Så arg blev exet...

[mamma333]

Exet blev så arg över att jag lämnade täcke och fleecefilt till sonen. Av olika anledningar var jag tvungen att åka upp till skolan idag. Träffade sonen och han fick välja om han skulle följa med mig eller om han ville vara kvar på fritids. Ringde exet, som var hemma och "jobbade hemifrån" jag tror snarare han ör arbetslös..... men kan inte säga det. . Han ville ha hem sonen på en gång, jag sa att jag kommer upp med sonen. Möter exet i trapphuset på väg ner, frågar om han vill att jag ska ta en sak i trapphuset eller om vi ska gå in och jag kan säga det. Han menar att vi kan gå in i hallen.

I hallen berättar jag att sonen fryser och jag har med täcke, för det är inte okej att han fryser på nätterna. Exet var inte alls beredd på detta. Sa bara att sonen inget sagt. Jag säger att jag lovat sonen sätta på påslakanet, exet muttrar ja, sedan går han ut.... Jag fixar påslakanet ståendes i hallen. Exet kommer tillbaka och jag går.

Nu kom exet uppdundrandes, rätt ilsken, gav över påsen med täcket och sa att de minsann hade egna. Men han hade ingen förklaring till varför sonen fått frysa, han menade bara att sonen inget sagt. Nej för han vågar ju för sjutton ingenting säga. Och vem sjutton vill sova med enbart påslakan under vintern, det gör ju inte exet själv, det är bara sommartid när det är varmt ute som han själv sover med bara påslakanet.

Exet fräste att jag minssann kunnat ringa och säga till om detta och inte bara komma indundrandes och tränga mig in hemma hos de.... För detta förbättrar minsann inte kommunikationen mellan oss.... Nej det gör det väl inte men sonen slipper i alla fall frysa (förhoppningsvis, för jag hoppas inte exet straffar sonen för detta). Exet hävdar fortfarande envist att det är rätt att sonen inte får hälsa på mig under hans vecka, för jag ska skita i barnen hans vecka, och inte lägga mig i hur han gör med barnen.... Han menar att jag ska sluta ringa sonen för det är minsann hans vecka. Inte en tanke på då att det var sonen som ringde mig igår jätteledsen....

Nu är jag bara så arg, och människan som ska hålla i framtida samarbetssamtal svarar inte... har lämnat meddelande men får inget svar på det heller. Känner mig bara så frustrerad just nu....

[Malinau]

Du är snäll och ta ansvar och han blir arg för det. Förmodligen därför att han ständigt blir påmind om alla sina egna tillkortakommanden. För honom gäller det ju att vakna upp och inse att det inte är mer synd om honom än han gör sig. Han skulle för bövelen sett till att sonen hade ett ordentligt täcke utan att någon enda människa ska behöva säga det till honom.

Jag skulle önska att ni kom till en socialsekreterare som vågade tala klarspråk med honom kring dessa saker, kanske bara mellan dem. Att det är han som väljer fortsättningen. Vill han inte behandlas som en looser, så måste han sluta uppföra sig som en, fast man kanske säger det på annat sätt. Annars tycker jag som jag sagt tidigare att barnen i huvudsak ska bo hos där och hälsa på sin pappa ibland. Att han håller barnen borta från kontakt med dig är allvarligt. Se gärna till att du kan bevisa det.

[mamma333]

Jag har nog inget sms där det står att sonen inte får komma förbi här, däremot står det i ena att jag får acceptera att barnen är hos honom hans vecka och att han inte stör mig på min vecka. Men det kanske inte räcker med det. Imorgon ska jag ringa bup och/eller soc och rådfråga de hur jag ska göra, jag känner att jag behöver prata om det som sker. Sedan tror jag även sonen kan behöva prata med någon för som det är nu mår han ju inte alls bra.

Jag tror att exet när han förbjuder sonen att komma förbi här bara gör det hela värre, får man inte göra en sak så tänker man ju på det hela tiden och det i sig blir ett orosmoln. Jag tror sonen skulle behöva bo mera här ett tag framöver, dottern tror jag fixar pappaveckorna rätt bra, hon är inte lika orolig som storebror, hon säger rakt ut om något är fel, vilket inte alls sonen gör, han håller det mera inom sig.

Jag skulle gärna ha barnen boende här på heltid.

Tack så mycket för ditt svar.

[Malinau]

Det låter som en jättebra idé att du pratar med familjerätten. Har han inte för övrigt sagt en del där som vittnar om hans inställning? Din pojke är visserligen liten, men stor nog att berätta själv ifall att du hamnar i ett läge där det behövs.

Det är klart att killen inte kan må bra när någon förbjuder honom att träffa sin mamma! För mig är det absurt att ens tänka tanken på att komma den idén.

[LitenSparv]

Jag är inte alls säker på att ditt ex sms om att särskilja på era veckor kommer att ligga honom i fatet inför eventuella myndighetspersoner, tvärtom. Han drar en gräns som av andra kanske mer kommer att ses som en markering mot dig, och i förlängningen ett ifrågasättande av ditt agerande där du hela tiden verkar leta fel hos ditt ex samt underminera hans föräldraskap inför barnen.

