Bowlingklot och förvärkar?

[Ebbot]

Åh, JAG är i alla fall less!

I onsdags bekräftade ju BM min känsla att huvudet är fixerat, men har sen insett att det är det tidigt för många utan att det känns så här.

Jag kan inte vara uppe och gå mner än en lite stund innan det känns som ett bowlingklot är på väg ner genom bäckenet. Det är ett enormt tryck neråt/bakåt och dessutom spänns hela bäckenet ut känns det som, att det drar åt alla håll.

Har ju haft mkt sammandragningar hela tiden men sen förra veckan villa jag snarare kalla det förvärkar. Sitter varenda kväll och tror att nu måste det väl ändå vara på G. Blev ju ordinerad vila och stillhet för att knipa åtminstone v 36 ut, och där är jag idag så det känns ju bra.

Det är bara det att en förlossning håller ju inte på och "typ sätter igång" i en hel vecka. Jag har sammandragningar och ont och massor av flytningar och kryp i benen och "mensvärk" i rygg och ljumskar, och ibland smärtor i magen. Men INGET MER HÄNDER! JAG BLIR TOKIG!

Jag menar, jag har absolut inget emot att gå 40 veckor med lilla älsklingen, men det är faktiskt v 37, 36, 39 och 40 KVAR. Ska det kännas så här i en månad till?

Känner mig helt slut både i huvudet och kroppen av detta ständiga arbete och känsla av beredskap. Har i alla fall beslutat att bara jobba denna vecka också. Jag kan inte vara närvarande mentalt på jobbet när kroppen stökar så här. Vilket i sig känns lite misslyckat eftersom jag hurtigt sagt till alla att jag minsann tänkte jobba till siste mars.

Det skrämmer mig dock att ha så lång tid ledigt och bara vänta på förlossning... VEt hur otålig jag var sist. Det är ju svårt att njuta av att ta det lugnt och hitta på roliga saker för att få tiden att gå, när man varje timme funderar på om det kanske blir KK idag...

Gnäll gnäll gnäll. Känner mig bara så himla ynklig nu. Och ensam, det är ingen i min omgivning som har lyckats säga något alls som hjälper. Min sambo blir ju också påverkad av detta ständiga "falskt alarm" och han har ju helt tröttnat nu, och åter ställt in sig på BF 10 april eller därefter.

Denna osäkra väntan... mina nerver kryllar sig.

[SummerT]

Var hos BM förra veckan och min bebis är inte fixerad än. Dock så harj ag haft ett rejält tryck nedåt i omgångar under helgen samt att det strålar smärta neråt nån gång då och då, kanske den börjar fixera sig nu? Men som du skriver, bara för att den är fixerad så är det ju inget tecken på att den kommer tidigare för det

[annso_79]

Känner igen mig! Bebis är fixerad och molvärken kommer och går. Mina krämpor slår oftast till nattetid eller tidiga mornar, då jag normalt sett känner mig extra "skör" på nåt vis. Att inte få sova ordentligt är verkligen tärande och att vara i beredskap likaså. Inatt låg jag vaken till och från och man känner sig så himlans ynklig till slut.

Jag har iaf gått hem nu, inget mer jobbande, även om det på sätt och vis är bra med distraktionen.

Kram!

[FrökenBlå]

Åh din stackare! Nu känns min depptråd väldigt blek i jämförelse, du har det riktigt tufft du!

Nu kan ju inte jag spå framtiden men jag tror inte att du kommer behöva gå och ha det så här ända tills v 40, det låter omöjligt att kroppen/livmodern skulle orka det.

Får du sova något?
Det påminner mig om de 4-5 dagar jag hade innan vi väl blev inskrivna på förlossningen (tog 1 till dygn där) då jag hade förvärkar och pinvärkar och trodde hela tiden att det skulle komma igång "på riktigt" när som helst... Jag sov som längst i en timme kanske 2-3 ggr under de dagarna, tortyr. Hade "värkar" i snitt var 10:e minut även om inte var jätteonda i början, men de sista dagarna kändes det som riktiga. Känner igen dina ord om ständig beredskap, usch... "Men NU blir värkarna nog snart längre och tätare, när som helst nu"

Vad jag försöker komma till är att jag gått på samtal nu efteråt om detta och barnmorskan från förlossningen och jag har kommit fram till att jag borde sökt hjälp mer och tidigare! Du borde få hjälp känner jag spontant!

Visst kan många ha mycket sammandragningar före men det får ju inte bli så att du kör helt slut på dig och inte orkar med förlossningen sen. Du måste åtminstone få sova. Vad säger förlossningen? Du kan inte få en sovdos så att det lugnar sig och du får vila lite?

Kram på dig!

[FrökenBlå]

Vilken vecka är du i?
Min bebis är inte heller fixerad men jag är iofs "bara" i v 34. Igår vet jag inte vad bebis gjorde, knölade och tryckte nåt enormt därinne, blev riktigt orolig att den vände sig. Bm trodde att huvudet var nedåt i förra veckan, tänk om den lagt sig med rumpan ned nu? Suck.

Man vill ju bara att de ska fixera sig och göra sig redo nu! Men iofs fixerade sig min första väldigt sent, bara nån vecka före BF tror jag?

Om det trycker så nedåt för dig kanske din börjar fixera sig! Hoppas det

[SofiaSve]

Känner igen mig väldigt mycket.
Är i vecka 37 och den lille är fixerad och ligger där den ska.
Men är väldigt less på detta då min rygg gör ont och har smärtor i övre magen och i nedre när jag rör på mig allt för mycket.

Håller med alla inlägg tidigare om att det känns "taskigt" att gnälla men man måste få göra det.
Mars månad går alldeles för sakta och allt jag vill är att detta barn ska komma ut någon gång så att jag kan "leva" igen.

Men Ebbot, tycker absolut att du ska be barnmorskan om något för man kan ju inte behöva gå i en månad med förvärkar, inte enligt mig iallafall...

Lycka till alla mammor och vi får gnälla...

[Ebbot]

Alltså, den är ju fixerad. Sedan i onsdags åtminstone. Det är väl därför det trycker så mycket. Jag är i v 36.

[Ebbot]

Tack för det här och de andra fina svaren, känns så skönt att det finns andra mammafanter därute som fattar lite hur allt är.

Oj, nu kom min 2-åring och pussade på magen helt spontant, då blir man ju lite glad!

nåja, jag ska nog ta era råd och ringa BM eller KK och bolla lite med dem,om det ska vara såhär eller om man kan göra nåt. Skulle i alla fall vara oerhört skönt att bli undersökt - inte för att en gynundersökning är så kul men för att få veta om det händer nåt där inne eller vad 17 det är frågan om.

Kram på er alla fina!

[Litentrea]

Åh, JAG är i alla fall less!

I onsdags bekräftade ju BM min känsla att huvudet är fixerat, men har sen insett att det är det tidigt för många utan att det känns så här.

Jag kan inte vara uppe och gå mner än en lite stund innan det känns som ett bowlingklot är på väg ner genom bäckenet. Det är ett enormt tryck neråt/bakåt och dessutom spänns hela bäckenet ut känns det som, att det drar åt alla håll.

Har ju haft mkt sammandragningar hela tiden men sen förra veckan villa jag snarare kalla det förvärkar. Sitter varenda kväll och tror att nu måste det väl ändå vara på G. Blev ju ordinerad vila och stillhet för att knipa åtminstone v 36 ut, och där är jag idag så det känns ju bra.

Det är bara det att en förlossning håller ju inte på och "typ sätter igång" i en hel vecka. Jag har sammandragningar och ont och massor av flytningar och kryp i benen och "mensvärk" i rygg och ljumskar, och ibland smärtor i magen. Men INGET MER HÄNDER! JAG BLIR TOKIG!

Jag menar, jag har absolut inget emot att gå 40 veckor med lilla älsklingen, men det är faktiskt v 37, 36, 39 och 40 KVAR. Ska det kännas så här i en månad till?

Känner mig helt slut både i huvudet och kroppen av detta ständiga arbete och känsla av beredskap. Har i alla fall beslutat att bara jobba denna vecka också. Jag kan inte vara närvarande mentalt på jobbet när kroppen stökar så här. Vilket i sig känns lite misslyckat eftersom jag hurtigt sagt till alla att jag minsann tänkte jobba till siste mars.

Det skrämmer mig dock att ha så lång tid ledigt och bara vänta på förlossning... VEt hur otålig jag var sist. Det är ju svårt att njuta av att ta det lugnt och hitta på roliga saker för att få tiden att gå, när man varje timme funderar på om det kanske blir KK idag...

Gnäll gnäll gnäll. Känner mig bara så himla ynklig nu. Och ensam, det är ingen i min omgivning som har lyckats säga något alls som hjälper. Min sambo blir ju också påverkad av detta ständiga "falskt alarm" och han har ju helt tröttnat nu, och åter ställt in sig på BF 10 april eller därefter.

Denna osäkra väntan... mina nerver kryllar sig.

Samma här, så starka förvärkar, hela dagen så nu känns det nära de riktiga. Men jag ska ha 7 april så jag undrar jag om det inte är så att vi får vänta. Tredje gången för mig nu och jag kommer ihåg att jag fick tidigare förvärkar med tvåan också. Hon kom ändå inte förens dagen före bf. (första barnet 3 veckor tidigt)
Har hört flera berätta om att de känts nära förlossningen men att de gått över och det känns ÄNNU tyngre.
Ja,ja bäst att ställa in sig på 7 april eller mer....

Kämpa på!

[modestiaaparte]

Har nästan precis samma. Ligger vaken nu för trycket neråt är så starkt, strålar ner i benen, hemsk mensvärk både fram o i korseyggen o jobbiga sammandragningar. Min lille har varit fixerad i 4 veckor redan. Jag har haft jobbig foglossning sedan vecka8, men nu senaste veckorna kan jag vissa dagar inte gå för trycket neråt gör att d känns som jag ska spricka mitt itu. Men jag tror inte d är på gång ändå. För 3 veckor sedan satt jag med telefonen nästan hela dagen o funderade på att ringa bb för jag hade så mycket sammandragningar i så många timmar o värken bak i korsryggen var fruktansvärd. Men jag hade influensa med feber så jag ville helst ligga hemma o vänta ut det, så jag ringde aldrig o under natten mot morgonen började värkarna avta. Berättade för min bm om detta förra veckan o hon tror att det var på gång då, men att det drog sig tillbaka, kanske pga att jag var så sjuk o kroppen så stressad. Så nu tänker jag hela tiden när jag har starka sammandragningar o mycket värk att det bara är "förberedelse", kommer dröja många veckor till. Är precis som du i vecka 36 nu, är beräknad 11april. Jag tröstar mig med att förlossningen säkert blir kortare o lite lättare nu än om jag inte haft dessa sammandragningar/förvärkar. Kroppen övar ju sig. Men det är jobbigt, speciellt om man inte får sova på nätterna som jag inte fått senaste dagarna

[Ebbot]

Ja, det låter som vi bor på samma planet.

Jag skrev ett svar på ditt inlägg ovan innan jag såg det här svaret, sorry om det blir lite vimsigt!