Om ni kommer ihåg, så fick jag ju M den 1/6, och har varit hemma sedan dess. Men nu är det alltså dags för A att vara hemma och jag börjar jobba på fredag (jo, lite konstig dag att börja på, men skönt!). Det jobbiga är att jag har faktiskt rent ut sagt tokångest... Logiskt sett så är det det enda rätta, vi har själva bestämt detta och A längtar jättemycket, men jag går nästan i bitar av tanken på att inte få dela vardagarna med ungskruttarna!! Visst är det jättejobbigt ibland, och där i julas hade jag nog betalat för att få börja om. Men nu har jag ju landat, vant mig, känner att det flyter lite bättre och de jobbiga stunderna är inte lika jobbiga! Säkert känner man ju så här just för att jag vet jag ska börja om nu, och man sorterar bort mkt jobbigt, men usch vilken tung känsla...
Önskar helt enkelt att jag hade gjort ett annat val där i julas, men det är ju inte lätt att veta! Oj oj, måste torka sentimentaltårarna och skärpa mig, jag får ju ändå träffa dem varje dag, trots känslan att "allt är slut, får aldrig se dem mer"!
Kommer ni ihåg hur ni tacklade återgången till arbete? Jag var hemma längre med H och kommer ihåg att det var jobbigt men inte alls så här... Sen vet jag ju också att det känns bättre bara man får komma igång på jobbet.
puh, oj vad jag behövde lufta detta, trots att sambon har sår i öronen snart! Men jag tror att ni förstår..
1
Tillbaka till vardagen igen.. Om ni kommer ihåg, så fick jag ju M den 1/6, och har varit hemma sedan dess. Men nu är det alltså dags för A att vara hemma och jag börjar jobba på fredag (jo, lite konstig dag att börja på, men skönt!). Det jobbiga är att jag har faktiskt rent ut sagt tokångest... Logiskt sett så är det det enda rätta, vi har själva bestämt detta och A längtar jättemycket, men jag går nästan i bitar av tanken på att inte få dela vardagarna med ungskruttarna!! Visst är det jättejobbigt ibland, och där i julas hade jag nog betalat för att få börja om. Men nu har jag ju landat, vant mig, känner att det flyter lite bättre och de jobbiga stunderna är inte lika jobbiga! Säkert känner man ju så här just för att jag vet jag ska börja om nu, och man sorterar bort mkt jobbigt, men usch vilken tung känsla...
Önskar helt enkelt att jag hade gjort ett annat val där i julas, men det är ju inte lätt att veta! Oj oj, måste torka sentimentaltårarna och skärpa mig, jag får ju ändå träffa dem varje dag, trots känslan att "allt är slut, får aldrig se dem mer"!
Kommer ni ihåg hur ni tacklade återgången till arbete? Jag var hemma längre med H och kommer ihåg att det var jobbigt men inte alls så här... Sen vet jag ju också att det känns bättre bara man får komma igång på jobbet.
puh, oj vad jag behövde lufta detta, trots att sambon har sår i öronen snart! Men jag tror att ni förstår..
Jo det är tufft att gå tillbaka till jobbet och extra tufft blir det ju när man kanske inte planerar några fler barn.
jag gillade hemmalunken
Men så här i efterhand är det lite trist att jag aldrig fick vara hemma med barnen när de inte var bebisar längre och hade det funkat att göra om i efterhand hade vi kanske föröskt lösa så att jag var hemma 1 dag i v fram till de började dagis. På samma sätt känner nog sambon, att han bara fick ta tiden från att de var 10 mån till dagisstart men det är ju kruxigt att fixa det med amning om pappan är hemma i början (om man helammar).
jag tror det kommer gå jättebra för dig att gå tillbaka till jobbet och att ni som familj vinner på att A är hemma men jag förstår dina känslor och har själv känt likadant.
2
Jo det är tufft att gå tillbaka till jobbet och extra tufft blir det ju när man kanske inte planerar några fler barn.
jag gillade hemmalunken
Men så här i efterhand är det lite trist att jag aldrig fick vara hemma med barnen när de inte var bebisar längre och hade det funkat att göra om i efterhand hade vi kanske föröskt lösa så att jag var hemma 1 dag i v fram till de började dagis. På samma sätt känner nog sambon, att han bara fick ta tiden från att de var 10 mån till dagisstart men det är ju kruxigt att fixa det med amning om pappan är hemma i början (om man helammar).
jag tror det kommer gå jättebra för dig att gå tillbaka till jobbet och att ni som familj vinner på att A är hemma men jag förstår dina känslor och har själv känt likadant.
Med båda våra barn har vi gjort ungefär lika med uppdelning av föräldraledighet... vi har inte bytt rakt av 100% utan i början har jag såklart varit 100% föräldraledig och vid typ 7-8 månaders ålder har vi kört 50% var ungefär i några månader och sedan har jag jobbat 90% sista månaderna innan våra barn börjat på dagis vid ca 18 månaders ålder. Inte helt okomplicerat på jobbet att få till det så, men för mamma-känslorna ändå lite lättare. Förstår dig om det känns tungt att gå från 0 till 100 pang bom.
