Jag är i vecka 6, alltså nästan halvvägs till missfallsrisken avtar. Men jag har inte fått tid för ultraljud förrän i vecka 19. Det är tre månader tills dess! Hur klarar man av att vänta så länge innan man får se att allt är som det ska med Grodan där inne?
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Det gör man inteInte jag iaf.
Tycker det är knasigt att inte alla får ett tidigt UL kring v.10, bara för att se att allt står rätt till. Det finns ju faktiskt de som kommer till RUL och får beskedet att det antingen inte finns något foster, eller att det varit dött sedan v. 7-8.
Med lille sonen gjorde vi ett privat UL kring v.12, bara för att få se att allt var normalt. Det var värt en femhundring för att stilla oron.
Förra graviditeten skulle vi göra KUB, men det daterande UL:et i v.11 visade att bebisen dött i v.10. Eftersom min kropp inte fattade själv, alla symtom kvarstod, jag blödde inte etc, så vete tusan hur länge jag hade fått gå innan det upptäcktes. Kanske ända till RUL?
Väntade en vecka på att kroppen skulle ta hand om det själv, så hann ju gå till v.12 utan tendenser på att kroppen fattat. Känns liksom lite läskigt att det kan hända.. att man ingenting anar.
Vi har bokat in KUB denna gången också, så den 9/11 blir det daterande UL och blodprov. Inte en chans att jag går till v.18 utan att få kolla så allt är som det ska!
Nu är inte jag gravid men nästa gång jag plussar kommer jag kräva ett tidigt vul eller gå till en privat klinik. Jag råkade ut för ett ma i v14, i augusti 2012. Jag hade symptom fram till v14 och berättade för hela släkten att vi väntade barn, dagen efter får jag en liten brun blödning och ringar bm. Dem säger att det är vanligt och att jag inte behöver oroa mig. Får för mig att symptomen avtar och sätter mig på gynmottagningen i 4h innan jag blir undersökt. Tydligen dog fostret i v7 och min kropp har inte reagerat alls.
Sen får jag tid för medicinsk abort i v15 och reagerar inte på tabletterna utan får stanna kvar för en skrapning. Hade jag inte varit klok nog att åka till gyn hade jag nog upptäckt allt vid rutin ul som jag hade i v18.
Är du minsta orolig så tycker jag du ska stå på dig och be om ett vul för att kunna njuta av graviditeten och veta att allt är bra. Jag vill aldrig mer gå 7v och tro att man är gravid när man inte är det samt utsätta kroppen för en medicinsk abort igen.
Nej usch det låter hemskt! Vi är ju verkligen inte i riskgruppen för kromosomavvikelser så vår barnmorska tyckte inte att vi behövde göra KUB-testet och det känns ju fel att göra det bara för ultraljudet. Men det kanske är värt att betala för att se att allt är som det ska innan man outar graviditeten.
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Jag tillhörde inte nån riskgrupp heller och alla jag pratade med trodde inte att jag fått ett mf, inte ens på akuten trodde dem det.
Det va min första graviditet och jag är 30, har inga sjukdomar. Trodde vi hade passerat dem kritiska veckorna och att allt va bra. Tycker faktiskt att alla ska erbjudas ett tidigt ul/vul men det kostar väl pengar för vården. Betyder så mkt att få se ett litet hjärta eller få hjälp i tid om hjärtan har slutat slå. Inge kul att behöva gå länge utan att vara gravid men magen fortfarande växer och man känner sig gravid.
Jag tycker också att det borde vara så. Jag har hört så mycket skräckhistorier så jag vågar inte riktigt glädjas fullt åt graviditeten.
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Klart du ska glädjas. Lyssna på kroppen och känner du dig orolig kontaktar du din bm eller åker in till gynakuten. Dem jobbar för att hjälpa oss.
Tyvärr kan man ju inte påverka ett mf, är det nåt som är fel löser kroppen det åt en. Njut av ditt plus och prata med din bm om alla funderingar.
Jag fick reda på idag när jag va på gynakut att om man var de minsta orolig så är det bara att gå dit, ring aldrig innan för då avvisar dom dig bara. Jag är bara i vecka 6+6 och jag fick kolla utan problem! Är du orolig är det bara att åka dit och begära ett vul
Jag känner mig gravid så jag är ju inte orolig på det sättet. Men nu har vi bestämt att vi ska göra ett UL i 12+0 så vi vet att hjärtat slår när vi går ut med det för alla
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Låter som en bra plan! Sålänge man mår bra och är trygg så är det bara att fortsätta njuta!
Ja nu känns det som ett orosmoln mindre några veckor
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Håller med om att VUL borde erbjudas om man är orolig, samtidigt så finns det ju privata kliniker som är anslutna till vårdavtalet. Gick själv till en privat och han var hur bra som helst! 300kr väl värt pengarna, några läkarbesök till så är man ju snabbt uppe i taket för högkostnadsskyddet.
Ja, ibland känns det lite som att man inte får oroa sig men man bär ju faktiskt på ett liv och man håller ju på att ställa om sig psykiskt för ett nytt liv. Då vill man ju veta att det går bra!
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Nu har jag bokat in ultraljud den 28 november. Då är vi 12+1
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
Jag har beslutat efter att den här tråden kom upp att gå till en privat mödravård och sen betala en slant för att tjuvkika, har alltid hållit mig till rutinultraljud förut men jag känner att jag blir mer och mer orolig för varje graviditet, det finns så mycket "skräckhistorier" där ute...
Liselott med Gustav f. 20070121 och Elvira f. 20091101 och ett litet frö bf 20130808
Det var så jag tänkte också! Nu känns det jätteskönt att ha det bokat
Amanda
N 130620, bebis bf 160813
