Liz, om du läser här

[Anonym]

Jag läste dina instiktsfulla svar på inlägget nedan om stressrehabilitering och passar på att fråga en sak för egen del, om det är OK. Jag har haft problem med stress de senaste åren och hade blivit själaglad över att få den stressrehabilitering som skrivs om nedan. Det jag ville fråga om är hur man får fatt på dessa undermedvetna destrulkiva tankar som styr in en på fel spår? Jag har pratat några gånger med en KBT-inriktad psykolog, som företagshälsovården remitterade mig till. Då har jag fått formulär att fylla i för att analysera mina tankar de gånger jag bli rädd utan synbar anledning eller upplever obehag som inte är helt relevant för situationen. Varje gång resulterar analysen i saker mina föräldrar (oftast mamma) sa till mig när jag var liten. Jag vet ju vilken uppväxt jag haft men att kopplingen var så stark var nytt för mig. Psykologen säger att jag ska lägga detta bakom mig och leva i nuet eftersom det inte är relevant nu vad min mamma sa när jag var barn. Problemet är att min kropp "lever sitt eget liv". Reaktionerna går inte över, som psykologen säger att de ska göra. Huvudvärken är värst för den gör mig så trött och illamående. Jag vet iten om detta säger dig nå¨got, men chansar på att fråga om du kanske har ett tips. Du verkar så insatt.

Lite bakgrund om du är intressad: Jag har haft ett ansvarsfullt och krävande jobb, ett chefsjobb, men samtidigt har det varit spännande och lärorikt, det var ju därför jag tog det och jag tycker själv jag har åstadkommit bra resultat. Men jag har haft väldigt otydlig ledning, oklara mål, nästan inget stöd från mina chefer och en period har jag blivit kraftigt motarbetad av både en chef och en kollega som båda ville göra egen karriär och ta över min plats. Ständiga omorganisationer har gjort det mycket svårt att leda en verksamhet. Jag har gett mycket och fått väldigt lite tillbaks, frånsett att jag haft bra lön och villkor - inte oväsentligt. Det senaste året har ett antal förmåner som varit viktiga för mig försvunnit: T ex möjlighet att träna och duscha i jobbets lokaler och fönster/dagsljus vid arbetsplatsen. (Vi har bytt kontor av kostnadskäl vilket även har lett till lång resväg för mig.) I våras började min kropp säga ifrån. Ont i ryggen och nästan ständig huvudvärk och migrän. Jag som nästan aldrig brukar vara sjuk fick flera besvärliga förkylningar mked feber. Jag fick ett motstånd mot att åka till kontoret och hittade på sätt att undvika vara där, som tjänsteresor och kundbesök. Sent i våras fick jag ett erbjudande om ett nytt jobb. Med sämre ekonomiska villkor, men möjlighet till träning vid arbetsplatsen och mycket närmare resväg. Även detta är ett svbarsfullt jobb men det är saker jag hållit på med förut och har tyckt varit roliga då. Jag har bestämt mig för att ta det jobbet och tack var jobbytet har jag kunnat ta lite längre semester, vilket var välbehövligt. Mycket av tiden har gått till att vila och sova. Jag tänker naturligtvis på hur det ska bli på det nya jobbet och skulle vilja ha lite mer verktyg för att klara det utan att bli sjuk. Jag mediterar en del sedan några år men det räcker inte.

[Liz*]

Hej, jag har inte varit här på aff på ett tag men jag hoppas att mitt svar är till någon nytta ändå.

Hjärnan består av en del som går på autopilot och det är där vi skrämmer upp oss, sen försöker vi lugna ned oss logiskt och beroende på vem som är starkast så vinner det ena eller det andra. Det stämmer att det är svårt att omprogrammera sig även fast man vet varför man reagerar ologiskt eller överdrivet.

Det kan hjälpa dig att tänka på att man forskat i hur hjärnan bygger upp sig runt tankar vi har; saker vi ofta tänker blir starka och breda som motorvägar och tankar vi sällan tänker blir små stigar som förtvinar och faller i glömska om vi aldrig tänker dem. Därför bör du varje gång motkompensera de tankar du inte vill ha genom att leda om dem till det du vill ha, men det är ett långsamt arbete som man inte får ge upp om. Du bör också förlåta dig själv och ha tålamod med att du är mänsklig, det hjälper inget att bli arg på sig själv och ge upp i arbetet om att utvecklas.

Dina reaktioner är alltså sådant som sitter djupt i dig och även om du inte kanske nånsin lär dig att bli av med reaktionerna helt så kan du avsevärt minska dem i känslomässig omfattning och lära dig att kontrollera dem bättre. Prata med dig själv inom dig när de reaktioner som du inte vill ha händer. Iaktta dig själv och diskutera med dig om det istället för att till 100% gå in i känslan av vad det nu vara månne. Att kunna observera sig själv och resonera med sig själv om sina tankar och reaktioner är första steget till att ta kontrollen över dem.

Vad gäller ditt arbete; det är alltid svårt när man känner sig maktlös i något avseende, att man inte fyller sin plats på ett så gediget sätt att man får antingen uppskattning eller har makten att göra som man vill. Det är mycket vanligt att man känner sig i obalans i just dessa avseenden på sin arbetsplats.

Nu har du gjort bra i att du insett att du inte trivs och sökt dig ett annat jobb, du har lyssnat på din kropp och dina reaktioner och tagit dig själv på allvar.

En viktig sak i livet, både på jobbet och privat, för att inte bli sjuk av sin omgivning är att ge blanka katten i vad folk tycker. Om du tycker att det du gör är rätt, så är det rätt även om alla andra säger att det är fel. Som bekant kan man inte vara alla till lags och när man försöker vara det så blir man onekligen sjuk av det.

Din självkänsla ska endast belönas av dig själv. Det är kul om nån annan ser att det du gör är bra, men det har ingen betydelse egentligen för om det du gör inte känns rätt inför dig själv så blir det inte bättre av "oförtjänt" beröm heller. Misstaget vi gör ofta är att ta kritik på allvar och beröm "lite sådär".

Nästa steg i att vara sin egen bästa vän och mentor är att man "gör sin grej" - och det innebär förstås att man rannsakar sina egna val och gör sitt bästa och när man då gör i enlighet med sin inre röst mot alla vindar, mot allt motstånd och man vinner alltid till sist. Var som ett träd med starka rötter, var dig själv och inte som ett gräs i vinden.


The snow goose need not bathe to make itself white. Neither need you do anything but be yourself.
Lao Tzu

Konflikten av den yttre världen med dig själv uppstår alltså när du inte är helt och hållet dig själv och försöker vara något mer, bättre eller annat. Och det är helt onödigt, var bara dig själv helt och hållet och tyck om det. Och det gäller även dina sidor som du håller på att förbättra; vi är bara människor som hela tiden strävar efter att utvecklas och mogna.

[Anonym]

Tack. Liz. Du är klok du. Jag tar till mig flera saker du skriver. Det första är att "leda om tankar till dem jag VILL ha". Jag behöer verkligen vara observant på vad jag själv vill, för jag är så himla van att göra och även tänka det som jag "tror är rätt". (Är uppväxt med att min vilja var av ondo, så det krävs verkligen omprogrammering.) När jag försöker observera min tankar ser jag nog tankar från min egen vija, uatn tankar som jag lärt mig att tänka. Behöver lära mig skillnaden och att det inte är farligt (längre) att tänka "mina egna tankar".

Det andra är att träna på att inte fästa så stor vikt vid vad andra tycker och vid deras bekräftelse. Jag TROR ju ofta saker som inte behöver stämma alls. Och de tankarna är faktiskt onödiga. Behöver träna, träna.

Det tredje är att våga göra min grej. Jag har nog en bit kvar, men längtan finns där. Jag har läst ditt svar flera gånger. Tack!

[Anonym]

Skrivfel i första stycket, ska vara: "När jag försöker observera min tankar ser jag nog inte tankar från min egen vija, utan tankar som jag lärt mig att tänka."

[Liz*]

Tack för ditt svar och jag tror att du är en bra bit på väg när du observerar dig själv och därmed börjar föra en inre dialog med dig själv

Jag brukar observera mitt undermedvetna, det som skjuter ut raketsnabba impulser som man sen behöver kontrollera mot medvetandets åsikt.

Du gör rätt i att skaka av dig behovet av bekräftelse från andra, sök alltid din egen bekräftelse.

Kramar!

[Anonym]

Tack. :-) Kram till dig också.