jag tycker det är läskigt? Jag har inte den minsta aning om vad som väntar och ingen att fråga heller...
5
Varför oroar man sig över huvud taget för nånting?
"De allra flesta förlossningar går bra" jo visst det gör dem väl men det gör dem väl inte till en dans på rosor? En förlossning är väl jobbig och väldigt krävande även om den går rätt till?
Och sen vet man juh aldrig om förlossningen blir lätt eller svår heller jag vet bara att min mamma fick hålla på i 23 timmar innan dem gav upp och snitta henne för att barnet inte kom ut...Vilket vi nu i efterhand tror berodde på att hon inte hade foglossning så bäcken inte öppnade sig som det skulle.... Och kan inte direkt påstå att jag har särskilt mycket problem med foglossning heller efter saker jag läst här med personer som knappt kan ta sig ur sängen och soffan utan att få ont.... Jag kan fortfarande ut och gå med hunden utan större problem... Så tänk om inte mina fogar heller släpper som dem ska?
Allt det här är helt nytt för mig är det konstigt att jag tycker det är läskigt? Jag har inte den minsta aning om vad som väntar och ingen att fråga heller...
Jag kände knappt av foglossningen när jag väntade mitt första barn, gick till och med ut och dansade i åttonde månaden. Och jag känner flera som inte hade några större besvär. Så foglossningen måste inte göra jätteont. Det är bara bra att du slipper sådana problem!
Men prata med din barnmorska om du är orolig.
Och promenera mer med hunden! Jag har läst att kvinnor som är fysiskt aktiva under graviditeten ofta har lättare förlossningar.
6
Jag kände knappt av foglossningen när jag väntade mitt första barn, gick till och med ut och dansade i åttonde månaden. Och jag känner flera som inte hade några större besvär. Så foglossningen måste inte göra jätteont. Det är bara bra att du slipper sådana problem!
Men prata med din barnmorska om du är orolig.
Och promenera mer med hunden! Jag har läst att kvinnor som är fysiskt aktiva under graviditeten ofta har lättare förlossningar.
Glömde att skriva: min dotter var 52 cm lång och vägde 3745 g, så hon var ingen liten bebis (speciellt med tanke på att jag själv är ganska liten). Men det var inga problem, och jag behövde inte ens krysta länge (bara 10-15 minuter).
7
Glömde att skriva: min dotter var 52 cm lång och vägde 3745 g, så hon var ingen liten bebis (speciellt med tanke på att jag själv är ganska liten). Men det var inga problem, och jag behövde inte ens krysta länge (bara 10-15 minuter).
Du kan inte ta hjälp av en dola? Har för mig att jag hört att man även kan träffa en dola innan förlossningen, för att lindra sin oro.
Jag är också förstföderska, men jag försöker tränga bort oro och tänker att det går väl som det går (försöker i alla fall). Det jag mest oroar mig för är hur barnet ska må, att min kille ska vara på jobbet och inte kan komma till sjukhuset förns på flera timmar. Men när jag har pratat med min mamma om oron så har hon bara sagt att det är ju långt kvar, så inget jag behöver oroa mig för nu. Visst, hon försöker väl lugna en, men det är ju inte svaret man vill ha...
Men det jag tror jag försöker säga nu är att det är bra om man får chansen att prata om sin oro, utan att den trängs undan eller viftas bort.
Hoppas allt går bra
8
Du kan inte ta hjälp av en dola? Har för mig att jag hört att man även kan träffa en dola innan förlossningen, för att lindra sin oro.
Jag är också förstföderska, men jag försöker tränga bort oro och tänker att det går väl som det går (försöker i alla fall). Det jag mest oroar mig för är hur barnet ska må, att min kille ska vara på jobbet och inte kan komma till sjukhuset förns på flera timmar. Men när jag har pratat med min mamma om oron så har hon bara sagt att det är ju långt kvar, så inget jag behöver oroa mig för nu. Visst, hon försöker väl lugna en, men det är ju inte svaret man vill ha...
Men det jag tror jag försöker säga nu är att det är bra om man får chansen att prata om sin oro, utan att den trängs undan eller viftas bort.
