Ja, nu är hon här, vår lilla tjej! Kom en vecka för tidigt, så vi var inte helt beredda, men nu känns det helt fantastiskt. Hon är alldeles alldeles underbar. En riktig goding. Allting funkar så bra, hon äter och sover och amningen har kommit igång. Det är så mycket enklare andra gången. Storasyster som är 2 år är mycket stolt och glad. Vill krama och pussa och hålla bebisen hela tiden. Ingen svartsjuka än så länge, men det kommer nog så småningom.
Förlossningen gick väldigt snabbt och blev en kaotisk upplevelse för min del. Eftersom det gick snabbt förra gången också så har barnmorskan på MVC hela tiden sagt att vi måste åka in på första värken. Så när jag fick värkar i tisdags morse så åkte vi in med en gång. Kom in till förlossningen kl 07:45 och då hade jag värkar med 3 minuter mellanrum, men jag tyckte inte att det gjorde speciellt ont. Vi satt och pratade lite med barnmorskorna där och sambon och jag skämtade om att nu får vi väl vara här hela dagen eftersom vi kom så tidigt.
Kl 08.20 så tyckte barnmorskan att det var dags att göra en första undersökning för att se om jag öppnat mig något. 13 minuter senare så var lilltjejen född. De 13 minuterna var helt galna, mina minnen är väldigt kaotiska och jag förstod aldrig riktigt vad som hände. Det jag vet är i alla fall att jag började ta av mig kläderna så att barnmorskan skulle kunna undersöka mig och då fick jag helt sjuka värkar. Helt plötsligt så fylls rummet med en massa folk, förlossningsläkare och extra barnmorskor hade kallats dit för att barnets hjärtljud hade gått ner. Jag förstod att något var fel, men jag förstod inte riktigt vad som hände runt omkring mig. Alla drog i mina armar och ben åt olika håll och försökte prata med mig, men jag hade så jäkla ont att jag hörde inte vad folk sa. Till slut hörde jag sambon säga om och om igen att jag måste krysta, bebisen måste ut NU. Jag hade inga krystimpulser, men jag tog i för kung och fosterland och en krystning räckte och sedan var lill-tjejen ute.
Hon var medtagen och andades inte när hon kom ut, så förlossningsläkaren fick hjälpa igång andningen på något sätt. Själv låg jag grät och skakade i någon form av chocktillstånd, så det tog ett bra tag innan jag kunde ta mig an bebisen.
Nu mår vi i alla fall väldigt bra och jag är så tacksam att allt gick bra och att vi åkte in så tidigt som vi gjorde! Hon är verkligen världens finaste lilla bebis.
1
Lillasyster är här! Ja, nu är hon här, vår lilla tjej! Kom en vecka för tidigt, så vi var inte helt beredda, men nu känns det helt fantastiskt. Hon är alldeles alldeles underbar. En riktig goding. Allting funkar så bra, hon äter och sover och amningen har kommit igång. Det är så mycket enklare andra gången. Storasyster som är 2 år är mycket stolt och glad. Vill krama och pussa och hålla bebisen hela tiden. Ingen svartsjuka än så länge, men det kommer nog så småningom.
Förlossningen gick väldigt snabbt och blev en kaotisk upplevelse för min del. Eftersom det gick snabbt förra gången också så har barnmorskan på MVC hela tiden sagt att vi måste åka in på första värken. Så när jag fick värkar i tisdags morse så åkte vi in med en gång. Kom in till förlossningen kl 07:45 och då hade jag värkar med 3 minuter mellanrum, men jag tyckte inte att det gjorde speciellt ont. Vi satt och pratade lite med barnmorskorna där och sambon och jag skämtade om att nu får vi väl vara här hela dagen eftersom vi kom så tidigt.
Kl 08.20 så tyckte barnmorskan att det var dags att göra en första undersökning för att se om jag öppnat mig något. 13 minuter senare så var lilltjejen född. De 13 minuterna var helt galna, mina minnen är väldigt kaotiska och jag förstod aldrig riktigt vad som hände. Det jag vet är i alla fall att jag började ta av mig kläderna så att barnmorskan skulle kunna undersöka mig och då fick jag helt sjuka värkar. Helt plötsligt så fylls rummet med en massa folk, förlossningsläkare och extra barnmorskor hade kallats dit för att barnets hjärtljud hade gått ner. Jag förstod att något var fel, men jag förstod inte riktigt vad som hände runt omkring mig. Alla drog i mina armar och ben åt olika håll och försökte prata med mig, men jag hade så jäkla ont att jag hörde inte vad folk sa. Till slut hörde jag sambon säga om och om igen att jag måste krysta, bebisen måste ut NU. Jag hade inga krystimpulser, men jag tog i för kung och fosterland och en krystning räckte och sedan var lill-tjejen ute.
Hon var medtagen och andades inte när hon kom ut, så förlossningsläkaren fick hjälpa igång andningen på något sätt. Själv låg jag grät och skakade i någon form av chocktillstånd, så det tog ett bra tag innan jag kunde ta mig an bebisen.
Nu mår vi i alla fall väldigt bra och jag är så tacksam att allt gick bra och att vi åkte in så tidigt som vi gjorde! Hon är verkligen världens finaste lilla bebis.
Stort grattis! Visst önskar man sig en förlossning som inte drar ut på tiden, men det Du var med om var i häftigaste laget. Förstår att det blev en chock. Men skönt att det är över och att ni mår så bra nu hela familjen!
6
Stort grattis! Visst önskar man sig en förlossning som inte drar ut på tiden, men det Du var med om var i häftigaste laget. Förstår att det blev en chock. Men skönt att det är över och att ni mår så bra nu hela familjen!
By Cissi & lillasyster 11/5 in forum Namn, dop & namngivning
Svar: 21
Senaste inlägg: 2006-06-30, 17:42
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
