Skrivet: 2012-08-22, 01:28
#1
Jobbigt, mår verkligen skit...
Ja, verkligen, verkligen skit. Nere på botten just nu, orkar inte, vill inte, kämpar för att få näsan över ytan igen.
Blev för en knapp månad sedan utsatt för en våldtäkt, det har tagit mig hela den här tiden att erkänna att det var det. Får panikångest för ingenting, stora sammanhang är bara att glömma, sex inte att tänka på, killar är farliga, osv... Det bara snurrar i skallen, psykog, mor, vän(B) , alla är stöttande. Men när det nu gått en tid är det som om, " jamen, det är ju ändå en månad sedan, nu måste det väl vara bra?". Utan B och psykolog skulle jag gå under.
Nu till stora problemet, litar inte på någon, får ångest i stora sociala sammanhang, bryter ihop om någon kommer bakifrån och överraskar mig. Jag ska flytta nu i september, med B till ny stad för att studera. Då ingår tyvärr även nollning, stora konvent, invigningar, fester och dyl. Har försökt att byta universitet, men det går inte. Håller på att bryta ihop totalt. Orkar inte det här, vill inte göra någonting, bara dra täcket över huvudet och få tiden att backa och få allt ogjort. Få mig att inte följa med honom hem, inte lita på folk... Usch, enda anledningen var för att "hämnas" på mitt ex för att han var otrogen... Vill få backa tiden och få mig att skärpa mig, inse att det faktiskt KAN hända... Ingen polisanmälan har jag gjort heller. Känner mig svag, äcklig, fjantig, dum, det är mitt fel...
Blir tokig snart, hjälp! Oj vad långt det blev, hoppas ni orkade läsa såhär långt...