Vet inte vad jag ska börja någonstans , har ingen att ringa eller prata med som förstår mig . jag har precis fått diagnosen Autistiskt syndrom / lindrig kognitiv störning , FATTAR ingenting av detta . har tänkt och funderat mycket sen igår undrar är jag dum i huvudet kommer alla att säga jajaja du har det det är därför du är som du är , jag har redan dåligt självförtroende som det är . redan nu har jag tänkt att jag skulle vara anonym när jag publicerar den här tråden , jag vill inte verka dum . jag har en son med asperger syndrom , Snälla hjälp mig förstå min diagnos för jag gör det inte . "Förvirrad Ledsen och Arg"
1
Autistiskt syndrom Vet inte vad jag ska börja någonstans , har ingen att ringa eller prata med som förstår mig . jag har precis fått diagnosen Autistiskt syndrom / lindrig kognitiv störning , FATTAR ingenting av detta . har tänkt och funderat mycket sen igår undrar är jag dum i huvudet kommer alla att säga jajaja du har det det är därför du är som du är , jag har redan dåligt självförtroende som det är . redan nu har jag tänkt att jag skulle vara anonym när jag publicerar den här tråden , jag vill inte verka dum . jag har en son med asperger syndrom , Snälla hjälp mig förstå min diagnos för jag gör det inte . "Förvirrad Ledsen och Arg"
Jag är också ganska ny på detta, men min tanke är att en diagnos bara är ett hjälpmedel att förstå varför man inte funkar så bra i alla situationer. Du är ju inte annorlunda nu mot vad du var förra veckan eller förra året. Definitivt inte dummare! Men kanske vetskapen att du har dessa avvikelser gör att du lättare kan förstå varför det blir konstigt ibland. För något blir väl konstigt ibland, eftersom du gjort en utredning och fått en diagnos?
Vem har ställt diagnosen? Och varför? Om jag var du skulle jag vända mig till den som ställt diagnosen och be dem förklara vad det egentligen innebär.
Du behöver inte tala om din diagnos för någon, speciellt inte de som du misstänker kan ha svårt att förstå vad det innebär. En diagnos har man för att se till att få rätt till den HJÄLP man behöver, inte för att bli diskriminerad. KRAM
2
Jag är också ganska ny på detta, men min tanke är att en diagnos bara är ett hjälpmedel att förstå varför man inte funkar så bra i alla situationer. Du är ju inte annorlunda nu mot vad du var förra veckan eller förra året. Definitivt inte dummare! Men kanske vetskapen att du har dessa avvikelser gör att du lättare kan förstå varför det blir konstigt ibland. För något blir väl konstigt ibland, eftersom du gjort en utredning och fått en diagnos?
Vem har ställt diagnosen? Och varför? Om jag var du skulle jag vända mig till den som ställt diagnosen och be dem förklara vad det egentligen innebär.
Du behöver inte tala om din diagnos för någon, speciellt inte de som du misstänker kan ha svårt att förstå vad det innebär. En diagnos har man för att se till att få rätt till den HJÄLP man behöver, inte för att bli diskriminerad. KRAM
Precis som Nissa säger, så behöver du kontakta den som gett dig diagnosen och be den personen förklara vad diagnosen innebär. Du har ju inte bara fått en diagnos helt hipp som happ. Det måste ha varit något som ledde fram till att du sökt hjälp och velat ha en utredning, eller hur? Jag förstår absolut att det känns konstigt och att man kan bli förvirrad och ledsen och arg.
Du har kanske kontakt med Barnhabiliteringen genom din son? För vuxna finns i många delar av landet Vuxenhabiliteringen. Jag jobbar på en vuxenhabilitering, och vi har kontakt med många som är som du - har fått diagnos i vuxen ålder och behöver försöka förstå hur det blev så här och vad det innebär för en själv egentligen. Ta reda på om det finns en vuxenhabilitering nära dig och ta i så fall kontakt med dem. Jag tror det kan bli mycket bättre för dig. Lycka till!
3
Precis som Nissa säger, så behöver du kontakta den som gett dig diagnosen och be den personen förklara vad diagnosen innebär. Du har ju inte bara fått en diagnos helt hipp som happ. Det måste ha varit något som ledde fram till att du sökt hjälp och velat ha en utredning, eller hur? Jag förstår absolut att det känns konstigt och att man kan bli förvirrad och ledsen och arg.
Du har kanske kontakt med Barnhabiliteringen genom din son? För vuxna finns i många delar av landet Vuxenhabiliteringen. Jag jobbar på en vuxenhabilitering, och vi har kontakt med många som är som du - har fått diagnos i vuxen ålder och behöver försöka förstå hur det blev så här och vad det innebär för en själv egentligen. Ta reda på om det finns en vuxenhabilitering nära dig och ta i så fall kontakt med dem. Jag tror det kan bli mycket bättre för dig. Lycka till!
Jag har diagnosen autistiska spektrum störningar och lindrig utvecklingsstörning. För mig har problemet varit mycket folk, stora förändringar. Oklart vad jag ska göra och när. Jag mår bra när jag vet vad som händer och sker. När jag va liten kunde man inte säga att i morgon ska vi göra det eller det för ändrades planerna så blev jag rosen rasande och väldigt orolig.
Idag vet jag vad som krävs av mig för att jag ska må bra.
Väntar mitt första barn med. Min sambo som är planerat till den 24/5 .
Hoppas du blev lite klokare. Sen kan man alltid läsa mer på autism.se
4
Jag har diagnosen autistiska spektrum störningar och lindrig utvecklingsstörning. För mig har problemet varit mycket folk, stora förändringar. Oklart vad jag ska göra och när. Jag mår bra när jag vet vad som händer och sker. När jag va liten kunde man inte säga att i morgon ska vi göra det eller det för ändrades planerna så blev jag rosen rasande och väldigt orolig.
Idag vet jag vad som krävs av mig för att jag ska må bra.
Väntar mitt första barn med. Min sambo som är planerat till den 24/5 .
Hoppas du blev lite klokare. Sen kan man alltid läsa mer på autism.se
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
