ensamstående med problem JURIDIK
Ensamförälder
  1. Medlem sedan
    Dec 2012
    #1

    ensamstående med problem JURIDIK

    om killen inte brytt sig ett jäkla skit under hela tiden hittils ang mig och min graviditet, har han rätt då senare att begära delad vårdnad? vilket idioten gör, skriver såna falska mess, *trevliga* men när han ringer är allt totalt omvänt, har tom. vittnen på detta, hans beteende.

    han kan väl inte kräva delad vårdnad? jag vill ju inte det, det är mitt barn, jag som burit det och jag som ammar det (nu när det kommer i mars) jag som handlat allt som behövs, alla dessa otaliga tusenlappar på vagn, bilsäte, kläder, säng o allt annnat ni vet, o han har inte ens lagt ett öre. snacka om att man bryr sig då???
    jag blir så stressad och frustrerad, rädd och ledsen. han vet inte att jag flyttat ut ur storstaden iaf, så det är skönt. men han bryr ju inte sig ett jäkla dugg så frågan är VARFÖR detta skulle gå genom från hans sida?
  2. 1
    ensamstående med problem JURIDIK om killen inte brytt sig ett jäkla skit under hela tiden hittils ang mig och min graviditet, har han rätt då senare att begära delad vårdnad? vilket idioten gör, skriver såna falska mess, *trevliga* men när han ringer är allt totalt omvänt, har tom. vittnen på detta, hans beteende.

    han kan väl inte kräva delad vårdnad? jag vill ju inte det, det är mitt barn, jag som burit det och jag som ammar det (nu när det kommer i mars) jag som handlat allt som behövs, alla dessa otaliga tusenlappar på vagn, bilsäte, kläder, säng o allt annnat ni vet, o han har inte ens lagt ett öre. snacka om att man bryr sig då???
    jag blir så stressad och frustrerad, rädd och ledsen. han vet inte att jag flyttat ut ur storstaden iaf, så det är skönt. men han bryr ju inte sig ett jäkla dugg så frågan är VARFÖR detta skulle gå genom från hans sida?
  3. Medlem sedan
    Dec 2012
    #2
    ja, sitter och läser lagar nu. samt inne på familjerätten .
  4. 2
    ja, sitter och läser lagar nu. samt inne på familjerätten .
  5. Anonym
    #3
    Om han är far till ditt barn så kan han söka delad vårdnad. Det är ingen tvekan om det. Du har valt att skaffa ett barn med denna man så det är ju inte mycket du kan göra. Inte om han skriver på pappren om faderskap.

    Jag tycker att du låter ganska ung i ditt resonemang, Att bli förälder är omvälvande och som tjej ligger man lite före i processen. För en kille kan föräldraskapet te sig lite abstrakt ända tills bebisen blir en fysisk realitet. Jag tycker inte att du ska döma honom för hårt för att han inte visat ett så starkt engagemang som du hoppats på under graviditeten. Det är nog få män som lever upp till kvinnans förväntningar på den punkten.

    Jag tycker du ska fundera på om du vill att ditt barn ska ha en pappa i sitt liv? En annan vuxen som barnet skapar starka band till? Om killen bryr sig om DIG är väl inte det viktigaste utan vilken relation du vill att han ska ha till sitt barn? Vad händer om det händer dig någonting? Ska barnet i den situationen flytta till en okänd man?

    Mitt råd är att du försöker vara lite "vuxen" och se relationen mellan far och barn mer isolerad från relationen mellan dig och killen ifråga. Alltså, OM han begär delad vårdnad. Det kan ju hända att han helt enkelt ger upp sitt barn då er relation är infekterad. Bra för dig men kanske trist för barnet ... i längden. Försök att ha ett barnperspektiv och också se på situationen utifrån barnets ögon. Om killen är en bra person utanför er relation så blir han väl bara en tillgång i barnets liv? Du äger ju inte barnet bara för att du föder det. Du har det tilll låns och när barnets blir vuxet så kan du också bli ifrågasatt för de val du gör idag som påverkar barnets hela uppväxt.
  6. 3
    Om han är far till ditt barn så kan han söka delad vårdnad. Det är ingen tvekan om det. Du har valt att skaffa ett barn med denna man så det är ju inte mycket du kan göra. Inte om han skriver på pappren om faderskap.

    Jag tycker att du låter ganska ung i ditt resonemang, Att bli förälder är omvälvande och som tjej ligger man lite före i processen. För en kille kan föräldraskapet te sig lite abstrakt ända tills bebisen blir en fysisk realitet. Jag tycker inte att du ska döma honom för hårt för att han inte visat ett så starkt engagemang som du hoppats på under graviditeten. Det är nog få män som lever upp till kvinnans förväntningar på den punkten.

    Jag tycker du ska fundera på om du vill att ditt barn ska ha en pappa i sitt liv? En annan vuxen som barnet skapar starka band till? Om killen bryr sig om DIG är väl inte det viktigaste utan vilken relation du vill att han ska ha till sitt barn? Vad händer om det händer dig någonting? Ska barnet i den situationen flytta till en okänd man?

