Min sambo är i vårdnadstvist med sitt ex. Dom har 2 gemensamma barn 1,5 och 8 år. Den äldsta har vi varannan vecka. Men den minsta får vi bara träffa 9 timmar i veckan! 3 timmar, 3 dagar i veckan. Vilken blir väldigt stressigt för oss alla med att föra och hämta. Dom ska snart upp i tinget och det vi vill är ju såklart att båda barnen ska vara hos oss när det är våran vecka och så vice versa. Att dom ska få vara tillsammans och att dom ska vara både med mamma och Pappa lika mkt.
Så till min fråga då, är det någon som har erfarenhet av växelvisboende för en 1,5 åring? Hur ser tingsrätten på det? Och särar man gärna på syskon?
Tacksam för svar!
1
Växelvisboende för 1,5 åring? Min sambo är i vårdnadstvist med sitt ex. Dom har 2 gemensamma barn 1,5 och 8 år. Den äldsta har vi varannan vecka. Men den minsta får vi bara träffa 9 timmar i veckan! 3 timmar, 3 dagar i veckan. Vilken blir väldigt stressigt för oss alla med att föra och hämta. Dom ska snart upp i tinget och det vi vill är ju såklart att båda barnen ska vara hos oss när det är våran vecka och så vice versa. Att dom ska få vara tillsammans och att dom ska vara både med mamma och Pappa lika mkt.
Så till min fråga då, är det någon som har erfarenhet av växelvisboende för en 1,5 åring? Hur ser tingsrätten på det? Och särar man gärna på syskon?
Nja, det är inte alls så SOc och TR resonerar per se. En del barn klarar vv alldeles utmärkt från tidig ålder.
I vårt fall där vi ville ha 50/50, men kortare byten så blev det ett schema som var 2-2-3. Barnet trivdes utmärkt med det tills det var ungefär tre, då ville det bo längre perioder hos oss var och vi gick över till vv.
Har barnet syskon som bor vv, så finns det ju ytterligare en "trygghetsparameter" att räkna in i lösningen. Med 2-2-3 så kan ni ju passa in så att barnen alltid har gemensam helg hos er, och den lilla får träffa båda sina föräldrar regelbundet och ofta.
Det är omöjligt att säga vad som passar ert barn - barn är individer. Inte ens soc eller TR är så enekslpåriga.
3
Nja, det är inte alls så SOc och TR resonerar per se. En del barn klarar vv alldeles utmärkt från tidig ålder.
I vårt fall där vi ville ha 50/50, men kortare byten så blev det ett schema som var 2-2-3. Barnet trivdes utmärkt med det tills det var ungefär tre, då ville det bo längre perioder hos oss var och vi gick över till vv.
Har barnet syskon som bor vv, så finns det ju ytterligare en "trygghetsparameter" att räkna in i lösningen. Med 2-2-3 så kan ni ju passa in så att barnen alltid har gemensam helg hos er, och den lilla får träffa båda sina föräldrar regelbundet och ofta.
Det är omöjligt att säga vad som passar ert barn - barn är individer. Inte ens soc eller TR är så enekslpåriga.
Rekommendationen är att man inte har växelvist boende för barn under tre år därför att de inte har någon särskilt god tidsuppfattning och behöver tätare kontakt med personer som de ska upprätthålla en trygg relation med. Tre timmar, tre gånger i veckan är ur den aspekten förmodligen bättre än veckovis.
Man delar dock inte gärna på syskon och äldre syskon bidrar ju också till trygghet och kontinuitet. De blir länken emellan så att säga, men det beror ju på hur tillvaron ser ut och det finns en risk att ett för stort ansvar kan vila på det äldre syskonets axlar.
En 1,5-åring är ett mycket litet barn med mycket grundläggande och viktiga behov som man ska vara försiktig med och ha stor respekt för. Har man barn och separerar så är det inte ovanligt att man som förälder får göra en del ansträngningar och uppoffringar för att det ska fungera för barnen även om det blir lite körigt för en själv i vissa lägen.
