Sorgligt men bra

[Cheyenne78]

Kan något vara både och? Idag har vi beslutat att lägga ner församlingen som vi är med i (och tagit beslut om att ändå lämna). Det har inte gått att hitta en fungerande ledningsgrupp nu när vår ordförande slutar. Dessutom är det för få som är aktiva. Det är rätt tror jag att hitta nya vägar att fortsätta på. Kanske kan medlemmarna som är kvar fortsätta att träffas i en husgrupp eller liknande.

Det blev ett väldigt känslosamt årsmöte med den finaste andakt jag varit på. Nästan alla grät över det som blivit även fast beslutet sedan var enhälligt.

Jag trodde inte att jag skulle bli så berörd, men det blev jag. Jätteledsen samtidigt som jag är övertygad att vi måste gå någon annanstans. Det blev ett bra avslut - och viktigt tror jag.

Nu ska vi bekräfta beslutet vid ett möte till och då ska vi ha en avslutningsfest. Det blir nog bra. Och vi kommer hitta ett nytt andligt hem när vi är mogna för det. Det blir bra.

[ElsaB]

Låter som ett bra avslut - på något som fått betyda mycket men att du och de andra ändå känner att ni ska gå vidare till andra sammanhang. Hoppas att ni hittar rätt!

[Cheyenne78]

Tack! Ja, det blir nog bra. Det är faktiskt spännande. Vi och en annan familj ska under våren utforska alla möjliga församlingar i närområdet och förhoppningsvis landa i någon församling att pröva en längre period under hösten.

[Annam.4]

Det låter som något vi har tankarna på ibland....
Församlingen vi är med i är liten, ca 55 medlemmar, hög medelålder, inte så många aktiva. Vi delar pastor och mycket samarbete med församlingen i samhället en mil bort. Det är ganska tungrott ibland, man förväntas alltid ställa upp, eftersom vi är så få. Det är då jag ibland tröttnar på kyrkan...
Då och då poppar de där tankarna upp till ytan, på församlingsmöten eller hemma vid köksborden. Vad gör vi, vi blir bara färre och färre. De gamla försvinner, inte så många kommer till. Vi bor i Småland, men några mil längre österut än "det mycket religiösa Småland"

Ska vi lägga ner vår kyrka? Gå ihop med den andra församlingen? Gå ihop med ett annat samfund? Osv osv osv... Det är inga lätta tankar och jag tror att det måste få ta tid!

Det låter som att ert avslut blev bra. Att det ändå var lite sorgligt kanske ändå känns gott, borde ju ändå betyda att man avslutar något som man tyckt om. Att man inte bara "flyr" med ilska och obehag.

Jag tror som du - Det blir bra!

[Cheyenne78]

Ja, sånt där är stora och svåra beslut...

Just det där att det faktiskt är bra att vara ledsen över nedläggningen lyfte vi upp i söndags. Det är ju så att församlingen betydelsefull i våra liv och det hade varit värre om vi hade kunnat fatta ett sånt beslut utan känslor alls.

[*Tovan]

Jag tror verkligen att ledsenheten står för något bra. Ni har ju lagt ner jättemycket av er själva i församlingsbygget, och det har varit något väldigt fint och lite unikt, kan jag känna. Det fanns förmodligen ingen annan väg att gå, men det betyder inte att den vägen är smärtfri (bara en parallell så här i fastetider).

[Cheyenne78]

Ja, det tror jag också. Det var mest att jag inte var beredd på den. Men jag tror att det var viktigt att ändå få vara ledsen även fast vi tycker det är rätt.