Så less
_0910 Oktoberbarn
  1. Medlem sedan
    Mar 2003
    #1

    Så less

    Hoppa över för nu blir det gnälligt känner jag.

    Jag har börjat jobba, som tidigare och ärligt talat maken gör inte ett förbannat skit. Har barnen lekt när jag har varit på jobbet ser hemmet ut som f*n, det är leksaker överallt osv. Efter middagen ser köket ut som om någon större bomb gått av där (all disk är kvar, alla matrester står kvar i kastrullerna osv.. osv..) jag gör maten klar så den är bara att värma upp när de ska äta iom att ärligt talat - den mat maken lagar är inte ätbar (det han lyckas med är ravioli och pasta, sedan är det banne mig stopp, hur i hela friden han drog hem en femma i hemkunskap är fortfarande ett mysterium i mina ögon).

    Nu har jag iofs sjuka barn - igen och själv är jag väl inte riktigt på topp heller men det får mig onekligen att härskna till en aning. Med fyra dygns smärre kaos och barn som inte sover nattetid (samt då katten som löper = skriker som en dåre dygnet runt) ordentligt gör att man blir en aning mer grinig än vanligt tror jag. Nu en kväll sedan två nattvak sannolikheten att jag får sova ngt på dagen på lördag är liten eller ingen rent ut sagt. Kan man inte få kasta in handduken och säga att jag orkar faktiskt inte mer, det är FÖR gräsligt tungt!

    En fördel, jag har lyckats lära mig att få i mig kaffe, annars skulle jag nog gått under för ett par dagar sedan... En annan fördel - jag blir f*n inte fetare av det här.
  2. 1
    Så less Hoppa över för nu blir det gnälligt känner jag.

    Jag har börjat jobba, som tidigare och ärligt talat maken gör inte ett förbannat skit. Har barnen lekt när jag har varit på jobbet ser hemmet ut som f*n, det är leksaker överallt osv. Efter middagen ser köket ut som om någon större bomb gått av där (all disk är kvar, alla matrester står kvar i kastrullerna osv.. osv..) jag gör maten klar så den är bara att värma upp när de ska äta iom att ärligt talat - den mat maken lagar är inte ätbar (det han lyckas med är ravioli och pasta, sedan är det banne mig stopp, hur i hela friden han drog hem en femma i hemkunskap är fortfarande ett mysterium i mina ögon).

    Nu har jag iofs sjuka barn - igen och själv är jag väl inte riktigt på topp heller men det får mig onekligen att härskna till en aning. Med fyra dygns smärre kaos och barn som inte sover nattetid (samt då katten som löper = skriker som en dåre dygnet runt) ordentligt gör att man blir en aning mer grinig än vanligt tror jag. Nu en kväll sedan två nattvak sannolikheten att jag får sova ngt på dagen på lördag är liten eller ingen rent ut sagt. Kan man inte få kasta in handduken och säga att jag orkar faktiskt inte mer, det är FÖR gräsligt tungt!

    En fördel, jag har lyckats lära mig att få i mig kaffe, annars skulle jag nog gått under för ett par dagar sedan... En annan fördel - jag blir f*n inte fetare av det här.
  3. Medlem sedan
    Jan 2002
    #2
    Det låter helt bedrövligt Och du har försökt prata med honom om detta...? Eftersom det har pågått ett tag.. väl?

    Turas ni om att vabba? Varför är det bara du som ska ta hand om sjuka barn på natten? Eller är det bara du som vabbar?

    Styrekramar!
  4. 2
    Det låter helt bedrövligt Och du har försökt prata med honom om detta...? Eftersom det har pågått ett tag.. väl?

    Turas ni om att vabba? Varför är det bara du som ska ta hand om sjuka barn på natten? Eller är det bara du som vabbar?

    Styrekramar!
  5. Medlem sedan
    Jan 2007
    #3
    Det där med män som inte gör ett skit är så trist. Min kan med vara sådan men jag biter ifrån rejält när vi kommer in i en sådan period.