Lite reagerar jag på ditt "vi" och "våran vecka." Det här är inte din sak egentligen, utan barnets föräldrars. I all välmening vill jag tipsa dig om att inte ta för stor plats här och inte försöka inrätta barnens tillvaro för att det ska passa dig. Eftersom barnet är så litet så är det här också relativt färskt för föräldrarna och då finns ofta en känslighet som man ska vara försiktig med. De kommer att vara föräldrar för all framtid med ett gemensamt ansvar att se till att det funkar i alla fall tills de är tjugo. Ju bättre relation man har, desto lättare kommer det att funka för alla inblandade.
Jag tror att man i slutänden kommer fram till att man bit för bit ska utöka umgänget för 1,5-åringen med sin pappa. Börja sova över en natt på helgen, sedan vara där mer och mer på något sätt och framöver att det kan bli varannan vecka. Föräldrarnas ansvar blir att vara lyhörda gentemot båda barnen så att det funkar och det är inte säkert att varannan vecka är rätta lösningen för något barn och det kan ändras över tid av olika skäl.
4
Rekommendationen är att man inte har växelvist boende för barn under tre år därför att de inte har någon särskilt god tidsuppfattning och behöver tätare kontakt med personer som de ska upprätthålla en trygg relation med. Tre timmar, tre gånger i veckan är ur den aspekten förmodligen bättre än veckovis.
Man delar dock inte gärna på syskon och äldre syskon bidrar ju också till trygghet och kontinuitet. De blir länken emellan så att säga, men det beror ju på hur tillvaron ser ut och det finns en risk att ett för stort ansvar kan vila på det äldre syskonets axlar.
En 1,5-åring är ett mycket litet barn med mycket grundläggande och viktiga behov som man ska vara försiktig med och ha stor respekt för. Har man barn och separerar så är det inte ovanligt att man som förälder får göra en del ansträngningar och uppoffringar för att det ska fungera för barnen även om det blir lite körigt för en själv i vissa lägen.
Lite reagerar jag på ditt "vi" och "våran vecka." Det här är inte din sak egentligen, utan barnets föräldrars. I all välmening vill jag tipsa dig om att inte ta för stor plats här och inte försöka inrätta barnens tillvaro för att det ska passa dig. Eftersom barnet är så litet så är det här också relativt färskt för föräldrarna och då finns ofta en känslighet som man ska vara försiktig med. De kommer att vara föräldrar för all framtid med ett gemensamt ansvar att se till att det funkar i alla fall tills de är tjugo. Ju bättre relation man har, desto lättare kommer det att funka för alla inblandade.
Jag tror att man i slutänden kommer fram till att man bit för bit ska utöka umgänget för 1,5-åringen med sin pappa. Börja sova över en natt på helgen, sedan vara där mer och mer på något sätt och framöver att det kan bli varannan vecka. Föräldrarnas ansvar blir att vara lyhörda gentemot båda barnen så att det funkar och det är inte säkert att varannan vecka är rätta lösningen för något barn och det kan ändras över tid av olika skäl.
Min sons far och jag gick i sär innan grabben föddes. Han träffade sonen regelbundet från 7 månader, 2 gånger i veckan. Vid ett år fick de en hel dag tillsammans. ( från kl 9 - 17) vid 14 månader fick han sova hos pappan en natt, runt 1,5 år började han sova hela helger hos pappan....
Av vad jag fått höra av FR( familjerätt) så rekommenderar man ofta korta men oftare träffar på barn under 3 år, men man ska ta hänsyn till varje barns behov. Och man rekommenderar inte vv för barn under 3 år....
Nu är min son 3, blir 4 men han anses fortfarande inte vara redo för vv, trots regelbundna träffar, kontakt per tel så är han inte redo att ta det steget.
Så vore jag din sambo skulle jag be om iaf minst en natt. Man kan som mitt x och jag gjort, mjuk starta med en hel dag några veckor innan...
5
Min sons far och jag gick i sär innan grabben föddes. Han träffade sonen regelbundet från 7 månader, 2 gånger i veckan. Vid ett år fick de en hel dag tillsammans. ( från kl 9 - 17) vid 14 månader fick han sova hos pappan en natt, runt 1,5 år började han sova hela helger hos pappan....
Av vad jag fått höra av FR( familjerätt) så rekommenderar man ofta korta men oftare träffar på barn under 3 år, men man ska ta hänsyn till varje barns behov. Och man rekommenderar inte vv för barn under 3 år....
Nu är min son 3, blir 4 men han anses fortfarande inte vara redo för vv, trots regelbundna träffar, kontakt per tel så är han inte redo att ta det steget.
