Jag skulle gärna vilja ha lite åsikter i en för mig stor fråga.
Jag har två barn på 7 och 10, de är boende hos mig och exet är umgängesförälder - vilket innebär att han är ansvarig för att se till att barnen hämtas och lämnas hos mig alt. i skolan.
Vi bor en bit ifrån varandra i varsin kranskommun till Göteborg - totalt en resväg på ca 3-4 mil enkel väg, vilket även i detta fall innebär två byten om man åker kollektivt, varav ett på Centralstationen.
Nu tänker han låta barnen börja resa själva till och från skolan. Då de är hos honom torsdag-måndag varannan vecka, så skulle detta gälla torsdag och fredag eftermiddag, samt fredag och måndag morgon. Jag anser att detta är helt orimligt att utsätta dem för både ansvaret och riskerna det innebär - dels med tanke på deras ålder, dels med tanke på att äldsta barnet har uttryckt stor oro inför detta.
Han å sin sida hävdar att detta ger barnen större självförtroende (att det skulle klara detta själva), och att de känner sig friare. Han hävdar till fullo att han enbart vill detta för barnens bästa, då det skulle innebära att han fick mer kvalitetstid tillsammans med dem. Jag anser endast att han är lat och vill komma undan och göra det enkelt och bekvämt med så lite påverkan som möjligt på hans vardagsrutiner.
Har sett på Västtrafiks hemsida att åldersgränsen för att resa ensam är 6 år(!) men finns det ingen rekommendation om ålder på barn, när de ska resa ensamma - dessutom med 2 byten och genom 3 kommuner??!
Är det någon som varit i samma situation - och hur löste ni det isåfall?
Tacksam för svar och synpunkter!
1
Resa själva? Hej
Jag skulle gärna vilja ha lite åsikter i en för mig stor fråga.
Jag har två barn på 7 och 10, de är boende hos mig och exet är umgängesförälder - vilket innebär att han är ansvarig för att se till att barnen hämtas och lämnas hos mig alt. i skolan.
Vi bor en bit ifrån varandra i varsin kranskommun till Göteborg - totalt en resväg på ca 3-4 mil enkel väg, vilket även i detta fall innebär två byten om man åker kollektivt, varav ett på Centralstationen.
Nu tänker han låta barnen börja resa själva till och från skolan. Då de är hos honom torsdag-måndag varannan vecka, så skulle detta gälla torsdag och fredag eftermiddag, samt fredag och måndag morgon. Jag anser att detta är helt orimligt att utsätta dem för både ansvaret och riskerna det innebär - dels med tanke på deras ålder, dels med tanke på att äldsta barnet har uttryckt stor oro inför detta.
Han å sin sida hävdar att detta ger barnen större självförtroende (att det skulle klara detta själva), och att de känner sig friare. Han hävdar till fullo att han enbart vill detta för barnens bästa, då det skulle innebära att han fick mer kvalitetstid tillsammans med dem. Jag anser endast att han är lat och vill komma undan och göra det enkelt och bekvämt med så lite påverkan som möjligt på hans vardagsrutiner.
Har sett på Västtrafiks hemsida att åldersgränsen för att resa ensam är 6 år(!) men finns det ingen rekommendation om ålder på barn, när de ska resa ensamma - dessutom med 2 byten och genom 3 kommuner??!
Är det någon som varit i samma situation - och hur löste ni det isåfall?
Det känns som att alldeles för mycket kan hända på den resan som de inte riktigt fixar. Vad gör de om bussen eller vad de nu ska åka inte kommer, om det sker en olycka, om de missar sin anslutning eller så? En del tioåringar kan man nog träna om de själva tycker att det känns okej. De kan ha en mobiltelefon till hands också. Man kan inte på något sätt räkna med att det finns andra vuxna som tar hand om dem om det skulle vara något. Tyvärr, förstås, men så är det ofta.
Personligen tycker jag heller inte att det är det minsta rimligt att en 10-åring ska ha ansvaret för ett mindre syskon, särskilt inte som inte ens 10-åringen känner sig bekväm med situationen. De är kanske världens bästa ungar och syskon, men tänk om de blir osams och sjuåringen springer iväg eller något.
Nu vill jag inte skrämma upp dig mer och för det mesta går det nog bra, men jag håller med dig om att det inte är bra. Pappan är lat, det är nog sanningen. Hur får han mer kvalitetstid genom att skicka dem med kommunala färdmedel istället för att åka med dem i bilen för övrigt? Jag får inte ihop det riktigt.
4
Det känns som att alldeles för mycket kan hända på den resan som de inte riktigt fixar. Vad gör de om bussen eller vad de nu ska åka inte kommer, om det sker en olycka, om de missar sin anslutning eller så? En del tioåringar kan man nog träna om de själva tycker att det känns okej. De kan ha en mobiltelefon till hands också. Man kan inte på något sätt räkna med att det finns andra vuxna som tar hand om dem om det skulle vara något. Tyvärr, förstås, men så är det ofta.
Personligen tycker jag heller inte att det är det minsta rimligt att en 10-åring ska ha ansvaret för ett mindre syskon, särskilt inte som inte ens 10-åringen känner sig bekväm med situationen. De är kanske världens bästa ungar och syskon, men tänk om de blir osams och sjuåringen springer iväg eller något.
Nu vill jag inte skrämma upp dig mer och för det mesta går det nog bra, men jag håller med dig om att det inte är bra. Pappan är lat, det är nog sanningen. Hur får han mer kvalitetstid genom att skicka dem med kommunala färdmedel istället för att åka med dem i bilen för övrigt? Jag får inte ihop det riktigt.
Hela grejen är att han inte har någon bil att skjutsa dem med. Och genom att skicka dem själva kan de istället allihop vara hemma vid 5-tiden på eftermiddagarna. Underförstått: då kan han ju även kan dra sig 2 timmar längre på morgonen om han bara kan skeppa iväg dem med buss och tåg.
Tack för ditt svar!
5
Hela grejen är att han inte har någon bil att skjutsa dem med. Och genom att skicka dem själva kan de istället allihop vara hemma vid 5-tiden på eftermiddagarna. Underförstått: då kan han ju även kan dra sig 2 timmar längre på morgonen om han bara kan skeppa iväg dem med buss och tåg.
Jag bor i förort till Sthlm och här är det inte helt ovanligt att barn åker själva kollektivt till sina skolor. T ex börjar man i Adolf Fredriks musikklasser (i innerstan) i trean och då är det många elever som bor i förorter som åker kommunalt själva, alltså från 3:e klass. Dina barn har dessutom varandra vilket ju är bra om någon skulle hända. Med detta vill jag säga att det inte är helt uteslutet att detta skulle kunna funka. Ni kan ju testa en vecka och se hur det går?
6
Jag bor i förort till Sthlm och här är det inte helt ovanligt att barn åker själva kollektivt till sina skolor. T ex börjar man i Adolf Fredriks musikklasser (i innerstan) i trean och då är det många elever som bor i förorter som åker kommunalt själva, alltså från 3:e klass. Dina barn har dessutom varandra vilket ju är bra om någon skulle hända. Med detta vill jag säga att det inte är helt uteslutet att detta skulle kunna funka. Ni kan ju testa en vecka och se hur det går?
Usch, vad jobbigt! Typiskt att pappan inte kan vänta några år med att släppa över detta ansvar på barnen. :/ Visserligen som gossan skriver, så förekommer det ju här i Sthlm också förstås, och fungerar säkert många gånger bra. Det skulle det säkert göra för era barn också. Men med den oro som Du som mamma säkert uttrycker över detta OCH 10-åringens uttryckta oro, och sen allt som kan hända rätt vad det är (som Malinau skriver om)... Nä, jag skulle INTE gilla det hela. Hoppas ni kan komma överens om annan lösning. De är kanske fortfarande för unga för att göra denna långa resa med byten själva. Skoltaxi? Finns den möjligheten??
7
Usch, vad jobbigt! Typiskt att pappan inte kan vänta några år med att släppa över detta ansvar på barnen. :/ Visserligen som gossan skriver, så förekommer det ju här i Sthlm också förstås, och fungerar säkert många gånger bra. Det skulle det säkert göra för era barn också. Men med den oro som Du som mamma säkert uttrycker över detta OCH 10-åringens uttryckta oro, och sen allt som kan hända rätt vad det är (som Malinau skriver om)... Nä, jag skulle INTE gilla det hela. Hoppas ni kan komma överens om annan lösning. De är kanske fortfarande för unga för att göra denna långa resa med byten själva. Skoltaxi? Finns den möjligheten??
och har även de byten?
Det är väl där akilleshälen är tycker jag. I min värld ser det inte ut så men det kan bero på geografiska skillnader.
Bara måste...... allt....
8
Oj, är de lika unga? och har även de byten?
Det är väl där akilleshälen är tycker jag. I min värld ser det inte ut så men det kan bero på geografiska skillnader.
Jag känner några vars barn går i skolan dit de fått åka redan som ganska unga. Men inte från första klass. Tredje vanligtvis. Dessutom har dessa barn fått träna på att åka vägen tills de känt sig lugna med det och jag har inte hört om någon som haft flera byten, max ett. Viktigt är ju att barn är så olika och att man tar hänsyn till det.
