Orkar inte jobba heltid
Mammasnack
  1. Anonym
    #1

    Orkar inte jobba heltid

    Började jobba heltid vid nyår eftersom mitt barn fyllde 8 år. Känner mig helt utmattad, trots att jag har sambo och bara ett barn. Orkar inte med att vara så mycket med barnet som det önskar och jag får också gjort mindre på jobbet än när jag jobbade 90%. Barnet klagar ofta på att jag är mycket argare numera och klagar ofta på att jag jobbar för mycket.
    Min sambo vill att jag jobbar heltid av ekonomiska skäl, så att vi har råd med allt han vill (2 bilar, sommarstuga, restaurangbesök minst 1 ggr per vecka, utlandsresor). För jobbet får jag inte heller gå ner i tid.
    Hur får man vardagen att gå ihop?
    I nuläget har jag ingen möjlighet att jobba hemifrån. Sambon vill inte göra mer av hushållsarbetet. Vi har ingen annan som kan ta barnet.
  2. 1
    Orkar inte jobba heltid Började jobba heltid vid nyår eftersom mitt barn fyllde 8 år. Känner mig helt utmattad, trots att jag har sambo och bara ett barn. Orkar inte med att vara så mycket med barnet som det önskar och jag får också gjort mindre på jobbet än när jag jobbade 90%. Barnet klagar ofta på att jag är mycket argare numera och klagar ofta på att jag jobbar för mycket.
    Min sambo vill att jag jobbar heltid av ekonomiska skäl, så att vi har råd med allt han vill (2 bilar, sommarstuga, restaurangbesök minst 1 ggr per vecka, utlandsresor). För jobbet får jag inte heller gå ner i tid.
    Hur får man vardagen att gå ihop?
    I nuläget har jag ingen möjlighet att jobba hemifrån. Sambon vill inte göra mer av hushållsarbetet. Vi har ingen annan som kan ta barnet.
  3. Liz*
    #2
    Du har inte tänkt på att det är ditt liv och att du bestämmer som det passar för dig bäst?

    Din sambo kan inte bestämma över om hur mycket du ska arbeta för att ni ska kunna hålla en viss ekonomisk status.
  4. 2
    Du har inte tänkt på att det är ditt liv och att du bestämmer som det passar för dig bäst?

    Din sambo kan inte bestämma över om hur mycket du ska arbeta för att ni ska kunna hålla en viss ekonomisk status.
  5. Medlem sedan
    Nov 2002
    #3
    Vad vill du då? Som du skriver så utgår du enbart på andras önskemål (barnets, sambons och jobbets) men ingenstans ser jag din egen önskan (mer än som en antydan att du kan nöja dig med en lägre levnadsstandard).

    Ditt barn klagar för att h*n är van att du har tid. Klagar h*n på att sambon inte leker? Om nej, så är det för att h*n inte ens förväntar sig att sambon ska ha tid, vilket ju är sorgligt. Men om DU känner dig tillfreds med situationen så kommer ditt barn snart acceptera det hela. Gör saker tillsammans som att städa, pyssla med krukväxterna eller bara att du viker tvätten i samma rum som barnet gör läxorna. Man kan prata mycket med varandra medan man laddar diskmaskinen, men visst blir det en omställning.

    Ditt jobb kräver att du jobbar heltid, så det är bara att acceptera eller byta jobb. I väntan på nytt jobb är det dock bara en faktaruta. Och det TAR tid att ställa om sig till att jobba heltid (been there).
    Men däremot är det ju omöjligt att acceptera att DU ska fortsätta göra lika mycket hemma (med hushåll och barn) som när du jobbade deltid och din sambo inte gör mer. Att han inte VILL är ju rent löjeväckande. Fakta: Ni jobbar nu båda heltid och då finns väl ingen annan rimlig uppdelning än att dela rimligt lika?