Så vore jag din sambo skulle jag be om iaf minst en natt. Man kan som mitt x och jag gjort, mjuk starta med en hel dag några veckor innan...
Kortare byten kan ju iaf vara en lösning! Som det ser ut nu så kan det även blir så att den äldsta kommer att bo hos oss 100%... Och då är det ju extra viktigt att minstingen får vara med hos oss så syskonen träffas.
7
Kortare byten kan ju iaf vara en lösning! Som det ser ut nu så kan det även blir så att den äldsta kommer att bo hos oss 100%... Och då är det ju extra viktigt att minstingen får vara med hos oss så syskonen träffas.
Läste i ett tidigare in lägg om kortare perioder men ändå växelvis 2+2+3, kan nog kanske gå igenom om dom föresprikar kortare perioder. Då anledningen till att vi (och ja jag skriver vi för det är VI, vi har valt att bli en familj som hjälps åt, min sambo orkar inte dra hela detta lass själv utan han har bett om min hjälp. Och jag ställer givetvis upp till 100% därav VI och VÅR ) vill ha VV är för att Mamman gör allt hon kan för att den lilla ska vara så lite som möjligt med sin Pappa, utan istället så får han vara med hennes nya man och bollas runt till olika släktingar då dagisplats inte finns och hon jobbar. Att dom skulle komma överens vore ju det absolut bästa men tyvärr så har hon bestämt sig för att göra livet surt för oss alla och straffa barnen på köpet, så vad tusan ska man göra?
8
Läste i ett tidigare in lägg om kortare perioder men ändå växelvis 2+2+3, kan nog kanske gå igenom om dom föresprikar kortare perioder. Då anledningen till att vi (och ja jag skriver vi för det är VI, vi har valt att bli en familj som hjälps åt, min sambo orkar inte dra hela detta lass själv utan han har bett om min hjälp. Och jag ställer givetvis upp till 100% därav VI och VÅR ) vill ha VV är för att Mamman gör allt hon kan för att den lilla ska vara så lite som möjligt med sin Pappa, utan istället så får han vara med hennes nya man och bollas runt till olika släktingar då dagisplats inte finns och hon jobbar. Att dom skulle komma överens vore ju det absolut bästa men tyvärr så har hon bestämt sig för att göra livet surt för oss alla och straffa barnen på köpet, så vad tusan ska man göra?
Ja men hade ni ett äldre syskon med i bilden? Nu handlar det ju om 2 barn och inte 1... Så 2+2+3, kan kanske vara ett alternativ för oss. Vi får se vad som sägs i tinget...
9
Ja men hade ni ett äldre syskon med i bilden? Nu handlar det ju om 2 barn och inte 1... Så 2+2+3, kan kanske vara ett alternativ för oss. Vi får se vad som sägs i tinget...
Nej, inte som sonen växte upp med de första åren. Han har (halv)syskon men de bodde redan hos pappan och de var inte sonens trygghet på det sättet eftersom han kände dem lika lite som jag.
10
Nej, inte som sonen växte upp med de första åren. Han har (halv)syskon men de bodde redan hos pappan och de var inte sonens trygghet på det sättet eftersom han kände dem lika lite som jag.
Jag har ingen erfarenhet själv av växelvis med så små barn. Min son var dryga 3 år när vi separerade och har haft växelvis sedan dess. Först med kortare perioder och sedan utökat varannan vecka för det mesta.
Den generella "rekommendationen" är väl att ju mindre barnet är desto viktigare är det med kortare och tätare perioder vid "byten" mellan föräldrar.
Växelvis 50/50 låter väl sett till detta kanske inte optimalt för en 1,5-åring.
Å andra sidan tycker jag att 3x3h per vecka låter väldigt lite för att bygga upp en trygghet hos båda föräldrarna. Även det omvända - att storasyskonet i princip bara träffar sitt syskon varannan vecka påverkar ju den relationen.
Som lekman skulle jag mao förorda en utökning av umgänget med mer tid och oftare och kanske börja med en övernattning per vecka och sen utifrån hur det fungerar och vad som verkar bra för barnet gå vidare.
11
Jag har ingen erfarenhet själv av växelvis med så små barn. Min son var dryga 3 år när vi separerade och har haft växelvis sedan dess. Först med kortare perioder och sedan utökat varannan vecka för det mesta.
