Tittade på magen idag o sen snett till vänster där spjälsängen står - 50 cm från vår säng. Tänkte hur svårt kan det vara att få den lille att vilja göra det lilla hoppet från magen till sängen?? Kom ut nu!!!
Men visst är det ofattbart...det var precis vinter o juli kändes avlägset...nu är det juli...för mig är det 5 dagar kvar till BF....
3
Tittade på magen idag o sen snett till vänster där spjälsängen står - 50 cm från vår säng. Tänkte hur svårt kan det vara att få den lille att vilja göra det lilla hoppet från magen till sängen?? Kom ut nu!!!
Men visst är det ofattbart...det var precis vinter o juli kändes avlägset...nu är det juli...för mig är det 5 dagar kvar till BF....
Eller så blir jag den första att gå över tiden i den här gruppen. Försöker förklara att jag är med i ett forum där man föder för tidigt...
En fundering bara - alla pratar om att sätta vätska...jag haar inte satt en droppe vätska, är inte svullen någonstans (förutom på magen då ) Är det ngt alla gör innan man föder? Sätter vätska alltså??
5
Eller så blir jag den första att gå över tiden i den här gruppen. Försöker förklara att jag är med i ett forum där man föder för tidigt...
En fundering bara - alla pratar om att sätta vätska...jag haar inte satt en droppe vätska, är inte svullen någonstans (förutom på magen då ) Är det ngt alla gör innan man föder? Sätter vätska alltså??
Ja jösses, nu är det snart vår tur, när som helst.
Men, är det bara jag som börjar känna (samtidigt som man längtar efter lillen att komma ut) att man kommer sakna magen och lillens sparkar inifrån? Tror jag börjar få lite separationsångest :P
6
Ja jösses, nu är det snart vår tur, när som helst.
Men, är det bara jag som börjar känna (samtidigt som man längtar efter lillen att komma ut) att man kommer sakna magen och lillens sparkar inifrån? Tror jag börjar få lite separationsångest :P
Jag känner likadant som du jofre, är lite livrädd att "lämna ifrån mig" magen, hon är ju så trygg och så där inne och det är bekvämt att alltid ha henne med sig.
Kommer nog bli lite naket utan magen, kommer helt klart sakna alla rörelser man känner.
Men samtidigt börjar jag bli frustrerad över all väntan! Jag har hela 25 dagar kvar att vänta, känns dryyygt :/ Trots att det är "vår" månad nu så får jag ändå typ vänta till augusti känns det som. *Surar* ;P Men jag får väl passa på att klappa mycket på magen nu den sista tiden då ^^
Jag känner likadant som du jofre, är lite livrädd att "lämna ifrån mig" magen, hon är ju så trygg och så där inne och det är bekvämt att alltid ha henne med sig.
Kommer nog bli lite naket utan magen, kommer helt klart sakna alla rörelser man känner.
Men samtidigt börjar jag bli frustrerad över all väntan! Jag har hela 25 dagar kvar att vänta, känns dryyygt :/ Trots att det är "vår" månad nu så får jag ändå typ vänta till augusti känns det som. *Surar* ;P Men jag får väl passa på att klappa mycket på magen nu den sista tiden då ^^
Ja jag märkte det nu när jag var inne i forumet!
Känns helt overkligt! Nu är det bara 12dagar kvar till bf. Och om mamma får rätt är det endast 4dagar kvar Hon tror jag får den 5/7, men bf är 13/7!
Spännande!
_Allt_ är verkligen klart inför bebisens ankomst. Det är så himla spännande!!!
8
Ja jag märkte det nu när jag var inne i forumet!
Känns helt overkligt! Nu är det bara 12dagar kvar till bf. Och om mamma får rätt är det endast 4dagar kvar Hon tror jag får den 5/7, men bf är 13/7!
Spännande!
_Allt_ är verkligen klart inför bebisens ankomst. Det är så himla spännande!!!
Jag har 14 dagar kvar och rädslan börjar komma krypande, det är verkligen en liv som vi ska ansvara för snart. HUR GÖR MAN???
Det finns inga böcker att läsa, inga manualer eller facit.... Sambon sover dåligt på nätterna och oroar sej.
Fram till nu har man kunnat skingra tankarna med renovering och möblering, men nu när allt börjar bli klart och man har mer tid att tänka...
Varje gång som jag snuddar vid tanken på att vi snart ska ha barn så känns det så overkligt "det här händer inte mej, det måste vara någon annan"
Jag vet att det kommer att gå bra, vi kommer att uppfostra en bra människa, men samtidigt kommer tvivlen.
Tänk om vi gör fel, kan man misslyckas?
En av de största rädslorna är att barnet inte är friskt.
Hur vet man och när vet man?
BF 14/7
9
Jag har 14 dagar kvar och rädslan börjar komma krypande, det är verkligen en liv som vi ska ansvara för snart. HUR GÖR MAN???
Det finns inga böcker att läsa, inga manualer eller facit.... Sambon sover dåligt på nätterna och oroar sej.
Fram till nu har man kunnat skingra tankarna med renovering och möblering, men nu när allt börjar bli klart och man har mer tid att tänka...
Varje gång som jag snuddar vid tanken på att vi snart ska ha barn så känns det så overkligt "det här händer inte mej, det måste vara någon annan"
Jag vet att det kommer att gå bra, vi kommer att uppfostra en bra människa, men samtidigt kommer tvivlen.
Tänk om vi gör fel, kan man misslyckas?
En av de största rädslorna är att barnet inte är friskt.
Hur vet man och när vet man?
Såg det just! Även om jag är beräknad till slutet av månaden så är det fortfarande ingen månad före. Om jag inte går över tiden vill säga. På tisdag är det besök hos BM och han trodde förra gången att min lillplutt skulle komma lite tidigare. MÅSTE verkligen fixa allt det sista nu, börjar bli panik. Men säger som vissa andra, kommer sakna magen enormt och att han är trygg där inne även om jag vill ha honom i mina armar.
10
Såg det just! Även om jag är beräknad till slutet av månaden så är det fortfarande ingen månad före. Om jag inte går över tiden vill säga. På tisdag är det besök hos BM och han trodde förra gången att min lillplutt skulle komma lite tidigare. MÅSTE verkligen fixa allt det sista nu, börjar bli panik. Men säger som vissa andra, kommer sakna magen enormt och att han är trygg där inne även om jag vill ha honom i mina armar.
Skönt att höra att man inte är ensam om de tankarna, har exakt samma tankar, HUR GÖR MAN!? Jag har ju aldrig tagit hand om en bebis :S
Tur är att jag har min sambo som har 2 barn sedan tidigare, han är lugn som en filbunke och så fort han får en liten bebis i famnen är det som om han inte gjort något annat. Hoppas jag inte blir för rädd att göra fel och lämnar över bebisen till honom varje gång det är något.
11
Skönt att höra att man inte är ensam om de tankarna, har exakt samma tankar, HUR GÖR MAN!? Jag har ju aldrig tagit hand om en bebis :S
Tur är att jag har min sambo som har 2 barn sedan tidigare, han är lugn som en filbunke och så fort han får en liten bebis i famnen är det som om han inte gjort något annat. Hoppas jag inte blir för rädd att göra fel och lämnar över bebisen till honom varje gång det är något.
jag har oxo den separationsångesten, kommer sakna den tiden han är i magen... Idag är han beräknat komma! men det verkar som han inte har så bråttom än Det är helt ok att vänta några dagar till...är det flera som känner som jag? Rädd för förlossningen och hur det kommer att bli sen? jag tror att jag har förträngt tankarna om förlossningen under graviditeten och nu är ju plötsligt dagen här när som helst! Lycka till alla där ute Vi får stödja varann
12
jag har oxo den separationsångesten, kommer sakna den tiden han är i magen... Idag är han beräknat komma! men det verkar som han inte har så bråttom än Det är helt ok att vänta några dagar till...är det flera som känner som jag? Rädd för förlossningen och hur det kommer att bli sen? jag tror att jag har förträngt tankarna om förlossningen under graviditeten och nu är ju plötsligt dagen här när som helst! Lycka till alla där ute Vi får stödja varann
Jag kommer också att sakna magen. Med lillen i magen är man liksom aldrig ensam. Men samtidigt vill jag inte vänta en sekund till på att få hålla honom i famnen. Oavsett hur lång förlossning det blir, så kommer det vara värt det. Och sen, vi kommer klara det galant, vi är ju gjorda för att skaffa barn! Men som du säger, vi får stödja varann! =)
13
Jag kommer också att sakna magen. Med lillen i magen är man liksom aldrig ensam. Men samtidigt vill jag inte vänta en sekund till på att få hålla honom i famnen. Oavsett hur lång förlossning det blir, så kommer det vara värt det. Och sen, vi kommer klara det galant, vi är ju gjorda för att skaffa barn! Men som du säger, vi får stödja varann! =)
...och förresten! Tack så jättemycket allihop, denna gruppen har verkligen hjälpt mig att stärka mitt självförtroende inför allt detta med att gå igenom graviditeten och skaffa barn. Allt blir mycket lättare när man har andra i samma situation som är lika långt gångna ungefär som man kan prata med och rådfråga och känna igen sig i (trots att vi alla är olika). Så tack allesammans!