Sedan tycker jag fortfarande att det känns tungt att jobba heltid och inte träffa mina barn så mycket som jag skulle vilja... och så resor på det när jag inte ens träffar barnen på kvällarna vissa dagar... men vi hittar inte någon bra lösning på "situationen" med våra yrkesval, så då har vi bara bestämt oss för att gilla läget och uppskatta vardagen så mycket vi bara kan ändå.
För din del så tror jag, trots att det känns motigt nu, att det kommer bli bättre bara du kommer över den där puckeln. Det är alltid värre innan liksom...
Sedan är det nog lite jobbigare att komma tillbaka efter att man varit mammaledig med andra barnet tror jag... så upplevde jag det i varje fall. Men.. ja, man fixar det ju... och annars får man väl prioritera om och hitta på någon annan lösning på det hela
Kram och lycka till!
3
Med båda våra barn har vi gjort ungefär lika med uppdelning av föräldraledighet... vi har inte bytt rakt av 100% utan i början har jag såklart varit 100% föräldraledig och vid typ 7-8 månaders ålder har vi kört 50% var ungefär i några månader och sedan har jag jobbat 90% sista månaderna innan våra barn börjat på dagis vid ca 18 månaders ålder. Inte helt okomplicerat på jobbet att få till det så, men för mamma-känslorna ändå lite lättare. Förstår dig om det känns tungt att gå från 0 till 100 pang bom.
Sedan tycker jag fortfarande att det känns tungt att jobba heltid och inte träffa mina barn så mycket som jag skulle vilja... och så resor på det när jag inte ens träffar barnen på kvällarna vissa dagar... men vi hittar inte någon bra lösning på "situationen" med våra yrkesval, så då har vi bara bestämt oss för att gilla läget och uppskatta vardagen så mycket vi bara kan ändå.
För din del så tror jag, trots att det känns motigt nu, att det kommer bli bättre bara du kommer över den där puckeln. Det är alltid värre innan liksom...
Sedan är det nog lite jobbigare att komma tillbaka efter att man varit mammaledig med andra barnet tror jag... så upplevde jag det i varje fall. Men.. ja, man fixar det ju... och annars får man väl prioritera om och hitta på någon annan lösning på det hela
Jo, jag tycker också det är trist att inte få vara med längre, nu när de är större, och min sambo tyckte tvärtom också, men på mitt jobb funkar inte att vara borta en dag i veckan tyvärr. Men jag slutar fyra, har nära hem så jag får ju ändå lite vardagstid också. Det blir säkert bra...
4
Jo, jag tycker också det är trist att inte få vara med längre, nu när de är större, och min sambo tyckte tvärtom också, men på mitt jobb funkar inte att vara borta en dag i veckan tyvärr. Men jag slutar fyra, har nära hem så jag får ju ändå lite vardagstid också. Det blir säkert bra...
Jag förstår att det måste kännas jobbigt när man inte hittar nån bra lösning på vardagen, men som du säger, ibland kanske man bara får gilla läget.. Jag tror också att det är just den där puckeln man måste över, jobbigt nog... Kanske är just den där känslan av " kanske aldrig mer göra detta" som också spökar, precis som du säger nu efter andra barnet!
5
Jag förstår att det måste kännas jobbigt när man inte hittar nån bra lösning på vardagen, men som du säger, ibland kanske man bara får gilla läget.. Jag tror också att det är just den där puckeln man måste över, jobbigt nog... Kanske är just den där känslan av " kanske aldrig mer göra detta" som också spökar, precis som du säger nu efter andra barnet!
Usch ja, förstår hur du känner. Vilken ångest man kan få för att gå tillbaka till gamla rutiner med jobb mm. DEt hanlad väl om att man vet att det är en tid som man alrid kan få tillbaka. Barnen växer så fort o vips har de flugit ut ur boet. Och du har rätt. Det känns bättre efter ett par dagar på jobbet. Jag blir alltid lika förvånad över hur snbbt man kommer in i sina jobbrutiner efter att ha haft upphåll mm semester el föräldraledig. Hoppas du får en bra helg! Tänker på dig!
6
Usch ja, förstår hur du känner. Vilken ångest man kan få för att gå tillbaka till gamla rutiner med jobb mm. DEt hanlad väl om att man vet att det är en tid som man alrid kan få tillbaka. Barnen växer så fort o vips har de flugit ut ur boet. Och du har rätt. Det känns bättre efter ett par dagar på jobbet. Jag blir alltid lika förvånad över hur snbbt man kommer in i sina jobbrutiner efter att ha haft upphåll mm semester el föräldraledig. Hoppas du får en bra helg! Tänker på dig!
Ni har ju valet att göra om det men det är klart det kan man ju inte fortsätta med i all evighet. Eller kanske det? Sadla om o bli filmstjärnor..typ...familjen annorlunda
7
Ni har ju valet att göra om det men det är klart det kan man ju inte fortsätta med i all evighet. Eller kanske det? Sadla om o bli filmstjärnor..typ...familjen annorlunda
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