9
Jag känner några vars barn går i skolan dit de fått åka redan som ganska unga. Men inte från första klass. Tredje vanligtvis. Dessutom har dessa barn fått träna på att åka vägen tills de känt sig lugna med det och jag har inte hört om någon som haft flera byten, max ett. Viktigt är ju att barn är så olika och att man tar hänsyn till det.
Först när jag läste tänkte jag att det är väl klart att de klarar att gå till skolan. Jag fixar inte när föräldrar daltar med sina barn så att de inte ens kan gå till skolan för att det alltid ska hämtas och köras. Men det var innan jag fattade att de ska byta, och åka genom 3 kommuner. Nej! De är för små, och preis som någon skrev så lägger man INTE det ansvaret på barnen.
Jättesynd att det ska tjafsas om det här. Försök att lösa det med pappan. Det behöver inte vara så att han gör det för att vara lat, utan kanske för att han faktiskt tror att de klarar det. Nu bor jag inte i en stor stad och jag tycker att man kanske om ett par år kan låta dem åka själva. Men det beror helt på hur barnen är. Hade det varit där jag bor hade jag sagt att de självklar ska åka till skolan själva, men det är stor skillnad. Men någon behöver prata med pappan och tala om att de inte klarar det. Någon som han lyssnar på och har respekt för, vilket jag får känslan av att det inte finns någon mellan er från någon sida.
Så om ni inte kan lösa det själva, eller att någon ni båda har förtroende för kan prata med honom, så anser jag att du dels ska ta upp det med skolan och dels vända dej till kommunen. Men säg gärna det till pappan innan att ni kanske måste lösa det den vägen så han inte känner att du går bakom ryggen på honom.
Ni kan inte mötas på halva vägen? Bokstavligt talat alltså?
10
Först när jag läste tänkte jag att det är väl klart att de klarar att gå till skolan. Jag fixar inte när föräldrar daltar med sina barn så att de inte ens kan gå till skolan för att det alltid ska hämtas och köras. Men det var innan jag fattade att de ska byta, och åka genom 3 kommuner. Nej! De är för små, och preis som någon skrev så lägger man INTE det ansvaret på barnen.
Jättesynd att det ska tjafsas om det här. Försök att lösa det med pappan. Det behöver inte vara så att han gör det för att vara lat, utan kanske för att han faktiskt tror att de klarar det. Nu bor jag inte i en stor stad och jag tycker att man kanske om ett par år kan låta dem åka själva. Men det beror helt på hur barnen är. Hade det varit där jag bor hade jag sagt att de självklar ska åka till skolan själva, men det är stor skillnad. Men någon behöver prata med pappan och tala om att de inte klarar det. Någon som han lyssnar på och har respekt för, vilket jag får känslan av att det inte finns någon mellan er från någon sida.
Så om ni inte kan lösa det själva, eller att någon ni båda har förtroende för kan prata med honom, så anser jag att du dels ska ta upp det med skolan och dels vända dej till kommunen. Men säg gärna det till pappan innan att ni kanske måste lösa det den vägen så han inte känner att du går bakom ryggen på honom.
Ni kan inte mötas på halva vägen? Bokstavligt talat alltså?
Ja, från 3:e klass och då är de väl 9 år. Så yngre än 10-åringen men äldre än 7-åringen. Jag skulle inte överväga att skicka 7-åringen själv men i och med att det äldre syskonet är med så skulle det ju kunna funka.
11
Ja, från 3:e klass och då är de väl 9 år. Så yngre än 10-åringen men äldre än 7-åringen. Jag skulle inte överväga att skicka 7-åringen själv men i och med att det äldre syskonet är med så skulle det ju kunna funka.
Och ang byten så ligger t ex Adolf Fredrik inte i närheten av T-centralen utan endera måste barnen som kommer via t-banan byta till buss eller så får de gå ca 10 min på starkt trafikerade stadsgator. Hade min dotter börjat där så skulle hon ha fått åka buss i ca 10 min från vår förort, byta till t-bana i en annan förort, åka t-bana ca 12 min till t-centralen och sen då bytt till buss igen eller gått 10 min stark stadstrafik. Detta vid 9 års ålder. Tot restid ca 1 timme, 2 timmar varje dag totalt. Det är massor av barn som gör detta i Stockholm. (Jag hade ju känt mig säkrare att skicka en 7-åring att göra denna resa med ett 10-årigt syskon än att skicka en 9-åring ensam.)