Hoppas allt går bra
Hej jag tittar in från mars-gruppen. Jag är riktigt nära min BF 20 mars. Mitt första barn också. Känner mig inte direkt orolig på något sätt. Men klart att det finns tankar som dyker upp ibland.
Jag tycker att om det är så att du känner oro på riktigt så ska du ta upp det snarast med din BM. Hon är där för att guida dig igenom det hela. Det finns hjälp att få, folk att prata med om man känner oro. Jag har lärt känna en tjej som ska ha nu i mars med. Hon har varit ordentligt orolig. men nu har hon tom fått ett förlossningskontrakt där allt som kan hända står med och exakt hur BM och läkare kommer att handla vid dessa till fällen. Hon ser fram mot förlossningen nu och känner sig lugnare. All lycka och styrkekramar.
9
Hej jag tittar in från mars-gruppen. Jag är riktigt nära min BF 20 mars. Mitt första barn också. Känner mig inte direkt orolig på något sätt. Men klart att det finns tankar som dyker upp ibland.
Jag tycker att om det är så att du känner oro på riktigt så ska du ta upp det snarast med din BM. Hon är där för att guida dig igenom det hela. Det finns hjälp att få, folk att prata med om man känner oro. Jag har lärt känna en tjej som ska ha nu i mars med. Hon har varit ordentligt orolig. men nu har hon tom fått ett förlossningskontrakt där allt som kan hända står med och exakt hur BM och läkare kommer att handla vid dessa till fällen. Hon ser fram mot förlossningen nu och känner sig lugnare. All lycka och styrkekramar.
Visst känner man som förstagångsföderska mer eller mindre oro inför vad förlossningen ska vara. man kan ju inte veta hur det ska kännas och hur lång tid det tar och vad man får genomgå vet man ju aldrig då det är så olika från förlossning till förlossning men jag försöker tänka positivt och tänka på att hur många kvinnor som helst har under åren fött barn och klarat av det trots att de absolut inte trodde det när de var mitt i det. Då klarar jag det också! (och du såklart ). Försök peppa dig själv och se det naturliga i förlossningsförloppet och gå igenom noggrant för dig själv vad som är viktigt och vad rädslorna gäller så att du kan skriva ner det i ett förlossningsbrev till personalen du möter på förlossningen. Jag tror det är viktigt att BM får reda på vad man som blivande mamma känner sig rädd inför osv. för att hon ska kunna möta dig på bästa sätt! Hoppas det lugnar dig något! Lycka till!
10
Visst känner man som förstagångsföderska mer eller mindre oro inför vad förlossningen ska vara. man kan ju inte veta hur det ska kännas och hur lång tid det tar och vad man får genomgå vet man ju aldrig då det är så olika från förlossning till förlossning men jag försöker tänka positivt och tänka på att hur många kvinnor som helst har under åren fött barn och klarat av det trots att de absolut inte trodde det när de var mitt i det. Då klarar jag det också! (och du såklart ). Försök peppa dig själv och se det naturliga i förlossningsförloppet och gå igenom noggrant för dig själv vad som är viktigt och vad rädslorna gäller så att du kan skriva ner det i ett förlossningsbrev till personalen du möter på förlossningen. Jag tror det är viktigt att BM får reda på vad man som blivande mamma känner sig rädd inför osv. för att hon ska kunna möta dig på bästa sätt! Hoppas det lugnar dig något! Lycka till!
Att oroa sig inför det är vanligt, men när oron tar över "njutningen" och man är mest orolig hela tiden så är det något man borde försöka göra något åt. Prata med din bm. Jag tyckte att det hjälpte att läsa om massor av förlossningar, förlossningsberättelser osv.. för att få så mycket kunskap som möjligt om hur man kan uppleva förlossningen, hur den kan gå till osv.. jag är sån att jag oroar mig ofta för sådant jag inte vet något om, okunskapen... så det hjälpte mig att få mer kunskap! Läs, läs och läs
12
Att oroa sig inför det är vanligt, men när oron tar över "njutningen" och man är mest orolig hela tiden så är det något man borde försöka göra något åt. Prata med din bm. Jag tyckte att det hjälpte att läsa om massor av förlossningar, förlossningsberättelser osv.. för att få så mycket kunskap som möjligt om hur man kan uppleva förlossningen, hur den kan gå till osv.. jag är sån att jag oroar mig ofta för sådant jag inte vet något om, okunskapen... så det hjälpte mig att få mer kunskap! Läs, läs och läs
Klara den kommer du att göra. På ett eller annat vis kommer ungen ut. Det kan vi vara säkra på. Och barnafödslar är inte värre än att kvinnor väljer att göra om det, om och om igen. Jag hade en rätt tuff förlossning med sonen, men jag ser ändå fram emot nästa för det är en helt otroligt häftig upplevelse! Jag tror, som någon skrev, att läsa massor om det kan vara till viss hjälp. Sen tror jag också att du ska prata med bm och kanske en doula så att du får sätta ord på din oro. Jag hoppas du kan finna ett sätt att hantera tankarna och börja se fram emot att det sätter igång.
13
Klara den kommer du att göra. På ett eller annat vis kommer ungen ut. Det kan vi vara säkra på. Och barnafödslar är inte värre än att kvinnor väljer att göra om det, om och om igen. Jag hade en rätt tuff förlossning med sonen, men jag ser ändå fram emot nästa för det är en helt otroligt häftig upplevelse! Jag tror, som någon skrev, att läsa massor om det kan vara till viss hjälp. Sen tror jag också att du ska prata med bm och kanske en doula så att du får sätta ord på din oro. Jag hoppas du kan finna ett sätt att hantera tankarna och börja se fram emot att det sätter igång.
Jag längtar jättemycket efter att han ska komma ut men ändå ligger tankarna där och gnager om hur förlossningen ska gå...vad som kommer hända, när det händer, var, om jag kommer bli ensam där...mycket olika som snurrar men tror kanske att läsa och lära sig mera om det kanske kan hjälpa...då vet jag mer vad som väntar och vad jag har att vänta...
14
Jag längtar jättemycket efter att han ska komma ut men ändå ligger tankarna där och gnager om hur förlossningen ska gå...vad som kommer hända, när det händer, var, om jag kommer bli ensam där...mycket olika som snurrar men tror kanske att läsa och lära sig mera om det kanske kan hjälpa...då vet jag mer vad som väntar och vad jag har att vänta...
Åhh tack! Det där är en del av mitt problem..Har försökt prata med min mamma om förlossningen men hon vill inte...Hon säger bara att det löser sig när det väl är dags osv.. Jag är oxå väldigt orolig för allt runt omkring ska krocka och så, rädd att det ska gå för fort och int komma till sjukhuset, eller att det håller på i över ett dygn...Rädd att mamma ska jobba och inte kunna köra mig när det sätter igång och då vette fan hur jag ska ta mig till sjukhuset, bor lixom ensam med enbart ett busskort att ta mig härifrån med..men att ta buss å tåg en timme in till sjukhuset när det sätter igång känns juh inte så bra direkt...
Jag har oxå försökt tränga bort oron länge men den blir bara starkare =/
15
Åhh tack! Det där är en del av mitt problem..Har försökt prata med min mamma om förlossningen men hon vill inte...Hon säger bara att det löser sig när det väl är dags osv.. Jag är oxå väldigt orolig för allt runt omkring ska krocka och så, rädd att det ska gå för fort och int komma till sjukhuset, eller att det håller på i över ett dygn...Rädd att mamma ska jobba och inte kunna köra mig när det sätter igång och då vette fan hur jag ska ta mig till sjukhuset, bor lixom ensam med enbart ett busskort att ta mig härifrån med..men att ta buss å tåg en timme in till sjukhuset när det sätter igång känns juh inte så bra direkt...
Jag har oxå försökt tränga bort oron länge men den blir bara starkare =/
Det är inte konstigt att du oroar dig. Herregud, man hör ju från att man är barn om hur ont det ska göra och ännu mer får man höra när man är gravid tack vare alla som går igång med sina skräckhistorier så fort de ser en bebismage.
Men jag tror som flera andra har sagt att det bästa du kan göra är att läsa på om förloppet, fundera igenom vad som är viktigt för dig under förlossningen och sist men inte minst: Prata med din barnmorska om det här. Säg till henne att du är riktigt orolig, inte bara lite nervös.