    Jag tror ju på att man inte ska servera karlarna för mycket för då vänjer de sig direkt vid att de inte behöver göra saker och ting. Jag har också lärt mig att jag får bita mig hårt i tungan många gånger och låta min man hållas när han är ansvarig för barnen. Men jösses vad svårt det kan vara!

    Och för att svara på din fråga om man får kasta in handduken? Svaret på den är ett stort JA det får du. Du MÅSTE tala om för din man hur du upplever det för gör du inte det har han ju inte en aning.

    Mitt bästa tips är nog att få ett rejält utbrott själv med tårar och skrik. Det brukar ge effekt här när det är som värst.

    Hoppas att det ordnar sig och att barnen blir friska snabbt igen och att du får vila lite.
  6. 3
    Det där med män som inte gör ett skit är så trist. Min kan med vara sådan men jag biter ifrån rejält när vi kommer in i en sådan period.

    Jag tror ju på att man inte ska servera karlarna för mycket för då vänjer de sig direkt vid att de inte behöver göra saker och ting. Jag har också lärt mig att jag får bita mig hårt i tungan många gånger och låta min man hållas när han är ansvarig för barnen. Men jösses vad svårt det kan vara!

    Och för att svara på din fråga om man får kasta in handduken? Svaret på den är ett stort JA det får du. Du MÅSTE tala om för din man hur du upplever det för gör du inte det har han ju inte en aning.

    Mitt bästa tips är nog att få ett rejält utbrott själv med tårar och skrik. Det brukar ge effekt här när det är som värst.

    Hoppas att det ordnar sig och att barnen blir friska snabbt igen och att du får vila lite.
  7. Medlem sedan
    Jan 2002
    #4
    Här hemma är det jag som inte gör ett skit. Tycker min sambo alltså. Men det är inte riktigt sant. Men det är jag som är slarvern, om man säger så. Jag har dock blivit BÄTTRE, men som sagt, en hopplös slarver. Dvs det kan ligga högar med kläder lite varstans, lite sånt.... Sambon är inte jättenöjd över att plocka efter mig. Nu har han sagt att han tänker slänga allt i en sopsäck, och det är väl bra, för då måste jag ta tag i det. Men nu har jag tänkt att jag ska städa upp det som jag har dragit fram i veckan =/
  8. 4
    Här hemma är det jag som inte gör ett skit. Tycker min sambo alltså. Men det är inte riktigt sant. Men det är jag som är slarvern, om man säger så. Jag har dock blivit BÄTTRE, men som sagt, en hopplös slarver. Dvs det kan ligga högar med kläder lite varstans, lite sånt.... Sambon är inte jättenöjd över att plocka efter mig. Nu har han sagt att han tänker slänga allt i en sopsäck, och det är väl bra, för då måste jag ta tag i det. Men nu har jag tänkt att jag ska städa upp det som jag har dragit fram i veckan =/
  9. Medlem sedan
    Jan 2002
    #5
    P.S. Bara för att förtydliga... jag lagar mat och tvättar 80% av gångerna(kanske 90% tom) och det är väl värt nåt. Sen är det nästan alltid jag som städar toaletterna.
  10. 5
    P.S. Bara för att förtydliga... jag lagar mat och tvättar 80% av gångerna(kanske 90% tom) och det är väl värt nåt. Sen är det nästan alltid jag som städar toaletterna.
  11. Medlem sedan
    Mar 2003
    #6
    Oja. Jag eller snarare vi har pratat om det i omgångar. Maken har hittills vabbat vid ett tillfälle (nu i jul när Osse var inlagd på sjukhuset och jag inte fick ha Lovisa med mig där = det fanns inga alternativ), annars har jag vabbat eller pusslat eller ja... Jag har alltid pluggat eller jobbat konstiga tider så att det har gått att slippa vabba. Jag jobbar kvällar och nätter maken dagar.