    Mitt råd är att du försöker vara lite "vuxen" och se relationen mellan far och barn mer isolerad från relationen mellan dig och killen ifråga. Alltså, OM han begär delad vårdnad. Det kan ju hända att han helt enkelt ger upp sitt barn då er relation är infekterad. Bra för dig men kanske trist för barnet ... i längden. Försök att ha ett barnperspektiv och också se på situationen utifrån barnets ögon. Om killen är en bra person utanför er relation så blir han väl bara en tillgång i barnets liv? Du äger ju inte barnet bara för att du föder det. Du har det tilll låns och när barnets blir vuxet så kan du också bli ifrågasatt för de val du gör idag som påverkar barnets hela uppväxt.
  7. Medlem sedan
    Jan 2000
    #4
    Det han kan göra, är att "söka" gemensam vårdnad i rätten, för ingen annan instans godkänner den om du inte frivilligt gå med på det. Sen bedömer tingsrätten hur vårdnadsformen ska se, om du ska ha fortsatt enskild eller om ni ska ha gemensam vårdnad. De utgår från barnets bästa - inte vad du tycker och känner.

    Med tanke på att ni inte bor ihop just nu och att ni inte kommer så bra överens, så ser jag en fördel för dig att ha enskild vårdnad - det handlar nämligen om föräldrardagarna. Vid gv delas de upp mer och ta man ut 5-7 st i veckan, så tar de slut rätt fort. Vägrar då pappan skriva över föräldrardagar till dig så kan du får börja jobba innan barnet är 1 år.

    Du kanske skulle prata med någon som är kunnig i allt detta för att stilla din oro. För mig verkar det som om du inte har koll på det juridiska, för självklart har du även rättigheter. Har man ingen koll så blir man oftast rädd....

    Om ni inte redan ordnat med faderskapet, så ska det göras direkt efter födslen. Redan då får du säkert en förfrågan om vårdnaden. Sen ska pappan skriva på papper om faderskapet. Som mamma har du ju inte rätt att hindra ditt barn att träffa sin pappa och nu handlar det inte om pappans rättighet utan barnets. Barnet har rätt att skapa band med sin pappa OM du nu inte mäste skydda barnet för pappan om han knarkar osv.

    Du ska även ha underhåll för barnet, av pappan. Något som han är skyldig att betala. Vägrar han så gå genom försäkringskassan. Detta ska du göra snabbt som möjligt.
    Prata med dom om ev bostadsbidrag. Har du det nu så kan summan bli högre eftersom du kommer ha ett "hemmavarande" barn.

    Om du inte har skyddad adress så är det lätt för honom att kolla upp var du bor. Du kan inte förbjuda honom att träffa barnet för resten av livet, det kommer att ligga till din last. Det du kan göra, är att be om lugn och ro nu, till födslen och några veckor framåt, tills ni kommit in i era rutiner. Sen kan du försöka samarbeta med honom, för barnets skull.
  8. 4
    Det han kan göra, är att "söka" gemensam vårdnad i rätten, för ingen annan instans godkänner den om du inte frivilligt gå med på det. Sen bedömer tingsrätten hur vårdnadsformen ska se, om du ska ha fortsatt enskild eller om ni ska ha gemensam vårdnad. De utgår från barnets bästa - inte vad du tycker och känner.

    Med tanke på att ni inte bor ihop just nu och att ni inte kommer så bra överens, så ser jag en fördel för dig att ha enskild vårdnad - det handlar nämligen om föräldrardagarna. Vid gv delas de upp mer och ta man ut 5-7 st i veckan, så tar de slut rätt fort. Vägrar då pappan skriva över föräldrardagar till dig så kan du får börja jobba innan barnet är 1 år.

    Du kanske skulle prata med någon som är kunnig i allt detta för att stilla din oro. För mig verkar det som om du inte har koll på det juridiska, för självklart har du även rättigheter. Har man ingen koll så blir man oftast rädd....

    Om ni inte redan ordnat med faderskapet, så ska det göras direkt efter födslen. Redan då får du säkert en förfrågan om vårdnaden. Sen ska pappan skriva på papper om faderskapet. Som mamma har du ju inte rätt att hindra ditt barn att träffa sin pappa och nu handlar det inte om pappans rättighet utan barnets. Barnet har rätt att skapa band med sin pappa OM du nu inte mäste skydda barnet för pappan om han knarkar osv.

    Du ska även ha underhåll för barnet, av pappan. Något som han är skyldig att betala. Vägrar han så gå genom försäkringskassan. Detta ska du göra snabbt som möjligt.
    Prata med dom om ev bostadsbidrag. Har du det nu så kan summan bli högre eftersom du kommer ha ett "hemmavarande" barn.

    Om du inte har skyddad adress så är det lätt för honom att kolla upp var du bor. Du kan inte förbjuda honom att träffa barnet för resten av livet, det kommer att ligga till din last. Det du kan göra, är att be om lugn och ro nu, till födslen och några veckor framåt, tills ni kommit in i era rutiner. Sen kan du försöka samarbeta med honom, för barnets skull.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar