planer inför förlossning osv?
_1211 Novemberbarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2009
    #1

    planer inför förlossning osv?

    har ni börjat funderat på nån speciell förlossningsplan?

    nån specifik smärtlindring eller ingen smärtlindring alls under förlossningen?

    bara partner eller andra med vid förlossningen?

    ska ni stanna på bb så länge som möjligt innan vardagen hemma sjunker in eller vill ni hellre hem så snabbt som möjligt?

    amma eller flaska...eller kanske både och?

    svara gärna med vilken vecka ni är i
    Angelica 2/7-86=Mamma till: S 3/7-04
    E 2/3-10
    längtar efter fler
  2. 1
    planer inför förlossning osv? har ni börjat funderat på nån speciell förlossningsplan?

    nån specifik smärtlindring eller ingen smärtlindring alls under förlossningen?

    bara partner eller andra med vid förlossningen?

    ska ni stanna på bb så länge som möjligt innan vardagen hemma sjunker in eller vill ni hellre hem så snabbt som möjligt?

    amma eller flaska...eller kanske både och?

    svara gärna med vilken vecka ni är i
  3. Medlem sedan
    Mar 2012
    #2
    Hejsan!
    Är i vecka 30 med vårt första barn och har väl inte funderat så mkt eg, men alla man nämner sin "plan" för säger att man kommer att ändra sig när man väl ligger där. Alla andra vet liksom vad man kommer att ta sig till medan man själv inte vet det. Just den biter känner jag är lite frustrerande.
    Har funderat på så naturligt som möjligt, men såklart man får ta till artificiell smärtlindring om inget annat går. Har en ovanligt hög smärttröskel (blev t.ex. uppmanad gång på gång av tandläkaren att ta bedövning vid en rotfylllning då han tyckte att jag borde ha ont, men jag inte tyckte att det var tillräckligt för att behöva bedövning).
    Akupunktur funderar jag mkt på och förstås mina vanliga andningsövningar som jag tar till om jag har ont, behöver sova, koppla av eller vad det nu månde vara. Fungerar de så blir jag supernöjd
    Vid förlossningen vill jag bara ha min partner där, inga andra vänner eller släktingar. Tror att det räcker så.
    Sjukhus är inte min favvo så jag vill inte stanna längre än vad som är nödvändigt. Kan nog kännas skönt att få komma hem och bara vara vi tre
    Jag vill absolut amma om det går, men flaskan får bli ett alternativ om det visar sig att det är omöjligt med bröstet. Man vet ju aldrig i förväg liksom
    Hade visst funderat en del ändå
    Hur tänker du?

    Ha en härlig vecka!
  4. 2
    Hejsan!
    Är i vecka 30 med vårt första barn och har väl inte funderat så mkt eg, men alla man nämner sin "plan" för säger att man kommer att ändra sig när man väl ligger där. Alla andra vet liksom vad man kommer att ta sig till medan man själv inte vet det. Just den biter känner jag är lite frustrerande.
    Har funderat på så naturligt som möjligt, men såklart man får ta till artificiell smärtlindring om inget annat går. Har en ovanligt hög smärttröskel (blev t.ex. uppmanad gång på gång av tandläkaren att ta bedövning vid en rotfylllning då han tyckte att jag borde ha ont, men jag inte tyckte att det var tillräckligt för att behöva bedövning).
    Akupunktur funderar jag mkt på och förstås mina vanliga andningsövningar som jag tar till om jag har ont, behöver sova, koppla av eller vad det nu månde vara. Fungerar de så blir jag supernöjd
    Vid förlossningen vill jag bara ha min partner där, inga andra vänner eller släktingar. Tror att det räcker så.
    Sjukhus är inte min favvo så jag vill inte stanna längre än vad som är nödvändigt. Kan nog kännas skönt att få komma hem och bara vara vi tre
    Jag vill absolut amma om det går, men flaskan får bli ett alternativ om det visar sig att det är omöjligt med bröstet. Man vet ju aldrig i förväg liksom
    Hade visst funderat en del ändå
    Hur tänker du?

