Syskon avundsjuka?

[DollyLolly]

Hej på er!
Det va länge sedan jag va här nu
Fick ju en till liten kille för drygt 2 veckor sedan en liten Ludvig.
Förlossningen gick jättebra!

Min undran är ni som har fler barn hur har era stora reagerat på den lille bebisen?
Max är jättegullig mot Ludvig vill gärna hålla och pussa och krama MEN han är så himla gnällig och ledsen har varit i flera dagar gnäller för precis allt och det har han aldrig gjort förut tänker att det måste ha med bebis att göra.

Idag e första dagen utan min man är hemma han e tillbaka på jobbet nu så idag ska jag hämta på dagis och ha både ska bli spännande...

Max har ju såklart blivit otroligt pappig eftersom det har varit Niklas som tagit mest handom Max eftersom jag har typ ammat konstant!

Känns jättejobbigt att inte hinna med min stora kille lika mycke som jag vill!

Berätta gärna ni andra som har erfarenhet!

[Anki-panki]

Grattis! Vilket fint namn han fått.

M har reagerat på ungefär samma sätt. Han är också jättegullig mot lillasyster men om hon är ledsen kan han bli väldigt gnällig och ska absolut bli buren. Ibland är han dock väldigt bestämd att man ska ta upp henne istället... Antar att gnälligheten beror på att de vill ha lika mycket uppmärksamhet som förut.

Hoppas det går bra nu när du är själv med barnen. Här har det gått jättebra. M har anpassat sig och förstår att det inte fungerar som innan längre. Vissa dagar har jag dock väldigt dåligt samvete för att han inte får så mycket uppmärksamhet. Man får kompensera det när man har mer tid.

Lillan ville bli ammad hela tiden i början men nu börjar hon kunna ligga själv lite längre stunder. Dock inte på kvällarna, men då är ju som tur pappa hemma.

[Anki-panki]

Glömde... Han är ju lite trotsig just nu och när han vet att jag inte kan springa efter honom (om jag tex ammar) passar han på att göra saker han vet att han inte får. Tex slita ur innehållet i skafferiet, försöka koppla in saker i vägguttag mm mm... Pust och stön säger jag...

[Gabricia]

Åh stort grattis till lille Ludvig! Skönt att höra att förlossningen gick bra!

Här har vi fått känna på ganska mycket syskonavundsjuka. När andra sonen föddes hade vi det jättejobbigt tills tvåan var 3 år. Det var först när de fick lov att gå på samma avdelning på förskolan som den avundsjukan lade sig och efter det har de varit jättebra vänner. Men den äldste var riktigt ful och slog, nöp och bet så fort han kom åt. Han konstrade också med maten och vägrade äta själv.

När trean föddes så var de två stora såpass stora att det inte alls gick ut över bebisen. Däremot kunde vi märka på de stora på andra sätt att de visst var avundsjuka. Men det var inte mycket.

När Sakarias föddes var vi tillbaka till samma åldersskillnad som med de två stora. Där har det med varit lite avundsjuka från Jakobs sida men inte alls så som med hur Adam var. Jakob har ju hela tiden haft två storebröder att vara med så han har inte heller varit så elak mot Sakarias. Men Jakob har varit otroligt jobbig mot mig och allt trots har han tagit ut på mig. Alla dessa otroligt många och långa vredesutbrott är jag ganska så säker på, har att göra med att han tycker att lillebror kom och tog hans mamma ifrån honom.

Nu kan vi redan se att Jakob och Sakarias börjat leka tillsammans. De är inte på samma vågplan riktigt än men det kan fungera korta stunder och det är så skönt att se!

Det är inte konstigt att Max är pappig. Det är bra att han har pappa och det är viktigt att han fortsätter att vara nära honom. Sedan gäller det att du ser till att även du får egentid med honom då pappa får ta hand om Ludvig. Kanske att du sköter nattningen av Max så får ni en extra stund där med. Så gör vi fortfarande här. Jag lägger Jakob för då får vi en stund tillsammans.

[marilen]

Härligt med bebis i huset, även om det är mkt jobb och tar tid

Helt normal reaktion! Så länge pappa varit hemma har han blivit ompysslad som vanligt men nu får han inte samma uppmärksamhet som tidigare. Detr givetvis jobbigt och han känner sig lite utanför.

Därför är det så viktigt att han får hjälpa till och hämta saker och bära och trösta och få känna sig delaktig. Det brukar också vara bra och uppskattat att avsätta tid för enbart det äldre barnet ngn gång per vecka

O
Det går, passa på att läsa en saga för det äldre barnet när du ammar.

Hoppas ni hittar ngt som fungerar så du inte behöver känna dig stressad när du ammar.

[DollyLolly]

Tack för alla bra svar! Skönt att känna att man nte är ensam! Tycker det e så jobbigt att man inte hinner med! Och inatt fick jag sova nja totalt ca 4 timmar observera totalt inte i sträck! Så det har arit en extra tuff dag men Niklas kom hem tidigare och det är jag glad över!!

[Emmet27]

Vi har ju redan diskuterat detta på fejjan . men jag hade kunnat skriva det där inlägget själv!

Dock verkar Wilma tagit nån extra vecka eller två till att börja gnälla.

Det är ju jättepåfrestande! Wilma har dessutom börjat lägga sig på amningskudden när ja ska amma Leo. Alltså innan jag lagt honom där. Hon är inte envis eller så, men jag får så dåligt samvete att jag då måste sätta henne åt sidan o lägga dit Leo...

Det är en tuff balansgång tycker jag hur mkt man ska tolerera från storasyskonet nu... Vi väljer våra strider, absolut. Men som idag känner jag att hon måste lära sig rida ut sina stormar själv också. 10-12 utbrott per dag för att man (fortfarande) inte får äta russin på vardagar är inte okej och inget att dalta med längre....(uj, så hård jag lät nu) Så idag fick hon faktiskt skrika o gråta o ha sig stilla på en plats tills hon lugnade ner sig för egen maskin. En liten typ timeout. Det var första gången hon svarat "ja" när jag frågade om hon förstod att man inte behöver bli så arg för allting....

Tufft....som sagt...det är nu allt ställs på sin spets på något vis . men det här fixar vi väl !??

[honhan]

Det är klart ni fixar det
Att bli storasyskon mitt i en härlig trotsperiod är inte det allra lättaste för varkens dem själva eller oss " Stackars" föräldrar....

[Gabricia]

Time outer blir det en del. Här har du mamman som satt sin son ute på trappan ett flertal gånger då det är det enda som fått tyst på honom...

Det är skittufft många gånger men man kommer in i det allt eftersom och lär sig sina knep för att få vardagen att fungera hyfsat smärtfritt.

[marilen]

För mig har det varit lyx om jag fått sova 3 timmar i sträck på natten under bebis första år. Det gjorde att jag gick i ständig koma, stoppade i mig alldeles för mkt snabba kolhydrater (för att hålla mig vaken) och gick upp 10-20 kg (på ett år)

Det är tufft första året men det blir bättre och som tur är så är de små godingar som är svåra att motstå

[LillaFlisa]

Men så är väl alla 2-åringar oavsett syskon?

Emil ska bråka om så mycket smågrejer hela tiden (på morgnarna och på kvällarna, då han är trött helt enkelt) och jag är så less på det. Men jag tjatar vidare om att inget blir bättre av att bli arg och skrika och att jag ändå inte lyssnar förrän han är glad igen.. det tar tid och ofta behöver jag ändå komma och hjälpa honom att bli glad (trösta i famn eller så efter 15 min skrikande) och sedan konstaterar han "Jag måste inte vara arg mer nu.. det räcker. Jag är glad nu." haha..

Mitt tålamod tryter och eftersom en bebis är på gång så känns det inte längre som en bra metod att försöka undvika dessa fighter. Bara låta de genomlidas.. vi lär oss nog båda två (mor och son) hur vi bäst löser konflikterna tillsammans sen Många utbrott från hans sida, men jag bara låter han gå igenom dem och lära sig lugna sig. De behöver nog lära sig leva med sig själva

Tvååringar.. suck!!