Jag har avstått från att lägga mig i tidigare men känner att det kanske behövs lite balans i diskussionerna, eller åtminstone något annat än ryggdunkar och "heja mamma333"!

Om mitt barn hade kommit hem och berättat att det frusit hade jag nog i första hand tyckt att det vore lämpligt att uppmana barnet att ta en diskussion med DEN föräldern. Du spär ju på sonens oro och oförmåga att kommunicera med sin pappa (ett problem som inte hans syster verkar ha) genom att så tydligt visa att du misstror exets föräldraförmåga att du helt sonika måste åka dit med ett täcke. Lite av en kränkande handling kan jag tycka.

[Anonym]

Jag hade kontaktat pappan och berättat vad sonen sagt och pratat lite om varför han inte hade ett täcke. Hade ingenting hänt hade jag tagit upp det igen, och sen hade jag kanske åkt över med ett täcke. Nu blev det så att du idiotförklarade pappan inför sonen, vilket inte gagnar någon.

[mamma333]

Balans i diskussionerna är väl aldrig fel. Att skriva här är mitt sätt att få ur mig de saker som händer. Jag ser inte fel på att särskilja veckorna och jag är inte den som hela tiden lägger mig i hur han gör, menar att jag inte alltid säger det till honom. men uppenbarliga farligheter är jag bannemej skyldig att ta upp, spänner man inte fast stolen i bilen så är det inte okej att yngsta får åka med mm mm. Är det hans vecka så är det hans vecka och hans ansvar. Men om gränsen innebär att förbjuda barnen att kontakta mamma under pappaveckan så tycker jag han är fel ute. Barn separerar inte från sina föräldrar bara för att föräldrarna separerar. Vill barnen ringa pappa eller hans sambo under min vecka så har de alltid fått göra det. På samma sätt ska barnen kunna kontakta mig under pappaveckan. Det är inget man måste uppmuntra, men kommer det från barnen eller som i mitt fall sonen ringer mig jätteledsen, då måste han ju kunna göra det. Om sonen har behov av att prata så är det ju inte mer än rätt att han kan ringa. bor man ihop så pratar man med sina föräldrar varje dag. Och för mig är det en stor skillnad mellan att särskilja veckorna till att förbjuda barnen att gå in och säga hej till mamma och lillebror när mn leker med grannen som bor vägg i vägg med mamma, eller att barnen ska kunna ringa den andra föräldern.

Exet upplevde nog handlingen med täcket som kränkande, och även om du inte tror att jag uppmuntrande sonen så var det ju det jag gjorde, jag sa att han skulle säga till pappa om täcket och uppmuntrade honom att göra det, men han ville och VÅGADE INTE säga det till pappa, han sa flera gånger att pappa nog säger att jag inte får... Ska jag då bara strunta i att sonen fryser och låta honom fortsätta frysa bara för att han inte vågar prata själv med pappa... Jag ser inte det som kränkande för sonen att åka dit med ett täcke, däremot är det mer kränkande av barnens far att inte inse att det hör till ett normalt föräldraskap att se till att barnen har täcke när de sover. Har man gäster så inte sjutton låter man de sova utan täcke. och defintivt låter man inte sina barn sova utan täcke (med enbart påslakan).

I tisdags när sonen ringde så hade han växtvärk, men sa flera gånger att han inte ville fråga pappa om alvedon, jag uppmuntrade flera gånger sonen att gå och fråga pappa, och till slut så vågade han gå och fråga.

Men att jag misstror exets föräldraförmåga är inte konstigt, han är inget pappamaterial, tyvärr. Och det är inte bara jag som ser det.... Allt jag skriver här säger jag inte till exet, utan någonstans måste man få ventilera sin oro.

[mamma333]

Det finns olika sätt att göra saker, jag valde att åka dit med täcket. Mina barn ska inte behöva frysa på nätterna. Egentligen ska man inte ens hamna i en situation där barnet berättar att det fryser på nätterna för att hon/han inte har något täcke. En normal förälder (och bonusförälder för den delen) hade förstått att det hör till ett normalt föräldraskap att ge barnen ett täcke.

Man kan se det som ett idiotförklarande av pappan, men man kan också se på det som en förälder som ställer upp för sitt barn, jag väljer att se det som att jag fanns där för min son och ställde upp för honom så han skulle slippa frysa på nätterna

[Anonym]

Man kan fortfarande prata först och agera sen. Pappan har ju synpunkter på hur du sköter ditt föräldraskap, vilket du inte alls gillar. Vad skulle du tycka om han kom hem med diverse grejer för att rätta till det som han tror inte funkar?

Men kör på du i dina spår om du vill ha ett taskigt samarbete, I rest my case. Ingen mening med att komma med åsikter när du ändå inte är mottaglig.

[mamma333]

Jag försöker prata med barnens pappa, tyvärr svarar han inte alltid när man försöker ringa, det har hänt att han lagt på luren när jag försökt nå honom. Och jag ringer inte varje dag. Jag ringer dagen innan byte, samt de tillfällen när det är något speciellt ang. barnen. Oftast frågar jag om det passar att prata just då, eller så smsar jag och ber att han hör av sig när det passar honom.

