Har en 9 årig pojke som vi försöker få utredd för asperger
Ett av våra stora problem just nu är mat som väl kan sammanfattas med fel och för mycket. Egentligen är det väl två problem.
Det ena är att det han äter är så begränsat. Det är pasta, vitt bröd, ost och mjölk. Pannkakor.
Allt annat är det något fel på.
Det andra problemet är mängden han äter. Han kan äta hur mycket som helst. det finns inget som helst stopp när det gäller det han tycker om.Jag överdriver inte mängden är på en nivå som inte går att beskriva. Jag är rädd att han kommer att äta sig sjuk om vi inte lyckas stoppa honom. Han ligger redan tre kurvor över normalt i vikt och han ökar hela tiden. Jag försöker att passa honom hela tiden, vid måltider lyckas jag väl hyfsat,
Men så smiter han ut i köket så fort jag inte har koll och plockar fram och äter stående på bara två tre minuter, vid ett tillfälle kan det gå 6 brödskivor, en ansenlig mängd ost och en liter mjölk.
I familjen finns också ett småsyskon som efter en svår sjukdom har svårt att öka i vikt och växa, så det är svårt att inte ha något hemma.
Men frågan är vad jag gör. Sätter man lås på kylskåpet? Ska jag bara köpa sånt han inte tycker om och lita på att han kommer att äta litet när han blir tillräckligt hungrig?. Vår relation blir ju också sämre av att jag ständigt passar på hur mycket han äter.
Jag har ingen aning om hur jag ska hantera detta och är fullständigt förtvivlad, jag förmodar att problemet har med hans förmodade AS att göra, för det blir snabbt så ritualiserat /vanemässigt med hans ätande. De jag talat med som har barn med AS har problemet att barnen inte äter något alls, men kanske finns det någon av er som känner igen detta och har någon ide om hur man kan hantera det?
1
Fel och för mycket mat Har en 9 årig pojke som vi försöker få utredd för asperger
Ett av våra stora problem just nu är mat som väl kan sammanfattas med fel och för mycket. Egentligen är det väl två problem.
Det ena är att det han äter är så begränsat. Det är pasta, vitt bröd, ost och mjölk. Pannkakor.
Allt annat är det något fel på.
Det andra problemet är mängden han äter. Han kan äta hur mycket som helst. det finns inget som helst stopp när det gäller det han tycker om.Jag överdriver inte mängden är på en nivå som inte går att beskriva. Jag är rädd att han kommer att äta sig sjuk om vi inte lyckas stoppa honom. Han ligger redan tre kurvor över normalt i vikt och han ökar hela tiden. Jag försöker att passa honom hela tiden, vid måltider lyckas jag väl hyfsat,
Men så smiter han ut i köket så fort jag inte har koll och plockar fram och äter stående på bara två tre minuter, vid ett tillfälle kan det gå 6 brödskivor, en ansenlig mängd ost och en liter mjölk.
I familjen finns också ett småsyskon som efter en svår sjukdom har svårt att öka i vikt och växa, så det är svårt att inte ha något hemma.
Men frågan är vad jag gör. Sätter man lås på kylskåpet? Ska jag bara köpa sånt han inte tycker om och lita på att han kommer att äta litet när han blir tillräckligt hungrig?. Vår relation blir ju också sämre av att jag ständigt passar på hur mycket han äter.
Jag har ingen aning om hur jag ska hantera detta och är fullständigt förtvivlad, jag förmodar att problemet har med hans förmodade AS att göra, för det blir snabbt så ritualiserat /vanemässigt med hans ätande. De jag talat med som har barn med AS har problemet att barnen inte äter något alls, men kanske finns det någon av er som känner igen detta och har någon ide om hur man kan hantera det?
Jag jobbar med barn med bla asperger, autism, ADHD och matproblem är vanligt. Både för mycket, för lite och"fel". Det finns familjer som sätter lås på kylskåpet eller köket, eller ser till att tillgång till favoritmaten begränsas.
Har ni kontakt med habiliteringen eller nåt liknande? Kanske det finns en dietist att prata med där?
2
Jag jobbar med barn med bla asperger, autism, ADHD och matproblem är vanligt. Både för mycket, för lite och"fel". Det finns familjer som sätter lås på kylskåpet eller köket, eller ser till att tillgång till favoritmaten begränsas.
Har ni kontakt med habiliteringen eller nåt liknande? Kanske det finns en dietist att prata med där?
Tack för svar, känns bra att veta att för mycket också förekommer.
Vi har ingen diagnos på sonen, så habiliteringen får vi inte komma till.
Vi går nu på BUP, men de har ännu inte beslutat om han ens ska utredas, enligt dem försöker man minska antalet som man ställer diagnos på och att det inte hjälper att få diagnos.
I den omgivning han är, så är alla övertygade om att han har AS.Den utredning som skolpsykologen gjort, alla pedagoger i skolan, Jag själv, vänner med barn med AS. Så jag läser allt jag kommer över och försöker att bemöta honom som om han hade diagnosen på papper, fast han inte har det.
Tyvärr innebär ju att han inte har diagnos att vi inte har tillgång till exempelvis stöd kring att han är på väg att äta ihjäl sig, att han isolerar sig eller inte tar till sig kunskap som inte passar i hans världsbild. Och det är nästa fråga jag har egentligen. Hur mycket och på vilket sätt ska man pressa på för att han ska komma till utredning? Sonen är inte utagerande, utan drar sig mest undan, så det blir vi som föräldrar som får pressa på.
Vinner man på diagnos, kan man få bra hjälp med tex matproblem och sociala problem eller är det som kuratorn på BUP säger bara ett papper att sätta i pärmen, som snarast sätter käppar i hjulet senare?
Kan man någonstans få rätt hjälp utan diagnos
Nu svamlade jag litet utanför ämnet. Ni får gärna svara både med fler tips om att hindra överätande och hur ni ser på diagnos och hur man kommer vidare med BUP när ingen annan trycker på.
3
Tack för svar, känns bra att veta att för mycket också förekommer.
Vi har ingen diagnos på sonen, så habiliteringen får vi inte komma till.
Vi går nu på BUP, men de har ännu inte beslutat om han ens ska utredas, enligt dem försöker man minska antalet som man ställer diagnos på och att det inte hjälper att få diagnos.
I den omgivning han är, så är alla övertygade om att han har AS.Den utredning som skolpsykologen gjort, alla pedagoger i skolan, Jag själv, vänner med barn med AS. Så jag läser allt jag kommer över och försöker att bemöta honom som om han hade diagnosen på papper, fast han inte har det.
Tyvärr innebär ju att han inte har diagnos att vi inte har tillgång till exempelvis stöd kring att han är på väg att äta ihjäl sig, att han isolerar sig eller inte tar till sig kunskap som inte passar i hans världsbild. Och det är nästa fråga jag har egentligen. Hur mycket och på vilket sätt ska man pressa på för att han ska komma till utredning? Sonen är inte utagerande, utan drar sig mest undan, så det blir vi som föräldrar som får pressa på.
Vinner man på diagnos, kan man få bra hjälp med tex matproblem och sociala problem eller är det som kuratorn på BUP säger bara ett papper att sätta i pärmen, som snarast sätter käppar i hjulet senare?
Kan man någonstans få rätt hjälp utan diagnos
Nu svamlade jag litet utanför ämnet. Ni får gärna svara både med fler tips om att hindra överätande och hur ni ser på diagnos och hur man kommer vidare med BUP när ingen annan trycker på.
Jag tror det är betydligt lättare att få vårdbidrag om det behövs, om det finns en diagnos. Likaså kan man kolla upp vad barnets försäkringsbolag ger för ersättning vid AS. Vårt bolag gav inget för adhd som barnet har, men för AS hade hen fått 100000 om jag minns rätt.Om ni ser att sonen har problem, så tycker jag att det bara är positivt med utredning. Det kanske inte blir att han uppfyller alla kriterier för att få en diagnos, men utredaren bör kunna se vad han har brister i.
4
Jag tror det är betydligt lättare att få vårdbidrag om det behövs, om det finns en diagnos. Likaså kan man kolla upp vad barnets försäkringsbolag ger för ersättning vid AS. Vårt bolag gav inget för adhd som barnet har, men för AS hade hen fått 100000 om jag minns rätt.Om ni ser att sonen har problem, så tycker jag att det bara är positivt med utredning. Det kanske inte blir att han uppfyller alla kriterier för att få en diagnos, men utredaren bör kunna se vad han har brister i.
Oj, oj... min bestämda uppfattning är att diagnos är bra, ju tidigare dess bättre! Som du själjv har konstaterat, habiliteringen kräver diagnos, det blir f-n så mycket lättare att prata med skolan, allt möjligt annat... det är som att öppna en dörr... Var i alla fall för oss. Tyvärr fick min dotter sin diagnos för sent, nästan 18 var hon... Enligt min mening är tidig diagnos superbra. Stå på er!
6
Oj, oj... min bestämda uppfattning är att diagnos är bra, ju tidigare dess bättre! Som du själjv har konstaterat, habiliteringen kräver diagnos, det blir f-n så mycket lättare att prata med skolan, allt möjligt annat... det är som att öppna en dörr... Var i alla fall för oss. Tyvärr fick min dotter sin diagnos för sent, nästan 18 var hon... Enligt min mening är tidig diagnos superbra. Stå på er!
Kanske borde du kolla upp det här med sockerberoende? Kolhydrater är också socker och jag tycker att det låter som att er son har ett sockerberoende. Håller också med om att ni kanske borde fundera på att sätta lås på köket, så att det kan vara låst när ni inte har koll. Om det är sockerberoende, så måste man ta bort allt socker ur kosten och då även kolhydrater.
7
Kanske borde du kolla upp det här med sockerberoende? Kolhydrater är också socker och jag tycker att det låter som att er son har ett sockerberoende. Håller också med om att ni kanske borde fundera på att sätta lås på köket, så att det kan vara låst när ni inte har koll. Om det är sockerberoende, så måste man ta bort allt socker ur kosten och då även kolhydrater.
Hittade den här tråden lite sent, jag har ungefär haft samma situation här hemma, och haft tankar på om det inte är ett ångestbeteende och inte bara svårigheter med aptitreglering.
8
Hittade den här tråden lite sent, jag har ungefär haft samma situation här hemma, och haft tankar på om det inte är ett ångestbeteende och inte bara svårigheter med aptitreglering.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
