Jag är gravid i v17 och allt ser bra ut. Har gjort två vul och ett ul och allt ser som sagt jättebra ut enligt läkare och bm. Men med tanke på att jag fått många mf och fått kämpa med att bli gravid både med sonen och nu. Har gjort många Ivf/fet så det har varit många misslyckanden på vägen kan man säga. Har inte tagit det så hårt då det hänt men nu känns det av olika anledningar som att detta är min sista chans till en till bebis och alla rädslor och oro kommer ikapp. Jag vågar inte njuta av att det går bra utan väntar nästan på att något hemskt skall hända.. det är ju så det brukar gå.. Känns så hemskt om detta kommer vara minnena från hela den här graviditeten.. sonens graviditet minns jag med värme och glädje och jag undrar ju hur detta stressmoment kommer påverka relationen till nya bebisen (om allt nu går vägen vill säga). vad är era erfarenheter kring detta?