Skrivet: 2012-04-12, 07:22
#1
Nån som känner igen sig...?
Har fått och får dagligen den välmenande frågan från mina kollegor om hur jag mår och när det är dags...eller snarare "Du är ju stor som ett hus, är det dags inom ett par veckor nu eller?!" Varje gång svarar jag vänligt att "Neeej, om allt går enligt plan dröjer det ett par månader till..." Bäst var en kommentar i förrgår; "Va?!, två månader...Det kommer ju att bli som att ömsa skinn för dig..." (haha, kan iofs inte låta bli att skratta åt det, men TACK för de uppmuntrande orden)...Behöver jag nämna att jag jobbar i ett mansdominerat yrke . Jag får ständigt kommentarer om hur STOOOOR jag är så jag börjar nästan själv undra lite om BM kurva stämmer med verkligheten (ligger mitt i prick på normalkurvan enligt henne).
...Suck, det känns som lång tid kvar trots att det egentligen inte är det, men det är först nu som jag börjar känna mig begränsad fysiskt. När jag tittar ner på mina fötter känner jag inte riktigt igen dem, är det verkligen mina "vetebrödsdegar" där nere?
Annars går funderingarna mer och mer över till praktiska förberedelser inför förlossning och hemkomst. Hade först tänkt att jobba ända "in i kaklet", men nu har jag bestämt att jag går hem 2,5 vecka innan det är dags vilket känns som rätt beslut just nu, när jag går i trapporna på jobbet och svär över fogarna.
Har ni gått profylaxkurs? Vet inte om jag/vi ska gå och försöka "lära oss att andas", eller om jag ska bita ihop och ta det som det kommer.