Idag är jag i v 40+4 och såå himla frustrerad och less...
Stackars bebis därinne, trångt och varmt. Varför måste min livmoder vara så envis varenda gång?? Förra gången gick jag över 11 dgr så jag borde ju inte hoppas på för mycket nu heller..
Jag har ju dessutom varit/är livrädd för förlossningen pga av tidigare erfarenheter, men nu börjar faktiskt otåligheten och frustrationen ta över helt... jag vill föda NU!
Längtar såå efter att ha en liten snusande bebis bredvid mig här istället för inuti mig <3
Jag vet ju att de kommer till slut, trodde inte jag skulle känna sån här frustration på när jag gick över på övertid, men det gör jag. Det är skitjobbigt att vänta. Dessutom ligger mycket av min rädsla i att föda ett stort barn som kanske fastnar eller nåt och jag kan ju faktiskt känna hur den växer till sig därinne...det är MYCKET bebis i magen nu. Kanske skulle det varit lättare om jag inte hade alla dessa krämpor och behövde ta mig fram på kryckor överallt.
Önskar att det fanns något knep att ta till som faktiskt fungerade för att få igång det hela...
Någon mer här som inte fått eller går på övertid?
STORT GRATTIS till er som fått era små!!!
1
v 40++++ Idag är jag i v 40+4 och såå himla frustrerad och less...
Stackars bebis därinne, trångt och varmt. Varför måste min livmoder vara så envis varenda gång?? Förra gången gick jag över 11 dgr så jag borde ju inte hoppas på för mycket nu heller..
Jag har ju dessutom varit/är livrädd för förlossningen pga av tidigare erfarenheter, men nu börjar faktiskt otåligheten och frustrationen ta över helt... jag vill föda NU!
Längtar såå efter att ha en liten snusande bebis bredvid mig här istället för inuti mig <3
Jag vet ju att de kommer till slut, trodde inte jag skulle känna sån här frustration på när jag gick över på övertid, men det gör jag. Det är skitjobbigt att vänta. Dessutom ligger mycket av min rädsla i att föda ett stort barn som kanske fastnar eller nåt och jag kan ju faktiskt känna hur den växer till sig därinne...det är MYCKET bebis i magen nu. Kanske skulle det varit lättare om jag inte hade alla dessa krämpor och behövde ta mig fram på kryckor överallt.
Önskar att det fanns något knep att ta till som faktiskt fungerade för att få igång det hela...
Hej, en till frustrerad här som gått över tiden... Har gått över 12 dagar nu och inga som helst känningar än Förra grav. blev jag igångsatt efter två veckor. Så det verkar som att bebisen trivs i min livmoder med... Jobbigt för dig när du måste gå på kryckor, har själv haft jobbig foglossning de senaste två veckorna men de sista tre dagarna har det gått över helt, så jag hoppas det är ett tecken på att bebisen vill ut SNART!
Har provat alla knep här annars: hinnsvepning, massera en viss punkt vid hälen, färdknäppen, ut och röra på mig, vila... inget har funkat. (champagne har jag inte vågat prova dock) Någon som har fler knep?
Lycka till och hoppas du får se din bebis snart!
2
Hej, en till frustrerad här som gått över tiden... Har gått över 12 dagar nu och inga som helst känningar än Förra grav. blev jag igångsatt efter två veckor. Så det verkar som att bebisen trivs i min livmoder med... Jobbigt för dig när du måste gå på kryckor, har själv haft jobbig foglossning de senaste två veckorna men de sista tre dagarna har det gått över helt, så jag hoppas det är ett tecken på att bebisen vill ut SNART!
Har provat alla knep här annars: hinnsvepning, massera en viss punkt vid hälen, färdknäppen, ut och röra på mig, vila... inget har funkat. (champagne har jag inte vågat prova dock) Någon som har fler knep?
Förstår att det är jättefrustrerande. För egen del tycker jag redan att det är svårt att vänta, trots att BF inte är förrän på onsdag... men de 2 syskonen har kommit 39+3 resp 39+0, så nun är jag är på 39+2 börjar jag redan bli otålig. Vilket ju är idiotiskt att tillåta mig, eftersom jag ju kan gå över den här gången!
Men jag försöker att njuta av sommaren, värmen och skönheten i naturen. Det jobbigaste är att ha ork för de två syskonen, men annars har jag det lätt, särskilt jämfört med dig som måste gå på kryckor - låter verkligen tufft!
Man vet ju att efteråt kommer det inte att spela någon roll hur länge man fick vänta, men just under de här dagarna då väntan tar upp alla ens tankar är det verkligen kämpigt. Konsten är väl att försöka sysselsätta sig med det man kan och har lust med. Träffa vänner t ex. Försöka njuta av de sista dagarna som gravid - man vet ju inte om man någonsin kommer att vara det igen i livet (för min del är jag säker på att det är sista gången!). Tänka så positivt som möjligt.
Stor kram och lycka till! Snart är det över, snart är bebisen här!
3
Förstår att det är jättefrustrerande. För egen del tycker jag redan att det är svårt att vänta, trots att BF inte är förrän på onsdag... men de 2 syskonen har kommit 39+3 resp 39+0, så nun är jag är på 39+2 börjar jag redan bli otålig. Vilket ju är idiotiskt att tillåta mig, eftersom jag ju kan gå över den här gången!
Men jag försöker att njuta av sommaren, värmen och skönheten i naturen. Det jobbigaste är att ha ork för de två syskonen, men annars har jag det lätt, särskilt jämfört med dig som måste gå på kryckor - låter verkligen tufft!
Man vet ju att efteråt kommer det inte att spela någon roll hur länge man fick vänta, men just under de här dagarna då väntan tar upp alla ens tankar är det verkligen kämpigt. Konsten är väl att försöka sysselsätta sig med det man kan och har lust med. Träffa vänner t ex. Försöka njuta av de sista dagarna som gravid - man vet ju inte om man någonsin kommer att vara det igen i livet (för min del är jag säker på att det är sista gången!). Tänka så positivt som möjligt.
Stor kram och lycka till! Snart är det över, snart är bebisen här!
Jag har BF på tisdag, men tror inte att han vill komma ut innan dess. Tror jag går över, men har ingen aning om hur länge... Har sammandragningar, men de gör sällan ont. Det är värre på kvällarna, då är magen ofta hård och det gör oftare ont...men så har det varit i flera dygn och nu på dagarna känner jag ingenting!
Tips: LÄS! Jag har läst tre pocketböcker nu under en knapp vecka och det är en väldigt bra tidsflykt... då tänker man inte på att man är gravid utan bara på handlingen i boken :-)
4
Jag har BF på tisdag, men tror inte att han vill komma ut innan dess. Tror jag går över, men har ingen aning om hur länge... Har sammandragningar, men de gör sällan ont. Det är värre på kvällarna, då är magen ofta hård och det gör oftare ont...men så har det varit i flera dygn och nu på dagarna känner jag ingenting!
Tips: LÄS! Jag har läst tre pocketböcker nu under en knapp vecka och det är en väldigt bra tidsflykt... då tänker man inte på att man är gravid utan bara på handlingen i boken :-)
Tack för svaren! Bra tips med böcker. Försöker även att njuuta av graviditeten och detta är förmodligen sista gången för mig med. Åh vilken gåva och lycka det är trots alla krämpor. Känner mig verkligen tacksam och lyckligt lottad!
Just nu har jag ingen ork att träffa någon och vill helst bara krypa ner i min soffa och vänta. Känner mig helt asocial och tycker att det känns jobbigt med alla frågor och kommentarer om att den inte kommit ännu...
Hoppas att ni fått era små redan eller i alla fall slipper gå över tiden.
Jag var hos bm idag och fick en till för ställningstagade för induktion på onsdag. I så fall kanske det blir på torsdag eller fredag. Vill så gärna att det ska starta av sig själv ikväll, natt eller imorgon... Men det känns skönt att ha ännu en "etapp" inbokad på onsdag.
Lycka till tjejer!!
5
Tack för svaren! Bra tips med böcker. Försöker även att njuuta av graviditeten och detta är förmodligen sista gången för mig med. Åh vilken gåva och lycka det är trots alla krämpor. Känner mig verkligen tacksam och lyckligt lottad!
Just nu har jag ingen ork att träffa någon och vill helst bara krypa ner i min soffa och vänta. Känner mig helt asocial och tycker att det känns jobbigt med alla frågor och kommentarer om att den inte kommit ännu...
Hoppas att ni fått era små redan eller i alla fall slipper gå över tiden.
Jag var hos bm idag och fick en till för ställningstagade för induktion på onsdag. I så fall kanske det blir på torsdag eller fredag. Vill så gärna att det ska starta av sig själv ikväll, natt eller imorgon... Men det känns skönt att ha ännu en "etapp" inbokad på onsdag.
Argh, jag håller på att bli galen. Är nu i vecka 40 + 6 och bebis visar inget som helst intresse av att komma ut. Ettan kom 40 +1 och tvåan 39 + 6 så jag har liksom tagit för givet att även denna ska komma i tid, eller kanske till och med tidigare då jag haft sjukt mycket sammandragningar och förvärkar. Dessa har förstås upphört nu när det är dags.
Till saken hör kanske att jag är världssämst på att vara gravid. Jag mår illa under hela graviditeten och kräks dagligen. Det enda sättet jag kan hantera illamåendet är att äta och äta och äta, vilket innebär att jag går upp en trettio kilo, vilket är tungt tungt tungt att bära på. Barnen blir ju förstås också stora av detta, ettan 5,3 kg och tvåan 4,7 så jag är inte alls nöjd med att bebisen ligger och gror till sig där inne. TUL visade på en uppskattad födelsevikt på 4,5 kg, vilket kändes ok, men nu blir bebeis förstås bara större och större. Argh! För att hantera illamåendet har jag ätit Lerigarn till vecka 38 och denna gång visade det sig även att jag hade dålig sköldkörtelproduktion så jag äter Levaxin mot detta, och dubbledoss järn mot dåliga järnvärden, drabbades förstås av urinvägsinfektion för fösta gången i mitt liv och fick äta antibiotika och denna slog förstås ut alla naturliga bakterier så jag fick svampinfektion. Härlig att äta mer mediciner än någonsin, när man inte vill äta några alls med tanke på bebis. Lägg sedan till två glukosbelastningstest, (dock med negativt utfall) karpaltunnelsyndrom, foglossning och bäckenbottenuppluckring så har man min fantastiska graviditet i ett nötskal. Så sur som bara den och trött på det här, men vet ju att det är värt det i slutändan, det är bara lite svårt att se det just nu. Ska till BM imorgon, kanske hon har något bra att komma med.
Hoppas, hoppas att vi alla får våra bebisar snart.
6
Argh, jag håller på att bli galen. Är nu i vecka 40 + 6 och bebis visar inget som helst intresse av att komma ut. Ettan kom 40 +1 och tvåan 39 + 6 så jag har liksom tagit för givet att även denna ska komma i tid, eller kanske till och med tidigare då jag haft sjukt mycket sammandragningar och förvärkar. Dessa har förstås upphört nu när det är dags.
Till saken hör kanske att jag är världssämst på att vara gravid. Jag mår illa under hela graviditeten och kräks dagligen. Det enda sättet jag kan hantera illamåendet är att äta och äta och äta, vilket innebär att jag går upp en trettio kilo, vilket är tungt tungt tungt att bära på. Barnen blir ju förstås också stora av detta, ettan 5,3 kg och tvåan 4,7 så jag är inte alls nöjd med att bebisen ligger och gror till sig där inne. TUL visade på en uppskattad födelsevikt på 4,5 kg, vilket kändes ok, men nu blir bebeis förstås bara större och större. Argh! För att hantera illamåendet har jag ätit Lerigarn till vecka 38 och denna gång visade det sig även att jag hade dålig sköldkörtelproduktion så jag äter Levaxin mot detta, och dubbledoss järn mot dåliga järnvärden, drabbades förstås av urinvägsinfektion för fösta gången i mitt liv och fick äta antibiotika och denna slog förstås ut alla naturliga bakterier så jag fick svampinfektion. Härlig att äta mer mediciner än någonsin, när man inte vill äta några alls med tanke på bebis. Lägg sedan till två glukosbelastningstest, (dock med negativt utfall) karpaltunnelsyndrom, foglossning och bäckenbottenuppluckring så har man min fantastiska graviditet i ett nötskal. Så sur som bara den och trött på det här, men vet ju att det är värt det i slutändan, det är bara lite svårt att se det just nu. Ska till BM imorgon, kanske hon har något bra att komma med.
Hoppas, hoppas att vi alla får våra bebisar snart.
Instämmer helt! Jag har visserligen BF just i dag, men mina 2 barn hittills har kommit i v 39+3 samt 39+0, så mentalt är jag redan en vecka över tiden, typ. Och inser att det rent teoretiskt kan ta 2 veckor till. Men jag redan helt mentalt utmattad på denna väntan! Mår också illa även om jag inte har det så tufft som du.
Igår kväll hade jag en lång period av sammandragningar och började "läcka" lite i brösten och trodde att det skulle dra igång, precis som jag hade i söndags för den delen. men båda gångerna har det avstannat när jag har gått och lagt mig.
Har så svårt att företa mig något på dagarna, går här hemma med minstingen som är 19 månader och försöker få tiden att gå, men kan egentligen inte tänka på något annat och känner mig helt apatisk. Jänner efter för minsta lilla "känning" och blir hela tiden besviken.
Hörde av en gammal fd sjuksköterska att ricinolja ska göra susen, förresten! Men jag har ingen lust att testa det. Det är inget för förstföderskor, sa hon, men det är ju inte jag iofs, men jag är inte så desperat ändå, än. Känns bättre om det får komma igång av sig självt. Om det nu gör det nån gång... Suck!!!
7
Instämmer helt! Jag har visserligen BF just i dag, men mina 2 barn hittills har kommit i v 39+3 samt 39+0, så mentalt är jag redan en vecka över tiden, typ. Och inser att det rent teoretiskt kan ta 2 veckor till. Men jag redan helt mentalt utmattad på denna väntan! Mår också illa även om jag inte har det så tufft som du.
Igår kväll hade jag en lång period av sammandragningar och började "läcka" lite i brösten och trodde att det skulle dra igång, precis som jag hade i söndags för den delen. men båda gångerna har det avstannat när jag har gått och lagt mig.
Har så svårt att företa mig något på dagarna, går här hemma med minstingen som är 19 månader och försöker få tiden att gå, men kan egentligen inte tänka på något annat och känner mig helt apatisk. Jänner efter för minsta lilla "känning" och blir hela tiden besviken.
Hörde av en gammal fd sjuksköterska att ricinolja ska göra susen, förresten! Men jag har ingen lust att testa det. Det är inget för förstföderskor, sa hon, men det är ju inte jag iofs, men jag är inte så desperat ändå, än. Känns bättre om det får komma igång av sig självt. Om det nu gör det nån gång... Suck!!!
Verkar väldigt jobbigt att vara hemma med liten så här i slutet. Tror jag, omöjligt, blivit ännu galnare om inte killarna varit på dagis resp. sexårs. Så idag tänker jag försöka vara tacksam över att barnen tas ihand om av fantastisk personal istället för av sin suriga trötta griniga mamma. Jag ska även försöka vara tacksam över att det här är min sista graviditet och att vi snart är den familj vi drömt om.
Trots hinnsvepning och färdknäpp igår händer absolut ingenting!
8
Verkar väldigt jobbigt att vara hemma med liten så här i slutet. Tror jag, omöjligt, blivit ännu galnare om inte killarna varit på dagis resp. sexårs. Så idag tänker jag försöka vara tacksam över att barnen tas ihand om av fantastisk personal istället för av sin suriga trötta griniga mamma. Jag ska även försöka vara tacksam över att det här är min sista graviditet och att vi snart är den familj vi drömt om.
Trots hinnsvepning och färdknäpp igår händer absolut ingenting!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Förra grav. blev jag igångsatt efter två veckor. Så det verkar som att bebisen trivs i min livmoder med... Jobbigt för dig när du måste gå på kryckor, har själv haft jobbig foglossning de senaste två veckorna men de sista tre dagarna har det gått över helt, så jag hoppas det är ett tecken på att bebisen vill ut SNART! 