    Varför inte anlita hemhjälp? Ni får mer pengar att röra er med och verkar ha marginal att ta av (skippa en utlandsresa eller några restaurangbesök) så finansiering borde ju inte vara några problem. Det ligger ju både i din sambos intresse (som inte vill göra mer hushållsarbete) och i ditt (som vill få mer tid med ert barn).

    Sätt er tillsammans och fundera på vad som är rimligt. Var inte rädd för att tala om vad DU vill och hur DU känner, och lyssna på vad din sambo vill och känner. Jämka sedan så att båda får lika stort utrymme för sina önskemål.
  6. 3
    Vad vill du då? Som du skriver så utgår du enbart på andras önskemål (barnets, sambons och jobbets) men ingenstans ser jag din egen önskan (mer än som en antydan att du kan nöja dig med en lägre levnadsstandard).

    Ditt barn klagar för att h*n är van att du har tid. Klagar h*n på att sambon inte leker? Om nej, så är det för att h*n inte ens förväntar sig att sambon ska ha tid, vilket ju är sorgligt. Men om DU känner dig tillfreds med situationen så kommer ditt barn snart acceptera det hela. Gör saker tillsammans som att städa, pyssla med krukväxterna eller bara att du viker tvätten i samma rum som barnet gör läxorna. Man kan prata mycket med varandra medan man laddar diskmaskinen, men visst blir det en omställning.

    Ditt jobb kräver att du jobbar heltid, så det är bara att acceptera eller byta jobb. I väntan på nytt jobb är det dock bara en faktaruta. Och det TAR tid att ställa om sig till att jobba heltid (been there).
    Men däremot är det ju omöjligt att acceptera att DU ska fortsätta göra lika mycket hemma (med hushåll och barn) som när du jobbade deltid och din sambo inte gör mer. Att han inte VILL är ju rent löjeväckande. Fakta: Ni jobbar nu båda heltid och då finns väl ingen annan rimlig uppdelning än att dela rimligt lika?

    Varför inte anlita hemhjälp? Ni får mer pengar att röra er med och verkar ha marginal att ta av (skippa en utlandsresa eller några restaurangbesök) så finansiering borde ju inte vara några problem. Det ligger ju både i din sambos intresse (som inte vill göra mer hushållsarbete) och i ditt (som vill få mer tid med ert barn).

    Sätt er tillsammans och fundera på vad som är rimligt. Var inte rädd för att tala om vad DU vill och hur DU känner, och lyssna på vad din sambo vill och känner. Jämka sedan så att båda får lika stort utrymme för sina önskemål.
  7. Medlem sedan
    Apr 2006
    #4
    fast 10% kan ju inte förändra så där rasande mycket, vare sig i plånboken eller i tid. den där tröttheten tror jag hellre beror på att du och sambon inte samarbetar. du kan ju fråga honom om han kan resonera likadant på jobbet som hemma, dvs säga till arbetsgivaren att han inte vill göra det som ligger i hans ansvarsområde.

    och du måste nog bli tydligare med dina gränser och önskemål. att inte vilja ta hand om hem och familj borde liksom inte ens finnas som alternativ.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  8. 4
    fast 10% kan ju inte förändra så där rasande mycket, vare sig i plånboken eller i tid. den där tröttheten tror jag hellre beror på att du och sambon inte samarbetar. du kan ju fråga honom om han kan resonera likadant på jobbet som hemma, dvs säga till arbetsgivaren att han inte vill göra det som ligger i hans ansvarsområde.

    och du måste nog bli tydligare med dina gränser och önskemål. att inte vilja ta hand om hem och familj borde liksom inte ens finnas som alternativ.
  9. Medlem sedan
    Nov 2002
    #5
    Det är väl iofs rimligt att båda jobbar heltid. Men då får man ju dela på hushållsarbetet och allt annat också. Gör ni det? Vad har din sambo isåfall för anledning till att han _inte_ ska ta hälften (som det låter i ditt inlägg)?

    Man väljer ju vilken livsstil man vill ha. Vill man ha "allt" materiellt får man ju jobba för det. Vill du samma saker som sambon? Det är kanske där ni får börja, prata om hur ni vill ha livet. Hur ni vill leva. Gillar du ditt jobb? Det låter inte som det heller ... det låter som om du vill ha argument för att du inte ska jobba heltid.