    Ha en härlig vecka!
  5. Medlem sedan
    Aug 2012
    #3
    Jag är i vecka 31 och är gravid med andra barnet. Det gör ju det hela lite enklare för mig att fundera kring, men tyvärr är det ju så som alla säger, att man inte vet hur förlossningen kommer vara innan.
    Med första barnet gick jag över tiden (han är född i vecka 41+6) och vattnet gick utan att jag fick några regelbundna värkar. Jag väntade hemma i 1,5 dygn utan att det hände nåt. Sen när värkarna väl kom igång var de ganska svaga, men eftersom de var regelbundna och täta nu vi fick åka in till förlossningen. Vi hade dessutom ändå tid för igångsättning några timmar senare, och efter en timme på förlossningen upphörde värkarna helt! Så det blev värkstimulerande dropp, "värkstorm" - (dvs flera kraftiga värkar per minut vilket riskerade att trötta ut en redan ganska trött livmoder (och blivande mamma)), epiduralbedövning och sugklocka och sedan 4 dagar på specialavd. på BB pga sugklockan och dessutom stora problem med mjölkproduktionen (vilket är en helt annan historia och pga den har jag ett ärende anmält till Socialstyrelsen för "felbehandling"). Jag kan säga att det inte var vad jag hade tänkt mig i förväg.
    Så denna gång *hoppas* jag på en mer "naturlig" förlossning, och att bäbisen inte väntar så länge med att komma ut och att jag inte får problem med mjölkproduktion, eller amning. Men jag är också medveten om att bara den här bäbisen är lika frisk och stark och glad som min son så kommer jag vara nöjd. Förlossningen är bara ett (oundvikligt och okontrollerbart) steg på vägen.

    Med det sagt hoppas jag att jag inte skrämt upp er för det var inte meningen, och jag kan tillägga att jag inte är ett dugg rädd inför nästa förlossning, men däremot hoppas jag att jag fått er att fortsätta ha en önskan om förlossningen för att sen när det väl är dags bara ta det lugnt, lita på personalen och er själva och njuta av er bäbis när den väl kommer. Oavsett hur förlossningen verkligen blev!
  6. 3
    Jag är i vecka 31 och är gravid med andra barnet. Det gör ju det hela lite enklare för mig att fundera kring, men tyvärr är det ju så som alla säger, att man inte vet hur förlossningen kommer vara innan.
    Med första barnet gick jag över tiden (han är född i vecka 41+6) och vattnet gick utan att jag fick några regelbundna värkar. Jag väntade hemma i 1,5 dygn utan att det hände nåt. Sen när värkarna väl kom igång var de ganska svaga, men eftersom de var regelbundna och täta nu vi fick åka in till förlossningen. Vi hade dessutom ändå tid för igångsättning några timmar senare, och efter en timme på förlossningen upphörde värkarna helt! Så det blev värkstimulerande dropp, "värkstorm" - (dvs flera kraftiga värkar per minut vilket riskerade att trötta ut en redan ganska trött livmoder (och blivande mamma)), epiduralbedövning och sugklocka och sedan 4 dagar på specialavd. på BB pga sugklockan och dessutom stora problem med mjölkproduktionen (vilket är en helt annan historia och pga den har jag ett ärende anmält till Socialstyrelsen för "felbehandling"). Jag kan säga att det inte var vad jag hade tänkt mig i förväg.
    Så denna gång *hoppas* jag på en mer "naturlig" förlossning, och att bäbisen inte väntar så länge med att komma ut och att jag inte får problem med mjölkproduktion, eller amning. Men jag är också medveten om att bara den här bäbisen är lika frisk och stark och glad som min son så kommer jag vara nöjd. Förlossningen är bara ett (oundvikligt och okontrollerbart) steg på vägen.

    Med det sagt hoppas jag att jag inte skrämt upp er för det var inte meningen, och jag kan tillägga att jag inte är ett dugg rädd inför nästa förlossning, men däremot hoppas jag att jag fått er att fortsätta ha en önskan om förlossningen för att sen när det väl är dags bara ta det lugnt, lita på personalen och er själva och njuta av er bäbis när den väl kommer. Oavsett hur förlossningen verkligen blev!
  7. Medlem sedan
    Jul 2009
    #4
    kom ju på att jag inte ens själv hade svarat på mina egna frågor.

    detta är mitt 3:e barn så jag vet i det stora hela vad jag ungefär har att vänta mig och mina tidigare erfarenheter av förlossningarna.
    men inte för en enda sekund är jag säker eller helt bestämd över en preliminär plan över den kommande förlossningen.
    jag är faktiskt nervös som attans i skrivande stund, trots att jag fött tidigare.

    men just nu i skrivande stund har jag väl lite planer som jag gärna hade velat följa. (om det är möjligt)
    jag ser gärna att jag så länge som möjligt kan avstå från smärtlindring utan bara försöka fokusera på att ta mig igenom värk efter värk och påminna mig om att varje värk är ett stort steg emot att träffa mitt barn.
    tänka på andningen och lyssna på personalen som är där för att stötta och hjälpa mig.
    att låta min sambos närvaro och stöd lugna mig och att få känna mig trygg och lugn.