Den generella "rekommendationen" är väl att ju mindre barnet är desto viktigare är det med kortare och tätare perioder vid "byten" mellan föräldrar.
Växelvis 50/50 låter väl sett till detta kanske inte optimalt för en 1,5-åring.
Å andra sidan tycker jag att 3x3h per vecka låter väldigt lite för att bygga upp en trygghet hos båda föräldrarna. Även det omvända - att storasyskonet i princip bara träffar sitt syskon varannan vecka påverkar ju den relationen.
Som lekman skulle jag mao förorda en utökning av umgänget med mer tid och oftare och kanske börja med en övernattning per vecka och sen utifrån hur det fungerar och vad som verkar bra för barnet gå vidare.
Växelvist - ja. Varannan vecka - Nej. Det är för långt intervall för en 1,5 åring. Man behöver tätare byten för så små barn, de har inget tidsperspektiv och en hel vecka är en evighet att vara ifrån den andra föräldern. Byte varannan - var tredje dag kan möjligen funka, beroende på barnet. Och det blir hattigt, ja! Men hela veckor är för långt för så små barn, så är det bara...
12
Växelvist - ja. Varannan vecka - Nej. Det är för långt intervall för en 1,5 åring. Man behöver tätare byten för så små barn, de har inget tidsperspektiv och en hel vecka är en evighet att vara ifrån den andra föräldern. Byte varannan - var tredje dag kan möjligen funka, beroende på barnet. Och det blir hattigt, ja! Men hela veckor är för långt för så små barn, så är det bara...
Visst förstår jag att det är ni genom att han inte behöver stå helt själv i detta. Ditt stöd till honom är viktigt. Självklart. Men gör det bara inte till "vi mot henne". Du är säkert klok nog att veta att tänka vad som är bäst för barnen och att inte elda på föräldrarnas konflikt. Kan du istället hjälpa till att balansera det hela så gör du en fin insats för er alla.
Oftast ligger något bakom när föräldrar är oense och i synnerhet när det är så kort tid inpå att de separerat. Den yngsta är ju bara 1,5 så det kan ju inte vara alltför länge sedan. För den här mamman och pappan kan det vara värt ansträngningen att lösa upp den knuten istället för att dra åt den hårdare. Ibland kommer man inte överens om vem som har rätt att vara mest arg, ledsen och besviken, men det är inte heller poängen. Snarare är det att inse att gjort är gjort och lägga det bakom sig och börja lägga engagemanget till att göra saker och ting så bra som möjligt nu och framöver. Ibland kan en ursäkt vara på sin plats om man har modet att inse att man gjort någon orätt.
Lite samtalshjälp i familjerådgivning kanske vore bra för dem så att de får hjälp att gå vidare och koncentrera sig på att skapa goda möjligheter för sina gemensamma barn.
13
Visst förstår jag att det är ni genom att han inte behöver stå helt själv i detta. Ditt stöd till honom är viktigt. Självklart. Men gör det bara inte till "vi mot henne". Du är säkert klok nog att veta att tänka vad som är bäst för barnen och att inte elda på föräldrarnas konflikt. Kan du istället hjälpa till att balansera det hela så gör du en fin insats för er alla.
Oftast ligger något bakom när föräldrar är oense och i synnerhet när det är så kort tid inpå att de separerat. Den yngsta är ju bara 1,5 så det kan ju inte vara alltför länge sedan. För den här mamman och pappan kan det vara värt ansträngningen att lösa upp den knuten istället för att dra åt den hårdare. Ibland kommer man inte överens om vem som har rätt att vara mest arg, ledsen och besviken, men det är inte heller poängen. Snarare är det att inse att gjort är gjort och lägga det bakom sig och börja lägga engagemanget till att göra saker och ting så bra som möjligt nu och framöver. Ibland kan en ursäkt vara på sin plats om man har modet att inse att man gjort någon orätt.
Lite samtalshjälp i familjerådgivning kanske vore bra för dem så att de får hjälp att gå vidare och koncentrera sig på att skapa goda möjligheter för sina gemensamma barn.
Jag tror på växelvis men inte vv. Några dagar/veckan är nog bra men inte för långa intervaller. Såklart beror det på hur barnet är och det är barnets mående som får styra.
