Ni mammor som fått ut era små, går det bra för er och så? Är det mycket sömnlösa nätter eller har saker och ting fallit på plats?
Hur fungerar eventuella syskon i den nya situationen i familjen?
Berätta gärna för oss som fortfarande längtar efter att "få ut" våra små bebisar från magarna...
Jag är iallafall nyfiken att få veta allt. Stort som smått..
Imorgon har det gått en hel månad sen min lilla Luna kom ut.. och jag måste erkänna att tillvaron fortfarande är rätt så uppochner och ett äventyr utan dess like! Ibland lite skrämmande och ibland det självklaraste i världen
Hon kom som sagt den 2 mars och jag var hemma med henne och sambo i två veckor innan jag gick tillbaka till skolan. Här hemma blev det så att pappa är ledig för att jag ska kunna studera klart.. ett val som många höjt ögonbrynen åt men för oss fungerar det kanon
I början iaf så var pappa lite nervös men han kom in i det snabbt och är nu kalasduktig på allt, inte bara att dra vagnen hihi
Lilla Lunabus är så go och snäll.. Hon sover mycket och länge så att mamma och pappa får vila ut, och på mat och skrikfronten är allt precis som det vara med en fyraveckors-bebis; skrika, snutta, bajsa, sova hihi
Men visst, allt är inte frid och fröjd. Ibland passar ingenting, och alla kläder luktar kräks och tiden räcker inte till - men i slutändana så vet man att det går.. på något sätt så fixar man det, det bara är så!! Och dom fina stunderna - när din lilla bebis ligger och sover på magen eller krampaktigt kramar din tumme som om att "mamma gå inte".. Då är allt värt det, utan att tveka en sekund!
Luna är mitt första barn och det är en helt makalös upplevelse att få henne. Mitt liv, mina värderingar och vad som är viktigt har helt och hållet förändrats!! Häromdagen kom jag på mig själv att tänka "vad var livet innan jag fick barn, barn är ju meningen med allt".. Jag smålog lite för mig själv när jag tänkte den tanken och kände mig lite klyshig
Det var min lilla berättelse om min första månad som mamma
Stora varma lyckokramar till dig (och alla andra mommys2be därute)
Hoppas era små kommer så snart det bara går!
Kramar
Här går det rätt bra! Min man har varit bortrest flera dagar, och det var lite påfrestande att ha hand om båda barnen själv när Vilda ammar så mycket och vill ligga i famnen hela tiden. Men det gick bra med lite hjälp från mina föräldrar. Nu är han hemma och ska vara det i över två veckor.
Vilda är än så länge rena drömbabyn som bara äter och sover och inte skriker alls förutom när man tvättar henne. TIll och med nätterna är helt ok. Idag väntar första BVC-besöket, och det ska bli spännande att se hur mycket hon har gått upp!
Storebror tar det bra än så länge, och vill gärna krama och pussa henne men är lite för hårdhänt så man måste vakta dem hela tiden.
Håller tummarna för att det snart är dags för dig också!
Ni verkar ha det väldigt mysigt fastän det tar lite tid att komma i gängorna
Vad roligt att ni frångår det "vanliga" och att pappan är hemma med huvudansvaret för barn och hem, jag kan tänka mig att det lyfter många ögonbryn och att en del tom vågar "ifrågasätta" erat beslut...
Jag vet en mamma som efter förlossningen och pga grav komplikationer blev sjukskriven och kunde inte ta hand om barnet så pappan var pappa ledig och mamman visserligen hemma men kunde inte ens lyfta sitt barn... Efter 3-4 månader så var hon frisk och gick tillbaka till jobb... De var flera som frågade "men vågar du lämna flickan hemma med pappan? varför är du inte hemma och han jobbar?" (helt sinnes sjuka kommentarer jue)
Klokt val av er att du skall fortsätta/slutföra studierna. Det är sällan bra för motivationen och flytet i inlärningen att ta en paus.