    Är jag hemma har jag barnen, dock har han varit bra på att ta Osse när jag har haft Losingen bebisliten och inte KUNNAT ta honom. Flickorna däremot - inte så mycket.
  12. 6
    Oja. Jag eller snarare vi har pratat om det i omgångar. Maken har hittills vabbat vid ett tillfälle (nu i jul när Osse var inlagd på sjukhuset och jag inte fick ha Lovisa med mig där = det fanns inga alternativ), annars har jag vabbat eller pusslat eller ja... Jag har alltid pluggat eller jobbat konstiga tider så att det har gått att slippa vabba. Jag jobbar kvällar och nätter maken dagar.

    Är jag hemma har jag barnen, dock har han varit bra på att ta Osse när jag har haft Losingen bebisliten och inte KUNNAT ta honom. Flickorna däremot - inte så mycket.
  13. Medlem sedan
    Mar 2003
    #7
    Tårar och skrik är inte riktigt min grej, däremot morrande och svärande. Jag har i omgångar försökt berätta för maken att jag håller på att jobba ihjäl mig med blandade resultat, oftast funkar det skitbra i sisådär en eller två dagar...

    Nu har jag faktiskt fått sova en natt inför helgens nattjobb så jag borde stå på benen på söndag också. Dock - löpkattor suger musten ur en.
  14. 7
    Tårar och skrik är inte riktigt min grej, däremot morrande och svärande. Jag har i omgångar försökt berätta för maken att jag håller på att jobba ihjäl mig med blandade resultat, oftast funkar det skitbra i sisådär en eller två dagar...

    Nu har jag faktiskt fått sova en natt inför helgens nattjobb så jag borde stå på benen på söndag också. Dock - löpkattor suger musten ur en.
  15. Medlem sedan
    Jan 2002
    #8
    Men du älskar honom djupt och innerligt...?
  16. 8
    Men du älskar honom djupt och innerligt...?
  17. Medlem sedan
    Feb 2007
    #9
    Känner igen det där och till slut så brister det ju och man vill bara dra täcket över huvudet och få lite lugn och ro....
    Vi har haft en rent ut sagt vidrig period och också den toppad med ett par dygn på sjukhus och allt ställs på sin spets....
    Har nu, det tog " bara 3 barn" att få till det bestämt att vi går upp varannan morgon ,tidigare har jag gått upp 99 av 100 morgnar och den morgonen maken har gått upp har det knorrats en hel del, men jag tröttnade rejält på vår snedfördelning hemma.
    Jag upplever det som en enormt positiv skillnad ,jag kan / får sova till 8 ( nåja barnen kommer in en del men ändå )på vardagarna och det är lyx för mig . Maken är helt slut nu efter att vi kört denna variant i snart 2 veckor....

    Att helt enkelt , tom med hjälp av penna och pappaer bestämma vad som ni anser rättvist och fungerande för båda kan vara den enda lösningen. Tjat morrande , gråt , utbrott m.m löser kanske saken för tillfället men oftast inte varaktigt !
    Och du , det är ehlt ok att känna att an inte orkar och då faktiskt också få ta en time-out
    KRAM
  18. 9
    Känner igen det där och till slut så brister det ju och man vill bara dra täcket över huvudet och få lite lugn och ro....
    Vi har haft en rent ut sagt vidrig period och också den toppad med ett par dygn på sjukhus och allt ställs på sin spets....
    Har nu, det tog " bara 3 barn" att få till det bestämt att vi går upp varannan morgon ,tidigare har jag gått upp 99 av 100 morgnar och den morgonen maken har gått upp har det knorrats en hel del, men jag tröttnade rejält på vår snedfördelning hemma.
    Jag upplever det som en enormt positiv skillnad ,jag kan / får sova till 8 ( nåja barnen kommer in en del men ändå )på vardagarna och det är lyx för mig . Maken är helt slut nu efter att vi kört denna variant i snart 2 veckor....

    Att helt enkelt , tom med hjälp av penna och pappaer bestämma vad som ni anser rättvist och fungerande för båda kan vara den enda lösningen. Tjat morrande , gråt , utbrott m.m löser kanske saken för tillfället men oftast inte varaktigt !
    Och du , det är ehlt ok att känna att an inte orkar och då faktiskt också få ta en time-out
    KRAM
  19. Medlem sedan
    Mar 2003
    #10
    För det mesta...
  20. 10
    För det mesta...
  21. Medlem sedan
    Jan 2007
    #11
    Lät ganska likt som det kan vara här med då! Jag har tappat min pedantiska bit sedan jag gifte mig med min man. Orkar inte städa konstant för att ha det så fint som jag egentligen hade velat ha. Så det ligger kläder i drivor efter mig med mellan varven! Haha! Fast här bryr ju sig inte maken ett dugg om det utan det drabbar ju mest mig själv.
  22. 11
    Lät ganska likt som det kan vara här med då! Jag har tappat min pedantiska bit sedan jag gifte mig med min man. Orkar inte städa konstant för att ha det så fint som jag egentligen hade velat ha. Så det ligger kläder i drivor efter mig med mellan varven! Haha! Fast här bryr ju sig inte maken ett dugg om det utan det drabbar ju mest mig själv.
  23. Medlem sedan
    Jan 2007
    #12
    Nä tårar och skrik är inte min grej heller. Bara när det gått alldeles för långt i mitt tycke. Men då är det först en rejäl omgång av de grövsta svordomar du kan hitta och ett antal smällar i någon dörr och sedan så sprutar det lite tårar i bara farten och det är när de kommer som han liksom veknar och inser allvaret. Kan ju vara värt att testa menar jag!

    Skönt att du fått vila. Vi har en hankatt som kommer här i princip varenda kväll och det är då inte kul. Ful som stryk är den med och helt omöjlig att få tag på. Hade vi fått tag på den vet jag inte vad vi gjort med den faktiskt.
  24. 12
    Nä tårar och skrik är inte min grej heller. Bara när det gått alldeles för långt i mitt tycke. Men då är det först en rejäl omgång av de grövsta svordomar du kan hitta och ett antal smällar i någon dörr och sedan så sprutar det lite tårar i bara farten och det är när de kommer som han liksom veknar och inser allvaret. Kan ju vara värt att testa menar jag!

    Skönt att du fått vila. Vi har en hankatt som kommer här i princip varenda kväll och det är då inte kul. Ful som stryk är den med och helt omöjlig att få tag på. Hade vi fått tag på den vet jag inte vad vi gjort med den faktiskt.
  25. Medlem sedan
    Mar 2003
    #13
    Det förutsätter ju att man kan klämma fram en tår eller tre också. Djur som far illa eller rent sorgliga saker kan jag gråta en skvätt över och så men näää, jag är mer lagd åt att bli morrig och förolämpande - vilket iofs inte är någonting att stå sig efter heller.

    Vi har som TUR var inte någon hankatt som svarat på Lol's försök - däremot gör valpuslingen tappra försök med framtassarna att platta ut kattfan... *suuuuuuuuuuuck*
  26. 13
    Det förutsätter ju att man kan klämma fram en tår eller tre också. Djur som far illa eller rent sorgliga saker kan jag gråta en skvätt över och så men näää, jag är mer lagd åt att bli morrig och förolämpande - vilket iofs inte är någonting att stå sig efter heller.

    Vi har som TUR var inte någon hankatt som svarat på Lol's försök - däremot gör valpuslingen tappra försök med framtassarna att platta ut kattfan... *suuuuuuuuuuuck*
  27. Medlem sedan
    Jan 2002
    #14
    Vad bra
  28. 14
    Vad bra
  29. Medlem sedan
    Aug 2007
    #15
    Usch vad jobbigt! Vi är inne lite i samma sväng här och alla är sura och griniga för jämnan. Mkt trötthet och stress som avspeglar sig i allas humör hos oss.

    Ni behöver kanske dra i nödbromsen och andas tillsammans så ni hittar tillbaka till en bra rytm. Det skulle i alla fall vi behöva just nu. Funderar på att lämna bort barnen en helg men vem vill ta hand om tre illbattingar en hel helg!!! Min mamma har fullt upp med sig själv och sin man och är ute och reser hela tiden. Svärmor har fullt upp med svägerskans barn så henne vill vi inte belasta mer. Mina systrar är tungt belastade med annat elände och likadant med makens syster.

    Någonstans hoppas man att det ska bli bättre av sig självt men i bakhuvudet gnager oron att risken finns att det går för långt och aldrig kommer bli bättre, bara sämre.

    Bra (?) att du lärt dig dricka kaffe i alla fall och att vågen står still

    kram
  30. 15
    Usch vad jobbigt! Vi är inne lite i samma sväng här och alla är sura och griniga för jämnan. Mkt trötthet och stress som avspeglar sig i allas humör hos oss.

    Ni behöver kanske dra i nödbromsen och andas tillsammans så ni hittar tillbaka till en bra rytm. Det skulle i alla fall vi behöva just nu. Funderar på att lämna bort barnen en helg men vem vill ta hand om tre illbattingar en hel helg!!! Min mamma har fullt upp med sig själv och sin man och är ute och reser hela tiden. Svärmor har fullt upp med svägerskans barn så henne vill vi inte belasta mer. Mina systrar är tungt belastade med annat elände och likadant med makens syster.

    Någonstans hoppas man att det ska bli bättre av sig självt men i bakhuvudet gnager oron att risken finns att det går för långt och aldrig kommer bli bättre, bara sämre.

    Bra (?) att du lärt dig dricka kaffe i alla fall och att vågen står still

    kram
  31. Medlem sedan
    Mar 2003
    #16
    Finns det en nödbroms? Här är det snarare gasa tills det rasar känns det som. (fyra nätters vak på jobbet och totalt 10½h sömn de dygnen gör att jag är osedvanligt grinig även om jag var ledig igår). Dagens ehhh nionde (?) kopp kaffe har precis landat i magen och jag hoppas bara på att jag på sikt kommer att få sova (blev lite si och så inatt iom att båda små är sjuka - igen!).

    Att lämna bort ungarna känns som för dig lite väl spännande för att det är inte alla som vill eller för den delen fixar att ta hand om mina tre ligister och för att jag verkligen genuint ska få till lugn och ro lär jag måsta lämna ifrån mig två hundar (varav en unghund) också... Gör inte saken lättare direkt. Å andra sidan svärmor har lovat att ta dem en kväll så jag och maken ska få vårstäda ordentligt i lugn och ro, bara det känns som rena rama semestern!

    Vågen skulle bara våga röra på sig, har jag lyckats bli av med de flesta av mina extrakilon ska de då f*n heller tillbaka på kroppen!!! 23 borta och jag själv skulle väl vilja ta bort ett par till (fyra eller så) men jag inser också att jag bara inte orkar göra det samtidigt som allt annat är som det är.
  32. 16
    Finns det en nödbroms? Här är det snarare gasa tills det rasar känns det som. (fyra nätters vak på jobbet och totalt 10½h sömn de dygnen gör att jag är osedvanligt grinig även om jag var ledig igår). Dagens ehhh nionde (?) kopp kaffe har precis landat i magen och jag hoppas bara på att jag på sikt kommer att få sova (blev lite si och så inatt iom att båda små är sjuka - igen!).

    Att lämna bort ungarna känns som för dig lite väl spännande för att det är inte alla som vill eller för den delen fixar att ta hand om mina tre ligister och för att jag verkligen genuint ska få till lugn och ro lär jag måsta lämna ifrån mig två hundar (varav en unghund) också... Gör inte saken lättare direkt. Å andra sidan svärmor har lovat att ta dem en kväll så jag och maken ska få vårstäda ordentligt i lugn och ro, bara det känns som rena rama semestern!

    Vågen skulle bara våga röra på sig, har jag lyckats bli av med de flesta av mina extrakilon ska de då f*n heller tillbaka på kroppen!!! 23 borta och jag själv skulle väl vilja ta bort ett par till (fyra eller så) men jag inser också att jag bara inte orkar göra det samtidigt som allt annat är som det är.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar