Nu känns det som jag har trillat i utbränddiket igen. Vi har en mycket rörig organsation, fruktansvärd omsättning på personal, några med utbrändhetssymtom , bl a jag, osv.
Vi har också organisationskonsulter inne hela tiden som endast bekräftar det hela, gör inget mer än att tar hutlöst betalt.
Nu har jag arbetat mycket en period och fick tillbaka symtom på utbrändhet, bl a glömde bankomatkoden, trötthet osv och verkligen kände att jag skulle behöva ta någon dag ledigt. Tvärtom nu ökar vi tempot på arbetsplatsen. Sökte därför hjälp hos en terapeut och som sa direkt "du är utbränd".
Egentligen visste jag det redan men vad jobbigt det känns. Jag har sökt nytt jobb för det blir inte bättre på detta jobb men inte lyckats få napp ännu. Jag äter sertralin och hade faktiskt börjat trappa ned med gott resultat, men har nu fått öka. Det känns bra i allafall att få bli bekräftat, av terapeuten, att det är en galen organisation jag arbetar i och att jag är utbränd. Nu undrar jag hur det är, om det finns någon som kan berätta, hur det känns att vara kvar i samma organisation och igen bli utbränd. Hur kommer man vidare? Hur blir det att söka nytt jobb? Berättar man det till den presumtive arbetsgivaren?
1
Suck Nu känns det som jag har trillat i utbränddiket igen. Vi har en mycket rörig organsation, fruktansvärd omsättning på personal, några med utbrändhetssymtom , bl a jag, osv.
Vi har också organisationskonsulter inne hela tiden som endast bekräftar det hela, gör inget mer än att tar hutlöst betalt.
Nu har jag arbetat mycket en period och fick tillbaka symtom på utbrändhet, bl a glömde bankomatkoden, trötthet osv och verkligen kände att jag skulle behöva ta någon dag ledigt. Tvärtom nu ökar vi tempot på arbetsplatsen. Sökte därför hjälp hos en terapeut och som sa direkt "du är utbränd".
Egentligen visste jag det redan men vad jobbigt det känns. Jag har sökt nytt jobb för det blir inte bättre på detta jobb men inte lyckats få napp ännu. Jag äter sertralin och hade faktiskt börjat trappa ned med gott resultat, men har nu fått öka. Det känns bra i allafall att få bli bekräftat, av terapeuten, att det är en galen organisation jag arbetar i och att jag är utbränd. Nu undrar jag hur det är, om det finns någon som kan berätta, hur det känns att vara kvar i samma organisation och igen bli utbränd. Hur kommer man vidare? Hur blir det att söka nytt jobb? Berättar man det till den presumtive arbetsgivaren?
Jag är alltså lite i samma sits som dig. Jag är arg på de fördomar som finns mot urbrändhet ute i samhället och på den okunskap om arbetslivet som finns inom vården.
Vi är ju faktiskt inte onormala som blir sjuka. Det vore snarare konstigt om vi inte blev sjuka med tanke på den stress och press vi utsätts och det krav vi har på att prestera. Jag personligen kan tycka att det är lite tragiskt också att vi i vårt samhälle inte längre ges möjlighet att bygga upp bestående djupare relationer med vänner och familj utan att vi ska tvingas vara hänvisade till proffs-vänner som terapuefter. Själv jobbade jag så mycket att jag inte hann med vänner utan bara att "nätverka" dvs bygga upp arbetsrelaterade nätverk av kontakter som kan vara bra för min karriär. Det ångrar jag idag för det blir så ytligt.
Jag letar själv nu nytt jobb och nej, nej, nej, du ska absolut INTE berätta för en presumtiv arbetsgivare att du har varit utbränd. Då är du chanslös.
... men jag är inget proffs. Jag är bara jag :-)
2
Jag är alltså lite i samma sits som dig. Jag är arg på de fördomar som finns mot urbrändhet ute i samhället och på den okunskap om arbetslivet som finns inom vården.
Vi är ju faktiskt inte onormala som blir sjuka. Det vore snarare konstigt om vi inte blev sjuka med tanke på den stress och press vi utsätts och det krav vi har på att prestera. Jag personligen kan tycka att det är lite tragiskt också att vi i vårt samhälle inte längre ges möjlighet att bygga upp bestående djupare relationer med vänner och familj utan att vi ska tvingas vara hänvisade till proffs-vänner som terapuefter. Själv jobbade jag så mycket att jag inte hann med vänner utan bara att "nätverka" dvs bygga upp arbetsrelaterade nätverk av kontakter som kan vara bra för min karriär. Det ångrar jag idag för det blir så ytligt.
Jag letar själv nu nytt jobb och nej, nej, nej, du ska absolut INTE berätta för en presumtiv arbetsgivare att du har varit utbränd. Då är du chanslös.
... men jag är inget proffs. Jag är bara jag :-)
Tack för din synpunkt.
Tyvärr är det nog så att det är fortfarande skämmigt att bli utbränd. En chef i min organsiation pratar mycket om stress och press, och de som inte klarar pressen talar hon nedlåtande om. Själv går hon in i väggen med jämna mellanrum och låtsas som ingenting- förnekar det hela.
Då återstår det bara att bita ihop och kämpa vidare.
3
Tack för din synpunkt.
Tyvärr är det nog så att det är fortfarande skämmigt att bli utbränd. En chef i min organsiation pratar mycket om stress och press, och de som inte klarar pressen talar hon nedlåtande om. Själv går hon in i väggen med jämna mellanrum och låtsas som ingenting- förnekar det hela.
Då återstår det bara att bita ihop och kämpa vidare.
Hej Suck. Jag har inte varit sjuksrkiven men jag bytte jobb för att jag inte mådde bra på förra arbetsplatsen. Jag tror du måste lyssna mer på dina behov och lära dig ta mer plats för dem. Det är jättesvårt, jag vet. Jag tränar hela tiden på att ta plats för mina behov och ofta känns det hopplöst svårt. Men det går väl lite grand åt rätt håll i alla fall. Jag lider av besvärlig migrän som gör det svårt att jobab heltid ås jag får trixa och vara väldigt påhittig för att håall mig flytande. Ett tips till dig är att när det gäller jobbet så ska du alltid tänka på dig själv i första hand. Man måste vara lite maniulativ på jobbet, om man inte råkar vara född som Hulken med outtömliga psykiska och fysiska krafter. Känn efter hur det känns och när du känner att "det här blir inte bra för mig" så ska du fundera ut hur du kan göra för att det ska bli bättre för dig. Alla medel är tillåtna så länge du håller dig till lagar och regler. Det är också viktigt att vara trevlig och vänlig, lugn och sansad när man är på jobbet. Sedan få man ta en promenad eller passa på att släppa ut ilska och irritation vid andra tillfällen när det inte skadar ens jobbsituation. Inte med sin familj eller sina kära vänner så klart, men t ex genom att röra på sig, det är ett bra sätt.
Självklart finns det bra arbetsplatser med empatiska människor där man kna vara sig sjäv,men det låter inte som du är på en sådan. Ett alternativ till att "spela" enligt ovan är ju att du aktivt letar efter en vänlig arbetsplats. Du känner nog med magen när du hittar den. Generellt sett är det mindre föetag som brukar kunna erbjuda en vänlgire arbetsplats.
Ett konkret tips är att prova Mindfulness. Det finns kurser man kan gå, ev via företagshälsovården. Det är en metod som hjälper dig att hantera stress.
Lycka till!!
4
Hej Suck. Jag har inte varit sjuksrkiven men jag bytte jobb för att jag inte mådde bra på förra arbetsplatsen. Jag tror du måste lyssna mer på dina behov och lära dig ta mer plats för dem. Det är jättesvårt, jag vet. Jag tränar hela tiden på att ta plats för mina behov och ofta känns det hopplöst svårt. Men det går väl lite grand åt rätt håll i alla fall. Jag lider av besvärlig migrän som gör det svårt att jobab heltid ås jag får trixa och vara väldigt påhittig för att håall mig flytande. Ett tips till dig är att när det gäller jobbet så ska du alltid tänka på dig själv i första hand. Man måste vara lite maniulativ på jobbet, om man inte råkar vara född som Hulken med outtömliga psykiska och fysiska krafter. Känn efter hur det känns och när du känner att "det här blir inte bra för mig" så ska du fundera ut hur du kan göra för att det ska bli bättre för dig. Alla medel är tillåtna så länge du håller dig till lagar och regler. Det är också viktigt att vara trevlig och vänlig, lugn och sansad när man är på jobbet. Sedan få man ta en promenad eller passa på att släppa ut ilska och irritation vid andra tillfällen när det inte skadar ens jobbsituation. Inte med sin familj eller sina kära vänner så klart, men t ex genom att röra på sig, det är ett bra sätt.
Självklart finns det bra arbetsplatser med empatiska människor där man kna vara sig sjäv,men det låter inte som du är på en sådan. Ett alternativ till att "spela" enligt ovan är ju att du aktivt letar efter en vänlig arbetsplats. Du känner nog med magen när du hittar den. Generellt sett är det mindre föetag som brukar kunna erbjuda en vänlgire arbetsplats.
Ett konkret tips är att prova Mindfulness. Det finns kurser man kan gå, ev via företagshälsovården. Det är en metod som hjälper dig att hantera stress.
Lycka till!!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
