Epiduralbedövning eller inte?

[jewander]

Hej på er allihop!
Jag gick precis in i v33 och har funderat lite (det är väl oundvikligt nu när BF närmar sig) på det här med att ta eller att inte ta epiduralbedövning under förlossningen. Jag är omringad av människor som är väldigt mycket för det här med att ha en så naturlig födsel som möjligt och som har talat om alla faror som en epiduralbedövning kan medföra för barnet och har därför mer eller mindre tänkt att jag ska föda utan. Men jag har också hört folk som säger att det säger de flesta men när man väl ligger där så gör det så ont att man struntar i allt annat, man vill bara ha den där bedövningen.
Vad har ni tänkt göra och vad har ni hört för argument för och emot som gjorde att ni bestämde er för det ena eller andra alternativet?

[msmilla]

Jag har också tänk på det. Här i Belgien har de ingen lustgas att tillgå så det om det ska bli någon lindring så är det epiduralbedövning. Konstigt är att när jag tänker på förlossningen så är jag nog mer nervös över att få en nål inkörd i ryggmärgen än att pressa ut en vattenmelon, konstigt. Här tar de flesta epidural och alla är så nöjda. När de väl fått den så är det SÅ MYCKET BÄTTRE enligt dem.
Dessutom får jag astmaanfall av viss medicin och eftersom jag aldrig fått "eb" innan så är jag nervös över att jag ska få ett anfall mitt i allt. Det vill jag ju absolut inte. Får prata med min BM i morgon när jag ska dit. Om de vet att jag kan få det kan de kanske vara beredda med hjälp.
Det är svårt att veta hur man ska göra, men jag tror stenhårt på att man ska välja själv, inte lyssna för mycket på andra, vad som passar dig kanske inte passar dem.
Vad är det för negativa saker som en "eb" kan medföra för barnet? Ny i allt som jag är.

[Zilba]

Jag har inte haft det vid mina förlossningar. Men jag har tänkt att går det inte så går det inte. Man får ju ingen tapperhetsmedalj om man avstår. Men jag använde avslappning och yoga-andning och det räckte med det. Första förlossningen hade jag lite lustgas och den andra inte det heller. När de frågade om jag ville ha lustgas sa jag att jag tar det när de gör ont på riktigt. Bm fnissade lite och några minuter senare var Celia född För mig har nyckeln varit mental förberedning så jag inte blivit rädd och inte kämpat emot. Använde dyktekniken (tror det heter så) Men inför denna förlossning utesluter jag inget. Man vet aldrig hur det känns eller hur det går. Men jag tar den inte "bara för att".

[jewander]

Zilba, vad skönt att höra... jag har gått på yoga och gjort avslappningsövningar sen flera veckor tillbaka och hoppas att det ska gå bra med det. Vill helst slippa epidural om jag kan. Jag menar, kvinnor har ju fött barn utan EP sedan urminnes tider... varför ska vi vara sämre?
Msmilla, "EB" ökar risken för akut kejsarsnitt, dålig blodtillförsel till bebisen, episiotomi (heter det så på svenska?) pga att de måste använda tång för att få ut bebisen, osv... sen allmänna risker för mamman med stark bedövning.

[morellen]

Argument och argument, man ska inte lyssna FÖR mycket på andra.

För min del så ville jag ha epidural under min första förlossning, BM klappade mig på huvudet och sa "lilla gumman, det är aaalldeles för sent", så så var det med det!

Andra gången tänkte jag att herregud, kan jag föda tvillingar utan, så kan jag föda en utan! Så här med facit i hand så hade det nog varit bra med en epidural (om det tagit som den skulle). För Ellen var nästan helt torr, så jag sprack rätt mycket (inte djupa, men på många ställen), och hade jag haft epi så hade det nog inte gjort lika ont. För herrejävlar vad ont det gjorde!!!

Jag har även en liten skräck för att sätta nål i ryggraden, men nu fick jag iofs en den gången ändå. För moderkakan ville inte lossna, så där fick jag en även om jag inte ville, fast för sent för att påverka min förlossning.

Så inför denna gången så håller jag det lite meröppet.
Man får ingen medalj varken om man föder med eller utan bedövning! (det visste du inte va! )

[celest]

Jag tog den under min förra förlossning och ångrar mig inte ett dugg kan jag säga. Denna gången ska jag få ett planerat kejsarsnitt och kommer således tom att få en nål i ryggen utan att befinna mig i förlossningssmärtor och tror inte den känns nämnvärt efter vad jag har hört, tar man under själva förlossningen så kan jag lova att den inte känns - ett smack .

Som med allt annat så är det svårt att sia om saker innan man hamnar där, situationen och ens egna upplevelse styr. Känner vissa som åker in till förlossningen med tanken att föda naturligt och det slutar med att de tar allt de kan få - och tvärtom .
Epiduralbedövning är hur som helst extremt effektivt, jag minns det som att jag "kände" värkarna men inte smärtan, otroligt skönt efter 15 timmars värkarbete, jag tyckte att det blev som ett himmelrike när de satte den. Det negativa är väl att värkarbetet kan avstanna vilket man motverkar genom att sätta värkstimulerande dropp, det fick jag. De tar också bort den helt när det är dags att krysta.

[fikonj]

Det knepiga ar ju att man inte innan vet hur man kommer att uppleva smartnivan, och som sagt kan det ju bli for sent for at satta in epiduralen... Jag gick en liten tossig birthing class infor forsta forloossningen da man skulle nypas for att se hur mkt smarta man talde, kan du ju prova Jag var ganska neg installd till smartlindring och nar det sen var dags gick det sa snabbt att inget blev aktuellt - och det jag tycker var absolut mest smartsamt vid bada forlossningarna var att fa bedovningsspruta och sys ihop efter da de snittade vid forsta och jag sprack lite vid andra. Sjalva varkarbetet och crowning, vad det nu kan heta, nar huvvet ska ut, var helt ok faktiskt. Ingen lustgas fanns med ettan och jag tackade nej m tvaan. Men nu hade jag snabba forlossningar dar varkarna aldrig avstannade eller inte var effektiva, vet inte hur jag hade upplevt det hela efter tio timmar eller sa...

[Litet frö]

Du är några veckor före mig, men jag resonerar lite som andra i tråden. Dels är jag rätt skraj för att få en spruta i ryggen, på något sätt känns det inte lika självklart som att klämma ut en "vattenmelon". Men eb är ingenting som jag uteslutit, det kommer jag ta ställning till då det är dags. Min förhoppning är att jag ska klara av det mesta värkarbetet hemma och funderar på att hyra en TENS-apparat, och då får jag se när jag kommer till förlossningen hur jag vill ha det med eb eller inte.

Annars är eb väldigt beprövad metod och jag är inte orolig för barnet om jag skulle välja att använda mig en det.

Fram till förlossningen så kommer mitt "smärtstille-fokus" ligga på mental förberedelse, lugn och ro.

[lejlej]

Jag har (just nu iaf) valt att jag inte vill ha det. Inga principer om skadlighet eller så, bara för att jag är så sjukligt rädd för själva sprutan. Jag är däremot inte det minsta rädd för smärtan av själva förlossningen så då blev valet lätt
Men det finns ingenting som säger att jag inte kommer ändra mig när jag väl är där..

[Nome]

Hej,

Först och främst tycker jag inte att du ska lyssna på vad andra tycker om det är rätt eller fel. Man kan aldrig veta hur det kommer att kännas även om man är med om flera födslar. Varje födsel är unik och vissa gånger känner man att okej, det här klarar jag andra är svårare. När jag väntade min förstatänkte jag att jag skulle prova utan först och kanske prova akupunktur och lustgas i första hand. När jag väl var där hade jag väldigt tätt mellan värkarna och hann inte andas och lustgasen tyckte jag inte hjälpte så då bad jag om epidural, vilket jag tyckte hjälpte väldigt mycket. Man hann slappna av mellan värkarna och andningen gick bättre. Denna gång kommer jag att göra samma sak, prova utan först men om det inte går så tar jag hjälp av bedöving. Tycker inte man ska känna något som helst nederlag bara för att man väljer bedövning. Huvudsaken är ju att barnet och mamman får det så smidigt och säkert som möjligt. Sen är ju också barnmorskorna oftast väldigt duktiga och kan hjälpa en välja en så bra metod som möjligt för just dig. Det finns ju en hel uppsjö av olika metoder.

Lycka till med allt och hoppas att vad du än väljer kommer det att hjälpa dig och din bebis!