    jag kan tåla rätt så mycket smärta men jag vet också att jag har lätt att försvinna in i smärtan och tappa fokus i den sortens smärta och den situationen man är i när man föder, där man inte kan bestämma hur det ska gå till.

    jag har tänkt att ha det naturligt så länge jag klarar av.
    efter det har jag tänkt mig lustgas.
    jag har i tidigare förlossningar valt att få sterila kvaddlar men denna gången är jag osäker om jag vill ha den intensiva smärtan för att få den relativt korta smärtlindringen.
    jag överväger att ha en narkosläkare att undersöka om jag har valmöjligheten för epidural, men är fortfarande väldigt osäker på den biten.

    blir det en väldigt snabb förlossning kommer jag iaf be om PCB (paracervikalblockad eller livmoderhalsbedövning som det också heter)

    efter förlossningen ska jag iaf se till att få lite ensamtid med bebisen och få vila lite emellan bebisens måltider innan jag åker hem.
    men det skulle i så fall handla om ett par timmar, inte dagar eller så.

    jag kommer att försöka amma denna gången också.

    jag är idag i vecka 32+2
  8. 4
    kom ju på att jag inte ens själv hade svarat på mina egna frågor.

    detta är mitt 3:e barn så jag vet i det stora hela vad jag ungefär har att vänta mig och mina tidigare erfarenheter av förlossningarna.
    men inte för en enda sekund är jag säker eller helt bestämd över en preliminär plan över den kommande förlossningen.
    jag är faktiskt nervös som attans i skrivande stund, trots att jag fött tidigare.

    men just nu i skrivande stund har jag väl lite planer som jag gärna hade velat följa. (om det är möjligt)
    jag ser gärna att jag så länge som möjligt kan avstå från smärtlindring utan bara försöka fokusera på att ta mig igenom värk efter värk och påminna mig om att varje värk är ett stort steg emot att träffa mitt barn.
    tänka på andningen och lyssna på personalen som är där för att stötta och hjälpa mig.
    att låta min sambos närvaro och stöd lugna mig och att få känna mig trygg och lugn.

    jag kan tåla rätt så mycket smärta men jag vet också att jag har lätt att försvinna in i smärtan och tappa fokus i den sortens smärta och den situationen man är i när man föder, där man inte kan bestämma hur det ska gå till.

    jag har tänkt att ha det naturligt så länge jag klarar av.
    efter det har jag tänkt mig lustgas.
    jag har i tidigare förlossningar valt att få sterila kvaddlar men denna gången är jag osäker om jag vill ha den intensiva smärtan för att få den relativt korta smärtlindringen.
    jag överväger att ha en narkosläkare att undersöka om jag har valmöjligheten för epidural, men är fortfarande väldigt osäker på den biten.

    blir det en väldigt snabb förlossning kommer jag iaf be om PCB (paracervikalblockad eller livmoderhalsbedövning som det också heter)

    efter förlossningen ska jag iaf se till att få lite ensamtid med bebisen och få vila lite emellan bebisens måltider innan jag åker hem.
    men det skulle i så fall handla om ett par timmar, inte dagar eller så.

    jag kommer att försöka amma denna gången också.

    jag är idag i vecka 32+2
  9. Medlem sedan
    Aug 2012
    #5
    Det låter som en bra plan. Jag skulle väldigt gärna vilja klara mig utan epidural denna gång. Det var verkligen nödvändigt förra gången, men det tog också bort en hel del av "upplevelsen", såsom den nu blev.
    Smärtan under värkarna (dock inte under krystvärkarna vilket man skulle kunna tro) försvann ju och det var ju "skönt" men det gav andra "bieffekter" som jag inte gillade. Bland annat irriterade jag mig väldigt på att mitt vänstra ben domnade bort vilket blev ett så konstigt fokus mitt i det hela och kändes väldigt "fel". Men jag vet ju att ibland kan man inte välja och då får man tänka om.

    Min amning kom igång efter tre veckor (då biten av moderkakan som de missat kom ut-därav anmälan till Socialstyrelsen) och jag kommer absolut försöka amma i minst 6 månader även denna gång!
    Och jag vill helst inte vara kvar alltför länge på sjukhuset. Första gången är det ganska skönt med stödet tills allting fungerar som det ska, men att vara där mer än nån dag är inte roligt. Man mår mycket bättre när man väl kommer hem i lugn och ro tycker jag!
  10. 5
    Det låter som en bra plan. Jag skulle väldigt gärna vilja klara mig utan epidural denna gång. Det var verkligen nödvändigt förra gången, men det tog också bort en hel del av "upplevelsen", såsom den nu blev.
    Smärtan under värkarna (dock inte under krystvärkarna vilket man skulle kunna tro) försvann ju och det var ju "skönt" men det gav andra "bieffekter" som jag inte gillade. Bland annat irriterade jag mig väldigt på att mitt vänstra ben domnade bort vilket blev ett så konstigt fokus mitt i det hela och kändes väldigt "fel". Men jag vet ju att ibland kan man inte välja och då får man tänka om.

