Här är ju inte så mkt aktivitet

[cilia m june & lisa]

men jag skriver ändå, bara för skrivandets skull. Jag känner mig lite hämmad - tidigare har jag skrivit om min sorg i bloggen men har upplevt att jag plötsligt fick min smärta recenserad på något sätt - jag hade fastnat och jag borde söka hjälp och så. Det kändes inte så roligt. Fast det är ju det som händer, det vet jag ju - till slut hamnar man där att folk tycker att jag borde ha gått vidare och att jag ska sluta älta.
Jag kanske ska säga: jag förlorade ett barn förra sommaren. Jag var då i vecka 20 och bebisen hade dött någon gång runt vecka 16, 17 (fast stannat i växten tidigare). Jag blev gravid igen efter några månader, men även denna graviditeten slutade i missfall.
Och nu är jag gravid igen, och egentligen är jag inte så orolig att nåt ska hända, men samtidigt är jag så himla osäker på nåt sätt. Jag känner buffar, men vågar inte berätta för nån. Jag har mage men skäms nästan när jag har mammakläder, som om jag gick omkring med lösmage på nåt sätt.
Jag känner mig osäker på nåt sätt. Och ledsen, fast egentligen är jag glad. Förvirrat.

Iallafall. Jag har skrivit av mig, och det känns fint.

[marilen]

Det låter som att du trots allt är osäker på om denna graviditeten ska sluta bra och därför får du ledsna känslor av att vara en bedragare med en lösmage. Men det är du ju inte! Du är gravid! Du har en frisk liten bebis i magen och det kommer gå bra! (håller tummarna)

Sträck på dig och titta dig själv i spegeln och säg högt "Jag är gravid", "Det bor en bebis i min mage", "Jag är lycklig över min graviditet och vill visa hela världen"!

Kanske lite överdrift men du fattar vad jag är ute efter

kram

[Charlottta]

Hej Cilia!

Jag är i liknande situation som du, men ännu bara väldigt tidigt i min nya graviditet. Det låter ju som om du kommit ganske långt, kanske redan längre än du kom förra sommaren. Jag hoppas att magen växer och växer och att du mår bra.

Kram

[cilia m june & lisa]

Ja jag fattar och är glad för ditt svar.
Jag är stolt över magen och så, men går ändå med en liten panik i mig. Kanske mest för att det liksom gått upp för mig hur mycket som KAN gå fel.

[cilia m june & lisa]

Ja, jag är i vecka 17. Det är ju på sätt och vis längre än förra gången, fast jag visste ju inte att bebisen var död förrän jag gått halva graviditeten. Jag är jättenervös för rul, för det i samma vecka som det var då, och jag känner inte så mycket av bebisen än. Vilket ju faktiskt inte är så underligt -egentligen-.

Du, jag hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för både dig och mig denna gången. Och grattis till din graviditet.