Jag missbrukar opiater.

[Anonym]

Usch, avskyr vilken vändning mitt liv gjort med mig. Kan inte sluta med opiater. Utan dom blir jag värdelös, kan inte fungera. Kan bara ligga ner, i fosterställning typ. Mår dåligt. Jag har gjort flera avtändningar, men livet suger, även efter den värsta akuta perioden är över. Jag är så lealös, så håglös, så deprimerad utan knark. Just nu har jag precis tagit mig en dos morfin ( injecerar aldrig, endast oralt här) och väntar på att kunna "veckla ut mig" som jag kallar det, och det känns så, bokstavligen. Har ej tagit nåt på nästan tre dagar nu och det är som om hela kroppen går i baklås, knyter upp sig, jag kan inte röra på mig. Men nu...har tuggat i mig 210 mg morfin sulfat, verkligen tuggat på dom så att time release for ulan försvinner. Sitter i soffan och väntar, väntar på att få känna mig normal igen. Normal att göra dagliga saker, städa, tvätta, springa, ja, bara en sån grej som att duscha. Sova ordentligt, sluta skita så jäkla mycket...sorry, men den första tiden utan opiater är det rännskita som gäller.
Sitter och väntar på att må bra, så jag kan ta tag i saker och ting. Hjälp mig, jag vill verkligen inte ha det så här längre! Nån mer här, som känner igen sig?

[emsan...]

Jag tycker du är grym som ens försöker! Jag inser att det är jättelängesen som du ens skrev detta inlägg och jag är jätteledsen att du inte fått ngn feedback.. hur går det ?????? att det känns som om man inte är normal är ju eg helt normalt.. allt som händer med kropp, som diare är ju krppens sätt att säga att det som var innan är inte normalt... OM du är drogfri idag, kämpa på!!! och om du inte är det.. hitta tillbaka till det beskutet som fick dej att sluta förra ggn.. Det FINNS en värld bakom den stora tunga väggen med missbruk!!! JAg lovar!!!!