Min dotter är en väldigt brådmogen tjej som precis börjat ettan. Hon läser och skriver och är väldigt receptiv...detta är bra tycker jag men skapar problem i hennes relationer till kompisar. Hon vill gärna bestämma och blir otålig då hennes kompisar inte fattar. Hon är intensiv och har en massa energi så att det till slut blir så att hennes kompisar tröttnar och inte orkar med hennes tempo. Jag försöker givetvis prata mkt med henne om att vara en bra och rättvis kompis, att man får en kompis om man är en kompis. Hon är väldigt lättkränkt och vill inte prata om det som är jobbigt utan försöker prata om annat om det blir för känsligt. Hon har lätt för att gråta och är väldigt empatisk när hon vill. Jag märker nu på vuxna att de reagerar på att hon tar så stor plats. De tycker hon är jobbig och det gör så ont i mig och jag känner mig så himla ensam. Jag går såklart i försvar och strider för min unge även om jag vet att hon helt klart kan vara drivande i mkt. Jag känner att jag inte kan hantera detta. Senast idag hände en grej på fritids som hon fick skulden för och hon fick panik då jag sa att jag ska prata med en fritidsfröken om att min dotter upplever att fröken är hårdhänt och skäller och skyller mkt på min dotter. Helst vill jag i detta nu gå dit och klippa till denna fröken som tar hårdhänt i mitt barn men vet att jag borde lugna mig lite för att det ska bli så bra som möjligt. Hur hjälper jag min dotter bäst i detta och hur hjälper jag mig själv i detta då jag känner mig så himla maktlös och ensam???