Faller i i kören: Vilket bra initiativ!
Själv har jag en 13-årig son som fortfaranbde är go och ganska lättsam. Mitt bekymmer är att han tillbringar så stor del av fritiden framför datorn, med både spel och diverse annat. Han behöver ju komma ut och röra på sig också, men eftrersom alla hans kompisar också tillbringar sin tid framför datorn så tycker han det är tråkigt att vara ute själv. Han försöker få med dem ut men det lyckas bara ibland. Mitt intryck är att några killar idrottar på elitnivå coh övriga sitter framför datorn. Paintball uppskattas av sonen och hans kompisar, men det är för dyrt för att kunna bli av mer än enstaka gånger.
Har du någon idé om vad som kan locka 13-åriga killar som inte är idrottstalanger att vara ute och röra på sig?
Hej!
Jag kan känna igen mig till en viss del. Jag satt rätt mycket framför datorn när jag var 13 också. Visserligen spelade jag innebandy och körde motorcross på fritiden, så träning var inget mina föräldrar kunde säga till om.
Det blev ju en del tjafs om för mycket dataspelande till och från. Vi kom överens om att så länge jag sköter skolan så får jag sitta vid datorn.
Det jag skulle oroa mig för att inte att bli asocial, utan att snarare bli "ur form" eller möjligtvis fet/ovårdad.
Så en sport eller aktivitet är ju något att lägga fokus på. Men det är inte världens enklaste grej och kanske inte heller den mest motiverande saken att börja med en sport (lagsport), när man inte känner någon eller har någon som helst erfarenhet.
Att börja gymma/träna med kompisarna är lite tidigt när man är 13 då det kan vara skadligt för kroppen och tillväxten om man börjar för tidigt. Men det är annars något att tänka på när han blir äldre. Det var väldigt klurigt att komma på något må jag säga. När jag var 13, 14 ville jag för det mesta vara ifred med datorn och kompisarna i hörlurarna. Om inte det så var det att cykla eller möjligtvis bada.
Något som fick mig att verkligen bli motiverad att gå ut, konstigt nog.
Jag gick i åttan, jag fick sommarjobb hos min plastpappa och jobbade för att få ihop pengar under lovet. Där jobbade jag tillsammans med en tjej. Allt gick som smort, men det var tungt. Nästa år i nian så ville inte jag jobba för jag hade intalat mig själv att detta är sista lovet man kan vila ordentligt på innan gymnasiet, då man kommer praktisera osv. Så det sommarlovet mellan nian och gymnasiet var jag hemma. Tjejen jag jobbade med jobbade detta år också. En dag träffade jag denna tjej i stan och vi stod och snackade ett tag och hade trevligt tills hon frågar: "-Hur kul kan det vara att spela dator hela dagarna egentligen?" Jag blev chockad och frågade henne varför hon trodde det. Hon svarade med att min plastpappa sagt det i något sammanhang. "Jo, jo men du vet _____ sitter bara inne och spelar dator hela tiden"
Det fick mig att bli väldigt ledsen att han pratat så om mig men det blev också en ändring. Idag kan jag väl tacka honom, men nördstämpeln satt kvar ett tag.
Idag sitter man väl vid datorn, men jag spelar inte på samma sätt. Att komma hem ifrån skolan, där jag förövrigt utövar praktiska hantverkarmoment och sätta sig vid datorn och koppla av, har jag all rätt till.
Många föräldrar är säkert skeptiska till att ha begränsningar med datorn, även om många säkert provar men inte tycker att det gör någon skillnad. Då vill jag säga dig att det fungerar klockrent. På långsikt. Låter du han sitta och göra som han vill kommer han förmodligen aldrig ta sig i kragen och gå ut. Vissa personer har ju självdisciplin nog för att göra nåt åt dataspelandet när det gått för långt. Men andra behöver en liten knuff.
Att börja spela dator kan bero på allt möjligt. Något som spelar stor roll om vad man än gör, är umgänget och miljön man växer upp i. Precis som att folk blir alkoholister, kriminella, mytomaner eller ultra-snälla-optimistindivider, så kan en person dras till en dator istället för knark. Det beror på hur allt format oss. Nyheterna på TV som rapporterar om en "14 årig kille misshandlad för att han hade fel skor på sig." Då kan jag erkänna att jag hellre sitter hemma än att gå på denna o-upplysta gångväg just då när tanken slår mig.
Fast detta vet du förmodligen redan och jag ska inte sitta som 17åring och förklara för dig hur vi blir formade av samhället. Ursäkta mig.
Nu blir jag "sidetracked". Bäst att jag lägger av med denna skriftliga förklaring innan jag hamnar på helt fel spår.
Slutsats: Prova det med begränsningar och föreslå något simpelt som badhus. Något som inte kräver för mycket. Jag vet själv att man inte är motiverad till något annat än att sitta vid datorn i denna situation din kille är i.
CIAO!