Skrivet: 2012-03-10, 15:09
#1
Tristan ville ut snabbt!
Vår lille kille valde att titta ut den 15/1, Han var beräknad till den 18/1.
Hade tur att få vårt hus lite tidigare, bara ett par dagar innan han kom så hann plocka upp det viktigaste sån tur var!
Vaknade ca 04:20 av att det "smäckte" till i magen, det var vattnet som gick.
Det började forsa o jag fick väcka sambon som inte fattade ett jota!
Sen låg jag bara där i sängen o väntade på att värkarna skulle börja, men behövde inte vänta så länge dem började ca en timme efter vattnet gick.
Ringde förlossningen ett par gånger innan vi åkte in och var där inne runt 9 tiden.
Iom att vattnet gått ville dom inte kolla hur öppen jag var så jag låg i badet en stund och gick omkring lite.
När jag kom in sa jag att jag ville ha ryggbedövning...
vid 11 tiden va jag öppen 3cm, barnmorskan tyckte det var för tidigt med bedövning redan.
Väntade o väntade tyckte det gick hur lång tid som helst, en timme efter kollades jag igen då var det bara 3,5cm.
Kändes som evigheter, men jag fick börja känna lite på lustgasen, som jag tyckte var en stor besvikelse faktiskt. På tv ser det så himla "roligt ut" när dom ligger där o skrattar, men det gjorde inte jag...
Sedan Small det bara till!!!...
Fick kraftigare värkar som inte tycktes sluta, så låg o tryckte gasen mot mig hela tiden, bara några minuter senare va jag öppen 5cm "oj nu börjar det hända grejer" sa bm, vi får nog förbereda bedövningen.
sekunder senare var det runt 5 personer inne i rummet. Och Jag bara låg där o vred mig i smärtor. Även om jag inte tyckte gasen hjälpte i början, kändes det som min livlina.
Barnets hjärtljud var nere på 70.
Överläkaren var inne och kände o sa något om några cm hur många hade jag ingen aning, kändes som jag stod och kollade på mig själv i en annan värld typ.
dom bad mig att vända på mig ett antal gånger för att "barnet inte mådde bra"
Jag uppfattade vad dom sa men förstod samtidigt inte vad som hände.
Dom satte in kateter och förberedde för snitt. Då kände Bm igen och då var jag fullt öppen och "hade inga kanter" kvar!!
Öläkaren satte in en sugklocka för att få ut honom snabbare och Bm sa till min sambo "är det så att barnet är lite trött, får du följa med mig ut när han kommer"
Han blev livrädd, jag uppfattade inte vad som hände mer än att det gjorde ont när läkaren satte in sugklockan som skulle hjälpa till att få ut honom snabbare. det visade sig att han hade navelsträngen runt halsen.
Det tog ca 2-3 krystningar innan han var ute.
Så från 3,5 cm till Tristan var ute tog de ca 50min. Han kom 13:27.
Han mådde prima efter, sån lättnad!
Hann inte med någon bedövning lr något annat. Men allt slutade bra och det är jag så tacksam över!
Fick även sy lite grann efteråt.
Igår var jag på återbesök på MVC och när hon kollade på Min förlossningskurva blev hon hyfsat chockad. det var ett litet streck åt sidan sen gick det spikrakt upp!
Det märks att det är ärftligt att även förda barn, båda mina systrar och vår mamma har haft sådana första förlossningar.
Min syster fick barn 4v efter att Tristan kom och hon var livrädd att det skulle gå så fort för henne med, så dom skrev förlossningsbrev och ville vara förberedda på att få bedövning tidigt, men det hann dom inte med sen iallafall.
Alla förlossningar har ändå slutat lyckligt sån tur är.
Man har ju inte heller något att jämföra med, kanske e de jobbigt när dom är utdragna också , men det hade varit skönt att bara kunna andas ett par ggr mellan värkarna för att återhämta sig lite..
Efteråt va de ju skönt att de gick fort dock.
Nästa gång ska jag nog be om bedövning tidigare iallafall.
På förlossningen sa dom att vi var lite speciella, dem hade bara 1 sån förlossning om året ungefär.
Detta året blev de två, jag och syrran =)