Jag försöker verkligen få till ett bättre samarbete. Han kan ringa och vara trevlig när det gagnar honom, exempelvis gick det helt plötsligt bra att ta yngsta en helgdag, men då bara för att jag hade bilen med och då kunde hjälpa de att starta volvon. Hade de inte behövt starthjälp så hade de aldrig tagit sonen den dagen.

Hade jag hamnat i samma sits och han kommit hit med täcke för att sonen fryser, ja då hade jag nog varit tvungen att ta konsekvensen av att jag låtit sonen frysa.

Detta med täcket ärju inget jag bara tror. Sonen sa ju själv att han frös, jag har sett med egna ögon flera gånger att sonen ej haft något täckee, men tänkt att det kanske ligger vid huvudänden eller ramlat ner på golvet eftersom jag bara sett delar av sonens säng genom dörren när jag lämnat barnen.

[krax]

vi som utdelar de "ryggdunkar" som du läser här, har följt mamma333s försök till att få till en normal relation mellan far och barn under en ganska lång tid. pappan uppvisar gång på gång brister i att ta sitt ansvar, även under de veckor som han anser vara hans. exempelvis kan han kräva att mamman ska ställa upp under hans åtskiljda veckor, eftersom det inte passar honom att anpassa sig efter barnens behov och tider. likaså är det att han ställer in sina veckor när han är sjuk, men ställer inte upp när mamman är sjuk. det finns alltså ingen balans och hans ansvar under hans veckor är ytterst godtyckligt.

jag tycker att mamma333 många gånger är för snäll, och det har jag sagt några gånger. Samtidigt förstår jag att man man ju hellre är akrobat än att barnen får lida. om man också betänker att mamma333 lever ensam med ett av de tre barnen, har ett relativt lågavlönat arbete, och dessutom lägger oerhört mycket oavlönad tid på sådant som borde vara självklart, finns det inte så vansinnigt mycket tid (eller ork!) kvar på dygnet att vara finkänslig på. till slut agerar man istället för att slå knut på sig själv för uppenbara, självklara saker - som exempelvis ett täcke på natten, eller att barnen åker fastspända i bilen. eller att barnen har väder- och storleksanpassade kläder, för den delen.

[LitenSparv]

Livet blir som det blir och man får göra det bästa av situationen. För mig och många andra där det inte funnit en expartner på nära håll för delat ansvar har det ju gått att lösa vardagen ändå, inte sant?

Jag har också följt mamma333 och har nog från början sett en tendens att leta fel hos exet som jag inte uppskattar. Beträffande hur samarbetet mellan henne och exet ska se ut tycker jag att mamma333 ibland ställt helt orimliga krav, som här:

"Snart är det samarbetssamtal, då ska jag ta upp detta eviga vabbande, har varit hemma över 7 dagar med dottern sedan jag började jobba i februari, samt över 10 dagar med yngsta. Han har varit hemma en dag med dottern... och den dagen ansåg de ju att jag skulle vara hemma Det kan inte vara rätt att jag ska ta alla dagar med dottern bara för att hon råkar vara sjuk mina veckor."

Visst kan man be barnets andra förälder om hjälp när barnet blir sjukt under ens egen vecka, men ett nej är ett nej, och att börja ifrågasätta den andres motiv tycker jag är olustigt. (Liksom att ringa den andres arbetsgivare och fråga efter om den är på jobbet, be om arbetsmobilnummer etc.)

Vi har olika syn på det hela. Min åsikt är att mamma333 med fördel skulle släppa sitt fokus på sitt ex och istället lägga mer energi på att bygga upp sitt eget liv och egna nätverk.

[krax]

jag håller med om ditt sista stycke - och nu börjar det bli lite knasigt, känner jag, att vi diskuterar henne i tredje person här.

men, för att svara på ditt citat, om jag minns rätt, tar han inte vab under sina veckor, och han tar heller inte emot yngsta sonen om denne råkar vara sjuk, trots att det är hans dag. särbehandlingen av den yngsta sonen är rent hjärtskärande, hur som helst.

om samarbetsförsvårande föräldrar hade avsagt sig (delar av) umgänget hade det förenklat tillvaron för alla inblandade. men det finns märkligt många som hävdar sina rättigheter utan därmed att ta ansvar för sina skyldigheter. och om man vet om att den andre föräldern obekymrat ägnar sig åt livsfarliga regelvidrigheter (jag talar bilstol, inte täcke), skulle jag tycka det vore omöjligt att känna tillit och respekt även inom andra områden

detta är ju ett forum där man kan få ventilera sig, och finns behovet, ser jag ingen anledning till att "skrämma bort" någon härifrån.

[LitenSparv]

Min tanke är inte att skrämma bort, bara att nyansera genom att lyfta ett annat perspektiv än det mamma333 framför. Målet för mamma333 måste väl ändå vara att få välmående, välfungerande barn, där pappan till barnen förmodligen borde vara en viktig pusselbit. Då gäller det kanske att hitta bra samarbetsformer snarare än att leta fel.

[krax]

vi läser nog olika, tror jag, och det har ju sina fördelar!