    Min amning kom igång efter tre veckor (då biten av moderkakan som de missat kom ut-därav anmälan till Socialstyrelsen) och jag kommer absolut försöka amma i minst 6 månader även denna gång!
    Och jag vill helst inte vara kvar alltför länge på sjukhuset. Första gången är det ganska skönt med stödet tills allting fungerar som det ska, men att vara där mer än nån dag är inte roligt. Man mår mycket bättre när man väl kommer hem i lugn och ro tycker jag!
  11. Medlem sedan
    Jan 2012
    #6
    Jag går in i vecka 31 idag. Det är mitt första barn så jag har ingen tidigare förlossning att jämföra med.
    Allt jag går på har jag läst om eller hört från andra.
    Lustgas är jag öppen för, PCB & PDB lika så. Epidural vill jag slippa om det går, men blir det för jobbigt och de rekomenderar mig det så tar jag det.

    Jag vill bara ha min partner med på förlossningen.. han är dock väldigt mycket mer nervös än vad jag är

    Jag vill gärna amma om det går och därför har jag tänkt stanna kvar på BB så länge jag får för att få hjälp att få igång amningen.

    Men allt kan ändra sig när man väl är där. Dock tror jag det är bra att ha ideer om hur man vill ha det och samtidigt vara medveten om att det kan ändras.
  12. 6
    Jag går in i vecka 31 idag. Det är mitt första barn så jag har ingen tidigare förlossning att jämföra med.
    Allt jag går på har jag läst om eller hört från andra.
    Lustgas är jag öppen för, PCB & PDB lika så. Epidural vill jag slippa om det går, men blir det för jobbigt och de rekomenderar mig det så tar jag det.

    Jag vill bara ha min partner med på förlossningen.. han är dock väldigt mycket mer nervös än vad jag är

    Jag vill gärna amma om det går och därför har jag tänkt stanna kvar på BB så länge jag får för att få hjälp att få igång amningen.

    Men allt kan ändra sig när man väl är där. Dock tror jag det är bra att ha ideer om hur man vill ha det och samtidigt vara medveten om att det kan ändras.
  13. Medlem sedan
    Apr 2012
    #7
    Gick in i v.32 idag så det börjar närma sig, och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det :S Ska på föräldragrupp och diskutera just förlossningen nu på fredag, hoppas att man kanske blir lite klokare efter det. Är första barnet så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig! Vill att min partner ska vara med vid förlossningen iallafall, han är nog lite nervös ( eller rätt mycket misstänker jag ), men det ska nog gå bra ändå :P

    Jag är inställd på att jag ska amma om det kommer igång som det ska, men jag känner ingen som helst stress över det. Vill åka hem så snabbt som möjligt från sjukhuset, förutsatt att allt gått bra såklart! Tror det är skönare att få komma hem till sitt eget, har dessutom lite svårt för sjukhus så det är skönt att slippa ligga kvar om det går!

    Antar att det inte blir som man förväntat sig, så jag försöker att inte planera alltför mycket för förlossningen utan tar det som det kommer. Läser på om smärtlindringen och räknar med att barnmorskan vet vad hon håller på med när det väl är dags!
  14. 7
    Gick in i v.32 idag så det börjar närma sig, och jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det :S Ska på föräldragrupp och diskutera just förlossningen nu på fredag, hoppas att man kanske blir lite klokare efter det. Är första barnet så jag vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig! Vill att min partner ska vara med vid förlossningen iallafall, han är nog lite nervös ( eller rätt mycket misstänker jag ), men det ska nog gå bra ändå :P

    Jag är inställd på att jag ska amma om det kommer igång som det ska, men jag känner ingen som helst stress över det. Vill åka hem så snabbt som möjligt från sjukhuset, förutsatt att allt gått bra såklart! Tror det är skönare att få komma hem till sitt eget, har dessutom lite svårt för sjukhus så det är skönt att slippa ligga kvar om det går!

    Antar att det inte blir som man förväntat sig, så jag försöker att inte planera alltför mycket för förlossningen utan tar det som det kommer. Läser på om smärtlindringen och räknar med att barnmorskan vet vad hon håller på med när det väl är dags!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar