känner mig lite kymig idag
_1211 Novemberbarn
  1. Medlem sedan
    Jul 2009
    #1

    känner mig lite kymig idag

    BF 3:e nov.
    idag har bebisen var lite passiv.
    sammandragningarna har varit konstanta och haft en annan karaktär idag.
    jag har haft ganska så svårt för att gå idag.

    jag fick söka akut vård i måndags då jag hade så ont i magen.
    de misstänkte urinvägsinfektion och jag tar medicin mot det.

    jag känner mig inte det minsta bättre än och ven om det inte har gått tre dagar så tycker jag ju ändå att jag skulle kunna känna nåt....

    eller ja, känner nåt gör jag ju, men det känns ju idag som om jag har blivit sämre.

    provsvaren på lever och njurfunktion såg bra ut, blodtrycket låg bra och därför uteslöt de havandeskapsförgiftning.
    däremot låg mitt hb på 105.....inte sådär jättebra....

    men idag har jag inte alls mått så bra och har tagit kontakt med både bm och specialistmödravården för att diskutera igångsättning så fort som möjligt.

    jag känner att jag har nått slutdestinationen av vad jag klarar av rent fysiskt och psykiskt.
    idag känns det verkligen som om jag är redo att ge upp rent mentalt om det inte blir nåt slut på alla besvär, komplikationer och smärtor som jag har gått med hela graviditeten.

    enligt min app så har jag idag 17 dagar kvar.
    de flesta anser nog att man ska klara av att härda ut de "få" dagarna också.
    men i mina ögon så kunde 17 dagar likaväl varit 5 år framåt och låt mig då tillägga att de 17 dagarna inte alls behöver vara 17 dagar utan även 14 dagar extra om jag går över tiden.
    det känns hopplöst och min vardag med familjen håller på att trasas i sönder av hur min kropp reagerar på denna graviditet.

    föra graviditeten hade jag liknande problem och blev igångsatt 37+1 och vår dotter kom 37+2.
    inget dramatiskt utan det gick ändå lugnt till och jag kan inte säga att det var svårare för min del att bli igångsatt än som när kroppen själv satte igång förlossningen med min äldsta dotter.

    både min kropp och mitt psyke säger stopp nu!
    nu har jag verkligen nått gränsen för vad jag klarar av och det känns inte alls kul att känna så.

    förlåt för det deppiga inlägget men jag var tvungen att ventilera mig lite.
    Angelica 2/7-86=Mamma till: S 3/7-04
    E 2/3-10
    längtar efter fler
  2. 1
    känner mig lite kymig idag BF 3:e nov.
    idag har bebisen var lite passiv.
    sammandragningarna har varit konstanta och haft en annan karaktär idag.
    jag har haft ganska så svårt för att gå idag.

    jag fick söka akut vård i måndags då jag hade så ont i magen.
    de misstänkte urinvägsinfektion och jag tar medicin mot det.

    jag känner mig inte det minsta bättre än och ven om det inte har gått tre dagar så tycker jag ju ändå att jag skulle kunna känna nåt....

    eller ja, känner nåt gör jag ju, men det känns ju idag som om jag har blivit sämre.

    provsvaren på lever och njurfunktion såg bra ut, blodtrycket låg bra och därför uteslöt de havandeskapsförgiftning.
    däremot låg mitt hb på 105.....inte sådär jättebra....

    men idag har jag inte alls mått så bra och har tagit kontakt med både bm och specialistmödravården för att diskutera igångsättning så fort som möjligt.

    jag känner att jag har nått slutdestinationen av vad jag klarar av rent fysiskt och psykiskt.
    idag känns det verkligen som om jag är redo att ge upp rent mentalt om det inte blir nåt slut på alla besvär, komplikationer och smärtor som jag har gått med hela graviditeten.

    enligt min app så har jag idag 17 dagar kvar.
    de flesta anser nog att man ska klara av att härda ut de "få" dagarna också.
    men i mina ögon så kunde 17 dagar likaväl varit 5 år framåt och låt mig då tillägga att de 17 dagarna inte alls behöver vara 17 dagar utan även 14 dagar extra om jag går över tiden.
    det känns hopplöst och min vardag med familjen håller på att trasas i sönder av hur min kropp reagerar på denna graviditet.

    föra graviditeten hade jag liknande problem och blev igångsatt 37+1 och vår dotter kom 37+2.
    inget dramatiskt utan det gick ändå lugnt till och jag kan inte säga att det var svårare för min del att bli igångsatt än som när kroppen själv satte igång förlossningen med min äldsta dotter.

    både min kropp och mitt psyke säger stopp nu!
    nu har jag verkligen nått gränsen för vad jag klarar av och det känns inte alls kul att känna så.

    förlåt för det deppiga inlägget men jag var tvungen att ventilera mig lite.
  3. Medlem sedan
    Jul 2012
    #2
    Som jag förstår det så är alla källor rörande överens om att våra små är färdigbakade såhär efter 37 gånga veckor, så varför inte propsa på igångsättning? Vad säger de när du föreslår det? Speciellt om din bebis är passiv så tjänar man väl inget på att dra ut på det? Eller?
    Födde första barnet 14:e november 2012.
  4. 2
    Som jag förstår det så är alla källor rörande överens om att våra små är färdigbakade såhär efter 37 gånga veckor, så varför inte propsa på igångsättning? Vad säger de när du föreslår det? Speciellt om din bebis är passiv så tjänar man väl inget på att dra ut på det? Eller?
  5. Medlem sedan
    Jul 2009
    #3
    problemet var att de inte hade några tider de kunde boka in mig på förrän om ett par veckor.
    så mina val är att ta det den lite längre vägen att ta det genom min bm som ska skriva en remiss osv osv...
    eller söka akut....vilket kanske lite tramsigt nog är det valet jag överväger just i denna stund.

    de är absolut inte negativa eller motiga till igångsättning då jag har haft väldiga besvär och komplikationer hela graviditeten och dessutom blivit igångsatt förra graviditeten med positiva resultat och utan problem.

    så, ja...vi får se vad som händer nu i dagarna.
    jag har inte sovit mer än 2 timmar i sträck på 4 dagar och jag klarar inte mer nu.
  6. 3
    problemet var att de inte hade några tider de kunde boka in mig på förrän om ett par veckor.
    så mina val är att ta det den lite längre vägen att ta det genom min bm som ska skriva en remiss osv osv...
    eller söka akut....vilket kanske lite tramsigt nog är det valet jag överväger just i denna stund.

    de är absolut inte negativa eller motiga till igångsättning då jag har haft väldiga besvär och komplikationer hela graviditeten och dessutom blivit igångsatt förra graviditeten med positiva resultat och utan problem.

    så, ja...vi får se vad som händer nu i dagarna.
    jag har inte sovit mer än 2 timmar i sträck på 4 dagar och jag klarar inte mer nu.
  7. Medlem sedan
    Jul 2012
    #4
    Nej det låter fan inte kul Kan man kombinera BM och att söka akut? Typ få BM att skicka in dig direkt när hen har gjort en professionell bedömning av vad som är bäst i din situation?
    Födde första barnet 14:e november 2012.
  8. 4
    Nej det låter fan inte kul Kan man kombinera BM och att söka akut? Typ få BM att skicka in dig direkt när hen har gjort en professionell bedömning av vad som är bäst i din situation?
  9. Medlem sedan
    Jul 2009
    #5
    borde ju inte vara helt omöjligt, tycker jag.
    min bm jobbar på tre olika mvc mottagningar inom den privatkliniken hon jobbar på så hon kommer inte vara på den mottagningen i Sjöbo som jag går på utan kommer vara på någon av de andra.
    så jag kommer inte kunna träffa henne imorgon.

    däremot skulle hon ringa mig nån gång under dagen....när, vet jag dock inte alls.
    och just nu är varje oplanerad timme jäkligt jobbig, rent ut sagt.
  10. 5
    borde ju inte vara helt omöjligt, tycker jag.
    min bm jobbar på tre olika mvc mottagningar inom den privatkliniken hon jobbar på så hon kommer inte vara på den mottagningen i Sjöbo som jag går på utan kommer vara på någon av de andra.
    så jag kommer inte kunna träffa henne imorgon.

    däremot skulle hon ringa mig nån gång under dagen....när, vet jag dock inte alls.
    och just nu är varje oplanerad timme jäkligt jobbig, rent ut sagt.
  11. Medlem sedan
    Jul 2012
    #6
    Ja jisses... Vad gör du för att få tiden att gå? Misstänker att postandet i den oerhört aktiva novembergruppen inte tar upp riktigt så mycket tid som det hade kunnat
    Födde första barnet 14:e november 2012.
  12. 6
    Ja jisses... Vad gör du för att få tiden att gå? Misstänker att postandet i den oerhört aktiva novembergruppen inte tar upp riktigt så mycket tid som det hade kunnat
  13. Medlem sedan
    Jul 2009
    #7
    haha, nä...inte riktigt.

    det finns inte så mycket jag KAN göra nu längre.

    jag har ju 2 döttrar som tar upp mesta delen av dagen.
    eller ja, den äldsta är ju 8 år så hon går ju i skolan mellan 8-13:20 på vardagarna.
    sen har jag ju "lilla" flickan på 2,5 år som är hemma med mig.
    tyvärr så kan jag inte ens sitta ner med dm på golvet och leka för att det gör så ont.
    jag sitter på soffkanten och försöker vara med så mycket jag kan.

    när de tittar på tv på kvällen efter bad och allt så försöker jag att inte luta mig bak i soffan för då sover jag garanterat efter 5 min.

    stå och diska, laga mat, plocka upp saker från golvet, dammsuga, torka golvet, ta ner smutstvätt i källaren och byta i maskinen för att sen ta upp den rena tvätten är saker jag inte längre är fysisk kapabel att göra utan de uppgifterna har sambon få ta över de sista 7 veckorna.
    han får även lyfta mig i och ur badkaret eftersom jag inte kan ta mig ur och i själv.

    så jag har den "roliga" uppgiften att se familjens vardag fortsätta utan att kunna delta mer än att vara här....skitkul!!