12
Och ang byten så ligger t ex Adolf Fredrik inte i närheten av T-centralen utan endera måste barnen som kommer via t-banan byta till buss eller så får de gå ca 10 min på starkt trafikerade stadsgator. Hade min dotter börjat där så skulle hon ha fått åka buss i ca 10 min från vår förort, byta till t-bana i en annan förort, åka t-bana ca 12 min till t-centralen och sen då bytt till buss igen eller gått 10 min stark stadstrafik. Detta vid 9 års ålder. Tot restid ca 1 timme, 2 timmar varje dag totalt. Det är massor av barn som gör detta i Stockholm. (Jag hade ju känt mig säkrare att skicka en 7-åring att göra denna resa med ett 10-årigt syskon än att skicka en 9-åring ensam.)
Men hur skulle 10åringen må om det händer lillebror något då? Han skulle förmodligen alltid klandra sej själv och tro att det var hans fel oavsett vad andra säger. Jag tycker inte att man lägger ett sådant ansvar på ett barn. Tycker fortfarande att man kan kolla om man kan köra/åka halva vägen var istället.
13
Men hur skulle 10åringen må om det händer lillebror något då? Han skulle förmodligen alltid klandra sej själv och tro att det var hans fel oavsett vad andra säger. Jag tycker inte att man lägger ett sådant ansvar på ett barn. Tycker fortfarande att man kan kolla om man kan köra/åka halva vägen var istället.
Så kan man ju alltid säga men då vågar man ju inte släppa barnen med blicken för tänk om något händer. "Tänk om 10-åringen råkar göra illa 7-åringen när de leker, hur ska hen orka leva vidare med skuldkänslorna?" Men en kompromiss kanske kan vara att pappan kan följa barnen så långt som till centralstationen så får barnen åka sista biten själva? Det lär ju spara lite tid i alla fall.
14
Så kan man ju alltid säga men då vågar man ju inte släppa barnen med blicken för tänk om något händer. "Tänk om 10-åringen råkar göra illa 7-åringen när de leker, hur ska hen orka leva vidare med skuldkänslorna?" Men en kompromiss kanske kan vara att pappan kan följa barnen så långt som till centralstationen så får barnen åka sista biten själva? Det lär ju spara lite tid i alla fall.
Nja...det är väl skillnad på ansvar och ansvar. Jag tycker inte att äldre syskon i den åldern ska ta så stort ansvar. För även om du som vuxen inte menar att lägga det ansvaret på den äldre så tar den förmodligen det ansvaret ändå. Men jag håller helt med att det är ett bra förslag att pappan åtminstone kan följa barnen dit om de nu inte kan ta halva vägen var.
15
Nja...det är väl skillnad på ansvar och ansvar. Jag tycker inte att äldre syskon i den åldern ska ta så stort ansvar. För även om du som vuxen inte menar att lägga det ansvaret på den äldre så tar den förmodligen det ansvaret ändå. Men jag håller helt med att det är ett bra förslag att pappan åtminstone kan följa barnen dit om de nu inte kan ta halva vägen var.
Jadå, jag känner också till några barn som pendlat sådär, även om det är rätt ovanligt. Grannflickan där jag växte upp började på AF i trean och hon åkte buss en kvart till stationen, sen pendeltåget en halvtimme till centralen och sen vet jag inte riktigt om hon gick eller åkte buss sista biten. Mobiltelefoner fanns inte då, så hände det något fick hon lov att klara det själv på nåt vis. Antar att hon alltid hade lite pengar med sig, men jag vet inte.
Jag tycker 7-åringen är för liten och eftersom 10-åring är så uppenbart ängslig känns det som att det inte finns så mycket att orda om. Hen är inte mogen än. Kanske kan de åka en etapp själva, men resten av vägen tillsammans med pappan?
16
Jadå, jag känner också till några barn som pendlat sådär, även om det är rätt ovanligt. Grannflickan där jag växte upp började på AF i trean och hon åkte buss en kvart till stationen, sen pendeltåget en halvtimme till centralen och sen vet jag inte riktigt om hon gick eller åkte buss sista biten. Mobiltelefoner fanns inte då, så hände det något fick hon lov att klara det själv på nåt vis. Antar att hon alltid hade lite pengar med sig, men jag vet inte.
Jag tycker 7-åringen är för liten och eftersom 10-åring är så uppenbart ängslig känns det som att det inte finns så mycket att orda om. Hen är inte mogen än. Kanske kan de åka en etapp själva, men resten av vägen tillsammans med pappan?
Oj, vad många som hade svarat! Tack för era synpunkter!
Detta gäller 5 enkelresor varannan vecka, så jag tycker allt att han borde kunna fixa det, då det faktiskt är det enda åtagande han har gentemot barnen.
Att låta barnen åka en av distanserna själva hade varit OK, om han följt dem dit och sett till så de kom ombord. Men inte med 2 byten, i morgon- och eftermiddagsrusning med så mycket konstigt folk som ibland vistas på t.ex Centralen.
Diskussionen med barnens pappa fortsätter, och jag kommer beställa tid på familjerådgivningen.
17
Oj, vad många som hade svarat! Tack för era synpunkter!
Detta gäller 5 enkelresor varannan vecka, så jag tycker allt att han borde kunna fixa det, då det faktiskt är det enda åtagande han har gentemot barnen.
Att låta barnen åka en av distanserna själva hade varit OK, om han följt dem dit och sett till så de kom ombord. Men inte med 2 byten, i morgon- och eftermiddagsrusning med så mycket konstigt folk som ibland vistas på t.ex Centralen.
Diskussionen med barnens pappa fortsätter, och jag kommer beställa tid på familjerådgivningen.
Min äldsta åker själv, och har så gjort ett tag (sedan 2:an), och den yngsta kommer också fr o m hösten att åka med honom - de själva. Förort till Stockholm. Ca 25 min enkel resa + 10 min promenad när man kommer fram.
18
Min äldsta åker själv, och har så gjort ett tag (sedan 2:an), och den yngsta kommer också fr o m hösten att åka med honom - de själva. Förort till Stockholm. Ca 25 min enkel resa + 10 min promenad när man kommer fram.
Som gossan skriver så är det alls inte ovanligt att barn i Stockholmstrakten åker ensamma till skolan, involverande byten. Mina barn var 11 och 8 när de första gången pkte (tillsammans) ensamma från skolan (gick til ltåget ca 1 km samt sedan lokaltåg). No problem. Jag hade då tränat med dem i flera månader: Först hämtat dem på skolan och gått med dem, sedan sett till att sitta på samam tåg (och i samma vagn) som de gick till.
Resor med byten gjorde min dotter ensam när hon var 10 år: Tåg in till stan och därefter byte till buss och sedan promenad några hunbdra meter till fiollektioner. Då hade jag också tränat resan med henen i några veckor.
Jag ser alltså inget konstigt med att två barn i den ålder du skriver om skulle åka ensamma - har f.ö. en väninna vars tror jag 8-åriga dotter började åka ensam tvärs över just Göteborg, till en skola. Viktigt är dock att träna resorna ordentligt mned barnet/n och känna in när de är reso för ensamresa. MEN viktigt är också att inte jaga upp dem och i förväg tro atrt de inte klarar asånt de faktiskt mycket väl kan klara.
19
Som gossan skriver så är det alls inte ovanligt att barn i Stockholmstrakten åker ensamma till skolan, involverande byten. Mina barn var 11 och 8 när de första gången pkte (tillsammans) ensamma från skolan (gick til ltåget ca 1 km samt sedan lokaltåg). No problem. Jag hade då tränat med dem i flera månader: Först hämtat dem på skolan och gått med dem, sedan sett till att sitta på samam tåg (och i samma vagn) som de gick till.
Resor med byten gjorde min dotter ensam när hon var 10 år: Tåg in till stan och därefter byte till buss och sedan promenad några hunbdra meter till fiollektioner. Då hade jag också tränat resan med henen i några veckor.
Jag ser alltså inget konstigt med att två barn i den ålder du skriver om skulle åka ensamma - har f.ö. en väninna vars tror jag 8-åriga dotter började åka ensam tvärs över just Göteborg, till en skola. Viktigt är dock att träna resorna ordentligt mned barnet/n och känna in när de är reso för ensamresa. MEN viktigt är också att inte jaga upp dem och i förväg tro atrt de inte klarar asånt de faktiskt mycket väl kan klara.
Huruvida han vill dra sig på morgonewn eller inte är strängt taget inget du har att göra med - sålänge han funkar som pappa. Och funka som pappa kan man göra på annat sätt än exakt så som du tycker. Ja ursäkta de hårda orden men det du och ditt ex har gemensamt är era barn och det är DET som ska funka. Resten av hans liv är inte ditt problem - tack och lov, borde du nog tycka.
20
Huruvida han vill dra sig på morgonewn eller inte är strängt taget inget du har att göra med - sålänge han funkar som pappa. Och funka som pappa kan man göra på annat sätt än exakt så som du tycker. Ja ursäkta de hårda orden men det du och ditt ex har gemensamt är era barn och det är DET som ska funka. Resten av hans liv är inte ditt problem - tack och lov, borde du nog tycka.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
