Tristan ville ut snabbt!

[Hannabruno]

Vår lille kille valde att titta ut den 15/1, Han var beräknad till den 18/1.
Hade tur att få vårt hus lite tidigare, bara ett par dagar innan han kom så hann plocka upp det viktigaste sån tur var!
Vaknade ca 04:20 av att det "smäckte" till i magen, det var vattnet som gick.
Det började forsa o jag fick väcka sambon som inte fattade ett jota!
Sen låg jag bara där i sängen o väntade på att värkarna skulle börja, men behövde inte vänta så länge dem började ca en timme efter vattnet gick.
Ringde förlossningen ett par gånger innan vi åkte in och var där inne runt 9 tiden.
Iom att vattnet gått ville dom inte kolla hur öppen jag var så jag låg i badet en stund och gick omkring lite.
När jag kom in sa jag att jag ville ha ryggbedövning...
vid 11 tiden va jag öppen 3cm, barnmorskan tyckte det var för tidigt med bedövning redan.
Väntade o väntade tyckte det gick hur lång tid som helst, en timme efter kollades jag igen då var det bara 3,5cm.
Kändes som evigheter, men jag fick börja känna lite på lustgasen, som jag tyckte var en stor besvikelse faktiskt. På tv ser det så himla "roligt ut" när dom ligger där o skrattar, men det gjorde inte jag...
Sedan Small det bara till!!!...
Fick kraftigare värkar som inte tycktes sluta, så låg o tryckte gasen mot mig hela tiden, bara några minuter senare va jag öppen 5cm "oj nu börjar det hända grejer" sa bm, vi får nog förbereda bedövningen.
sekunder senare var det runt 5 personer inne i rummet. Och Jag bara låg där o vred mig i smärtor. Även om jag inte tyckte gasen hjälpte i början, kändes det som min livlina.
Barnets hjärtljud var nere på 70.
Överläkaren var inne och kände o sa något om några cm hur många hade jag ingen aning, kändes som jag stod och kollade på mig själv i en annan värld typ.
dom bad mig att vända på mig ett antal gånger för att "barnet inte mådde bra"
Jag uppfattade vad dom sa men förstod samtidigt inte vad som hände.
Dom satte in kateter och förberedde för snitt. Då kände Bm igen och då var jag fullt öppen och "hade inga kanter" kvar!!
Öläkaren satte in en sugklocka för att få ut honom snabbare och Bm sa till min sambo "är det så att barnet är lite trött, får du följa med mig ut när han kommer"
Han blev livrädd, jag uppfattade inte vad som hände mer än att det gjorde ont när läkaren satte in sugklockan som skulle hjälpa till att få ut honom snabbare. det visade sig att han hade navelsträngen runt halsen.
Det tog ca 2-3 krystningar innan han var ute.
Så från 3,5 cm till Tristan var ute tog de ca 50min. Han kom 13:27.
Han mådde prima efter, sån lättnad!
Hann inte med någon bedövning lr något annat. Men allt slutade bra och det är jag så tacksam över!
Fick även sy lite grann efteråt.
Igår var jag på återbesök på MVC och när hon kollade på Min förlossningskurva blev hon hyfsat chockad. det var ett litet streck åt sidan sen gick det spikrakt upp!
Det märks att det är ärftligt att även förda barn, båda mina systrar och vår mamma har haft sådana första förlossningar.
Min syster fick barn 4v efter att Tristan kom och hon var livrädd att det skulle gå så fort för henne med, så dom skrev förlossningsbrev och ville vara förberedda på att få bedövning tidigt, men det hann dom inte med sen iallafall.
Alla förlossningar har ändå slutat lyckligt sån tur är.
Man har ju inte heller något att jämföra med, kanske e de jobbigt när dom är utdragna också , men det hade varit skönt att bara kunna andas ett par ggr mellan värkarna för att återhämta sig lite..
Efteråt va de ju skönt att de gick fort dock.
Nästa gång ska jag nog be om bedövning tidigare iallafall.
På förlossningen sa dom att vi var lite speciella, dem hade bara 1 sån förlossning om året ungefär.
Detta året blev de två, jag och syrran =)

[Hannabruno]

Glömde ju skriva vad han vägde! 3300 och 50cm lång! =)

[annapanna82]

Oj vilken fart det blev på Tristan! Stort grattis till er pojke! Vid min första förlossning fick jag också en känsla av att jag betraktade mig själv utifrån när jag använde lustgasen, det var ganska otäckt!

[Hanna.]

Vilken tur att du redan var på förlossningen när raketfarten satte igång.

Tur att Tristan mådde bra när han kom. Läskigt det där med navelsträng runt halsen.