    OOOooo, ja just det...får ju inte glömma det.......
    jag hänger upp rentvätten...DET kan jag!!! xD
    jag gnäller...det har jag blivit ett fullt utvecklat proffs på!

    nä, skämt åsido så är dagarna väääldigt långa när man bara kan titta på....
  14. 7
    haha, nä...inte riktigt.

    det finns inte så mycket jag KAN göra nu längre.

    jag har ju 2 döttrar som tar upp mesta delen av dagen.
    eller ja, den äldsta är ju 8 år så hon går ju i skolan mellan 8-13:20 på vardagarna.
    sen har jag ju "lilla" flickan på 2,5 år som är hemma med mig.
    tyvärr så kan jag inte ens sitta ner med dm på golvet och leka för att det gör så ont.
    jag sitter på soffkanten och försöker vara med så mycket jag kan.

    när de tittar på tv på kvällen efter bad och allt så försöker jag att inte luta mig bak i soffan för då sover jag garanterat efter 5 min.

    stå och diska, laga mat, plocka upp saker från golvet, dammsuga, torka golvet, ta ner smutstvätt i källaren och byta i maskinen för att sen ta upp den rena tvätten är saker jag inte längre är fysisk kapabel att göra utan de uppgifterna har sambon få ta över de sista 7 veckorna.
    han får även lyfta mig i och ur badkaret eftersom jag inte kan ta mig ur och i själv.

    så jag har den "roliga" uppgiften att se familjens vardag fortsätta utan att kunna delta mer än att vara här....skitkul!!

    OOOooo, ja just det...får ju inte glömma det.......
    jag hänger upp rentvätten...DET kan jag!!! xD
    jag gnäller...det har jag blivit ett fullt utvecklat proffs på!

    nä, skämt åsido så är dagarna väääldigt långa när man bara kan titta på....
  15. Medlem sedan
    Jul 2012
    #8
    Jag trodde på allvar att jag skulle sitta och spela guild wars 2 i mina veckor fram till BF, men det låter inte som att du har ork till mists of pandaria heller :/

    håller helt med angående det där med att titta på. Tänk vad skönt när man kan ta tag i det man vill igen
    Födde första barnet 14:e november 2012.
  16. 8
    Jag trodde på allvar att jag skulle sitta och spela guild wars 2 i mina veckor fram till BF, men det låter inte som att du har ork till mists of pandaria heller :/

    håller helt med angående det där med att titta på. Tänk vad skönt när man kan ta tag i det man vill igen
  17. Medlem sedan
    Jul 2009
    #9
    nä, tyvärr har jag inte alls det.
    min sambo däremot har typ totalt tröttnat på att spela nu så hans speltid bara slösas medan jag vill kunna sitta och spela men kan inte....orättvist!
    så han har möjlighet och är kapabel att kunna sitta vid datorn.
    sätter jag mig vid min dator så får jag ont och när jag satt mig i soffan så somnar jag efter 5 min.... :/

    å andra sidan så fick jag mest att säga till om nu när vi köpte ny soffa eftersom jag menade på att jag skulle ha övervägande röst med tanke på att det är jag som kommer gå upp på natten och amma.
    så då valde jag en sån soffa med divan/schäslong istället för bara en enkel soffa med 3platser som man bara kan sitta rakt upp och ner (som vi haft i evigheter).
  18. 9
    nä, tyvärr har jag inte alls det.
    min sambo däremot har typ totalt tröttnat på att spela nu så hans speltid bara slösas medan jag vill kunna sitta och spela men kan inte....orättvist!
    så han har möjlighet och är kapabel att kunna sitta vid datorn.
    sätter jag mig vid min dator så får jag ont och när jag satt mig i soffan så somnar jag efter 5 min.... :/

    å andra sidan så fick jag mest att säga till om nu när vi köpte ny soffa eftersom jag menade på att jag skulle ha övervägande röst med tanke på att det är jag som kommer gå upp på natten och amma.
    så då valde jag en sån soffa med divan/schäslong istället för bara en enkel soffa med 3platser som man bara kan sitta rakt upp och ner (som vi haft i evigheter).
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar