Ny i forumet

[sarmik]

Hej alla. Man kanske skulle ta och aktivera sig lite och inte bara smygläsa på er andra (vilket jag gjort i några månader nu) Men det har ju också varit lite dött i gruppen som många påpekar.

Jag väntar iallafall mitt första barn, en liten kille, 4/4 (är det sagt). En väldigt efterlängtad liten en, eftersom det varit en aning uppförsbacke att få till honom (missfall och år av väntan). Vilket kanske är anledningen att man inte tidigare skrivit i gruppen. Det känns liksom inte verkligt, ens nu

Jag måste säga att jag mår oförskämt bra, rent fysiskt, om man jämför med många andra man läser om. Ingen foglossning som märks av eller annat ont. Har visserligen halsbrännan från helvetet allt som oftast och det börjar bli tungt tycker jag, men men...

Sen kunde kanske den psykiska hälsan vara lite bättre (sjukskriven 50 % från läraryrket pga stress och depression) och man börjar (som någon skrev i förra inlägget) oroa sig lite för förlossningen och kanske framför allt för tiden efter... förlossningsdepression vill jag helst undvika...

Anyway, skulle vara roligt att utbyta erfarenheter och få lite tips från andra blivande mammor kanske.

Å just det: grattis till alla bebisar!

[Mayia]

GRATTIS och jättevälkommen hit. Så kul att fler börjar skriva!!
Å vad härligt att allt verkar fint med själva graviditeten även om det låter som att du har det rätt tufft i övrigt. Stress är nog en av de tuffaste sakerna att tampas med under graviditeten. E själv frsk.lärare och känner också att det kan vara hårt pressade dagar på jobb när det e mkt manfall och mkt barn = (

Ska villigt erkänna att jag inte tänkt så mkt på förlossningen denna gång men nu när du nämner det så kommer det smygande. För mig har det båda gångerna varit en otroligt mäktig upplevelse som verkligen berikat mitt liv. Absolut inte smärtlös och komplikaionsfri men heller inget jag skulle vilja ha ogjort.

[sarmik]

Tack! och grattis du också! Tredje barnet alltså? Spännande. Hur gamla är de andra?

Jag hoppas jag inte fick dig att börja fundera för mycket på förlossningen nu.. Jag har själv inte tänkt så mycket kring den förrän härom dagen när jag läste någon artikel. Den tiden kommer väl vare sig man oroar sig eller inte antar jag.

Det måste vara tungt med förskolläraryrket och en växande mage? Har du haft några krämpor än?Själv är jag gymnasielärare, så det tunga (och stressande) sitter väl mer i den administrativa djungeln och galet ökad arbetsbelastning + en inkompetent ledning på skolan...

Tack så mycket för välkomnandet och en god fortsättning

[Mayia]

Ja, vår lilla trea blir det ...Vi har en dotter som är 6 år och en son som blir 2 år i februari, så jag kan inte se mig sysslolös = )

Har haft två fina men väldigt snabba förlossningar tidigare, i synnerhet med sonen som n blir två. Med honom var det precis vi han in på förlossningen så det som oroar mig mest är att ev. behöva föda oplanerat hemma eller i värsta fall på motorvägen in. Funderar på att planera för en hemförlossning så att vi har allt sterilt och är lite pålästa om det skulle behövas ; )

Jag har varit hemma med min son som varit sjuk i astma i en månad nu så det kommer helt klart att bli tufft att gå tillbaka till jobb känner jag. Just nu jobbar jag i en renodlad treårsgrupp å det turliga är ju at de är fantastiskt duktiga på att fixa mycket själva men det e klart att man spenderar en hel del tid på golvet, upp och ner...upp och ner och precis som du beskriver är vi också rätt överbelastade.
Tycker tyvärr det verkar vara så överlag...att ledningen i skolor och förskolor heller inte klarar hanteringen av de ökade kraven, den snabba utvecklingen och balansen av arbetsbördan man utsätter personalen för. Tror att vi som jobbar inom sektorn måste rå om vårt eget hus först hur svårt det än är. Jag kände mig som en stor bov de två första veckorna jag var hemma med min sjuka son som balanserade på tråen för inläggning på sjukhus. Mina fina kollegor och chef var väldigt måna om mig så det var absolut inte de som pressade mig men vetskapen av att de andra fick gå på knäna gör ju at man känner sig hemsk.

Nej gud ..hade kunnat skriva en uppsats om detta. KUL att det händer lite här inne = )

RIKTIGT GOTT NYTT och späännande år ...tänk att 2013 är de år då du ska bli mamma = )

[sarmik]

Ja jisses, det år jag blir mamma... Det ÄR stort, större än allt annat Ändå känner jag igen mig så väl i det där dåliga samvetet när man inte kan jobba (vad nu än orsaken är). Man vill inte belasta kollegor och känner stort ansvar för elevernas utbildning. Man inser heller inte när man jobbar vart gränsen går när man tar på sig extrajobb och hoppar in och vikar när man inte hinner med sitt eget ens... Det är liksom lättare att bry sig om andra på något sätt. Men du har helt rätt i att man måste ta hand om sig själv i första hand och se till att må bra.

Är din son bättre? Otäckt med astma hos en så liten kille. Hoppas verkligen han kryar på sig.

Det låter väl för övrigt som en bra back-up-plan att kunna föda hemma om tidigare förlossningar gått så snabbt Själv skulle jag nog inte klara en förlossning utan folk i vita dräkter som talar om vad jag ska göra och ger mig smärtlindring

[Anna-Elias]

Hej och välkommen.
Vad skönt att du mår bra fysiskt. Och vad kul att ni äntligen får en bebis. Förstår att du väntat med att skriva. det är svårt att ta in allt till en början.

Jag fick förlossningsdepression med sonen, fick snabb och bra hjälp. Fick träffa andra mammor med samma problem, gick på samtal själv och med sabon så han skulle kunna hjälpa oss egenom det. Idag (4 år senare) har jag inga problem, inte ens orolig för att det ska hända igen. Och om det skulle göra det vet jag att dem snabbt haffar upp mig. Med sonen "kom dem på mig" genom en enkät man fick fylla i på BVC.

Hoppas du klarar dig och får all hjälp du behöver.
Kram

[sarmik]

Tack för välkomnandet. Jo, förlossningsdepression verkar inte vara helt ovanligt. Tråkigt att du blev drabbad; men skönt att du verkar ha fått så bra hjälp. Själv har jag redan nu fått kontakt med en psykolog på mvc. Vi har bara prats vid på telefon än, men hon verkar bra och försäkrar mig om att risken för förlossningsdepression blir betydligt mindre om man är medveten om att det finns en risk och att redan nu förbereda sig med hjälp och stöd. Det ska nog gå bra

[Sofia J]

Hej!

Jag har inte heller skrivit så mycket, dels har jag inte orkat, och dels har vi haft fullt upp med annat. Men nu har jag börjat upptäcka hur roligt det faktiskt är.

Jag förstår verkligen att det är jobbigt med tunga jobb, jag har tyckt att det har varit tufft att jobba, även om jag har ett ganska lätt, mestadels stillasittande jobb. Enda nackdelen är att jag kan åka på en del jourer, vilket kan ge både långa sammanhängande arbetspass, men även långa arbetsveckor. Men förhoppningsvis är det slut med det nu! Har bara en nattjour inplanerad, och den har jag redan fått löfte om att kunna lämna ifrån mig om jag inte orkar. Skönt. Jag hade kunnat slippa flera under graviditeten, men som ni säger är det alltid jobbigt när man känner att man säter någon annan i klistret så jag har bitit ihop och kört på så gott jag kunnat. Hoppas ni får bra stöttning från chefer och kolleger, det hjälper alltid!

Sarmik, jag läste i en annan tråd att ni också ska flytta snart. Hur känns det? Vi ska flytta nästa vecka (får huset imorgon) och jag är jättenervös. Både för att hinna packa ner allt innan flyttfirman kommer och för att få i ordning allt innan bebisen kommer. Vi har väntat med att köpa de flesta baby-sakerna för att vi ska flytta och jag börjar mer och mer känna att det kanske var ett misstag. Vi tänkte nämligen även försöka skaffa en ny (läs nyare, dvs begagnad) bil och köpa lite nya möbler till huset så att vi får lite ordning på det innan Baby kommer. Suck. Jag fattar inte hur vi ska hinna eller hur jag ska orka.

