Jag kunde aldrig tro detta... är i vecka 35 nu och kan snart börja räkna ner dagar...
Jag har en vecka kvar här hemma innan jag måste ut ur huset. Min sambo gav mig
två veckor att hitta nytt boende till min snart 10 åring och den lille som är på väg!
Att försöka hjälpa någon som är sååå deprimerad som han är är inte lätt och inte blev
det lättare nu när man näst intill bryter ihop för man blir bortkastad sim en hundskits-
påse...
Att orka fortsätta nu när man knappt orkar och dessutom själv mår skit öga
allt som måste göras och går inte upp i vikt heller utan väger 62 kg som typ högravid...
Jag är på väg att ge upp i var och varannan sekund och står i stort sätt ensam i detta kaos, undantagför en person jag kan prata med... Berättade fick för mun BM idag hur läget är.... Så har ett stöd med visa saker från henne också...
Kan någon vänlig fee bara vifta på sitt spö innan jag slänger mig ner och bara orkar inte resa mig...
Så många hur och varför, allt kom så plötsligt och kan knappt tänka...
Att stå helt ensam inför förlossning och sen klara den och allt annat ensam plus att min stora inte skabki mer lidande än nödvändigt.... Det är mer än vad jag orkar känns det som...
Var bara tvungen att kräka av mig vet inte vad jag ska ta mig till mer än att jag måste packa typ våra kläder i helgen för det är det enda jag äger att ta med vart jag nu ska ta vägen.... Tårarna tar aldrig slut bara sp matt u kroppen att jag känner mig mer död än levande....
1
omvänd depression? Jag kunde aldrig tro detta... är i vecka 35 nu och kan snart börja räkna ner dagar...
Jag har en vecka kvar här hemma innan jag måste ut ur huset. Min sambo gav mig
två veckor att hitta nytt boende till min snart 10 åring och den lille som är på väg!
Att försöka hjälpa någon som är sååå deprimerad som han är är inte lätt och inte blev
det lättare nu när man näst intill bryter ihop för man blir bortkastad sim en hundskits-
påse...
Att orka fortsätta nu när man knappt orkar och dessutom själv mår skit öga
allt som måste göras och går inte upp i vikt heller utan väger 62 kg som typ högravid...
Jag är på väg att ge upp i var och varannan sekund och står i stort sätt ensam i detta kaos, undantagför en person jag kan prata med... Berättade fick för mun BM idag hur läget är.... Så har ett stöd med visa saker från henne också...
Kan någon vänlig fee bara vifta på sitt spö innan jag slänger mig ner och bara orkar inte resa mig...
Så många hur och varför, allt kom så plötsligt och kan knappt tänka...
Att stå helt ensam inför förlossning och sen klara den och allt annat ensam plus att min stora inte skabki mer lidande än nödvändigt.... Det är mer än vad jag orkar känns det som...
Var bara tvungen att kräka av mig vet inte vad jag ska ta mig till mer än att jag måste packa typ våra kläder i helgen för det är det enda jag äger att ta med vart jag nu ska ta vägen.... Tårarna tar aldrig slut bara sp matt u kroppen att jag känner mig mer död än levande....
jag kan inte förstå hur panikslagen och vilsen du måste känna dig nu!
det gör mig väldigt ledsen att höra vad du och ditt äldsta barn måste gå igenom nu.
det jag känner direkt är att du måste kontakta kanske socialtjänsten för ett akut boende för dig, ditt barn och den kommande bebisen.
de kan även hjälpa dig med att få prata med någon och kunna ventilera allt som snurrar runt i tankarna nu.
att utsättas och ställas på kant på det här viset i den situationen du är i nu som gravid måste vara otroligt skrämmande och att "bara" ha en person som du inte helt kan vända dig till kommer inte att räcka.
du kommer att behöva ett helt nätverk av människor som hjälper dig och dina barn akut!
och att hitta alla de människorna kan man inte göra själv över en helg.
så snälla snälla, be socialtjänsten om hjälp, både för dig och dina barn!
deras jobb är att kunna hjälpa dig med de medel som de har.
jag vet att det inte är roligt eller lätt att be socialtjänsten om hjälp och säkerligen finns det en liten rädsla hos dig över att ens fråga.
men du ska veta att det finns hjälp att få, du måste bara sträcka ut handen och be om hjälp.
jag tycker att du tagit ett stort steg och berättat lite om din hemska situation nu, här på forumet, och jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig mer.
men det bästa rådet jag kan ge dig just nu utan att veta mer är att du kontaktar socialtjänsten direkt imorgon så att de kan hjälpa dig och dina barn.
jag tycker även att du ska berätta om din sambos mående för socialtjänsten då de kan erbjuda honom hjälp också.
jag hoppas verkligen att de små goda sakerna i livet kan hålla dig flytandes genom den här jobbiga perioden.
MASSA STYRKEKRAMAR!
2
jag kan inte förstå hur panikslagen och vilsen du måste känna dig nu!
det gör mig väldigt ledsen att höra vad du och ditt äldsta barn måste gå igenom nu.
det jag känner direkt är att du måste kontakta kanske socialtjänsten för ett akut boende för dig, ditt barn och den kommande bebisen.
de kan även hjälpa dig med att få prata med någon och kunna ventilera allt som snurrar runt i tankarna nu.
att utsättas och ställas på kant på det här viset i den situationen du är i nu som gravid måste vara otroligt skrämmande och att "bara" ha en person som du inte helt kan vända dig till kommer inte att räcka.
du kommer att behöva ett helt nätverk av människor som hjälper dig och dina barn akut!
och att hitta alla de människorna kan man inte göra själv över en helg.
så snälla snälla, be socialtjänsten om hjälp, både för dig och dina barn!
deras jobb är att kunna hjälpa dig med de medel som de har.
jag vet att det inte är roligt eller lätt att be socialtjänsten om hjälp och säkerligen finns det en liten rädsla hos dig över att ens fråga.
men du ska veta att det finns hjälp att få, du måste bara sträcka ut handen och be om hjälp.
jag tycker att du tagit ett stort steg och berättat lite om din hemska situation nu, här på forumet, och jag önskar att jag hade kunnat hjälpa dig mer.
men det bästa rådet jag kan ge dig just nu utan att veta mer är att du kontaktar socialtjänsten direkt imorgon så att de kan hjälpa dig och dina barn.
jag tycker även att du ska berätta om din sambos mående för socialtjänsten då de kan erbjuda honom hjälp också.
jag hoppas verkligen att de små goda sakerna i livet kan hålla dig flytandes genom den här jobbiga perioden.
Jag håller med mammaAngelica om att du måste söka hjälp hos Socialtjänsten så fort som möjligt. Jag vet att många drar sig från att söka hjälp därifrån, men av egna erfarenheter från mitt arbete vet jag även att många fått mycket bra hjälp därifrång genom att våga be om hjälp. Det är viktigt att du och dina barn får hjälp och känner er trygga. Här får du mer styrkekramar att klara dig genom detta.
3
Jag håller med mammaAngelica om att du måste söka hjälp hos Socialtjänsten så fort som möjligt. Jag vet att många drar sig från att söka hjälp därifrån, men av egna erfarenheter från mitt arbete vet jag även att många fått mycket bra hjälp därifrång genom att våga be om hjälp. Det är viktigt att du och dina barn får hjälp och känner er trygga. Här får du mer styrkekramar att klara dig genom detta.
Herregud, vet inte hur man kan trösta i ett sådant läge, önskar jag var en fe. Min sambo var deprimerad när jag väntade vårt första barn. Första sex månaderna av graviditeten var har helt ointresserad av allt och jag var så rädd...
Det gick bra pga att han till sist fick den professionella hjälp han behövde, men jag kunde inget göra för honom vilket höll på att få mig att gå helt sönder. Att vara i din situation kan jag knappt ens föreställa mig. Vet inte vart du bor, men hoppas verkligen att du har möjlighet att få hjälp av någon snabbt precis som de andra säger.
Det tog tid innan jag ville berätta för nån, men när jag väl sökte stöd fick jag det, jag hoppas du också får det. Jag hade som tur var mina föräldrar nära som jag kunde söka stöd hos och en jättebra BM, men utan dem vet jag inte hur det gått!
kram!
4
Herregud, vet inte hur man kan trösta i ett sådant läge, önskar jag var en fe. Min sambo var deprimerad när jag väntade vårt första barn. Första sex månaderna av graviditeten var har helt ointresserad av allt och jag var så rädd...
Det gick bra pga att han till sist fick den professionella hjälp han behövde, men jag kunde inget göra för honom vilket höll på att få mig att gå helt sönder. Att vara i din situation kan jag knappt ens föreställa mig. Vet inte vart du bor, men hoppas verkligen att du har möjlighet att få hjälp av någon snabbt precis som de andra säger.
Det tog tid innan jag ville berätta för nån, men när jag väl sökte stöd fick jag det, jag hoppas du också får det. Jag hade som tur var mina föräldrar nära som jag kunde söka stöd hos och en jättebra BM, men utan dem vet jag inte hur det gått!
kram!
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
