Hej!
Jag har sedan jag var cirka 5 år gammal varit min mammas skötare, kurator/psykolog, helt enkelt varit min mammas "mamma". Hon har sjukdomen schizofreni och har länge använt sin sjukdom som ett sätt att ständigt älta, tycka synd om sig själv, utnyttja andra och inte ta ansvar för sig själv och sitt liv. Hon har levt genom (mig), sina barn och har i princip inget socialt liv, inga vänner. Hon ringer mig varje dag och jag känner enorm skuld, att det är mitt ansvar att ta hand om henne, sysselsätta henne. Hon skrattar bort alla former av konfrontationer och förnekar att hon påverkar och har påverkat oss barn på ett dåligt sätt, hon visar alltså ingen som helst förståelse för hur vi barn har mått under uppväxten. Hon kan inte stå upp för någonting.. Hon är otroligt oansvarig och manipulativ.
Saken är den att jag nu, äntligen, som nybliven vuxen, har tagit avstånd från henne och spärrat hennes nummer så att hon inte kan ringa mig 3 gånger om dagen och ge mig skuldkänslor för att jag inte "tar hand om henne", är hennes kurator, hennes sociala liv. Har du/ni några råd, tankar att ge mig, är det rätt att ta avstånd från någon man mår dåligt av, även om det är ens egen mamma?
1
Problem i relation mor, dotter Hej!
Jag har sedan jag var cirka 5 år gammal varit min mammas skötare, kurator/psykolog, helt enkelt varit min mammas "mamma". Hon har sjukdomen schizofreni och har länge använt sin sjukdom som ett sätt att ständigt älta, tycka synd om sig själv, utnyttja andra och inte ta ansvar för sig själv och sitt liv. Hon har levt genom (mig), sina barn och har i princip inget socialt liv, inga vänner. Hon ringer mig varje dag och jag känner enorm skuld, att det är mitt ansvar att ta hand om henne, sysselsätta henne. Hon skrattar bort alla former av konfrontationer och förnekar att hon påverkar och har påverkat oss barn på ett dåligt sätt, hon visar alltså ingen som helst förståelse för hur vi barn har mått under uppväxten. Hon kan inte stå upp för någonting.. Hon är otroligt oansvarig och manipulativ.
Saken är den att jag nu, äntligen, som nybliven vuxen, har tagit avstånd från henne och spärrat hennes nummer så att hon inte kan ringa mig 3 gånger om dagen och ge mig skuldkänslor för att jag inte "tar hand om henne", är hennes kurator, hennes sociala liv. Har du/ni några råd, tankar att ge mig, är det rätt att ta avstånd från någon man mår dåligt av, även om det är ens egen mamma?
Hej! Vad jobbigt det låter! Jag anser nog att man inte har ansvar för sina föräldrar. Självklart inte när man är fem, men inte heller när man är vuxen. Man måste i första hand se till sig själv och sina egna behov. Om du har försökt prata med din mamma utan resultat, vilket jag uppfattar av ditt inlägg, så tycker jag inte att du gör fel, utan tvärtom att du är modig. Har du gått i terapi? Det låter som att du kanske skulle kunna ha nytta av det. Styrka till dig!
2
Hej! Vad jobbigt det låter! Jag anser nog att man inte har ansvar för sina föräldrar. Självklart inte när man är fem, men inte heller när man är vuxen. Man måste i första hand se till sig själv och sina egna behov. Om du har försökt prata med din mamma utan resultat, vilket jag uppfattar av ditt inlägg, så tycker jag inte att du gör fel, utan tvärtom att du är modig. Har du gått i terapi? Det låter som att du kanske skulle kunna ha nytta av det. Styrka till dig!
Hej! Ja det har varit riktigt jobbigt faktiskt. Har ofta ångest och har tidigare varit rätt nere, deprimerad, är numera gladare men har inte blivit av med ångesten. Jag har bara gått hos kurator och går sedan i januari i KBT-terapi. Kbt-terapin har hjälpt mig att bli av med en del problem men skulle gärna vilja gå hos en riktig psykolog. Ska be om att få komma till någon på min vårdcentral nästa gång jag är där Tack så mycket för att du delade med dig av dina tankar. Kram!
3
Hej! Ja det har varit riktigt jobbigt faktiskt. Har ofta ångest och har tidigare varit rätt nere, deprimerad, är numera gladare men har inte blivit av med ångesten. Jag har bara gått hos kurator och går sedan i januari i KBT-terapi. Kbt-terapin har hjälpt mig att bli av med en del problem men skulle gärna vilja gå hos en riktig psykolog. Ska be om att få komma till någon på min vårdcentral nästa gång jag är där Tack så mycket för att du delade med dig av dina tankar. Kram!
Jag tycker du gör rätt. Det är ju ditt liv och du måste få bewtämma över det. Din mamma är vuxen och det är inte ditt ansvar att ta hand om henne, särskilt inte om det grå ut över ditt liv och hur du mår.
6
Jag tycker du gör rätt. Det är ju ditt liv och du måste få bewtämma över det. Din mamma är vuxen och det är inte ditt ansvar att ta hand om henne, särskilt inte om det grå ut över ditt liv och hur du mår.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Tack så mycket för att du delade med dig av dina tankar. Kram!
