Å Karrlander, du får fråga!
Det är som med sina barn man har i livet... man kan inte sluta prata om dem. Märkligt.
Vilhelmina var vårt första barn och jag mådde rätt dåligt i graviditeten, fick två influensor och började sedan att kräkas utan att jag visste varför. Det samlades oerhört mycket vätska i kroppen, men jag fortsatte arbeta - ganska mycket. När jag var på besök hos barnmorskan upptäcktes det att jag hade högt blodtryck och äggvita i urinen, därför misstänkte man havandeskapsförgiftning. Runt vecka 31. Men när jag kom in till förlossningen avskrevs alla misstankar och jag skickades felaktigt hem.
Jag kommer alltid att ångra att jag inte stod på mig mer då. Jag var så trött minns jag, jag ville egentligen bara sova. Någon vecka senare började jag att läcka fostervatten och kom in till förlossningen där takykardi konstaterades. Alltså att hjärtat på vår bebis skenade.
Hon hade en puls på 280 i stället för 140 som är normalt, men eftertsom att CTG apparater och dopplers inte kan registrera det så hade både MVC och förlossningen missat det tidigare. Jag kommer aldrig att komma över det.
Hade man upptäckt det när jag var inne första gången hade man kunnat stoppa det, hon hade fötts utan men... hon hade en extra nervbana i hjärtat, vilket är relativt vanligt, men det är få som drabbas av takykardi i magen.
Så jag lades in och medcinerades för att hon skulle bli bättre vilket hon också blev, men hon klarade inte återhämtningen. Så hon dog i vecka 33 + 4.
Ingen människa borde behöva förlora sina barn. Så är det...
Jag önskar att jag hade varit lite mer medveten... helt naiv var jag, jag fattade typ inte att det var så vanligt att det kunde hända saker om allt såg bra ut på rutinultraljudet.
MEN. Nu är det ju inte vanligt som jag skrev utan snarare ovanligt. Jag förstår att du är nervös och orolig, men jag tycker att du ska försöka vända det till något positivt. Om du är vaken och alert på hur du mår och på hur bäbisen rör sig så gör du det du kan för att förhindra att någonting händer. Mår du bra och om bäbisen rör sig regelbundet är förmodligen allt bra. Vår dotter blev betydligt lugnare i magen när hon inte mådde bra - jag borde ha varit betydligt mer uppmärksam, men jag gick på den där att det blir lugnare i slutet.
Som sagt, lyssna på dig själv, på din kropp och på din bäbis. Är det inte mer än foglossning och halsbränna och lite svullna ben är allt förmodligen bra. Och blir du osäker, be att bm lyssnar en extra gång på hjärtrytmen och rörelserna..?
Kramar och lycka till, hör gärna av dig om du vill och behöver. Som sagt, jag kan prata hur mycket som helst om det här. Sansad.