När vi separerade var mina 4 och 2,5 och vi började med 2-3 dagar i stöten. Efter ett kort tag insåg vi att det gick lika bra med vv men då träffade barnen ändå den andre föräldern flera gånger i veckan eftersom vi bor som närmasta grannar, annars hade det inte gått.
Nu är de 4 och 6 och vi har fortfarande vv men ibland märker vi att det blir för länge men så länge barnen vet att de kan springa fritt mellan gårdarna (fast ändå äta och sova på "rärr" ställe) så går det galant
14
Jag tror på växelvis men inte vv. Några dagar/veckan är nog bra men inte för långa intervaller. Såklart beror det på hur barnet är och det är barnets mående som får styra.
När vi separerade var mina 4 och 2,5 och vi började med 2-3 dagar i stöten. Efter ett kort tag insåg vi att det gick lika bra med vv men då träffade barnen ändå den andre föräldern flera gånger i veckan eftersom vi bor som närmasta grannar, annars hade det inte gått.
Nu är de 4 och 6 och vi har fortfarande vv men ibland märker vi att det blir för länge men så länge barnen vet att de kan springa fritt mellan gårdarna (fast ändå äta och sova på "rärr" ställe) så går det galant
Med ett så litet barn kan det förändras mycket på kort tid framöver, om nåt år eller två är ju barnet rätt mycket större och det kan vara läge att bo varannan vecka, men låter för mycket för ett så pass litet barn, särskilt om föräldrarna inte är sams. Desto viktigare dock med tillräcklig tid för att pappan ska kunna bygga upp trygghet med barnet.
Jag tycker att pappan ska argumentera för att gå över till typ nån natt i veckan - det ger en helt annan möjlighet att knyta an när man kan ses fler timmar, inkl somning och morgon. När den rutinen sitter kan man gå upp i tid om allt fungerar, och här håller jag med om täta byten när man är så liten.
15
Med ett så litet barn kan det förändras mycket på kort tid framöver, om nåt år eller två är ju barnet rätt mycket större och det kan vara läge att bo varannan vecka, men låter för mycket för ett så pass litet barn, särskilt om föräldrarna inte är sams. Desto viktigare dock med tillräcklig tid för att pappan ska kunna bygga upp trygghet med barnet.
Jag tycker att pappan ska argumentera för att gå över till typ nån natt i veckan - det ger en helt annan möjlighet att knyta an när man kan ses fler timmar, inkl somning och morgon. När den rutinen sitter kan man gå upp i tid om allt fungerar, och här håller jag med om täta byten när man är så liten.
Har två grannbarn som haft varannan vecka från dryga 1 års ålder och jag var rätt skeptisk måste jag säga, men båda de barnen verkar ha klarat det bra. De är nu 6 resp. 4 år, så det kanske är för tidigt att sia om? Vad jag som granne och dagiskompismamma kan se så mår de bra och känns helt "normala".
Tycker gott ni kan ha 1,5-åringen över natten också och så småningom utöka till flera dagar. Om mamman tycker en vecka är för lång tid kanske minstingen kan sova en dag i veckan hos henne på er vecka.
16
Har två grannbarn som haft varannan vecka från dryga 1 års ålder och jag var rätt skeptisk måste jag säga, men båda de barnen verkar ha klarat det bra. De är nu 6 resp. 4 år, så det kanske är för tidigt att sia om? Vad jag som granne och dagiskompismamma kan se så mår de bra och känns helt "normala".
Tycker gott ni kan ha 1,5-åringen över natten också och så småningom utöka till flera dagar. Om mamman tycker en vecka är för lång tid kanske minstingen kan sova en dag i veckan hos henne på er vecka.
By En ledsen o undrande flerbarnsmamma in forum Arbete, ekonomi & juridik
Svar: 4
Senaste inlägg: 2005-11-03, 09:36
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
) vill ha VV är för att Mamman gör allt hon kan för att den lilla ska vara så lite som möjligt med sin Pappa, utan istället så får han vara med hennes nya man och bollas runt till olika släktingar då dagisplats inte finns och hon jobbar. Att dom skulle komma överens vore ju det absolut bästa men tyvärr så har hon bestämt sig för att göra livet surt för oss alla och straffa barnen på köpet, så vad tusan ska man göra?