Du skriver att du är orolig att bli ensam där och det var jag också när jag väntade mitt första barn då det var både svininfluensatider och kräksjuketider, och sambon hade inte fått följa med dit med någon av de sjukorna. Till slut pratade jag med en väninna som lovade att vara back-up och komma med om inte sambon kunde. Det var skönt, det tog bort det mesta av den rädslan. Jag gjorde likadant med mina andra orosmoln, listade dem och funderade på vad jag kunde göra för att minska oron. Förresten! Det lärde jag mig på Annas Profylax! Det och mycket annat! Det var himla bra av en massa skäl, så varför inte gå en sån kurs?
Jag känner med dig, och jag hoppas du får lite hjälp av vänner, familj och/eller barnmorska att kapa lite av oron. Lycka till!
16
Det är inte konstigt att du oroar dig. Herregud, man hör ju från att man är barn om hur ont det ska göra och ännu mer får man höra när man är gravid tack vare alla som går igång med sina skräckhistorier så fort de ser en bebismage.
Men jag tror som flera andra har sagt att det bästa du kan göra är att läsa på om förloppet, fundera igenom vad som är viktigt för dig under förlossningen och sist men inte minst: Prata med din barnmorska om det här. Säg till henne att du är riktigt orolig, inte bara lite nervös.
Du skriver att du är orolig att bli ensam där och det var jag också när jag väntade mitt första barn då det var både svininfluensatider och kräksjuketider, och sambon hade inte fått följa med dit med någon av de sjukorna. Till slut pratade jag med en väninna som lovade att vara back-up och komma med om inte sambon kunde. Det var skönt, det tog bort det mesta av den rädslan. Jag gjorde likadant med mina andra orosmoln, listade dem och funderade på vad jag kunde göra för att minska oron. Förresten! Det lärde jag mig på Annas Profylax! Det och mycket annat! Det var himla bra av en massa skäl, så varför inte gå en sån kurs?
Jag känner med dig, och jag hoppas du får lite hjälp av vänner, familj och/eller barnmorska att kapa lite av oron. Lycka till!
Från en som inte tyckte det gjorde speciellt ont när jag hade min första förlossning. Det behöver inte betyda att du kommer ha en hemskt jobbig förlossning. Du har hela tiden pauser som du inte har smärta. Det är en otrolligt härlig och häftig upplevelse. Tänk på andningen och du kommer fixa detta hur bra som helst. Jag var också super nojig första gången. Du fixar detta. Tänk på att du är skapt till att kunna detta. Styrke kramar från knodden
17
Från en som inte tyckte det gjorde speciellt ont när jag hade min första förlossning. Det behöver inte betyda att du kommer ha en hemskt jobbig förlossning. Du har hela tiden pauser som du inte har smärta. Det är en otrolligt härlig och häftig upplevelse. Tänk på andningen och du kommer fixa detta hur bra som helst. Jag var också super nojig första gången. Du fixar detta. Tänk på att du är skapt till att kunna detta. Styrke kramar från knodden
Tack
Jag har försökt säga att jag oroar mig för förlossningen men bara blivit bortviftad med att det är långt kvar
Men ska iaf gå nån förlossningsförberedande kurs...Sen kanske nån vill prata...
18
Tack
Jag har försökt säga att jag oroar mig för förlossningen men bara blivit bortviftad med att det är långt kvar
Men ska iaf gå nån förlossningsförberedande kurs...Sen kanske nån vill prata...
Skriva i förlossningsbrevet? hört talas om det men ingen som sagt nåt om vad det är egentligen :S känns som jag inte fått nån information alls om vad som gäller när det väl blir dags :S
19
Skriva i förlossningsbrevet? hört talas om det men ingen som sagt nåt om vad det är egentligen :S känns som jag inte fått nån information alls om vad som gäller när det väl blir dags :S
Tack, ska försöka hitta mer å läsa om det och sen ska jag gå en såndär förlossningsförberedande kurs oxå..
20
Tack, ska försöka hitta mer å läsa om det och sen ska jag gå en såndär förlossningsförberedande kurs oxå..
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