[Eire]

Hej och välkommen!
Härligt med bebis på väg efter missfall o lång väntan! Har också gått igenom missfall o jobbiga saker och allt känns fortfarande ganska overkligt!
Har haft depressioner tidigare och när jagvid inskrivningen nämnde detta samt att jag var s stressad av jobbet, hade sömnproblem och började känna mig nedstämd så bokade bm in mig på läkarbesök direkt och så blev jag sjukskriven på 50% Mådde bättre med vila o när illamåendet försvann. Nu börjar jag dock känna mig nere :-( Livrädd för förlossningsdepression, panik över att en massa familjemedlemmarsäkert kommer vilja besöka oss hela dagarna när bebis kommit- om jag är trött, deppad, osäker på den nya situationen med en liten bebis så vill jag absolut inte ha andra människor omkring mig, som säkert bara skulle få mig ännu mer osäker med sina råd och hjälp :-( usch, har blivit jättenojig över detta senaste dagarna! :-(

Vi ska förresten flytta 2veckor innan bf, känns något stressigt!!!

[Eire]

Låter bra det där med snabb hjälp Anna-Elias! :-) Ska be alla inblandade att hålla koll på mig och förhoppningsvis kan de fånga upp mig innan jag faller!

Samrik, låter ju positivt att det är mindre risk att drabbas när man är medveten om det :-) Synd dock att man redan nu ska gå o bli deppig av oro över något som säkert inte ens kommer inträffa! Vi blir säkert riktiga superwomen psykologiskt när vi blir mammor och klarar allt galant :-)

[sarmik]

Hej Sofia. Förstår precis hur du känner inför flytten. Det är likadant här. Hittills har jag liksom skjutit på det och tänkt att vi hinner, men nu börjar jag få lite smått panik när jag märker att jag inte alls orkar lika mycket som vanligt. Rensade förrådet med sambon idag och fick ligga raklång i soffan flera timmar efter innan jag orkade fixa mat.. Allt tar längre tid, men vi flyttar ju inte förrän den 23/2. Skulle egentligen inte fått tillgång till huset förrän 15/3 (har BF 4/4). Då var jag stressad Men ni flyttar redan nästa vecka? Har du släkt och vänner som kan komma och hjälpa dig med packning? Jag tror egentligen inte att man behöver oroa sig (även om jag gör det själv), allting brukar lösa sig, och har man inte hunnit packa upp när bebis kommer så är det så då får allt annat vänta. Ta en dag i taget och gör så mycket du orkar; vila! Det gör jag

Lycka till med flytten!

[sarmik]

Haha Eire. Det är ju det man hoppas på, att alla år av panikångest och depression helt ska försvinna när man blir mamma. Stranger things have happened Ditt första barn också?

Tråkigt att höra att du har mått och mår dåligt (som du skrev i inlägget under) Men du är inte ensam. Jag har också, som sagt, haft problem med depression till och ifrån hela mitt vuxna liv, men på något sätt har jag alltid lyckats komma ur dem (lite terapi, lite medicin osv).

Jag kände samma som du i början av graviditeten (svårt att sova, oro och tårar; många tårar) och blev sjukskriven på 50 %. Jag har också mått bättre med lite mer tid till vila, men jag oroar mig för hur det ska bli när bebis kommer. Hur man ska orka sömnlösa nätter med skrik? Om man inte klarar av att ta hand om honom? och det du nämner, alla människor som förväntar sig att man ska vara som vanligt och kommer med råd och pekpinnar. Det är oroande! Men (det finns alltid ett men som psykologen jag pratade med sa, det är en stor fördel att man är medveten om hur man mår och känner in sig själv (efter alla år av självanalys kan jag nog räkna mig själv till en självkärare... hoppas jag iallafall..) och jag tror att mödravården är bra på att fånga upp och ge hjälp till de som behöver. Prata med din BM, Eire, och be att få kontakt med en psykolog redan nu, då tror jag du känner dig lite tryggare. Det gör jag iallafall. Då vet jag att någon vet att jag oroar mig över förlossningsdepression, och vem jag ska ringa när (om) det behövs. Om du förstår vad jag menar? Sen kanske man kan få lite stöd här i forumet, vad vet jag. Man känner ju inte varandra direkt, men personligen delar jag gärna med mig av det lilla jag vet och har varit med om.

Detta inlägg blev en uppsats märker jag, men men... Hoppas du hittar verktyg att må bra med och oroa dig inte för flytten (lättare sagt än gjort) Kommer bebis mitt i så är det så. Risken finns ju att man går över tiden också