Vi väntar också vårt första barn och det skall bli så roligt att precis som du beskriver det så bra "ta de första stapplande steg som en familj"..
Tack för att du delar med dig, nu längtar jag än mer! (1vecka över tiden idag)
Tur att du har dina föräldrar nära så att du kan få hjälp med sonen, det är lite svårt att dela på sig själv för att tillgodose bådas behov...
Sedan är det nog mysigt för honom att iaf få ha mormor och morfar ifred en liten stund
Vad skönt att Vilda är ett snällt barn så du kanske får chans att vila ordentligt så att du orkar.
Vad jobbigt att ha en man som reser mycket i jobbet i en tid som denna. Men det är ju ofrånkomligt ibland.
Kul att höra att allt går bra! Och det borde verkligen vara dags för mig snart, trodde aldrig att jag skulle behöva gå över och nu har jag redan gått över 1 vecka... *fattar inget* jag skulle ju få 1-2v före BF hade jag ju "tänkt" haha....
Här är det också bra dock på tok för lite sömn.. idag fick jag ringa hem mannen så jag skulle få en timmes sömn i alla fall. Rätt tufft men jag hoppas det ska vända snart..
Storasyster älskar verkligen sin lillebror, hon hjälper till med så mycket hon kan och pussar honom så fort hon får tillfälle. Påsklovet började idag så hon är hemma med mig och imorse kom hon med frukost på sängen.. raringen <3
Ja man får ju rådet att första tiden sova så fort bebis sover... Det är ju rätt svårt om man har en liten storasyster också att ta hand om, det är ju inte så troligt att de stora barnet tycker att det är okej att sova jämnt.
Skönt att han kunde komma och avlasta när det var jobbigt.
Hur gammal är stora tjejen? tänkte när hon fixade frukost på sängen och allt? Vad sött av henne!
Kämpa på, snart har ni fått in rutiner som fungerar så även du får din välförtjänta sömn.
Min tös kom ut den 20e mars och det mesta har fungerat felfritt. Hon sover bra på nätterna, ammar 1-2 ggr (utom en natt då hon sov 8 timmar i sträck) och vi gör morgon halv åtta.
Storebror på 1,5 år tar det hela bra, han har varit lite extra klängig och sökt mer uppmärksamhet än vanligt. Men han är gärna framme och klappar och pussar på henne. När jag inte ammar eller när tösen sover så har jag henne i bärsjal och det är jag väldigt bekväm med.
Det enda som krånglat (för alltid är det väl nåt?) är amningen, mjölken rann till fort och jag har så det räcker. Rivstartade första veckan med en dubbelsidig mjölkstockning och sen en till på ena sidan. Fick otroligt såriga bröstvårtor och det gjorde ont jämt. Vilket är helt förklarligt då det var blödande sår, men ack så obehagligt. Bröt ihop totalt, kollade amningsvideor på nätet och började använda amningsnapp för att läka vårtorna. Nu kör jag utan amningsnapp och kämpar med att lägga till henne rätt vid bröstet, det går väl sådär.. Är skinnflådd på ena sidan, misstänker att hon tar för litet tag. Men nu kämpar jag på och provar någon vecka till och ser om det blir bättre, annars vet jag inte vad jag tar mig till.
Men i det stora hela, allt funkar fint. Jag har två skyltexemplar. Dom säger att man får sina barn för sina synders skull och då kan jag ju glatt konstatera att jag har varit ett helgon!
Vad skönt att allt går bra,
Och om det sista du skrev stämmer så förstår jag varför jag får vänta i evigheter på att få ut bebisen, och jag bävar lite nu inför småbarnstiden...
Nåja. Det får väl gå bra det med.
Får höra det rätt ofta.. gå och lägg dig när han sover då, men det har hittintills inte funkat. Storasyster är 6 år så hon klarar sig rätt bra själv men man måste ju ändå se till att hon har rena kläder, fixa mat, ordna så hon kan leka med kompisar osv. Bara hämtning/lämningen på dagis tar halva dagen