[Förstagångarn]

Vilken tur att det gick bra och vad skönt att han kom ut snabbt!
Jag förstår hur du hade det under förlossningen, jag hade också ett snabbt förlopp, men det varade lite längre än ditt. Känns som att vara i helvetet (ursäka, men så kändes det) eller bli torterad.
Var inte ledsen för att du inte hann få bedövning. Jag tog epidural, men den "hjälpte" (mildrade liiite) i två värkar o sen var det lika ont igen, så jag är osäker på om det skulle hjälpt dig. Kanske bättre att ha ett snabbt förlopp o få det överstökat?
Jag är rädd att inte hinna fram till sjukhuset inför nästa barn pga det snabba förloppet. Känner du också en sådan rädsla? Hoppas du bor nära sjukhuset

[Hannabruno]

Ursäkta sent svar!
Nu efteråt känns de ju skönt när de gick snabbt!
Men ja jag är sjukt nervös om de blir fler förlossningar.. :S
Får ångest bara jag tänker på de, vet inte om man är självisk.
Alla har ju olika förlossningar men alla har ont.
Men jag är livrädd att känna den smärtan igen som jag upplevde då. Vet inte om känslan går över med tiden kanske.. vi har ca 40 min till sjukhuset så de tar ju en stund. Men kommer antagligen åka in direkt när värkarna börjar eller när vattnet går nästa gång!

[sargit]

känner igen mig i den tanken: ångest inför tanken på fler förlossningar. Hade jag bara erfarenhet från den senaste så kan jag garantera att det inte blir fler för mig inte. Men då den förra var annorlunda, snitt, så känns det som att nu är det nog bra nu men inte omöjligt med fler men då isåfall definitivt snitt...
Får ju nästan ångest bara jag tänker på smärtan jag upplevde denna gång...

[Hannabruno]

ja asså om jag känner likadant nästa gång det är dags kan man
"kräva" snitt då o bestämma det innan ? eller kan man bara
göra det om man måste av hälsoskäl?
Känns så fegt bara o tänka så =( men har verkligen ångest nu, vill typ inte ha mer barn om de ska bli likadant igen! känns så sjukt dumt o man kanske ändrar sig nästa gång att det är värt det i slutändan osv.
Men tänker jag likadant sen som nu så vet i f*n asså! =S

[sargit]

man kan ju få gå på samtal hos kurator/psykolog om man har ångest efter förlossningen, för att bearbeta den. Själv kännde jag att jag överlevde så låt det vara så. Men vill aldrig gå igenom det igen, vill inte ens sätta mig och skriva förlossningsberättelse vilket jag egentligen borde för att få bearbeta förlossningen...
Tror att om man berättar om sin rädsla till bm, då man väntar barn igen, så får man nog först gå i samtal innan det tas beslut om man får planerat snitt eller ej.
Men är man nog envis och ihärdig så kan de väl inte neka en eller?

[Hannabruno]

ok! ja man kan väl hoppas dom tar en på allvar iallafall!
jag har inte sagt något till min BM ef förlossningen denna gången
vilket kanske va dumt, tänkte bara på att alla har de likadant :S

[Förstagångarn]

Jag tror att förlossningar är olika gällande smärta och trauma. Vissa förlossningar är mer smärtsamma och man blir mer traumatiserad av dem. Vissa personer jag har pratat med har i princip gett mig kommentaren "min förlossning gick bra" och i mitt huvud tänker jag "hur är det möjligt?". Antingen har de glömt hur det var eller så hade de ingen hemsk förlossning. Jag har då lovat mig själv att aldrig förmildra eller glömma bort hur det var, även om traumat kring det hela klingar av.
Hannabruno, var det din första förlossning? Jag har en teori att andra förlossningen är lättare dels för att kroppen redan har gått igenom förlossningen en gång och man har lättare för att öppna sig och sen tror jag att man är starkare mentalt för då vet man hur förloppet går. Första gången har man ju ingen aning och det gör en rädd.
Tror att om man har förlossningsångest så får man snittas. Har hört det från många håll. Men jag har också hört att man läker saktare efter ett snitt och att det är mer smärtsamt under en längre period. De som valt att bli snittade säger efteråt att de föredrar att föda vaginalt. Det är vad jag har hört, men det är ju också olika det där. Hur det kommer att vara för dig kan jag inte svara på så jag tycker att du ska göra det som känns bäst. Kanske snitta nästa gång o om du vill ha fler barn efter det så vet du ju då vad du föredrar
Sargit, jag har också valt att inte skriva någon förlossningsberättelse dels för att jag inte ville skrämma upp andra som ännu inte fött o som skulle gå in o läsa våra berättelser (nu kanske jag ev skulle kunna göra det, för jag tror inte folk e här o "tjuvläser längre") o dels för min egen del för att det var så traumatiskt.

Sen ang min epidural. Jag läste i min journal att det tog en timme innan jag fick epidural från att jag kom in (bad om det efter 5 minuter). Jag var redan öppen 9.5 cm när jag fick epiduralen så det var inte konstigt att jag upplevde att den inte hjälpte.

[Hannabruno]

Det var min första förlossning.
Har med hört det där med snitt, att de tar längre tid att läka osv.
Det brukar ju vara bättre de andra gångerna man föder om man har gjort det en gång så det är ju bara att hoppas.
Får se hur man känner nästa gång man är gravid helt enkelt!
Det är ju säkert bättre för kroppen om man föder vaginalt oavsett!
Hur kan man få tillgång till att läsa ens journal?