Lite jobbig historia

[Anonym]

Hej

Har ensam vårdnad om min son som fyller 6 år om x antal månader. Själv är jag 23. Jag blev tillsammans med hans pappa som är 10 år äldre när jag var under 15, exakt ålder vill jag inte säga just nu(vill inte att folk ska känna igen. Jag flyttade in hos honom första dagen jag träffa honom och min familj var inte riktigt varit där för mig så dom gjorde inget. Många rättegångar har vi haft för att han misshandlat mig m.m men manipulerad som jag var ljög jag i rättegång till hans fördel om allt att vi väntat med att vara intima tills jag var byxmyndig m.m (han hotade att skicka någon att döda mig och min familj om han fick fängelse). Han fick ändå samhällstjänst och ett års terapi. Efter vi fick barn lyckades jag lämna honom jag fick skyddspaket osv eftersom han förföljde, hota, misshandlade mig osv. Han har kidnappat, behållt vår son mycket längre än han får, mordhotat mig (vi hade skyddat boende för 2 år sedan där jag även träffa hans nyare ex som han även har en son med, han plågar henne lika mycket) Hon och barnet har nu skyddad identitet plus kvarskrivning och ändå har han lyckats ta barnet och undanhålla från henne nu . Dom ska upp i rätten snart. Iallafall vår son är nuförtiden hos honom varannan helg (dombeslut) Men nu till saken.. Min son berättar för mig och min familj att hans pappa har sagt saker tilll honom.

Några exempel på vad han sagt är:

Att egentligen ville han inte ha honom utan att jag valde att föda honom fast han var emot det.

Att när han blir äldre kommer han förstå varför hans pappa inte vill vara med hans mamma.

Att mamma är dum

Att han ska akta sig för att pussa mamma för han kan få herpes

Att när han blir äldre kan han få komma och bo med pappa istället

m.m m.m.........


Jag har sagt till honom många gånger att man inte kan prata hur som helst framför eller till barn. Men han lyssnar inte... I hans värld har han rätt han är perfekt och alla människor på jorden är emot honom och har " demoner i sig" som han säger.

Han ljuger och hittar på saker till max. För att skapa problem som inte behöver finnas!? (Förstår inte hur man orkar) Det var 2 år sedan jag började förstå att det går inte att lyssna på något han säger för allt är lögn. Han är så extremt manipulativ och det är både läskigt och hemskt

Han verkar inte minnas saker han gör om han gör det så förvränger han allt. Man kan stå och visa polis pm framför honom och han säger nä men det där är inte sant..

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag försöker va positiv och glad framför min son om hans pappa men innerst inne.. Vad är rätt att göra egentligen? Jag har inte berättat hälften men jag är orolig över att min son ska ta skada av hans beteende. Vad kan man göra någon som vet?

Tack på förhand

[krax]

Eftersom sonen måste vara hos pappan (ren galenskap utifrån vad du har berättat, tycker jag, då...) så kan du ändå förbereda sonen genom att tala om att pappan är lite annorlunda och säger lite konstiga saker ibland som inte är så mycket att bry sig om. Andemeningen är att avdramatisera pappans påståenden, så att pojken inte blir alldeles vilse i pannkaka. Om du utgör en stabil punkt för sonen, så kan det väga upp det instabila som han upplever hos pappan.

Samtidigt tycker jag att du tydligt ska lära din son vad som är rätt och fel när det gäller hans kropp, utan att nämna pappan. Det är viktigt för sonen att förstå att man inte ska acceptera något slags kränkning, vare sig fysiskt eller psykiskt, vilket är en kunskap alla barn, om än din son lite mer, behöver lära sig.

Jag tycker absolut inte att du ska berätta för sonen om din relation med hans pappa. Han är helt oskyldig, och det blir för tungt för ett barn att bära.

[Anonym]

Ja du har rätt det är det jag försökt göra hittills men är orolig att det inte räcker och att han ska växa upp och bli som hans pappa..
Hade varit så mycke lugnare om det varit kontaktperson med eller liknande för jag är övertygad om att dom hade börjat skriva ner saker i papprerna, men det har ju blivit nån lagändring så kontaktperson används inte längre. Tycker det är konstigt att jag inte kan kräva en sådan sak som att dom ska kolla hur och vart han bor och hur lillen har det när han är hos honom (efter allt som varit och är) bara tro på hans ord när dom sj bekräftat att han ljugit dom i ansiktet om en hel del.

Det finns nog inte så mycket mer att göra iallafall än att som du säger lära honom vad som är rätt och fel, ge honom kärlek och trygg bra uppfostran. Jag pratar inte om hans pappa eller vår relation..Skulle aldrig tala illa om honom då jag anser att det bara gör skada. Bara frågar hur han haft det och vad dom hittat på för skoj när han varit där. Och när det gäller sjuka saker hans pappa sagt till honom brukar jag göra som du säger avdramatisera det. Kan ju inte gå in i en diskussion o förklara för honom.. :-) Han är ju bara 5 men en väldigt lillgammal 5åring måste jag säga..
Vad jag kan trösta mig med är väl att han är extremt omtyckt bland kompisar/dagis och dagis personal och andra. Mycket social och väldigt glad. Än så länge har han inte blivit så mycket påverkad av allt tror jag. Men oas vet jag hur jag sj är (skrattar extremt mycket och är alltid glad och hjälpsam) men under ytan är man på botten..

Usch jag fattar inte hur man orkar bråka och skapa så här mycke problem.Helt ofattbart! Hade varit så hemskt skönt att kunnat haft delad vårdnad, kunnat prata och ha en normal relation som 2 föräldrar. Tar tillräckligt mycke krafter att vara förälder. Men jag hoppas att det en dag blir bra.

Tack för ditt svar krax det känns väldigt bra att få en annan förälders.. Ordet flög iväg från hjärnan du förstår nog :-)

kram

[SannaMi]

Hej! Låter superjobbigt.
Har inga enkla svar. Men jag är också helt ensam om ansvaret. Kanske kan vi hjälpa varandra på något sätt. Jag bor i Stockholm. Var bor du? Kram!