Känner mig inte alls färdig och "gammal"

[söderomsöder]

Kikat in här ibland, är 46 år. Men jag känner inte riktigt igen mig i att ha funnit min plats i livet, att vara färdig på något sätt. Inga hormoner som blivit "tokiga" än.
Nu när jag inte har några småbarn, bara en som går ut gymnaset i sommar hemma så uppfyller jag drömmar. Både stora och små saker som att ta körkort för jag har fått för mig att jag ska på bilsemester.Paddla kajak och resa.Till sommaren planerar jag att äntligen börja på mc-kort.
Är singel så även det gör att jag känner mig allt annat än medelålders, påväg att bli gammal. är det inte så att vi är yngre i sinnet, friskare än tidigare generationer? Det där att 40 är det nya 30 osv.
Tror helt enkelt jag är lite vilsen i hela åldersdiskutionen, känner mig mycket yngre än min ålder

[Christopher]

Du har alltså inga småbarn längre. När man hade det kände man sig klart äldre än sin ålder!

[vardaglia]

Har ingen aning om hur det skall kännas det här med åldrar. Känner mig som jag brukar känna mig - har inte en susning om huruvida jag känner mig yngre eller ändre än min ålder. Jag har funderat många gånger över när de där kriserna skall komma som hänger ihop med jämna 10-tal. Klart jag krisat ibland men har aldrig sett de kriserna som åldersrelaterade, utan avhängigt av livet i övrigt. Jag tror inte på att det går att känna sig medelålders eller gammal - man är mer eller mindre trött eller sliten. Kände mig betydligt "äldre" som yngre. Var sjuk i många år och levde i ett trist äktenskap där jag hamnade i fällan att sköta AB Familjen. Klart man kände sig gammal! Trodde livet skulle fortsätta i samma spår. Men livet ändras och jag blev frisk, jag skiljde mig och insåg att jag inte hade andats på många år :-) Det bästa med att bli äldre är självdistans, självförtroende och självinsikt. Tänk om mitt jag idag hade känt mig själv som ung - vad energi jag hade kunnat ägnat åt annat än att skåda mig själv i naveln! :-) Det är när man ser på sin kropp och när man inser att man kunde vara morsa till många av sina arbetskamrater numera som man begriper att man är det som kallas medelålders, dvs i mitt fall 47. Men jag undrar ändå hur man kommer känna det, den dagen vissa funktioner upphör. Känns det som en sorg? Ett obönhörligt tecken på att en epok är över? I mitt förra äktenskap kände jag mig ofta så osynlig att jag smälte in i mönstret på tapeterna, men i mitt nya känner jag definitivt inte så. Kommer man känna sig mer osynlig när man blir äldre igen?

[anne17]

Det låter skönt att du känner dig ung! Härligt att ha projekt. Själv har jag blivit lite introvert och funderar mycket över vad jag vill egentligen. Har ägnat många år åt andra - mina barn, släktens förväntningar, medarbetarna på jobbet när jag var chef. Men nu är barnen stora och jag har bytt jobb och har tid över för mig själv. Vilket i mitt fall leder till en del grubbel. Jag upplever också att jag är tröttare än för tio år sedan. Eller så är det att jag har tid att känna efter! Det som skaver mest för min del är faktiskt jobbet. Har svårt att finna särskilt mycket nöje i det längre, fast jag har ett "bra" (kvalificerat) jobb.