Jag såg ett program igårkväll som handlade om två olika kvinnor som har ett barn med Down syndrom. Det var olika diskussioner inom familjerna om hur andra uppfattar situationen och ena kvinnan åkte till Danmark där dom är väldigt positiv för att göra KUBtester (tror jag att det heter), för att ha möjligheten att välja (abort eller inte). I Danmark har barn med Down syndrom minskat med hälften de senaste åren.
Vad tänker ni om detta? Skulle vara roligt att få igång en diskussion om det här eftersom det är ganska vanligt här i Sverige, speciellt är risken lite högre hos äldre mammor. (tror att det var 1:800) Observera att jag endast har information om detta från dokumentären som gick.
1
Down syndrom Jag såg ett program igårkväll som handlade om två olika kvinnor som har ett barn med Down syndrom. Det var olika diskussioner inom familjerna om hur andra uppfattar situationen och ena kvinnan åkte till Danmark där dom är väldigt positiv för att göra KUBtester (tror jag att det heter), för att ha möjligheten att välja (abort eller inte). I Danmark har barn med Down syndrom minskat med hälften de senaste åren.
Vad tänker ni om detta? Skulle vara roligt att få igång en diskussion om det här eftersom det är ganska vanligt här i Sverige, speciellt är risken lite högre hos äldre mammor. (tror att det var 1:800) Observera att jag endast har information om detta från dokumentären som gick.
Det stämmer att risken är högre ju äldre man blir. Vid KUB-test tas också hormonnivåer och nacksspaltsbredd hos fostret med i beräkningen och man får då en individuell uppskattning av risken, men fostervattensprov ger ett definitivt svar.
Jag tycker att det är helt och hållet upp till den berörda familjen att besluta och ingen, oavsett beslut, ska dömas för det.
Beslutet handlar inte bara om ett begåvningshandikapp, en mycket stor andel av de drabbade barnen har hjärtfel och medicinska problem som kan innebära mycket lidande. Barnadödligheten i den här gruppen är också hög. Finns syskon så påverkas även de, inte minst om föräldrarna långa perioder vistas på sjukhus med det drabbade syskonet.
Som äldre förälder kan man även ställa sig frågan om ens barn verkligen kommer att få det stöd det behöver när man själv är för gammal eller går bort, för att garantera det. Samtidigt har man kanske andra resurer, både ekonomiskt och socialt, att ta väl hand om ett barn med särskilda behov, än vad föräldrar i 20-årsåldern, som ju inte screenas, har.
2
Det stämmer att risken är högre ju äldre man blir. Vid KUB-test tas också hormonnivåer och nacksspaltsbredd hos fostret med i beräkningen och man får då en individuell uppskattning av risken, men fostervattensprov ger ett definitivt svar.
Jag tycker att det är helt och hållet upp till den berörda familjen att besluta och ingen, oavsett beslut, ska dömas för det.
Beslutet handlar inte bara om ett begåvningshandikapp, en mycket stor andel av de drabbade barnen har hjärtfel och medicinska problem som kan innebära mycket lidande. Barnadödligheten i den här gruppen är också hög. Finns syskon så påverkas även de, inte minst om föräldrarna långa perioder vistas på sjukhus med det drabbade syskonet.
Som äldre förälder kan man även ställa sig frågan om ens barn verkligen kommer att få det stöd det behöver när man själv är för gammal eller går bort, för att garantera det. Samtidigt har man kanske andra resurer, både ekonomiskt och socialt, att ta väl hand om ett barn med särskilda behov, än vad föräldrar i 20-årsåldern, som ju inte screenas, har.
Jag håller helt och hållet med. Ena kvinnan i dokumentären hade ett barn sedan tidigare som är friskt. Flickan hade sagt till mamman att hon tyckte att sonen med down syndrom fick mer uppmärksamhet och tid. Och den kvinnan var väldigt inne i undersökningar, forskningar osv.
Jag tänker då: vi som har en otrolig barnlängtan, hur skulle ni göra om det visar sig att barnet har down syndrom? Tänker ni att så länge ni blir gravida så spelar det ingen roll om barnet har DS eller inte? Vissa situationer kan jag tänka att det är lite egoistiskt, t.ex som du nämnde med ekonomin, resurser och den extra tiden som måste läggas ner.
3
Jag håller helt och hållet med. Ena kvinnan i dokumentären hade ett barn sedan tidigare som är friskt. Flickan hade sagt till mamman att hon tyckte att sonen med down syndrom fick mer uppmärksamhet och tid. Och den kvinnan var väldigt inne i undersökningar, forskningar osv.
Jag tänker då: vi som har en otrolig barnlängtan, hur skulle ni göra om det visar sig att barnet har down syndrom? Tänker ni att så länge ni blir gravida så spelar det ingen roll om barnet har DS eller inte? Vissa situationer kan jag tänka att det är lite egoistiskt, t.ex som du nämnde med ekonomin, resurser och den extra tiden som måste läggas ner.
jag skulle aldrig ta ett test och kolla.
jag kan inte, hur moraliskt jag än försöker tänka, säga hur jag skulle känna om jag fick veta medan jag var gravid.
hellre få veta vid födseln och sen leva med det barn jag får.
4
jag skulle aldrig ta ett test och kolla.
jag kan inte, hur moraliskt jag än försöker tänka, säga hur jag skulle känna om jag fick veta medan jag var gravid.
hellre få veta vid födseln och sen leva med det barn jag får.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
