Skrivet: 2012-08-19, 08:16
#1
Sertralin - ångest
Hejsan!
Jag har drabbats av någon form av utmattningssyndrom som resulterat i kraftig ångest! Detta kom i slutet av semestern - som en blixt från klar himmel med kraftig panikångest som jag åkte in akut till sjukhus med då jag trodde jag skulle dö. Inga fel hittades mer än en väldigt hög puls. Jag blev hemskickad och inget mer. Detta fortsatte under någon vecka och sedan började jag själv inse att jag hade ångest - läste en del om panikångest bl a.
Jag sökte upp Vårdcentralen, fick Sertralin och Atarax mot ångestattackerna ohc skall få träffa en KBT psykolog om några veckor. Jag började med Sertralinet, men vågade bara börja med 12,5 mg nu första veckan - läkaren rekommenderade 25 mg, men jag är livrädd för biverkningarna. Ohc de har kommit vill jag lova. Jag har ALDRIG i mitt liv mått sämre. Frågan är, hade jag mått lika dåligt utan att ha tagit tabletterna, det får jag aldrig veta!
Jag har ångest konstant, illamående, yrsel, huvudvärk, torr i munnen, hjärtklappning, synrubbningar, depression (vill bara dö, orkar inget), känner mig som jag håller på att bli tokig, vill försvinna ur min egen kropp helt enkelt!
Ataraxen jag fick mot ångesten hjälper inte ett skit - jag tar 20 mg, lugnar ner mig en stund och effekten sitter i max 1 timme sen är jag tillbaka på samma ångestnivå igen. Tar ytterligare 20 mg ohc lugnar ner mig men sen tillbaka igen efter 1 timme. Sen vågar jag inte ta fler.
Skall det vara såhär? Innerst inne vill jag inte ta de här SSRI-preparaten. Har alltid varit skeptisk till dem men denna gång kände jag att jag kanske måsta bita i det sura äpplet ohc ta något för att få ordning på min tillvaro. Att leva med panikångest ohc må skit är inget jag vill. Men trots att jag tar det lugnt, gör avstressande saker (promenerar, läser, sover, löser korsord etc) så kommer ångestattackerna varenda eviga kväll. Vad skall jag göra? Hur i hela friden skall jag få stopp på det här?
Jag har dåligt tålamod, jag vet...Men jag blir livrädd hur min hjärna och kropp reagerar! Jag har en syster som blev psykotisk när hon hamnade i en pressad situation, hon var dryga 35 år. Sen har hon hamnat i psykos till och från och äter medicin för jämnan nu. Tänk om jag hamnar där - jag är panikslagen vid bara tanken!? Jag har man ohc tre små barn - jag vill finnas för dem! Jag vill dela mitt liv med dem!
Men som jag mår nu vill jag inte ens leva! Finns det någon som varit i en liknande situation och kan ge mig lite hopp! Hjälper de här SSRI preparaten på sikt eller kan jag fixa det ändå!? Jag behöver ett ljus i denna kolsvarta tunnel!
Kram