...och förresten! Tack så jättemycket allihop, denna gruppen har verkligen hjälpt mig att stärka mitt självförtroende inför allt detta med att gå igenom graviditeten och skaffa barn. Allt blir mycket lättare när man har andra i samma situation som är lika långt gångna ungefär som man kan prata med och rådfråga och känna igen sig i (trots att vi alla är olika). Så tack allesammans!
Oj jösses, du får släppa ifrån dig lillen snart då.
Men jo, jag är jätterädd för förlossningen och tiden efter. Men då försöker jag tänka att det finns de som har väldigt mycket sämre förutsättningar än jag, både fysiskt, psykiskt och allt annat, och har de klarat de - ja då gör jag det också.
Vi får ge oss själva en spark i baken, vi har ju klarat att bära på barnen i 9 månader så nog fasen ska vi väl klara det här med. Även om det gör ont och även om det tar tid så går det ju ändå fort om man tänker på hela processen
18
Oj jösses, du får släppa ifrån dig lillen snart då.
Men jo, jag är jätterädd för förlossningen och tiden efter. Men då försöker jag tänka att det finns de som har väldigt mycket sämre förutsättningar än jag, både fysiskt, psykiskt och allt annat, och har de klarat de - ja då gör jag det också.
Vi får ge oss själva en spark i baken, vi har ju klarat att bära på barnen i 9 månader så nog fasen ska vi väl klara det här med. Även om det gör ont och även om det tar tid så går det ju ändå fort om man tänker på hela processen
Jag har på något sätt förträngt förlossningen och börjat nojja om vardagliga saker som blöjbyten och amning och hur ska det gå, hur ska man veta hur man bär sig åt osv. Kanske för att det faktiskt är saker man på något sätt kan påverka. Förlossningen är så himla abstrakt och kan ju gå precis hur som helst - det har vi ju redan sett prov på här i gruppen med dom bebisar som tittat ut!
Kanske kan jag slappna av nästa vecka när jag får vara mammaledig. Måste jobba denna veckan också, men det är inte många timmar i stöten jag orkar sitta...
19
Jag har på något sätt förträngt förlossningen och börjat nojja om vardagliga saker som blöjbyten och amning och hur ska det gå, hur ska man veta hur man bär sig åt osv. Kanske för att det faktiskt är saker man på något sätt kan påverka. Förlossningen är så himla abstrakt och kan ju gå precis hur som helst - det har vi ju redan sett prov på här i gruppen med dom bebisar som tittat ut!
Kanske kan jag slappna av nästa vecka när jag får vara mammaledig. Måste jobba denna veckan också, men det är inte många timmar i stöten jag orkar sitta...
Ja, förlossningen kommer komma som en smärre chock när det är dax, jag har ingen aning om hur ont det kommer göra. Allt är ju så nytt. Jag minns när man inte kunde skilja på en spark och tarmröreleser =))
20
Ja, förlossningen kommer komma som en smärre chock när det är dax, jag har ingen aning om hur ont det kommer göra. Allt är ju så nytt. Jag minns när man inte kunde skilja på en spark och tarmröreleser =))
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Kom ut nu!!!
) Är det ngt alla gör innan man föder? Sätter vätska alltså??