    Vilket är det verkliga problemet, för dig, och för din sambo? Det verkar vara frågan här.
  10. 5
    Det är väl iofs rimligt att båda jobbar heltid. Men då får man ju dela på hushållsarbetet och allt annat också. Gör ni det? Vad har din sambo isåfall för anledning till att han _inte_ ska ta hälften (som det låter i ditt inlägg)?

    Man väljer ju vilken livsstil man vill ha. Vill man ha "allt" materiellt får man ju jobba för det. Vill du samma saker som sambon? Det är kanske där ni får börja, prata om hur ni vill ha livet. Hur ni vill leva. Gillar du ditt jobb? Det låter inte som det heller ... det låter som om du vill ha argument för att du inte ska jobba heltid.

    Vilket är det verkliga problemet, för dig, och för din sambo? Det verkar vara frågan här.
  11. Anonym
    #6
    Det verkliga problemet är att sambon vill leva som om om vi inte hade barn.T ex kunna sticka iväg på en resa med kort varsel när det är billigt att resa (dvs under terminstid) mm. Jag vill leva familjeliv och tycker det är helt ok att skippa resor några år framöver.
  12. 6
    Det verkliga problemet är att sambon vill leva som om om vi inte hade barn.T ex kunna sticka iväg på en resa med kort varsel när det är billigt att resa (dvs under terminstid) mm. Jag vill leva familjeliv och tycker det är helt ok att skippa resor några år framöver.
  13. Anonym
    #7
    Faktiskt gör det mer än man tror, en gång i veckan har jag kunnat gå hem innan rusningtrafiken börjar. Dessutom har jag kunnat skippa en del möten på jobbet med hänvsining till att jag jobbat deltid, detta har gett mer tid till "riktigt" jobb, dvs tid som debiteras ut på kunder.
  14. 7
    Faktiskt gör det mer än man tror, en gång i veckan har jag kunnat gå hem innan rusningtrafiken börjar. Dessutom har jag kunnat skippa en del möten på jobbet med hänvsining till att jag jobbat deltid, detta har gett mer tid till "riktigt" jobb, dvs tid som debiteras ut på kunder.
  15. Anonym
    #8
    Ja, jag kan tänka mig att skippa utlandsresor. Barnet förväntar sig inte att sambon ska ha tid. Därför måste jag ge den tid sambon borde ha gett barnet. Barnet är mer oroligt sedan jag började jobba heltid, trots att jag verkligen försöker ge all min uppmärksamhet när jag är hemma.
    Sambon accepterar inte att göra mer och han vägrar anlita hemhjälp han gillar inte tanken på andra människor i vårt hem, men får nog ta diskussionen igen. Tack för tipset.
  16. 8
    Ja, jag kan tänka mig att skippa utlandsresor. Barnet förväntar sig inte att sambon ska ha tid. Därför måste jag ge den tid sambon borde ha gett barnet. Barnet är mer oroligt sedan jag började jobba heltid, trots att jag verkligen försöker ge all min uppmärksamhet när jag är hemma.
    Sambon accepterar inte att göra mer och han vägrar anlita hemhjälp han gillar inte tanken på andra människor i vårt hem, men får nog ta diskussionen igen. Tack för tipset.
  17. Anonym
    #9
    Så är det ju, men sambon blir så sårad när jag säger att jag inte har råd. Han tjänar betydligt mer än jag och utvåra utgifter delas 50/50, så han fattar inte riktigt.
    Men ska prata med chefen en gång till om jag inte kan få gå ner till 90% igen. OM det blir sämre tider, kanske företaget accepterar detta.
  18. 9
    Så är det ju, men sambon blir så sårad när jag säger att jag inte har råd. Han tjänar betydligt mer än jag och utvåra utgifter delas 50/50, så han fattar inte riktigt.
    Men ska prata med chefen en gång till om jag inte kan få gå ner till 90% igen. OM det blir sämre tider, kanske företaget accepterar detta.
  19. Medlem sedan
    Nov 2002
    #10
    Men då gillar du de saker som sambon gärna vill ha? Det är alltså ingen uppoffring från din sida att hänga med.
    Spontant känns det som att barnet och sambon skulle behöva mer tid tillsammans, att hitta varandra. Så varför tar du inte och åker och hälsar på någon kompis över en långhelg? Åk fredag direkt efter jobbet och kom hem söndag kväll. Meddela i god tid att du INTE hinner handla, tvätta eller städa och lita på att din sambo är en normalfungerande, kompetent vuxen.
    När du kommer hem så tar du inte hand om den eventuella röran mer än vad sambon gör.

    Och ja, helt klart måste ni ta diskussionen igen. Det kanske går att sänka standarden på städningen hemma, om nu sambon varken vill anlita städhjälp eller städa själv. En utgångspunkt i diskussionen kan vara att båda vuxna ska ha lika mycket egentid var, dvs tid utan ansvar för hushåll eller barn. Hur man sedan delar upp sysslorna mellan sig behöver inte vara så exakt.
    Vi har gjort så att min man t.ex. har all disk och jag har all tvätt. Då har vi båda varsitt "projekt" att ansvara för som är tydligt avgränsade.
  20. 10
    Men då gillar du de saker som sambon gärna vill ha? Det är alltså ingen uppoffring från din sida att hänga med.
    Spontant känns det som att barnet och sambon skulle behöva mer tid tillsammans, att hitta varandra. Så varför tar du inte och åker och hälsar på någon kompis över en långhelg? Åk fredag direkt efter jobbet och kom hem söndag kväll. Meddela i god tid att du INTE hinner handla, tvätta eller städa och lita på att din sambo är en normalfungerande, kompetent vuxen.
    När du kommer hem så tar du inte hand om den eventuella röran mer än vad sambon gör.

    Och ja, helt klart måste ni ta diskussionen igen. Det kanske går att sänka standarden på städningen hemma, om nu sambon varken vill anlita städhjälp eller städa själv. En utgångspunkt i diskussionen kan vara att båda vuxna ska ha lika mycket egentid var, dvs tid utan ansvar för hushåll eller barn. Hur man sedan delar upp sysslorna mellan sig behöver inte vara så exakt.
    Vi har gjort så att min man t.ex. har all disk och jag har all tvätt. Då har vi båda varsitt "projekt" att ansvara för som är tydligt avgränsade.
  21. Medlem sedan
    Nov 2002
    #11
    Ytterligare en sak att ta upp till diskussion.
    Innan vi fick barn tjänade jag drygt dubbelt så mycket som min man. Då var det självklart för mig att jag betalade drygt dubbelt så mycket av de gemensamma utgifterna som han gjorde. Resterande lön disponerade vi som vi ville, men det var ju bara personliga utgifter.
    Nu ligger vi mer lika i lön och har dessutom gemensamma barn. Vår ekonomi är forfarande uppdelad, men vi betalar fortfarande efter förmåga.
    Större saker som renoveringar eller semesterresa bestämmer vi tillsammans och den som har mest pengar tillgängliga betalar. I höst ska vi på någon motortillställning som jag faktiskt inte är intresserad av alls, så den får maken själv pröjsa (och därmed bestämma nivå på). Dock kommer jag säkert att betala div utgifter under själva resan.

    Eftersom din sambo blir sårad när du säger att du inte har råd, så måste han ju vara öppen för att ändra på förhållandena.
  22. 11
    Ytterligare en sak att ta upp till diskussion.
    Innan vi fick barn tjänade jag drygt dubbelt så mycket som min man. Då var det självklart för mig att jag betalade drygt dubbelt så mycket av de gemensamma utgifterna som han gjorde. Resterande lön disponerade vi som vi ville, men det var ju bara personliga utgifter.
    Nu ligger vi mer lika i lön och har dessutom gemensamma barn. Vår ekonomi är forfarande uppdelad, men vi betalar fortfarande efter förmåga.
    Större saker som renoveringar eller semesterresa bestämmer vi tillsammans och den som har mest pengar tillgängliga betalar. I höst ska vi på någon motortillställning som jag faktiskt inte är intresserad av alls, så den får maken själv pröjsa (och därmed bestämma nivå på). Dock kommer jag säkert att betala div utgifter under själva resan.

    Eftersom din sambo blir sårad när du säger att du inte har råd, så måste han ju vara öppen för att ändra på förhållandena.
  23. Medlem sedan
    Dec 2000
    #12
    10% tyckte jag gjorde stor skillnad i tid när barnen var yngre, däremot inte i pengar. Jag har turen att jobba i kommun där man får jobba deltid tills yngsta barnet fyller 12. Jag jobbade 90% tills yngsta slutade fritids. Att jag kom hem en timme tidigare varje dag betydde att vi kunde laga mat och äta tillsammans, eller att jag kunde handla på vägen hem så att maken slapp det.
  24. 12
    10% tyckte jag gjorde stor skillnad i tid när barnen var yngre, däremot inte i pengar. Jag har turen att jobba i kommun där man får jobba deltid tills yngsta barnet fyller 12. Jag jobbade 90% tills yngsta slutade fritids. Att jag kom hem en timme tidigare varje dag betydde att vi kunde laga mat och äta tillsammans, eller att jag kunde handla på vägen hem så att maken slapp det.
  25. Medlem sedan
    Apr 2006
    #13
    då har vi nog olika sorters jobb, bara. när jag jobbade 85% upplevde jag livet som betydligt stressigare än när jag jobbar 100%. jag hade helt enkelt känslan av att jag skulle hinna så väldigt mycket mer (efter jobbet) bara för att jag jobbade mindre (vilket jag inte gjorde, egentligen, men jag fick inte betalt för allt jag gjorde...).

    men oavsett - det handlar ju inte om den där timmen om dagen i ditt fall. det handlar om att du och din sambo inte samarbetar, inte har samma mål och värderingar. du måste alltså ta bort fokus från arbetstiden och lägga den på att er familj inte fungerar just nu.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  26. 13
    då har vi nog olika sorters jobb, bara. när jag jobbade 85% upplevde jag livet som betydligt stressigare än när jag jobbar 100%. jag hade helt enkelt känslan av att jag skulle hinna så väldigt mycket mer (efter jobbet) bara för att jag jobbade mindre (vilket jag inte gjorde, egentligen, men jag fick inte betalt för allt jag gjorde...).

    men oavsett - det handlar ju inte om den där timmen om dagen i ditt fall. det handlar om att du och din sambo inte samarbetar, inte har samma mål och värderingar. du måste alltså ta bort fokus från arbetstiden och lägga den på att er familj inte fungerar just nu.
  27. Medlem sedan
    May 2005
    #14
    Ni måste komma överens om prioriteringarna och ni måste dela på både börda och glädje i familjen på ett sätt som gör att alla trivs. Sluta låt honom diktera allt och ge dig dåligt samvete för att han inte får precis allt som han vill medan du uppoffrar dig hela tiden. Du ska inte gå ner i arbetstid för hans skull. Det kommer inte att göra saken bättre. Inte heller ska du ens försöka ge en åttaåring all din uppmärksamhet. Du är en egen individ, inte en jourhavande resurs.
  28. 14
    Ni måste komma överens om prioriteringarna och ni måste dela på både börda och glädje i familjen på ett sätt som gör att alla trivs. Sluta låt honom diktera allt och ge dig dåligt samvete för att han inte får precis allt som han vill medan du uppoffrar dig hela tiden. Du ska inte gå ner i arbetstid för hans skull. Det kommer inte att göra saken bättre. Inte heller ska du ens försöka ge en åttaåring all din uppmärksamhet. Du är en egen individ, inte en jourhavande resurs.
  29. Medlem sedan
    Apr 2006
    #15
    vaddå sårad? vad menar du? eller, vad menar han, kanske jag ska fråga.

    han vill inte ta ansvar för sina åtaganden, han vill inte betala för att någon annan gör det och han blir sårad när du påpekar dina begränsningar eftersom du sopar upp efter honom? jag hoppas att jag förstår fel.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  30. 15
    vaddå sårad? vad menar du? eller, vad menar han, kanske jag ska fråga.

    han vill inte ta ansvar för sina åtaganden, han vill inte betala för att någon annan gör det och han blir sårad när du påpekar dina begränsningar eftersom du sopar upp efter honom? jag hoppas att jag förstår fel.
  31. Anonym
    #16
    Nej, det är ingen uppoffring att hänga med utom rent ekonomiskt då, har fått ta av mina besparingar som ska vara en buffert.
    Sambon vägrar vara ensam med barnet mer än några timmar i sträck, det gör väl en del av stressen. Helt klart är det ingen riktigt bra anknytning mellan pappa och barn. Barnet vågar inte var sig själv riktigt när hn är ensam med pappa.
  32. 16
    Nej, det är ingen uppoffring att hänga med utom rent ekonomiskt då, har fått ta av mina besparingar som ska vara en buffert.
    Sambon vägrar vara ensam med barnet mer än några timmar i sträck, det gör väl en del av stressen. Helt klart är det ingen riktigt bra anknytning mellan pappa och barn. Barnet vågar inte var sig själv riktigt när hn är ensam med pappa.
  33. Anonym
    #17
    Tack för alla svar!
    Har fått en del tänka på och att diskutera med sambon.
  34. 17
    Tack för alla svar!
    Har fått en del tänka på och att diskutera med sambon.
  35. Liz*
    #18
    Ni bör inte dela utgifterna 50/50 om den ena tjänar mycket mer än den andra. Eftersom ni inte är gifta men sambos så behöver ni se över vad ni betalar och i vilken proportion för ni har ju barn tillsammans. En viktig och stor kostnad att tänka över är vem som ska betala det mesta för boendet - vems är bostaden om ni separerar?

    Du har varit för snäll och mesig och du verkar ge efter för din sambos känslor av att känna sig sårad och så vidare.
  36. 18
    Ni bör inte dela utgifterna 50/50 om den ena tjänar mycket mer än den andra. Eftersom ni inte är gifta men sambos så behöver ni se över vad ni betalar och i vilken proportion för ni har ju barn tillsammans. En viktig och stor kostnad att tänka över är vem som ska betala det mesta för boendet - vems är bostaden om ni separerar?

    Du har varit för snäll och mesig och du verkar ge efter för din sambos känslor av att känna sig sårad och så vidare.
  37. Medlem sedan
    Nov 2002
    #19
    Oj, jag hoppas att din sambo har andra sidor som gör honom till till bra sambo och en bra pappa, för det du beskriver låter inte som något varken jag eller någon av mina bekanta skulle acceptera.
    Vill du få till en bra relation är det ett stort jobb som väntar och du kommer säkert behöva professionell hjälp. Kolla om kommunen har någon parrådgivning eller liknande ni kan gå på. Om sambon vägrar så skulle jag tolka det som ett tecken på att han faktiskt inte är intresserad av att ha ett fortsatt förhållande.
  38. 19
    Oj, jag hoppas att din sambo har andra sidor som gör honom till till bra sambo och en bra pappa, för det du beskriver låter inte som något varken jag eller någon av mina bekanta skulle acceptera.
    Vill du få till en bra relation är det ett stort jobb som väntar och du kommer säkert behöva professionell hjälp. Kolla om kommunen har någon parrådgivning eller liknande ni kan gå på. Om sambon vägrar så skulle jag tolka det som ett tecken på att han faktiskt inte är intresserad av att ha ett fortsatt förhållande.
  39. Medlem sedan
    Apr 2006
    #20
    håller med här! imt
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  40. 20
    håller med här! imt
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar