Tappat känslorna

[Anonym]

Jag har drabbats av panikångest förmodligen till följd av utbrändhet. Jag har börjat äta Sertralin och äter 50 mg nu sen en vecka tillbaka. Innan det åt jag 25 mg i två veckor och hade fruktansvärda biverkningar. Dessa börjar lägga sig och ångestattackerna lika så, även om jag känner av lätt ångest titt som tätt. Innan jag började med medicinen var jag inte särskilt låg eller deprimerad, mer nån slags hälsoångest där jag var säker på att jag hade nån dödlig sjukdom och skulle dö, vilket då utlöste panikattacker. Nu när jag ätit tabletterna blev jag otroligt deprimerad i början, totalt håglöses, ville ingenting mer än vara ensam och ifred. Det har blivit lite bättre men det är som alla mina känslor har försvunnit. Jag har alltid haft mycket känslor, skratt, gråt, ilska osv. Nu är jag helt nollställd. Kan inte gråta, kan inte känna glädje, ingenting. Jag har alltid varit en person som älskat att prata känslor, älta, vrida och vända, men nu vill jag inte prata med nån, vill bara va ifred, va i min egna bubbla. Jag orkar inte ens tänka känslor. Jag blir rädd för detta är inte jag, jag känner inte igen mig själv. Är det tabletterna eller är det mitt tillstånd. Jag känner mig helt förvirrad...jag känner mig inte nedstämd och funderar på om jag ändå kan va i en depression, man måste ju inte va nedstämd för det. Men jag tar för mig saker även om jag får anstränga mig såklart. Jag joggar, går på yoga, städar, lagar mat, är med barnen, jobbar halvtid lite drygt (sjukskriven). Men jag är som en zombies och har lätt ångest och känner mig bara olycklig för såhär vill jag inte må eller ha det resten av livet. Skall börja på KBT samtal nästa vecka, blir nog bra för jag måste komma vidare. Men nån som känner igen sig eller kan dela med sig av sina tankar kring detta?

[Sofia_gefle]

Hej! jag äter citalopram och har gjort det nu i två år ca, i början så vart det precis som du beskriver, totalt känslolöst vilket var väldigt jobbigt då jag är en riktig kännslo människa, det kändes som att jag var en kamera som registrerade allt som hände men jag kände absolut ingenting alls. Det gick så långt och jag mådde så dåligt av kännslolösheten att ja var beredd att sluta med tabletterna och ta flera panikattacker om dagen och gömma mig under täcket istället för då kände jag något iaf.men du kan vara lugn, det kan ta flera månader innan du börjar få tillbaka lite känslor men det kommer, dok inte alls lika som du var innan, det kommer inte finnas någon riktig superglädje men inte heller djup sorg då substanserna i tabl håller våra hjärnor på en jämn nivå. Mitt liv fungerar bra med medicinen och jag har också samtal på sidan om vilket jag tror är jätte viktigt. Ha tålamod även när det känns som dystrast, när man känner sig på botten så finns det bara en väg och det är uppåt Styrke kramar till dig och hoppas du mår bättre snart!