*OT* En mindre i familjen!

[marilen]

Visserligen är de äldsta döttrarna (18 och 20) gamla nog att flytta hemifrån men det är ingen av dem som lämnat boet.

Efter att det senaste halvåret på allvar diskuterat, vänt och vridit på beslutet så var det igår dags. Med tungt hjärta körde maken och äldsta dottern vår 10-åriga Dobermantik Duchess till veterinären för att skicka henne på sista resan.

Sista månaderna har hon fått mer och mer ont i lederna och haft svårt att hålla tätt och det har varit en massa andra problem utöver det. Sista veckan kunde hon inte hålla tätt öht och var tvungen att gå ut en gång i timmen vilket inte är möjligt på nätterna så varje morgon vaknade vi till översvämning i köket och en skamsen hund som tittade på oss med stora bruna ögon och led.

Vi hade tidigt tagit beslutet att när vi kommer till den punkten att inget annat än veterinärbesök återstår ska vi undvika behandlingar och andra åtgärder för att förlänga lidandet, både för hennes och för vår skull.

Så kl. 11:15 igår somnade Duchess in för gott

Hela familjen grät i omgångar och vi lär nog fälla åtskilliga tårar till innan veckan är slut. Sorgen och saknaden är förlamande och sköljer över oss i vågor. Tystnaden i huset är öronbedövande! Hennes hörna i köket är städad och alla saker bortplockade men trots frånvaron så kan vi alla till och från höra hennes tassar mot golvet.

[honhan]

Nu springer hon med alla andra kompisar i hundhimlen och har det bra !

Vet dock själv hur tomt och tyst det blir , man " hör" sin älskade hund under lång tid framöver men ibland så måste man se till hundends bästa och tyvärr åka till veterinären.

Vi hade en englesk bulldog spm blev väldigt gammal - 13 år och när han skulle hjälpas till ro så felbedömde veterinären hans vikt så han fick för låg dos i första sprutan , vilket resulteade i att han somnade , snarkade högljutt och inget mer hände.....det blev till att fylla på sprutan en gång till och efter ett tag så tog han en sista ljup suck och somnade in.

Usch det var hemskt att gå den korta promenaden till veterinären och det var som om han kände på sig att något var fel för han stretade emot och tjurade hela vägen dit- detta hände för 22 år sedan men jag kommer fortfarnade stakt ihåg det.

Stor kram

[Gabricia]

Förstår att det känns jobbigt. Hundar blir som vilken annan familjemedlem som helst. Hon har det bra där hon är nu! Kram!

[tusse-72]

Kram till er! Det är så jobbigt att ta detta beslut. Man tror man hör hunden många gånger under dagen. Det var många gånger jag hörde våran jamba tassa omkring.
Nu har eran Duchess det bra uppe i hundhimlen. Kram kram

[Cherinne]

Åh, vad sorgligt STOR kram!!